Den opolitiska ungdomen?

Ibland i mina mer pessimistiska stunder tror jag att begreppet ungdom skapades för att ge äldre vuxna en ursäkt att inte förstå yngre vuxna. Samtidigt skapar ordet en identitet som blir svårsläppt. Såhär närmare trettio år fyllda så har jag fortfarande lättare att identifiera mig med ungdomar i tjugoårsåldern än med gamlingar i förtioårsåldern. Det är å andra sidan kanske inte så konstigt då jag ju faktiskt har varit tjugoåring själv men ännu inte haft nöjet att uppleva livet som förtioåring. Och tänker man efter så borde faktiskt alla äldre ha någon form av förmåga att relatera till de yngre. Men dessvärre verkar så inte vara fallet. Åtminstonde inte om man tittar till beslutsfattare och byråkrater inom förvaltningen.

Ungdomsstyrelsen har gjort en undersökning av ungas levnadsvilkor. I den gör de en översikt över ungas politiska engagemang. I god tradition så berättar de om hur ungdomar sviker de politiska ungdomsförbunden. en trend som vi i Ung Pirat inte märker av alls. Hos oss ökar fortfarande medlemsantalen. De dalande siffrorna använder de sedan som ett belägg för att ungas politiska engagemang skulle minska.

Eva Westerberg och Hanna Hallin skriver i en debattartikel på politikerbloggen egentligen allt som behöver sägas om hur Ungdomsstyrelsen skjuter brevid målet när de ställer upp vilka aktiviteter som räknas som politiskt engagemang. Ungdomsstyrelsen har helt enkelt inte förstått att ungas vardag till stor del utspelar sig på nätet idag och att det därför är fullkomligt naturligt att det politiska engagemanget uttrycker sig i form av bloggande, foruminlägg och genom att bedriva nätkampanjer. Men att inte heller insändare till tidningar och deltagande i debattprogram på TV räknas in är för mig helt obegrlipligt. Kanske är det, som Eva och Hanna skriver, att Ungdomsstyrelsen helt enkelt föreställer sig den unge politiskt intresserade människan som en person fullt upptagen med att bära "palestinasjal, kasta sten och vara allmänt arg".

På något sätt kan jag inte låta bli att känna mig en smula förnärmad av Ungdomsstyrelsens definitioner på politisk aktivism. Jag har varit engagerad i skolpolitik sedan jag någonstans i mellanstadiet hamnade i min skolas elevråd. Mitt engagemang i elevråden fortsatte under högstadie och gymnasie. Och som student har jag varit engagerad i kår- och nationsliv samt andra studentorganisationer.

Jag har även varit engagerad i olika ideella organisationer, främst inom Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund, i stort sett så länge jag kan minnas, och även om den politiska dimensionen inte var huvudsyftet inom Sverok så fanns det hela tiden en tydlig politisk medvetenhet i vår strävan att få de former av deltagarkultur som vi företrädde att bli accepterade av den äldre generationen. Men inget av dett räknas av Ungdomsstyrelsen eftersom vi inte bojkottade något, ordnade demostrationer eller orsakade skadegörelse. Vi sysslade med folkbildning, skrev debattartiklar och sysslade med påverkansarbete mot de kommuner och landsting som vi ville bli accepterade av. Verktyg som för mig är själva grunden i den form av demokrati vi lever i här i Sverige.

Jag kanske kan glädja mig att jag äntligen blivit politiskt aktiv i Ungdomsstyrelsens ögon då jag år 2006 blev medlem i Piratpartiet och var med och startade upp Ung Pirat. Men risken är väl att de enbart skulle ta det som ett belägg för att jag numera är vuxen, eftersom ungdomar ju inte sysslar med den typen av politik.

Ett annat exempel på hur den äldre generationen totalt missförstått hur yngre använder sig av internet är det förslag som ligger i EU-parlamentet om att reglera bloggar. Henrik Alexandersson har följt arbetet med förslaget i EU under en längre tid, och för er som inte hört om det tidigare kan jag verkligen rekomendera en läsning av hans tidigare inlägg om ämnet.