Lösningarna?

Jag har på senaste tiden allt mer noggrant börja följa Mymlans blogg. Givetvis beror det på att hon skriver en hel del om Piratpartiet, vilket jag tycker är intressant, och en hel del om de politiska frågor som vi driver, vilket ju också är intressant för mig. Men det som gör det extra läsvärt är att hon, till skillnad från många av de övriga bloggar jag läser, skriver från ett utifrån-perspektiv. Ett perspektiv som är väldigt svårt för mig att komma åt annars, då jag själv är så insyltad i partiets verksamhet.

Idag skrev hon en reflektion från hennes julfirande där hennes ena barn sagt att han funderade på att rösta på Piratpartiet. När jag läser inlägget undrar jag om det kanske är som så att våra bästa förespråkare faktiskt finns utanför partiet. När vi piratpartister talar om vår politik har vi nämligen en tendens att tona ner faktumet att vi inte har lösningarna på alla eventuella konsekvenser av en reformerad upphovsrätt. Mymlan lyfter istället fram det och bemöter det med "so what?" och menar att lösningarna kommer vi tvingas fundera på när vi är i ett läge där vi faktiskt kan göra förändringar. Jag tror att hon har helt rätt i det. Som jag skrev i mitt förra inlägg så kommer en reformerad upphovsrätt göra det stora flertalet till vinnare och det lilla fåtalet till förlorare.

Något som kan vara värt att reflektera över i de här sammanhangen är att den exakta utformningen av en reformerad upphovsrätt och alla eventuella förändringar som behöver göras för att anpassa samhället till den reformerade upphovsrätten kommer påverkas av vilket block som är med oss om att genomdriva förändringarna. Till exempel är jag personligen negativ till kassetavgiften och andra avgifter på lagringsmedia. Men är det vad som krävs för att få det ena eller det andra blocket att acceptera en reformerad upphovsrätt ser jag det som en rimlig kompromiss. Och tyvärr så kommer vi nog få acceptera att inte få igenom exakt allt det vi vill i första taget. Realpolitik består av kompromisser, det är ett faktum som vår framtida vågmästarroll inte kommer förändra.

Min personliga förhoppning är att det i slutändan ska kunna bli en blocköverskridande lösning på hur upphovsrätten ska förändras, men för att vi ska nå dit krävs att samtliga av riksdagspartierna blir bättre på att lyssna på sina ungdomsförbund och ta till sig av de värderingar och åsikter som de yngre generationerna har i de här frågorna. Något jag sett väldigt lite av hittills.

Det är faktiskt en släng av ironi att den blockpolitik som behövs för att vi ska kunna använda oss av vår vågmästarställning för att få igenom en reformerad upphovsrätt samtidigt minskar möjligheterna till brett samförstånd till hur de konsekvenser som reformen skapar ska bemötas. Men eftersom att alternativet är att de nödvändiga reformerna kommer dröja i åtminstone trettio år till, tills dagens unga tagit över i de gamla partierna, så är det tyvärr inget som vi kan göra något åt. Vi kan helt enkelt inte vänta så länge med att stoppa det övervakningssamhälle som film och musikindustri driver fram i upphovsrättens namn.