söndag 25 januari 2009

Den utopiska bilden av det könsneutrala Piratpartiet

Det som är så spännande med att föra en diskussion över bloggar är att om man vänder ryggen till en minut så springer diskussionen iväg från en. Jag har varit upptagen de senaste dagarna med olika uppdrag inom studentvärlden här i Uppsala. Till stor del har det handlat om att upprätthålla konservativa traditioner och se snygg ut i frack. Under tiden har genusdiskussionen som jag berörde i mitt förra inlägg virvlat vidare olika piraters bloggar.

Jag skrev i mitt förra inlägg att det målats upp en närmast utopisk bild av Piratpartiets förmåga att se personen snarare än könet. Anna Troberg reagerade ganska starkt på detta och hon ifrågasatte om bilden var utopisk eller om den inte faktiskt speglade verkligheten. Jag ska i mitt nästa inlägg försöka bemöta den kritik av mitt förra inlägg som hon lagt fram och även diskutera kopplingen mellan kvinna och offer som hon gör, och verkar tycka att även jag gör. Men i det här inlägget tänkte jag fokusera på vilka stycken som gjorde att jag valde att beskriva bilden som utopisk.

Det var i kommentarerna till ett inlägg på Zaida Cataláns blogg som jag menade att den utopiska bilden av det könsneutrala Piratpartiet tonade fram. Där kan man bland annat läsa följande:

Piratpartiet är fritt för alla, och varför fler män än kvinnor valt att bli medlemmar har jag ingen förklaring till. Men du måste väl ändå kunna se själv att situationen är den att fler män än kvinnor VILL vara medlemmar i partiet, och en helt enkelt större andel män gör ett såpass aktivt jobb att de platsar i styrelsen än kvinnor. (kommentar av Nathaniel)

[...]Så lugn, kära medsystrar. Kvinnorna i Piratpartiet är inte förtryckta, förbisedda eller agerar politiska kuttersmycken. I Piratpartiet är alla lika viktiga. (kommentar av Anna Troberg)

[...]Vi har flera exempel på kvinnor (och män också, för den delen) som kommit från i princip ingenstans och in i ledningsgruppen på veckor eller dagar. Jag känner inte till något annat parti, eller annan organisation, som är så snabb på att ta tillvara drivkraft, kompetens och vilja som vi är - oavsett kön.(Kommentar av Rickard)

Möjligheten för kvinnor att ta viktiga platser i Piratpartiet finns, om då inga kvinnor vill eller orkar ta de platserna är det inte mäns "individuella ansvar" att göra jobbet åt er. (kommentar av Nathaniel)

Bara för att klargöra så pratades det nån gång 2006 om att kvotera in kvinnor just på grund av snefördelningen. Men innan vi killar fattade beslut om att kvotera så gjorde vi nåt oväntat, nåt som man inte får göra, nåt som bryter mot alla regler... Vi frågade kvinnorna i partiet om de ville kvoteras! Vet du vad vi fick för svar? Ett rungande NEJ! Om jag minns rätt så var inte en enda av våra aktiva kvinnliga medlemmar för en kvotering. Och vi lyssnade på dem. (kommentar av Vargen)

Piratpartiet är jämställt på så sätt att alla kvinnor, alla, får vara med om de själva vill och är kvalificerade. Det är deras frihet att välja själva, och som de jämställdhetsförespråkare även vi män inom partiet är så låter vi dem välja. Vi tvingar ingen, man som kvinna, att göra något mot deras vilja. Så enkelt är det faktiskt.

Så den som försöker argumentera för att Piratpartiet inte är jämställt har inte riktigt förstått poängen med jämställdhet mellan könen. Jämställdhet betyder aldrig "lika antal", utan bör tolkas som "lika möjligheter". (kommentar av Nathaniel)

Nathaniels första kommentar ovan om att det handlar om individens vilja är ett enkelt sätt att ignorera hur samhällsnormer påverkar individers val. Det är lätt att mena att om man pratar om samhällets socialisering av individen så ignorerar man den fria viljan och reducerar människan till sitt kön (eller annan i sammanhanget lämplig kategorisering). Men det är inte antingen eller. Man kan tro på individens fria vilja och samtidigt erkänna att normer och värderingar i samhället påverkar den fria viljan. Att jag inte längre bär kjol är till exempel ett utslag av min fria vilja. Jag beslöt mig för att det kvittade om det var ett bekvämt plagg jag trivdes i, sättet jag bemöttes av andra, i synnerhet min familj, gjorde att det till slut blev enklast för mig att välja bort att bära kjol. Mitt fria val, men i väldigt stor grad påverkat av samhällets normer om vad som är ok att klä sig i som kille. Att tro på en fri vilja som inte alls färgas av hur samhället kategoriserar oss är enligt mig utopiskt.

För mig är det även utopiskt att tro att alla är lika viktiga inom partiet som Anna påstår i den andra kommentaren ovan. Jag tror visserligen inte att hur viktig man är främst beror på vilket kön man har. I en organisation som Piratpartiet, som har en förhållandevis platt formell struktur så beror ens inflytande snarare på hur pass stort personligt nätverk man har och vilka som ingår i det nätverket. Det innebär rent konkret att om man kommer överens (på ett personligt plan, inte nödvändigtvis åsiktsmässigt) med det fåtal som har den formella makten inom partiet så blir man automatiskt viktigare än andra, genom att man får störra inflytande. Däremot så blir konsekvensen av en totalt mansdominerad styrelse och ledning, som enligt mina erfarenheter dessutom har mansdominerade sociala nätverk inom och utanför partiet, att fler män än kvinnor har snabb informell tillgång till de som bestämmer inom partiet.

Vidare ser jag det som utopiskt att tro, som Rickard verkar göra, att inga andra organisationer är så pass bra på att ta emot nya personer oavsett kön som Piratpartiet är. Att vi är så pass öppna som vi är ser jag som en konsekvens av att vi växer snabbare än vi hittar folk som vill engagera sig, snarare än ett uttryck för en exceptionell förmåga att se till folks kvalitéer. Att dörrarna står öppna betyder inte heller att vi sedan behandlar alla lika när de väl har blivit aktiva.

Men det absolut viktigaste problemet som jag ser i ovanstående stycken är i det sista. Där skriver Nathaniel att jämnställdhet inte ska ses som lika antal utan som lika möjligheter. Det instämmer nog alla i. Även den mest obstinate kvoteringsförespråkaren menar att kvotering enbart syftar till att skapa lika möjligheter. Det kan man visserligen sedan välja att inte instämma i, men just biten om lika möjligheter är faktiskt alla nog överens om.

Problemet är när man väljer att blunda för förutsättningarna och menar att genom att inte specifikt diskriminera på grund av kön får alla samma möjligheter. Då tror jag att man missar väldigt mycket.

Men mer om det i nästa postning.

2 kommentarer:

Björn sa...

"Däremot så blir konsekvensen av en totalt mansdominerad styrelse och ledning, som enligt mina erfarenheter dessutom har mansdominerade sociala nätverk inom och utanför partiet, att fler män än kvinnor har snabb informell tillgång till de som bestämmer inom partiet."

Här tycker jag att det blir tydligt att vad det i mångt å mycket handlar om är dålig eller bristande erfarenhet/kompetens hos valberedning, en förenings mest dolda maktfaktor.

Mattias Bjärnemalm sa...

Jag instämmer i att det har funnits brister i hur partiets valberedning fungerat tidigare. I år har jag dock goda förhoppningar om att valberedningen ska göra ett bra jobb. Men det saknas formella strukturer inom partiet för att säkerställa kvaliten på valberedningens arbete. En brist som förhoppningsvis kommer bli avvärjd genom det stadgeförändringsarbete som pågår inom partiet