I Piratpartiets principprogram står följande om varumärken:
Varumärken är i första hand ett skydd för konsumenterna. Vi anser att varumärkesrätten i huvudsak fungerar bra idag, och föreslår inga förändringar.
Jag tycker att det är en något felaktig beskrivning av hur varumärkesrätten faktiskt fungerar idag, och en styvmoderlig behandling av ett område av immaterialrätten som jag gärna skulle se att Piratpartiet uppdaterade. Det finns en tydlig tendens att varumärkesrätten används för att skydda produkter från billigare efterlikningar utan att det finns minsta risk för förväxling. Det är givetvis en vettig strategi från företagens perspektiv som ser om sina ekonomiska intressen, men från ettt konsumentperspektiv så leder det till att konkurrensmöjligheten minskar vilket knappast gynnar konsumenterna.
I Italien är det kriminaliserat att köpa ett plagiat. Det vill säga den konsument som medvetet väljer att köpa en kopia är kriminaliserad och riskerar ganska stora böter. Syftet är att avskräcka människor från att medvetet köpa billiga kopior av märkesvaror. En sådan lagstiftning kan knappast sägas vara ett skydd för konsumenterna, och det är definitivt ingen lagstiftning som jag vill se i Sverige. Men med EUs vilja att harmonisera den immateriella lagstiftningen finns det faktiskt en stor risk att vi kommer landa där, även i Sverige.
Därför skulle jag gärna se att Piratpartiets principprogram kring varumärken ändrades så att den lydde ungefär såhär:
Varumärkesskyddet är en inskränkning av friheten i samhället som endast kan rättfärdigas där den tydligt fungerar som ett konsumentskydd. Varumärkesskyddet ska aldrig få användas som ett sätt från företagen att låsa in ett immateriellt värde i en produkt, utan endast för att förhindra att konsumenter ovetandes påluras förfalskningar.
För att säkerställa detta behöver dagens varumärkeslagstiftning ses över och begränsas.
Det kan säkerligen förbättras och förtydligas ytterliggare, men det är i alla fall ett steg bättre än dagens text.
Om någon är sugen att gräva vidare i varumärkesrätten och hur Piratpartiet kan utveckla sin politik på området så kontakta gärna mig. Jag ser gärna att vi samlar en grupp personer som är intresserade av att jobba med just varumärkesfrågorna inom partiet och tar fram lite underlag för ett kommande årsmöte att ta ställning till.
45 kommentarer:
Piratpartiet i USA har tagit med något som låter ungefär som det du föreslår. Förmodligen som en effekt av att trademarks i USA kan missbrukas mer än i Sverige.
http://pirate-party.us/platform
Jag håller med tror jag. Det som dock måste klargöras är att konsumenten vet vad det är han/hon köper.
Dvs. Vill jag köpa en Chiuaua-väska för x-tusenkronor och betalar sagda summa skall jag inte när jag kommer hem behöva upptäcka att det är en kopia av sagda väska.
Mvh
Fredrik Larsson
@Fredrik Larson.
Och andra kanske VILL kunna köra en väska som ser ut som en Chiuaua-väska, men för några hundringar.
Men jag förstår det du säger då 99.99% av de som plagierar gör det för att kunna sälja lika dyrt som originalen.
Spontant känns det som en bra uppdatering. Det är för mycket jidder kring varumärken, deras design och potentiella likhet (kommer ni ihåg bråket om färgen lila som något franskt telebolag hade - blev lite tjafs med Telia exempelvis) och för lite fokus på att ge värde åt konsumenten.
@Mr: Tjafset som du pratar om var mellan tyska T-Mobile och Telia. Hur det slutade minns jag dock inte.
Jag tycker att ditt förslag är ett steg i rätt riktning.
Ditt förslag låter mycket bra, Mattias. Jag vet att Amelia är intresserad av varumärkesfrågan, men hon är antagligen upptagen med att sätta sig in i EU-politiken generellt kan jag tänka.
Ett hinder som vi fastnat i förut är gränsdragningsproblemet - hur mycket en tillverkare ska få härma andra när det gäller förpackning, färger osv. När blir konsumenten lurad? Det är förstås en fråga vi glatt kan överlåta till lagtexter och domstolar :)
"Varumärkesskyddet ska aldrig få användas som ett sätt från företagen att låsa in ett immateriellt värde i en produkt"
...är såvitt jag kan se ett försök att smyga in att Piratpartiet skall ta ställning MOT rätten att göra reklam!
Men rätten att göra reklam ingår i yttrandefriheten. Skall verkligen Piratpartiet agera mot den del av yttranden som utgör reklam?
Som alla vet utgör möjligheten att skapa positiva associationer till ett varumärke, en grundbult i reklam, dvs att "låsa in ett immateriellt värde i en produkt". Det skall man alltså inte få göra?
Det här låter som ett flumförslag modell nu-skall-vi-krossa-"kommersialismen". Och det inte bara förefaller mig bryta mot principen att PP inte tar ställning utanför PP:s fokusfrågor - det till och med går emot PP:s fokusfrågor.
Man får inte göra yttranden i form av varumärkesbyggande reklam, eh... Väldig välgenomtänkt - INTE.
--Ahrvid
Ahrvid:
Jag ser inte alls att texten skulle implicera att man inte skulle gå göra reklam. Och det var inte heller syftet. Kom gärna med förslag på förändringar som gör att möjligheten till ett sådant misstolkande försvinner.
Mycket bra förslag, håller helt med.
En annan fundering kring varumärken är också utvecklingen åt det andra hållet med; inte att man hävdar att varan man gjort är någon annans, utan att varan någon annan producerat är ens egen.
Om varumärken är avsedda att vara ett konsumentskydd så att kunden inte förväxlar en vara med en annan, borde inte i så fall samma konsumentskydd kunna kräva att när en generisk vara med obetydliga variationer säljs under ett otal varumärken så skall konsumenten upplysas om det handlar om en specifik produkt med marginella kosmetiska förändrignar?
Ahrvid: Jag ser inget som skulle hindra hur mycket reklam man får göra; att inte sätta upp artificiella hinder på hur lika varor som får skapas är ingen begränsning av frihet, det är ett utökande av friheten. Så länge konsumenten upplyses om vem det är som gjort produkten, att det är glas och inte diamant, att det är mässing och inte guld, etc, så ser jag bara fördelar.
Sen kanske det minskar lukruativiteten i de fall där orginalet inte är materiellt skiljt från 'kopiorna', eller till och med är exakt samma kinesiska produkt som bara skiljer sig till priset, men det är ju ärligt talat inte samhällets sak att skapa specifika incitament för reklam bortom de naturliga incitament som en fri marknad stödjer.
Frågan om hur mycket produkterna från två olika tillverkare får likna varandra inom varumärkesrättens ram känns för mig som en sekundär bedömningsfråga, liknande den om huruvida den ekonomiska upphovsrätten skall gälla i fem, sju eller tio år. Det är bra att frågan ställs, för det sätter ljuset på vad varumärken är till för (att hjälpa konsumenter hitta rätt på marknaden), men jag tror inte det är meningsfullt att försöka formulera ett svar inom partiets principprogram.
Däremot tycker jag att vi kan vara tydligare när det gäller just varumärkesrättens syfte, att vara till gagn för konsumenterna. Det italienska oskicket att bestraffa konsumenter för bristande varumärkesrespekt bör framhållas som ett avskräckande exempel, och i samband med de hemliga ACTA-förhandlingarna har det ryktats om att även resenärers privata persedlar skall granskas ur varumärkesperspektiv - som om de märkesjeans jag bär på mig genom tullen skulle vara avsedda för försäljning!
Företag (och länder) som inte respekterar enskildas frihet att köpa vilka varor de vill för privat bruk förtjänar inte att tillerkännas några varumärken alls. I brist på lagstiftning som drar en klar gräns mellan yrkesmässig verksamhet och privat konsumtion ser jag mig tvungen att bojkotta sådana företag (och länder) som överskrider denna begärda gräns. Jag gör inte affärer med företag som tillåter italiensk polis att bötfälla skolbarn för att de köper "piratkopior" av sagda företags produkter.
En annan aspekt på samma gränsdragningsproblem rör tillämpningen av varumärkesrätten på Internet, särskilt i fråga om domännamn, men även innehållet i det som skrivs. Den som väljer ett tidigare ledigt domännamn och registrerar det skall inte behöva riskera att förlora det i en varumärkestvist om det inte används i just kommersiellt syfte.
Till Mattias:
Förbud mot reklam ligger ju i uttrycket att man inte skulle få "låsa in ett immateriellt värde i en produkt".
Reklam går till mycket stor del ut på att skapa ett immateriellt värde i en produkt, i form av s k varumärkesbyggande (dvs att genom reklam få allmänheten att associera ett varumärke med positiva saker, ett "immateriellt värde").
Får man inte via reklam försöka skapa positiva associationer till varumärken blir en betydande del av reklam-yttranden som görs förbjudna.
--Ahrvid
Vad jag tycker är viktigt inom denna fråga är huvudsaken att man som konsument ska veta vad det är man köper, därför anser inte jag att själva varumärket och företagsnamnet ska få användas vid exempelvis marknadsföring av produkten om den nu inte är tillverkad av detta företag. Däremot ska produkten få säljas om möjligt även identiskt efter de exempelvis 5 år som "uppfinnaren" kan få på sig innan recept, design etc ska anses vara allmän egendom. Som i tidagera kommentarer så vill jag inte se en lagstiftning som tillåter näringsidkare att sälja något under falskt namn. exempel att sälja tyska jordgubbar som svenska. Bara för att man kan tjäna mer om man gör så. Däremot om jag som konsument endast bryr mig om priset ska jag få köpa mina tyska jordgubbar, utan att de svenska tillverkarna kommer med sina monopol regler och straffar.
"Varumärkesskyddet ska aldrig få användas som ett sätt från företagen att låsa in ett immateriellt värde i en produkt"
Jag uppfattar det som helt ohållbart. ALLA företag har som mål att uppnå ett immateriellt värde kopplat till sin produkt; de lever på det - det är vad som får folk att köpa produkten. Det immateriella värdet är "priceless" - och övergår varans värde materiella värde - varför skall man inte få skydda det?
Nu talar vi dessutom om fysiska kopior; för det mesta handlar det om lyxprodukter som rolexklockor och Prada-väskor. Läkemedelskopior till lägre pris har ett värde för mänskligheten, men på vilket sätt förbättrar man människans villkor genom att tillåta försäljning av billiga Prada-väskor sydda av typ kinesiska barn? (Demagogi - I know.)
Folk som köper sådana väskor på gatan vet mycket väl att det inte är äkta vara. Det är "det immateriella värdet" man vill åt, eftersom kvaliteten är usel.
Men ändå: MÅSTE man ha falska Rolexklockor? Det undergräver märkets immateriella värde - ja. Det är en förolämpning mot det äkta märkets mycket höga kvalitet. Dessutom är det oerhört smaklöst! Men det är ju egentligen även en äkta Rolex.;)
Ahrvid:
Då förstår jag hur du tänker. Min tanke med formuleringen: "Varumärkesskyddet ska aldrig få användas som ett sätt från företagen att låsa in ett immateriellt värde i en produkt" var alltså bara att just varumärkesskyddet inte skulle få användas till det ändamålet.
Reklam eller annan marknadsföring som skapar ett immateriellt mervärde till en produkt har jag alltså inga invändningar mot, det är fullt rimliga verktyg för att öka efterfrågan av en vara.
Men som sagt, det är inte den exakta formuleringen som är viktig för mig, utan att partiet uppdaterar sin ståndpunkt i frågan.
Anaïs:
Att företagen vill låsa in immateriella värden är väl inte nödvändigtvis ett skäl att låta dem? Hade vi ansett det skulle vi ju inte vilja reformera upphovsrätten.
Sedan har jag inte sagt att man inte ska få skydda immateriella värden, men varumärkeslagen ska inte ha det som syfte.
Människans vilkor förbättras genom att hon kan köpa en billig prada-väska när hon vill. Det vill säga det blir upp till den enskilde individen att göra valet. Jag tycker också att Rolexklockor är smaklösa (äkta så väl som falska), men jag anser inte att det bör ge mig rätten att inskränka andra människors frihet att köpa Rolelklockor (äkta eller falska).
Jag kan förstå att man kriminaliserar försäljningen av rena förfalskningar, det är enligt mig en rimlig inskränkning i företagsfriheten. Ett företags rättigheter ställs mot ett annats.
Men när man kriminaliserar köpandet så säger man helt plötsligt att ett företags rätt står över människans.
Oscar Swartz skriver idag: "Och orsaken till ett så stort intresse är inte bara att se någon sparka boll på bästa vis. Folk sitter och tittar på matcher för att de vet att Ronaldo är på plan och är värd en miljard i transfersumma och har både Ferrari och Koenigsegg. Att se en sådan person blir extra magiskt."
Ronaldo är alltså ett varumärke. Swartz förstår t o m en direktör som vill hindra länkning till livesändningar pga att han (Swartz) förstår värdet i magi.
Upphovsrätt och dåliga fysiska kopior...Nja; om Gessle nu inte är särskilt flexibel i upphovsrättsfrågan, så skulle jag ändå förstå honom fullständigt om en helt kass artisk spelade in hans musik och dessutom påstod sig VARA Gessle.
Men tyvärr så är jag part i målet eftersom jag älskar varumärken besinningslöst - om de förtjänar det. De driver all materiell åtrå och är motorn i all shopping - den enda utomhusaktivitet som intresserar mig överhuvudtaget.
Don't touch the varumärken, säger jag bara! framför allt inte lyxväskor..! ;)
Jag förstår inte riktigt vad som menas med: "Sedan har jag inte sagt att man inte ska få skydda immateriella värden, men varumärkeslagen ska inte ha det som syfte."
Jag vill bara påpeka att jag tycker att man skall få "bygga varumärken" (vilket man främst gör med reklam - vilket var en viktig poäng).
Sedan kan man alltid diskutera *anat* som rör varumärken. Jag kände ett par personer som på 80-talet startade Sveriges första Star Wars-klubb. Men så fick de ett elakt brev från amerikanska advokater som hävdade att det namn de tagit för klubben var deras vrumärke, så bla bla.
Det var för mig obegripligt, och dessutom så långt jag kunde se inte i enlighet med svensk varumärkeslag (möjligen i englighet med amerikansk dito, men amerikansk lag gäller inte i Sverige).
I den mån det behövs är det motiverbart med mjukare och kanske tydligare regler kring sidoanvändning av varumärken.
--Ahrvid
Mattias Bjärnemalm talar om konsumentintresse och jag om magi - alltså definitivt om två helt olika saker. Jag förstår Mattias' inställning - jag är bara emot den.
Anais:
varför skall man inte få skydda det?
Naturligtvis skall man få skydda det, frågan är varför skall staten skydda det?
Att Rolex eller Prada gör det svårt att efterlikna genom att tillföra svårkopierade kvaliteter är ju helt ok, eller att de upplyser om hur man skiljer äkta från falsk, etc, men varför skall vi ha polisiär verksamhet, tull och lagar som skyddar utöver detta, om det inte finns ett samhällsintresse för det? Konsumentintresset är det enda samhällsintresset jag kan se här.
MÅSTE man ha falska Rolexklockor?
Återigen kan jag bara se det från frihetshållet, varför skall man inte få ha falska Rolexklockor?
Ronaldo är alltså ett varumärke.
Men det finns ingen lag som hindrar Ronaldo lookalikes. Det finns ingen lag som hindrar andra att kalla sig Ronaldo. Det finns ingen lag som hindrar någon annan att spela på samma sätt.
Och vi har inga tulltjänstemän som rakar håret av Gesslelookalikes eller sideburns av Elvislookalikes.
Det är identiteten som är skyddsvärd, inte de perifera egenskaperna.
Just att de perifera egenskaperna inte är skyddade skapar ju i sig glädje och nöje för många.
För att hoppa tillbaka lite till en sån där krånglig fråga...:
men på vilket sätt förbättrar man människans villkor...
Det är en frågeställning som alltid faller tillbaka till ett av ekonomins grundproblem; allting har olika värde för olika människor, och bara genom fritt utbyte av allt kan man nå det stadie där så många som möjligt får så mycket 'upplevt' värde som möjligt ur det pris de vill betala, dvs, man når en upplevd välfärdsmaximering av de disponibla tillgångarna i en ekonomi.
Att inte tillåta t.ex, Prada kopior berövar ju då kopieköparna från deras upplevda värde av en kopia, som för ekonomin hade ökat den totala välfärden med det upplevda värdet som köparen fick minus det pris han fick betala. Köparen köper något annat för samma pengar istället, men något som är värt lite mindre för denne än just kopian hade varit och man får en faktisk värdeförlust över ekonomin som helhet. Det är naturligtvis ett väldigt litet värde jämfört med värdet i mediciner, men det blir ändå en förlust av ett visst värde, och vår totala upplevda välfärd blir en liten skvätt mindre.
Själv kan jag nog säga att jag hade nog hellre köpt fem falska Rolexklockor och haft dem på mig på samma gång än att köpa en riktig. Mest för att skall man vara osmaklig så kan man ju ta i så man spricker. Och sen köpt mig något jag värderar mer för resten av pengarna. Typ, en CNC svarv eller en plasmaskärare, eller något annat jag kan skapa med :). En CNC svarv är ju bara så mycket coolare än en Rolex. Visst, man kan inte ha den på sig. Men, eh, man kanske kan göra Rolexkopior med den...
Hehe - Rolexklockor! Hur kan man uppfatta ett vackert kronologiskt precisionshantverk som osmakligt? Förklaringen är att varumärket väcker associationer, genom att klockorna bärs av personer ingen av oss gillar - och drar därför vanära över märket i våra ögon. Det förlorar sitt värde. Eller sitt immateriella värde - som är oerhört mycket mer betydelsefullt än det materiella. Folk som gör "dyra" saker vill inte se den typen av värdeförlust, eftersom det är de enda de har. Nå; strunt samma - men vi talar här om fysiska plagiat av fysiska föremål. Inte digitala kopior som de facto ÄR ursprungsföremålet. En kopierad film är fortfarande samma film. Du kan inte spela in "Titanic" i ditt badrum och sedan hävda att det är ursprungsfilmen, vilket är ungefär det man gör med en falsk Pradaväska. Plagiat är värdeförstöring. Originalet förlorar i värde. Filmen Titanic förlorar ingenting av att många ser den. Antalet kopior kan vara gränslöst.
Fysiska föremål, anser jag, lyder andra regler än digitala "föremål". Det är ett problem att människor inte förstår den digitala verklighetens förutsättningar. Vi bör inte vara likadana och inte förstå den fysiska...
Anaïs:
nu pratar jag ju faktiskt inte om att legalisera att tillverka kopior av falska varumärken, utan om huruvida det bör vara konsumenten som kriminaliseras, eller om det räcker med att producenten kriminaliseras.
Konsumenten bör givetvis inte kriminaliseras.
Men däremot anser jag inte att varumärken (endast) är till för att "hjälpa konsumenter hitta rätt på marknaden". Jag utgår inte från nyttoaspekten. Om man gör det kanske man inte finner varumärken särskilt skyddsvärda. Men jag anser att varumärken är till för att skapa en känsla av välbefinnande och nära konsumenters drömmar.
Och ett märkes drömskapande potential är bräcklig - och skyddsvärd.
Anaïs:
Jag instämmer i att varumärken kan ha ett större syfte än nyttoaspekten. Men inte varumärkesskyddet. Den inskränkning som lagstiftningen innebär måste motiveras från ett nyttoperspektiv.
Dessutom argumenterar du ju själv utifrån ett nyttoperspektiv när du säger "Och ett märkes drömskapande potential är bräcklig - och skyddsvärd." Du argumenterar ju i att det finns en nytta i att skydda ett märkes drömskapande potential.
Nå, eftersom jag har svårt att förstå Mattias' resonemang, skulle jag vilja "koka ned" det till två enkla frågor. Om den grundidé om varumärken du har skulle genomföras kan du ge exempel på:
1. Något agerande som är tillåtet idag, men som skulle bli otillåtet?
2. Något agerande som är otillåtet idag, men som skulle bli tillåtet?
I övrigt går det att se en mer allmän nytta med varumärken. T ex:
* Konsumenter kan lättare och snabbare identifiera produkter, och få det de vill ha eller undvika det de inte vill ha.
* En producent kan investera tid, pengar, energi och idéer i något och få produkten att särskilja sig från annat på marknaden (vilket kan hjälpa upp försäljningen).
* En producent kan investera i reklam för produkten som gör att den får positiva associationer (vilket hjälper upp försäljningen, och för konsumenten kan möjligen en ökad känsla av välbefinnande uppstå - man känner sig litet bättre och nöjdare av att ha en Rolex än en Swatch på armen).
* Det blir lättare för konsumenter att snabbt utvärdera olika produkter, så att de kan välja rätt, om alla produkter har särskiljande varumärken.
* Varumärken är lätta att exponera i sponsringssammanhang, vilket kan ge extra pengar till sport, kultur, m m.
* Att inneha ett varumärke medför krav på att vårda varumärkets rykte, vilket kan innebära att producenter av varor/tjänster skärper sig och försöker göra bra saker.
Fler fördelar skulle nog kunna anföras.
--Ahrvid
Ahrvid:
Exempelvis så bör piratpartiet anse att det ska vara lagligt att skapa snarlika produkter, om risk för förväxling inte finns. Utevklingen vi ser idag går mot att detta inte längre är tillåtet.(se: http://www.dagensjuridik.se/sv/Artiklar/Starkare-varumarkesskydd-efter-EG-avgorande/)
Ett annat exempel är det som jag tog upp i texten. I Italien är det olagligt att köpa ett plagiat, vilket det inte är i Sverige. Piratpartiet har idag ingen åsikt om huruvida den Svenska lagen bör se ut som den italienska, dvs om köpet ska kriminaliseras i Sverige, eller om det fortfarande enbart ska vara den som säljer ett plagiat som begår ett brott.
Jag anser att piratpartiet tydligt bör ta ställning för att konsumenten inte ska kriminaliseras. Det vill säga emot den italienska lagstiftningen.
Till Mattias:
OK. Nu var väl inte exemplen klockrena - de handlade mer om tendenser som skulle kunna uppstå i svensk lag - men dina resonemang klarar något.
Vad gäller att skapa snarlika produkter är det idag redan tillåtet att göra det, förutsatt att risk för sammanblandning inte finns. Och det är tillåtet att köpa "piratprodukter". Och i bägge dessa fall håller jag med om att det bör fortsätta vara så.
--Ahrvid
Jag är lite tveksamm till om matias formulering är den rtta som vi ser så kan den tolkas på ett flertal olika sätt. Jag hinner/kan inte just nu skriva ner en mer "exakt" test så jag nöjer mig med att lista mina åsikter.
1) Varumärkesskyddet ska primärt skydda konsumenterna. Så alla kopior som inte kan enkelt identifieras vid varje köptillfälle skall vara olagliga att tillverka/sälja.
2) en privatperson som köpt en kopia (och vet att det är en kopia) skall altid få använda den utan inskränkningar.
Detta anser jag vara de viktigaste punkterna. Tillverkarens skydd mot förväxling kombinerat med konsumentens rätt att välja. Ev med regler mot att samma vara säljs under multippla varumärken. (även detta konsumenträtt)
@Anaïs:
"... Inte digitala kopior som de facto ÄR ursprungsföremålet. En kopierad film är fortfarande samma film."
Jag tror det är oerhört viktigt för Piratpartiet att stödja starka varumärken. Starka varumärken möjliggör fri fildelning för privatpersoner, eftersom det även möjliggör en fungerande marknad för upphovsmän:
Jag kan påstå att den digitala kopia du får av mig är en exakt kopia av originalet, men om du inte känner till mig/mitt varumärke, så vet du inte om jag klippt in obehagliga sekvenser i barnfilmen eller infogat skadlig kod i programmet.
Min poäng är att en organisation som t.ex. Adobe har ett starkt och pålitligt varumärke som jag litar så pass mycket på att jag utan problem installerar deras exekverbara kod i min arbetsdator.
Om någon okänd påstår sig dela ut "samma program" via TPB, så vet jag inte om jag får hem virus eller trojaner. Hash-summor är här värdelösa eftersom de förutsätter att upphovsmannen/organisationen med det starka varumärket, intygar att hash-summan på det fildelade verket är korrekt.
Man kan inte testa om den digitala "kopian" är som originalet utan åtkomst till originalet (ok, en hash-summa av orginalet som indirekt kräver tillgång till originalet...)
Vad gäller filmer så kan man som blivande konsument av verket, snabbt försöka gå igenom hela filmen med avseende på bild- och ljudkvalitet, men du behöver trots det inte ha tittat på "samma Lejonkungen" som jag. Tiden du lägger på kontrollen motiverar dig att istället betala en mindre summa direkt till uppovsmannen/"varumärket" eftersom du då vet exakt vad du får utan tidsödande kontroll.
Om upphovsmannen kräver väldigt mycket i ersättning för detta, i en fildelningsekonomi, uppstår valideringstjänster som i sin tur tvingas bygga varumärken för att kunna sälja kvalitetskontrollerad film, musik och programvara till konsumenter.
Om någon vill dra nytta av (leeching) och sälja deras kvalitetskontrollerade verk... så måste även denna organisation bygga ett varumärke för att kunna sälja till konsumenter.
Den fria fildelningen fungerar som vanligt mellan vänner och personer som naturligt litar på varandra. Fildelning mellan okända är precis som idag, alltid lite riskabel med avseende på vad man faktiskt får hemladdat.
@Mattias: "Dessutom argumenterar du ju själv utifrån ett nyttoperspektiv när du säger "Och ett märkes drömskapande potential är bräcklig - och skyddsvärd."
Ja - och där ser jag ett nyttoperspektiv som motiverar en lagstiftning; ett varumärkesskydd.
Min åldrige far åker glatt omkring på en Harley. Han påpekar att han kunde köpt en billigare - och bättre! - japansk motorcykel, men han ville ha en HD pga varumärket: myten, drömmen, idén. Jag anser att denna myt är ett företags egendom. Den bör skyddas av staten som företagets fysiska egendom. "Digital kommunism", javisst - men i den fysiska världen: nej.
En kommentar om Anaïs och Matthias lilla diskussion om Rolexklockor:
Skulle era (framförallt din, Anaïs) inställning påverkas om kopiorna var lika bra? Rolexexemplet utgår ju ifrån att kopiorna är av sämre kvalitet och då kan jag absolut förstå att det ska finnas ett skydd för den äkta varan att inte sammanblandas med sämre kopior.
Men faktum är ju att det finns massor med produkter som egentligen inte är sämre kopior, utan samma varor med samma kvalitet, ofta tillverkade av samma fabriker. Detta gäller allt från utombordsmotorer till livsmedel.
Är det inte i detta fall så att varumärkesskyddet gör att konsumenter luras? Ska det verkligen finnas ett skydd i lagstiftningen för att man får sälja samma vara till ett högre pris bara för att man gör mer reklam (som skapar positiva associationer) för samma produkt med ett namn, men inte med ett annat?
Självklart ska inte reklam och marknadsföring förbjudas, men det skadar nog inte om den pushas lite mer åt konsumentupplysningshåll ("detta är och kan produkten" istället för "köp den här för den heter faktist inånting" - fast det är samma produkt som xnånting egentligen som kostar hälften men det säger vi inte...).
Jag tycker nog inte det är så mycket magi i lurendrejeri. Men det är klart, man ska väl inte förbjuda folk att låta sig luras heller...
@Jenku: Tag exemplet med min far. Han vet att japanska motorcyklar är bättre och billigare, men ändå köper han en Harley Davidsson - därför att det gör honom lycklig. Han medverkar alltså villigt i detta "lurendrejeri". Det gör vi alla på ett eller annat sätt, helt frivilligt. Det är välbefinnandet man betalar för, och en vacker illusion är värd sitt pris: den är en del av varan.
(Och beträffande Rolex: en lika bra klocka som utger sig för att vara en Rolex är bedrägeri, eftersom den påstår sig vara något den inte är.) Superdyra märkesvarors pris vilar oftast på kvalitet och unikt hantverk - men "myten" kan givetvis blåsa upp priset ordentligt.
En Kelly-väska från Hermès får du knappast för under 70 000 kr. Visserligen tar det ett år att tillverka den, men det du betalar för är det faktum att den är ett av världens mest åtråvärda objekt eftersom en furste gav en sådan väska till Grace Kelly på 50-talet. ;) Just det där kräver jag inte att du skall ha förståelse för, jenku! ;)
Men: Marknaden, (begränsad) tillgång och efterfrågan och förmågan att skapa åtrå efter något materiellt är kapitalismens motor.
På Nätet är detta tänkande, inkl. upphovsrätt och äganderätt, från industrialismens epok förrödande - eftersom det är helt inkompatibelt med Nätet och krossar grundläggande och oändligt mycket större värden. Alltså skall dessa tendenser bekämpas på Nätet. Sedan kan man även i den verkliga världen vilja krossa kapitalismen på många goda grunder. Men jag tycker inte detta är Piratpartiets uppgift.
@Anis
Det sjuka med just Rolex är att kvalitén är usel och att hela värdet ligger i immateriella värden.
Läste en tråd på något "Batz" forum där dom konstaterade att man fick acceptera att en äkta Rolex drar sig 5-10min.
Dock gissar jag att klockorna ursprungligen var av ypperlig kvalitet.
Anaïs:
Att implicera att ett förslag om att se över varumärkesskyddet från ett konsumentperspektiv skulle vara ett försök att krossa kapitalismen känns ganska mycket som ett försök till en straw man. Ingen här har förespråkat någon omstörtelse av det ekonomiska systemet.
Ingen har heller förespråkat ett slopande av varumärkesskyddet, som sådant.
Må så vara! ;)
Kontentan är nog snarare att alla ingrepp som inte rör informationpolitik eller (PP)s "fokusfrågor" kommer att leda till någon form av höger-vänsterkonfrontation. Något som (PP) alltid velat undvika.
Jag böjer mig för Anaïs argument - hur kan man göra annat när det argumenteras med Grace Kelly, väska eller ej.
Iofs tycker jag HD-exemplet slirar, för det är ju inte samma vara, bara för att det också är en motorcykel. jag utgick ifrån att produkten är exakt likadan, samma kvalité men olika märkesnamn på och därmed olika pris.
Men poängen är nog att PP bör akta sig för ett ingrepp i marknadskrafterna utanför nätet. Jag köper det, tills vidare i alla fall. Kanske när partiet är mer etablerad...
Efter en rejäl funderare får jag säga att jag inte håller med artikelförfattaren.
Varumärken fyller en viktig roll, om vi hoppar över handväskor, smink, golfklubbor och annat trams.
När jag köper en Heineken (öl-märke) så betalar jag extra för att få just den den varan, vist skulle någon kunna göra en billigare med motsvarande smak, men då är jag inte säker på innehållet (för allergiker kan detta vara dödligt).
Köper jag en volvo orginal bromskloss vet jag att den håller en viss kvalitet, jag vet även att andra märken håller en högre kvalitet och köper dessa istället även om det är piratkopior.
Köper jag en kniv ifrån Mora Of Sweden gör jag det för att jag vill ha en kniv av viss kvalitet (hårdhet/seghet i stålet etc.) är jag lite blåst lägger jag 5ggr så mycket pengar på motsvarande kniv men med "Globals" design istället.
Köper jag en skiftnycker från Bahco för samma pengar som en större väska med verktyg ifrån Clasohlsson så gör jag det för att jag vet att den håller. Hittils har ingen försökt att imponera på mig med en skiftnyckel ;P
Kort och gott, varumärken bör få finnas kvar av samma anledning som vi har ursprungsmärkning av kött etc. För att det säger något viktigt om produkten och dess kvalitet.
Varumärkeshysterin får vi helt enkelt försöka bryta ner på andra sätt, man måste faktiskt kunna veta vad det är man köper.
Logi:
Jag måste ha uttryckt mig klumpigt i mitt inlägg. Jag argumenterar inte för att varumärken ska försvinna, utan för att de ska ses från ett konsumentperspektiv. Det vill säga exakt det perspektivet du själv beskriver i din kommentar.
Jag håller nog med om att vi bör ha ett konsumentperspektiv på varumärken. Låt oss säga att fabriken som tillverkar Rolex passar på att tillverka ett gäng extra klockor för att prångla ut på marknaden. Dessa är av samma kvalitet och ser likadana ut som "äkta" Rolexar. Jag tycker att dessa borde få säljas, i alla fall så långt staten är inblandad (att Rolex sedan antagligen har ett avtal med fabriken som inte tillåter den att göra så hamnar snarare under civilrätt). De bör däremot inte få använda varumärket Rolex, utom eventuellt på ett perifert sätt ("Från samma fabrik som Rolex").
Samma sak med kläder - jag bör få tillverka jeans som ser ut som Levis 501, men jag får inte snylta på just varumärkena Levis eller 501. Jag får kalla dem Johansson 255 eller något sådant.
Men man bör även vara restriktiv med vad som kan räknas som varumärken. Så länge ingen risk för förväxling hos en normalbegåvad vuxen föreligger så bör saker inte räknas som varumärkesintrång. Stämningen från Deutsche Telekom/T-mobile mot Telia för att båda hade magenta-färgade loggor var ju enbart löjlig (och ogillades även av dansk domstol). Om Telia däremot hade använt sig av samma typsnitt så hade kanske saken hamnat i en annan dager, men att stämma någon för att man använder en liknande färg är ju inte riktigt rätt.
Sedan får man fundera lite på vad som bör gälla för varumärkesfamiljer. Apple, till exempel, har ju en mängd "i"-produkter: iPhone, iPod, iMac, o s v. Skulle det vara OK för mig att tillverka en TV och kalla den iTV (bortsett från att det finns en brittisk kanal som heter ITV)? Det är jag faktiskt inte helt säker på. Men var bör man dra gränsen?
Vad som dock tveklöst är fel är att ge sig på konsumenten i varumärkesfrågor. Om jag köper en fejk-Rolex är jag möjligtvis dum, men det ska ta mig tusan inte vara kriminellt.
Med risk att debatten redan är slut: jag tycker att ni missar en spelare i varumärkesspelet, och det är konsumentens vänner.
Säg att A köper en äkta Rolex och B – medvetet – köper en falsk. Båda går sedan på samma middag och sitter på varsin sida om C. C blir imponerad (och kanske lite förskräckt) över att vara omgiven av rolexbärare. Är det rimligt att B ska få snylta på Rolex' varumärke för att verka lika cool som A i C:s ögon? Jag tycker inte att det känns rätt mot vare sig A eller C, och det känns ungefär lika bedrägligt som om B hade försökt sälja sin falska Rolex till C under förebärande av att den var äkta.
I want not agree on it. I assume polite post. Particularly the title attracted me to review the unscathed story.
Good post and this enter helped me alot in my college assignement. Thank you seeking your information.
Skicka en kommentar