Detta är mitt tredje inlägg om Piratpartiets ideologi. De två första finns att läsa här:
Piratpartiets ideologi: tre påståenden
Piratpartiets ideologi: det liberala arvet
Nätneutralitet
Frågan om nätneutralitet har de senaste månaderna seglat upp som en av de mest diskuterade internetfrågorna just nu. Att ämnet aktualiserats är till stor del beroende på EUs telekompaket där kampen för nätneutralitet tidigt gick förlorad. Istället valde man att fokusera på rätten till tillgång till internet, och även där blev slutresultatet som bäst en medioker kompromiss. Jag antar att jag, som Christian Engström, borde vara nöjd att vi fick igenom så pass mycket som vi fick. Men även om det givetvis kunde ha varit mycket värre kan jag inte förmå mig att hylla ett resultat som i mina ögon lämnar allt för mycket övrigt att önska. Med det sagt vill jag inte på något sätt förringa allt det arbete som lagts ner på att faktiskt knuffa telekompaketet ett par snäpp åt rätt håll. Men det är tyvärr långt ifrån tillräckligt. Vi kämpar fortfarande i en brant uppförsbacke.
För den som vill få en snabb introduktion till de mest aktuella konfliktfrågorna på nätet just nu har IDG gjort en ganska bra sammanställning.
Men låt mig återvända till nätneutraliteten. Just nu ser vi det första fallet i Sverige av övergrepp på principen om att nätet ska vara en neutral infrastruktur. Det är Telia som har tecknat ett avtal med Spotify som i princip stänger ute alla eventuella konkurrenter från mobilnätet och därmed skapar en antimarknad. Det märkliga är att trots att detta är något som PTS varnade för när de fick i uppdrag om att utreda frågan kring nätneutralitet så ansåg det att marknaden skulle kunna reglera saken själva. Vilket är en smått absurd inställning. En sund marknad kan bara skapas genom reglering eftersom det rationella för aktörer på en marknad är att försöka skapa sig marknadsfördelar som slår undan den fria konkurrensen. Som nu i fallet med Telia och Spotify.
Men hur bör då Piratpartiet förhålla sig till frågan om nätneutralitet? Är det över huvud taget en fråga som partiet bör ta ställning i? Jag skulle vilja hävda att så är fallet. Behovet av ett skydd för internet som en öppen plats är minst lika stort när det gäller att skydda det från företags vilja att skapa otillbörliga marknadsfördelar som när det gäller att skydda det ifrån statlig övervakning. Vill vi behålla det internet som finns idag med allt vad det innebär av möjlighet till deltagande och demokratiskt inflytande så måste vi kämpa för det. Att överlåta allt till marknadskrafterna och hoppas på det bästa är naivt och ansvarslöst.
Lisa Magnusson skriver klockrent:
Nätet måste vara neutralt. Internetleverantörerna måste vara neutrala. Annars kommer det fria internet att utplånas. Det går inte att kompromissa vad gäller den grundläggande neutraliteten, ett "ganska" fritt och neutralt internet är som att vara "ganska" hiv-smittad: en anomali.
Och det kommer vi aldrig uppnå om vi inte lagstiftar om det. För att få ett internet som i första hand är till för demokratiska medborgare och inte för konsumenter av en tjänst krävs att vi sätter ner foten och kräver nätneutralitet.
Utifrån en piratideologi som tar avstamp i en vision av ett fritt och öppet internet, där allas rätt till deltagande är primärt, finns det helt enkelt ingen annan rimlig slutsats att dra än att lagstiftad nätneutralitet är en nödvändighet.
Förmodligen kommer jag och Amelia Andersdotter bland annat beröra lite av ovanstående utifrån ett EU-perspektiv i vår föreläsning på Dreamhack nu på fredag. Kom gärna förbi och lyssna.
14 kommentarer:
Jag håller med helt och fullt. Kanske kan Brysselgänget bidra till att slipa fram en mer precis definition och mer konkreta förslag, än det ställningstagande för nätneutralitet som styrelsen redan gjort? Det vore utmärkt inför framtagandet av sjökorten inför valet.
Det som inte framgår av din text är om du tycker att nätneutralitet följer av vårt existerande principprogram, eller om det behöver kompletteras. Jag är nyfiken på hur du ser på det.
När det gäller framtagande av en mer exakt definition tror jag att det är något som kan överlåtas åt framtidsklustret. Där finns en hel del välformulerande individer. Visserligen kan vi i Bryssel säkert bidra en del, men jag tror inte att det skulle vara en positiv utveckling att överlåta åt anställda att formulera partiets politik. Den ser jag hellre formulerad av idéellt engagerade, möjligtvis med visst stöd och input av de anställda.
Angående om nätneutralitet täcks in av dagens principprogram så anser jag att så inte är fallet. Men det beror ju på att vårt principprogram är tokigt inakutellt och föråldrat, vilket jag har skrivit om här
Ett problem är ju hur nätneutralitet skall kodifieras.
En lag som påbjuder "allt eller inget" blir kanske lätt att formulera, men svår att tolka och tillämpa i en ofullkomlig grånyansvärld.
Jag tror inte på "önskelagstiftning". Som OlofB varit inne på på sin blogg måste lagar vara entydiga, inte i formuleringen utan i tolkningen.
Hej
Trodde nog aldrig att jag skulle kommentera något från Piratpartiet det ni står för är inget jag stödjer. I frågan om nätneutralitet delar jag uppfattningen. Men då måste vi som konsumenter sluta agera utifrån uppfattningen allt gratis utan aktiva konsumenter som betalar för bra uppkoppling och kapacitet. Eller ocskå får vi vara aktiva medborgare och kräva att våra folkvalda inser vikten av en bra långsiktig digital infrastruktur och gör detta till en allmännytta och finansierar via skattesedeln.
Stefan Peterson
Frågan om nätneutralitet känns visserligen inte så ideologisk och snarare lite mer som en sakfråga, men det vill inte säga att jag inte håller med. Det är för mig en självklart konsekvens av vårt mer eller mindre officiella ställningstagande för informationsfrihet.
Problemet som jag ser det är att Internet allt för ofta ses som en kommersiell tjänst tillhandahållen av Internetleverantörer istället för en den transnationella infrastruktur som Internetleverantörerna inte mer än tillhandahåller tillgången till. Med synen på Internet som Internetleverantörens tjänst ser man inte problemet med att Internetleverantörer styr över innehållet som att innehållet var deras. Men ur synvinkeln med Internet som en infrastruktur är det som att posten skulle behandla brev och paket olika beroende på vad de innehåller istället för vad de väger. Häri ligger kärnan i frågan om nätneutralitet, imo.
@Stefan
Vem har sagt att allt ska vara gratis?
Bengt:
Ja, men det är ett praktiskt problem och inte ett principiellt problem. För att nå frågan om hur man ska kodifiera nätneutraliteten måste man först vara överens om att det är önskvärt. Där är vi tyvärr inte ännu idag.
Stefan:
Jag tror att det går att hitta en medelväg mellan enbart konsumentmakt och statlig finansiering. Det har funkat inom alla andra sektorer att reglera kommersiella aktörers spelrum för att skapa en för medborgarna gynsam sitution. Det borde gå även när det gäller internet.
Sammy:
Jag tycker att du i din kommentar visar väldigt bra på varför det faktiskt är en ideologisk fråga.
Jag står ändå fast vid att nätneutralitet är en sakpolitisk följd av ett ideologiskt ställningstagande för informationsfrihet. Det var ju t.ex. du själv som talade om en ny ideologisk skiljelinje mellan kunskap och marknad och antar vi att piratideologin sätter kunskap/informationsfriheten före marknad så är ett ställningstagandet för nätneutralitet en logisk följd av det.
Sammy:
Det får du givetvis göra. Själv tycker jag att det ofta är problematiskt att dra en skiljelinje mellan exakt vad som är sakpolitik och vad som är ideologi.
Däremot ser jag inte informationsfriheten som det huvudsakliga argumentet för nätneutralitet. Jag ser att det är deltagarvärdet som uppstår när människors får möjlighet att bruka nätet utifrån en digital allemansrätt. Och den digitala allemansrätten förutsätter en nätneutralitet
Okej, nu måste jag kommentera lite. Det kommer att bli långt, förvirrat och ofullständigt, men det är en annan vinkel än den jag hittills har sett.
"När datamängden man köpt tar slut får Spotify en gräddfil av Telia!", låter det i diverse bloggar. "Det utesluter konkurrenterna och snedvrider marknaden!"
Men det känns som ett väldigt ensidigt synsätt, halvkantrat från början.
Telia säljer överföring av en viss datamängd till kunden. När den datamängden är uppnådd stryper Telia bandbredden, och låter kunden hanka sig fram genom ett sugrör.
Låt oss utgå från detta. Telia säljer överföring av en viss mängd data. Om vi fabulerar fram siffrorna tre gigabyte för en hundring får vi en lös grund att stå på också.
Denna datamängd är Telias vara, som Telia säljer. Om Posten sålde överföringskapacitet på liknande sätt skulle de kanske sälja transport av ett trekilospaket för en hundring, oavsett innehåll.
Låt oss säga att företaget Spotify säljer strömmar som lätt överstiger tre gigabyte på en månad, så Telias kunders hundring inte räcker för ständig lyssning: Spotifyströmmen låter skrutt sista veckan varje månad. Det är ingen bra deal för Spotify.
Företaget Retire tar emot gamla traktordäck från privatpersoner. Däcken väger mer än tre kilo, som är Postens största transportprodukt. Det är inte heller någon bra deal, för folk kan inte skicka dem.
Om Retire tar kontakt med Posten, och gör en deal med dem om att de betalar en hundring för varje däck Posten förmedlar (utöver Postens avgift om hundra kronor från privatpersonen), gör det att de saboterar postpaketskickningsmarknaden?
Om Spotify tar kontakt med Telia, och gör en deal med dem om att betala en hundring extra till Telia* när en kund går över sin datamängdsbegränsning, och därmed köper extra överföringsmängd till kunden, saboterar de Internet då?
Diverse företag skickar ut förfrankerade svarskuvert som privatpersoner kan använda att skicka papper i. Enbart till företaget som förfrankerat kuvertet, naturligtvis. Saboterar det för konkurrenterna, som inte betalar porto åt sina kunder, utan väljer att låta kunderna betala svarsporto själva?
*Här antar jag helt kallt att dealen inte är gratis för Spotify. Telia säljer dataöverföringskapacitet, och de vill ha betalt. Varifrån de får betalt ger de nog blanka fasen i. Kunden köper överföringskapacitet till hela nätet, och Spotify köper överföringskapacitet till Telias kunder. Om Spotify fått ensamrätt på att köpa överföringskapacitet till Telias kunder hamnar allt i ett annat ljus, men ärligt talat, skulle Telia verkligen göra en sån deal, och missa potentiella inkomster från andra företag?
Anonym:
Det var onekligen lite rörigt, men jag ska försöka bemöta det ändå :-)
Det som gör att ditt resonemang haltar är att du inte tar hänsyn till Telias och Spotifys marknadsdominans. Vilket gör att den fria marknad du beskriver inte existerar. Läs gärna Christopher Kullenbergs olika inlägg om antimarknader för att få en bild av vad jag menar.
Att idka krypskytte mot uppgörelsen om telekompaketet torde bara ge vänsterpartiet röster från piratpartiet.
@Anonym fegis:
"Om Retire tar kontakt med Posten, och gör en deal med dem om att de betalar en hundring för varje däck Posten förmedlar (utöver Postens avgift om hundra kronor från privatpersonen), gör det att de saboterar postpaketskickningsmarknaden?"
Nej, man saboterar inte marknaden, däremot skapar man en marknad för särbehandling av postutskick och om den påverkar den ordinarie posthanteringen negativt kan man fråga sig om det är så samhällsnyttigt med en sådan marknad.
Posten kan ju om de tjänar mer på en sådan marknad relativt enkelt öka sin posthanteringskapacitet för att bibehålla kvalitén på ordinarie posthanteringen, när det gäller kapaciteten i nätet är det vida känt att den är väldigt begränsad och inget någon nätägare har i överflöd direkt. I det läget behöver man väga in allmännyttan som riskeras att gå förlorad om man låter kapaciteten gå till högst bjudande. Därför behöver vi nätneutralitet.
När det gäller Telias marknadsdominans antar jag du syftar på nätägandet, dvs Skanova, snarare än operatören Telia som i dagsläget faktiskt inte längre är marknadsdominerande, även om fortfarande marknadsledande, eftersom de numera har mindre än 50% av marknadsandelarna.
När det gäller nätägandet ser jag inte problemet som att Skanova är marknadsdominerande, jag ser problemet som att staten sålt en av våra mest samhällskritiska infrastrukturer till en enskild privat aktör, vilket är lite som att sälja ut vägverket *och dess befogenheter* för hela svenska vägnätet till en enskild markanläggningsentreprenör.
Jag skriver mer om denna epic-fail av Televerkets privatisering på min blogg här:
http://bloggsam.mindrelease.net/2009/09/27/televerkets-privatisering-gor-om-gor-ratt/
Skicka en kommentar