Piratpartiets värderingar?

Jag läste nyss i protokollet från Piratpartiets ledningsmöte som hölls igår att styrelsen beslutat om ett dokument som beskriver partiets värderingar. Jag tycker det är ett högst lovvärt initiativ eftersom det är ett sätt att synliggöra och formalisera de normer som partiet bygger på. När värderingar finns nedtecknade i ett beslutat dokument kan de ifrågasättas, diskuteras och, när behov uppstår, ändras.

Jag vet att mycket av det som står i dokumentet är hämtat från tidigare texter som cirkulerat inom partiet, men just formaliseringen är värd att poängtera och berömma. Det här är ett tydligt dokument, med en tydlig avsändare och det finns tillgängligt för alla att ta del av på partiets hemsida.

Men hur pass bra rimmar de fina formuleringarna med verkligheten? Är vi verkligen allt vi säger oss vara? Det är givetvis en fråga som var och en måste fråga sig själv, men givetvis har jag en rad synpunkter som jag inte kan låta bli att dela med mig av. Men mindre än så hade nog ingen heller väntat sig från mig :-) Nedan kommer i alla fall en recenssion av ledorden, stycke för stycke. Håll till godo.

VI FATTAR BESLUT. Vi är inte rädda för att pröva nya grepp, nya sätt att bilda opinion och att driva debatten. Vi fattar beslut utan att be någon om lov och vi står för besluten. Ibland blir det fel. Det är alltid okej att göra fel i Piratpartiet, så länge man är beredd att lära sig något av att man gjorde fel. Här kommer den berömda "trepiratersregeln" in: om tre medlemmar är överens om att någon sorts opinionsbildning eller aktivism är rätt för partiet, så har de rätt att agera i partiets namn. De tre kan till och med få ersättning för utlägg i samband med aktivismen, så länge det är måttfullt (träpinnar, lim och färg är måttfullt; datorutrustning och en jätteskärm är det inte).

Enkelt uttryckt kan ovanstående stycke beskrivas som "den som gör bestämmer". Det leder i bästa fall till en fantastisk mängd spontan aktivism och i värsta fall till intensiva efterkonflikter. För även om det är ok att göra fel så har jag aldrig sett det faktumet skydda någon från ganska hård intern kritik efteråt. Avsaknaden av kontrollfunktioner och spärrar innan saker sjösätts sänker trösklarna avsevärt för igångsättandet av projekt, vilket är en enorm styrka, men även till att styrning, överblick och koordination försvåras. Den här mentaliteten attraherar oundvikligen självgående, djärva och drivna individer som väresätter handling före samtal. Blir saker fel kan de alltid lösas efteråt. Min personliga övertygelse är att det var just den här attityden som gjorde att partiet lyckades övervinna den för de flesta nya partier oöverstigliga barriär från obskyritet till en etablerad folkrörelse.

VI ÄR ORÄDDA. Om något går fel, så tar vi itu med det då. Vi är aldrig nervösa i förväg. Allt kan gå fel, och allt kan gå rätt. Vi får göra fel, för annars kan vi aldrig göra rätt heller.

Den här värderingen hänger väldigt mycket ihop med den föregående, och understryker ytterliggare hur partiet ser på handlingskraft och oräddhet. "Friskt vågat hälften vunnet", "hellre fort och fel än långsamt och rätt". Problem uppstår imorgon och kan lösas då, nu är det handling som gäller.

VI LYFTER FRAM VARANDRA. Vi är beroende av vår sammanhållning. Det är lika fint i Piratpartiet att briljera på egen hand som att lyfta fram andra aktivister och funktionärer.

Jag hade gärna sett en formulering som faktiskt sade att det fanns ett större värde i att lyfta fram andra än att försöka briljera själv. Det handlar inte om vad som är fint, utan om en normativ värdering av vad som är bra. Många av piratpartiets aktiva är väldigt individualistiska (mig själv inberäknat) och en formulering som lyft fram att det fanns ett [i]värde[/i] i vår sammanhållning istället för att beskriva det som ett [i]beroende[/i] tror jag skulle kunna innebära en, för organisationen, nyttig perspektivförskjutning. 

VI LITAR PÅ VARANDRA. Vi vet att var och en av oss vill Piratpartiets bästa.

Partiets artificiella tillit är tyvärr en fernissa som allt som oftast används för att avfärda kritik "varför ifrågasätter du mitt handlande, litar du inte på mig?" eller för att undvika formella mekanismer för ansvarsutkrävande "nej, vi behöver inte den typen av kontrollfuntioner inom partiet, här litar vi på varandra!". Men när det väl kommer till kritan är vi pirater minst lika misstänksamma som alla andra människor. Tillit är inte något som går att beordra fram, utan något som växer fram i en relation mellan människor.  

VI TAR INITIATIV OCH RESPEKTERAR ANDRAS. Den som tar ett initiativ får det oftast. Vi undviker att kritisera andras intiativ, för den som tar ett initiativ, gör något för partiet. Om vi tycker att det initiativet drog i väg i fel riktning, så kompenserar vi genom att ta ett eget initiativ som stämmer mer med vårt eget ideal. Om vi ser något vi inte gillar, så svarar vi genom att producera och försöka sprida något vi gillar, i stället för att peka på det vi ogillar. Vi behöver mångfald i vår aktivism och ska sträva mot det.

Detta är ytterliggare ett understrykande av att "den som gör bestämmer" som jag nämde innan. Just genom skuldbeläggandet av kritik och kravet på att man måste vara en producerande aktör för att räknas upprätthåller vi en individfokuserad organisation baserad på strukturlöshetens tyranni inom partiet.

VI RESPEKTERAR KUNSKAP. Om man ska diskutera ett ämne, så är hårda mätdata bäst. Näst bäst är en person som har sakkunskap i ämnet. Vetande, kunnande och sakerfarenhet går före tyckande, och hårda mätdata går före vetande.

Den här värderingen är kanske det tydligaste teknet på hur partiet formats av en kärna av tekniker. Tron på mätdata som något objektivt som kan friställas från tyckande eller tolkande har nästan helt övergivits inom filosofin idag. Även bland de som tror på en objektiv sanning. Men i piratpartiet lever den kvar. Men kunskap är inte information, kunskap är tillämpad information, och det finns ingen värderingsfri tillämpning. 

VI RESPEKTERAR ANDRAS TID OCH ORGANISATIONENS FOKUS. Om vi ogillar någon aktivitet eller någon beslut, så diskuterar vi, argumenterar, håller inte med, och/eller startar ett eget initativ som vi gillar bättre. Att starta eller att underblåsa en känsloupprörande konfliktunderblåsa en känsloupprörande konflikt som fokuserar på det negativa, och att sedan söka kvantitet för en sådan konfliktlinje, skadar partiet som helhet och tar fokus, energi och entusiasm från det utåtriktade opinionsbildande arbetet. I stället respekterar vi andras tid, andras fokus, och organisationens fokus. Ser vi början till en intern konflikt, så försöker vi dämpa den genom att uppmuntra positiv kommunikation. Ser vi något vi inte gillar, så producerar vi och sprider något vi gillar. Vi jobbar aktivt för att sprida kärlek och respekt, och för att dämpa aggression och misstro. Vi kommunicerar positivt. Ser vi ett beslut vi inte tycker om, så argumenterar vi för varför vi inte tycker om det, utan att provocera känslor, eller ännu hellre för varför ett alternativ vore bättre. Vi kampanjar utåt och enande, inte inåt och splittrande. Igen, vi kommunicerar positivt.

Den här värderingen är så pass lång och innehåller så pass många delar att den nog måste brytas ner för att kunna analyseras. Dels säger den att vi ska vara positiva, vilket det givetvis är svårt att invända emot. all kommunikation fungerar bättre om den formuleras i positiva termer. Vidare så målar stycket upp interna konflikter som något rakt igenom negativt som måste dämpas eller undvikas. I det stycket håller jag inte alls med. Ett parti utan interna konflikter har heller inte heller någon ideologisk dynamik och utveckling och riskerar att stagnera. Ifrågasättandet av de egna dogmerna är minst lika viktigt inom ett parti som inom samhället i stort. Det betyder givetvis inte att man måste söka aggression och splittring, det fins mängder av sätt att föra en konstruktiv diskussion kring interna konflikter om man bara erkänner och lyfter fram värdet av de diskussionerna. Slutligen så pekar värderingen på ett nollsummespel av engagemang och antyder att om man lägger tid på att agera inåt är det tid som tas från att agera utåt, vilket är en kraftig missförståelse av hur ideellt engagemang fungerar. Rent generellt skapar internt engagemang även externt engagemang, och tvärtom. Att engagera folk i interna diskussioner kan på så sätt rent av vara ett sätt att skapa mer utåtriktad verksamhet. 

VI UPPTRÄDER VÄRDIGT. Vi visar alltid respekt i vårt opinionsbildande, både mot varandra, mot nybörjare och mot våra meningsmotståndare. Vi uppträder hövligt, lugnt och sakligt, både med på- och avslagna TV-kameror. I synnerhet är vi aldrig respektlösa mot våra aktivistkollegor (en av få saker som funktionärer i Piratpartiet har nolltolerans med).

Utöver min allmänna allergiska reaktion mot det intolleranta uttrycket "nolltolerans" (Death to all fanatics!) så anser jag nog att det här är en av de bästa och viktigaste värderingarna i dokumentet. Om vi vill kräva vår rätt att bli bemötta respektfullt måste vi tillerkänna andra samma rätt.

VI ÄR ETT RIKSDAGSPARTI. Vi uppträder som det riksdagsparti vi är. Relaterat till punkten ovan.

Den här värderingen kunde getts lite mer utrymme. Jag tror att jag håller med, vill man vara ett riksdagsparti måste man ha självbilden av att man är ett riksdagsparti, men jag skulle ändå vilja se någon form av reflektion av hur detta korrelerar med självbilden av ett aktivistparti som vi också har (och bör ha?). Och hur relaterar det till självbilden som del av en folkrörelse?

VI ÄR LÅNGSIKTIGA. Vi är helt beroende av att klara ribban för riksdagen 2010 och 2014, så vårt arbete är långsiktigt. Som i "på flera års sikt". Avståndet mellan riksdagsval, fyra år, är närmast en geologisk tidsålder för de flesta av oss.

Jag är förmodligen en av de främsta förespråkarna för långsiktighet bland partiets företrädare. Så det är väl knappast förvånande att jag gillar den här värderingen. Däremot anser jag inte att vi är [i]beroende[/i] av varken valet 2010 eller 2014. Jag både tror och hoppas på stora framgångar i de kommande riksdagsvalen, men om man tänker långsiktigt på riktigt så är ett par dåliga valresultat de närmsta fem åren faktiskt inte mer än en tillfällig svacka i piratrörelsens utveckling.

VI FÖRETRÄDER OSS SJÄLVA. Piratpartiet är beroende av en mångfald av röster. Ingen av oss representerar Piratpartiet på bloggar och liknande, utan vi är en uppsjö av privatpersoner som är självutnämnda piratpartister. Mångfalden ger oss basen för aktivism och ett flertal olika förebilder bygger basen för bredare aktivism. Internt är vi också bara oss själva, och gör aldrig anspråk på att tala för en större grupp: om våra idéer får gehör, så räcker det; om de inte får gehör, så spelar det ingen roll hur många som tycker så.

Det här är egentligen två värderingar i en. Den första handlar om en idé att det går att särskilja på partiets företrädares privata åsikter och rollen som partiföreträdare vilket är en värdering som ligger någonstans mellan charmigt naiv och direkt skadlig. Den andra värderingen handlar om ett ogiltigförklarande av representantskap internt. Att ingen får tala för någon annan gör att ens åsikt aldrig kan räknas om den som har åsikten inte är stark nog att våga stå upp och försvara den inför hela partiet. 

För att avrunda inlägget med en metadiskussion kan det konstateras att det här inlägget kan sägas bryta mot en rad av de värderingar som jag nyss analyserat. Dels är jag kritisk utan att komma med ett eget förslag och dels lägger jag energi på intern kritik som säkerligen kan vara känsloupprörande för en del. Men samtidigt så lyfter jag ju fram styrelsen när jag berömmer dem för initiativet, och jag företräder mina egna åsikter genomgående i min analys (med två undantag, glass utlovas till den som hittar dem!). Så allt i allt kanske man kan säga att jag i alla fall inte går helt emot våra värderingar genom mitt inlägg. 

Säga och säga förresten. Att komma med synpunkter på mitt inlägg i andra former än rena hyllningar till den initiativkraft jag visat skulle kunna vara väldigt upprörande för mig, så ett sådant agerande riskerar att bryta mot partiets värderingar.