Konsten att sluta vara adlig

Om ni tröttnat på den moderna jämställdhets- och jämlikhetsdiskursen och längtar tillbaka till ett samhälle där män var män och kvinnor deras fruar (och inget annat) kan jag glädja er med att det samhället faktiskt hittat en skyddad vrå där det lyckats överleva alla försök till reformer. Jag pratar givetvis om den svenska adeln, en samhällsgrupp som man allt för sällan får en inblick i.

Hannes Mannerheim ger oss en sådan inblick när han beskriver den kamp han fört mailledes för sin rätt att inte kollektivanslutas in i en förlegad definition han inte ställer upp på. Läs den! Även om behandlingen av Hannes är tragisk och bortom vad som skulle accepteras i en sunt funtad organisation är situationen och inlägget tragikomiskt bortom like. Jag lider med Hannes samtidigt som jag viker mig dubbel i skratt över Tersmedens ständiga mantra om att det skulle vara omöjligt att sluta vara adlig i Sverige, eftersom adeln bestämt att så är fallet.