Creative Commons och akademin

Jag ska gå på ett intressant lunchseminarie på onsdag om Creative Commons i akademin som hålls av Mathias Klang, projektledare för Creative Commons Sweden. Seminariet anordnas av Uppsala universitets learning lab och beskrivs såhär på deras hemsida:

Creative Commons (CC) bygger på en väl fungerande upphovsrätt och har som mål att underlätta för skapare av upphovsrättsligt skyddat material att dela med sig av sitt material. På ett enkelt sätt ger CC upphovsmannen friheten att sätta ihop regler för hur hans eller hennes verk ska få användas av andra. Seminariet ger en bakgrund inom upphovsrätt, kreativitet och akademins villkor, Open Access (öppen publicering av forskningsresultat) samt en beskrivning kring hur CC fungerar i praktiken.

Just frågan om Open Access är något som Piratstudenterna drivit inom Uppsala studentkår och som kåren numera ställer sig positiv till. Det ska bli intressant att höra om kopplingen mellan CC och Open Access från någon så insatt som Mathias.

Jag upptäckte förresten precis att min medbloggare i Studio Uppland denna vecka blir Aggeman. Du kan höra oss i eftermiddag lite efter kl 15.

Debattartikel i Ergo

Jag skrev, tillsammans med Piratstudenternas ordförande Mårten Fjällström, en debattartikel till Uppsala Studentkårs tidning Ergo angående den koppling som finns mellan SFS och Föreningen Svenska Läromedel som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Tänkte att jag även skulle publicera debattartikeln här:

Dags för kåren att lämna SFS

Varje år betalar Uppsala studentkår runt en miljon kronor i medlemsavgift till Sveriges förenade studentkårer, SFS. Trettio kronor per student och år går oavkortat till SFS. Argumenten från förespråkarna för ett medlemskap är att det behövs en stark och enad studentrörelse för att på bästa sätt företräda studenternas intressen. Och det låter väl vettigt när man hör det. Men vad tjänar vi studenter i Uppsala på att skeppa pengar till en organisation som säger sig företräda studenterna men i verkligheten snarare verkar företräda vissa ekonomiska särintressen?
I DN den 18 augusti lånar Moa Neuman, ordförande för SFS, ut sitt namn, och därmed studentrörelsens legitimitet, till en artikel som verkar vara ett rent beställningsverk från upphovsrättsindustrin. Det kan knappast sägas ligga i studenternas intressen att utan reflektion ställa sig på samma sida som Föreningen svenska läromedel, en organisation som medelst brottsprovokationer fått kopieringsfirmor i närheten av högskolor att stänga igen, och som driver en aggressiv kampanj för striktare upphovsrättslagstiftning.

Men det är inte särskilt förvånande. Föreningen Svenska Läromedel har ett starkt inflytande över SFS. Till exempel så sponsrades SFS senaste kongress av Föreningen svenska läromedel och en person som tidigare var vice ordförande på SFS är numera anställd av föreningen Svenska läromedel. Men det som kanske tydligast visar på kopplingen är att när SFS i julas skulle dela ut en julklapp till aktiva på kårer runt om i landet så var det skriften “Varför dog Bellman?” som delades ut. Den boken är en propagandaskrift för en hårdare upphovsrätt skriven av Göran Hägg, på beställning och bekostnad av Föreningen svenska läromedel.
Att Föreningen svenska läromedel använder sig av alla metoder de kan för att lobba för ett politiskt budskap som saknar legitimitet bland merparten av de unga i samhället idag är inget att förvånas över. Men att SFS okritiskt låter sig köpas att gå upphovsrättslobbyns ärenden visar på en organisation som inte förmår att leva upp till sitt syfte. Nämligen att värna om studenternas intressen. Och att slänga bort en miljon om året på att SFS ska arbeta för helt andra intressen än de säger sig företräda kan aldrig vara ett bra hushållande med Uppsalastudenternas pengar.
Vi undrar om det inte är dags för Uppsala studentkår att lämna SFS och använda pengarna till att tillvarata våra egna medlemmars intressen istället för att låta SFS använda dem för att tillvarata Föreningen svenska läromedels intressen.

Mårten Fjällström
Ordförande, Piratstudenterna

Mattias Bjärnemalm
Förbundssekreterare, Ung Pirat

Åter till Radio Uppland

Blev precis uppringd av en person på Studio Uppland. De vill ha dit mig igen på måndag för att diskutera hur ny teknik påverkar vår vardag på olika sätt som man kanske inte tänker på. Förhoppningsvis hittar de även någon mer bloggare med bättre koll på den praktiska sidan av tillämpningen av ny teknik, min kunskap på området är ju i högsta grad teorerisk.

När jag letade runt efter andra bloggare från Uppsala upptäckte jag bloggkartan Så nu finns min blogg på kartan. Får se om det genererar någon ökad trafik.

Den opolitiska ungdomen?

Ibland i mina mer pessimistiska stunder tror jag att begreppet ungdom skapades för att ge äldre vuxna en ursäkt att inte förstå yngre vuxna. Samtidigt skapar ordet en identitet som blir svårsläppt. Såhär närmare trettio år fyllda så har jag fortfarande lättare att identifiera mig med ungdomar i tjugoårsåldern än med gamlingar i förtioårsåldern. Det är å andra sidan kanske inte så konstigt då jag ju faktiskt har varit tjugoåring själv men ännu inte haft nöjet att uppleva livet som förtioåring. Och tänker man efter så borde faktiskt alla äldre ha någon form av förmåga att relatera till de yngre. Men dessvärre verkar så inte vara fallet. Åtminstonde inte om man tittar till beslutsfattare och byråkrater inom förvaltningen.

Ungdomsstyrelsen har gjort en undersökning av ungas levnadsvilkor. I den gör de en översikt över ungas politiska engagemang. I god tradition så berättar de om hur ungdomar sviker de politiska ungdomsförbunden. en trend som vi i Ung Pirat inte märker av alls. Hos oss ökar fortfarande medlemsantalen. De dalande siffrorna använder de sedan som ett belägg för att ungas politiska engagemang skulle minska.

Eva Westerberg och Hanna Hallin skriver i en debattartikel på politikerbloggen egentligen allt som behöver sägas om hur Ungdomsstyrelsen skjuter brevid målet när de ställer upp vilka aktiviteter som räknas som politiskt engagemang. Ungdomsstyrelsen har helt enkelt inte förstått att ungas vardag till stor del utspelar sig på nätet idag och att det därför är fullkomligt naturligt att det politiska engagemanget uttrycker sig i form av bloggande, foruminlägg och genom att bedriva nätkampanjer. Men att inte heller insändare till tidningar och deltagande i debattprogram på TV räknas in är för mig helt obegrlipligt. Kanske är det, som Eva och Hanna skriver, att Ungdomsstyrelsen helt enkelt föreställer sig den unge politiskt intresserade människan som en person fullt upptagen med att bära "palestinasjal, kasta sten och vara allmänt arg".

På något sätt kan jag inte låta bli att känna mig en smula förnärmad av Ungdomsstyrelsens definitioner på politisk aktivism. Jag har varit engagerad i skolpolitik sedan jag någonstans i mellanstadiet hamnade i min skolas elevråd. Mitt engagemang i elevråden fortsatte under högstadie och gymnasie. Och som student har jag varit engagerad i kår- och nationsliv samt andra studentorganisationer.

Jag har även varit engagerad i olika ideella organisationer, främst inom Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund, i stort sett så länge jag kan minnas, och även om den politiska dimensionen inte var huvudsyftet inom Sverok så fanns det hela tiden en tydlig politisk medvetenhet i vår strävan att få de former av deltagarkultur som vi företrädde att bli accepterade av den äldre generationen. Men inget av dett räknas av Ungdomsstyrelsen eftersom vi inte bojkottade något, ordnade demostrationer eller orsakade skadegörelse. Vi sysslade med folkbildning, skrev debattartiklar och sysslade med påverkansarbete mot de kommuner och landsting som vi ville bli accepterade av. Verktyg som för mig är själva grunden i den form av demokrati vi lever i här i Sverige.

Jag kanske kan glädja mig att jag äntligen blivit politiskt aktiv i Ungdomsstyrelsens ögon då jag år 2006 blev medlem i Piratpartiet och var med och startade upp Ung Pirat. Men risken är väl att de enbart skulle ta det som ett belägg för att jag numera är vuxen, eftersom ungdomar ju inte sysslar med den typen av politik.

Ett annat exempel på hur den äldre generationen totalt missförstått hur yngre använder sig av internet är det förslag som ligger i EU-parlamentet om att reglera bloggar. Henrik Alexandersson har följt arbetet med förslaget i EU under en längre tid, och för er som inte hört om det tidigare kan jag verkligen rekomendera en läsning av hans tidigare inlägg om ämnet.

Bidragsansökan, Radio uppland och kursstart

Idag skickades de sista pappren i Ung Pirats bidragsansökan in till Ungdomsstyrelsen från vår auktoriserade revisor på revisionsfirman Öhrlings. Själv har jag mer eller mindre levt med den här ansökan de senaste veckorna, och jag kan tänka mig att de i förbundsstyrelsen som haft som uppdrag att hjälpa mig få in information från våra lokalavdelningar är lika trötta på processen som jag är. Förhoppningsvis ska allt vara i sin ordning så att vi kan beviljas det utvecklingsbidrag vi har ansökt om, och då är definitivt varje slitsam timme värd mödan tusenfalt.

Någon timme efter att jag haft det sista telefonsamtalet med vår revisor om att korrigera en felaktig siffra i vår ansökan så var det dags att kliva in till radion för att diskutera bloggande i Studio Uppland. Jag och en annan bloggare vid namn Anne von Porat fick representera de två huvudtyper av bloggar som man kan urskilja i bloggvärlden. Min blogg är en typiskt samhällsinriktad blogg där fokuset ligger på olika samhällsrelevanta frågor medan Annes blogg är arketypen av den personliga bloggen som fokuserar på skribentens vardag. Givetvis är gränsen inte så glasklar, det blir ibland personligt i den här bloggen, och även personliga bloggare tenderar att skriva om politiska frågor med jämna mellanrum. Radioninlägget finns förresten här för den som vill lyssna. Det är en smula ironiskt att jag inte kan lyssna på det själv eftersom Sveriges Radio är en smula begränsande i vilka format de erbjuder folk att ta del av webradion.

Ett par timmar efter min radiomedverkan satte en av de kurser jag sökt in till nu i höst igång. Kursen heter Gör din röst hörd! Medborgerligt deltagande i det offentliga samtalet. Efter första föreläsningen är jag ännu mer intresserad av kursen än jag var efter att ha läst kursbeskrivningen. Vår föreläsare Brian Palmer är fantastiskt intressant att lyssna på och upplägget på kursen verkar enormt bra. Under de följande tre kurspassen kommer vi som går kursen få göra intervjuer med Andras Malm, Gustav Fridolin och Tobias Smedberg från lobbyföretaget Agenda PR. Därefter kommer vi ha en workshop, filmvisning och ett par avslutande träffar då vi ska diskutera deltagarnas projektarbeten. Projektarbetena går ut på att vi alla, i grupp eller ensamma, ska göra någon form av inlägg i den offentliga debatten.

Min gissning är att mitt inlägg kommer handla om immaterialrätt.