Expressen förstår frågan

Det är sällan som jag blir känslomässigt rörd av att läsa tidningen. Men expressens ledare idag träffade mig rakt i hjärtat. Det har skrivits en hel del om frågan på olika ledarsidor på sistonde, Osccar har en bra sammanställning längs ner i det här blogginlägget. Men ingen annan, utöver vi i Piratpartiet, säger så tydligt och så koncist vad det handlar om som expressens ledare:

Vi får välja mellan brevhemlighet och lagen mot fildelning, mellan
skydd för den personliga sfären och upphovsrättsorganisationernas möjlighet att
ta betalt på samma sätt som hittills.

Ord som alla som varit engagerade i Piratpartiet känner igen. Vi har länge framfört just det argumentet. Kanske kan det här vara en vändpunkt, kanske kan debatten nu föras så att det inte längre är vi upphovsrättsreformister som tvingas försvara för den kulturspridning som upphovsrättsindustrin svartmålar som grov brottslighet utan att det istället är industrin som får stå till svars för faktumet att de lägger massor av energi på att lobba för ett övervakningssamhälle där privatlivet raderas.

Det ligger fortfarande ett enormt politiskt arbete framför oss innan vi lyckats få alla de politiker som sitter i knät på lobbyisterna att inse att de faktiskt är folkvalda och därmed ska följa folkets vilja och inte lobbyisternas, men att ha en stor tidning i ryggen ger mig tillförsikt i att det är ett arbete som kommer att lyckas.

I ett helt annat ämne noterar jag att Umeås studentkårer har lyckats få igenom att alla salstentor vid Umeå universitet ska vara anonyma för att säkerställa att studenterna behandlas rättvist. Ett tydligt steg i rätt riktning som jag hoppas att fler högskolor tar efter.

Upphovsrättsindustrin slår tillbaka

Att en handfull moderater fått upp ögonen för hur upphovsrättsindustrins lobbyarbete leder oss alla rakt in i Bodströmsamhället och dessutom har tillräckligt mycket civilkurage att stå upp mot partilinjen och tala öppet om var alliansens brist på respekt för den personliga integriteten leder fick upphovsrättsindustrin att dra öronen åt sig och ta fram det stora artilleriet. Och vem är bättre rustad att låtsas företräda landets kreatörer än Svenska Akademiens sekreterare Horace Engdahl? Tillsammans med sex företrädare för film-, spel- och bokbranschen brer han ut sig om hur nesligt han upplever det att någon kan ha en annan syn på upphovsrätt än den han själv har.

Horace är välartikulerad och ersätter bristen på underbyggda argument med skickliga känsloargument så som att "hårt arbetande entreprenörer" ska få en "hederlig ersättning". Men ingen har ifrågasatt att hårt arbetande människor ska få betalt för sitt arbete. Det som vi upphovsrättsreformister förespråkar är att de statligt instiftade monopol som den upphovsrättsindustri vars existens Horace förnekar har lyckats lobba fram i västvärlden inte ska få utgöra en grund att avskaffa människors rätt till en privat sfär. Något måste ge vika, och att ersätta det immaterialrättsliga lagverket som uppenbarligen inte hängt med i samhälls- och teknikutvecklingen är ett betydligt bättre val än att avskaffa en av de mänskliga rättigheter som ligger till grund för det öppna demokratiska samhället. Åtminstonde om man inte är en företrädare för den industri som kapitaliserar på den nuvarande lagstiftningen.

Ibland är det inte krångligare än så

Jag läste ett av de mest träffsäkra och koncisa svaren på frågan om hur musikindustrin ska klara av en legaliseringen av fildelning:

- Den överlever. Den får anpassa sig helt enkelt.

Det behövs faktiskt inte mer ord än så. Citatet kommer från en intervju med Ulf Berg, en av de sju moderater som gått ut i en debattartikel och krävt att icke kommersiell fildelning ska legaliseras.

Marknaden har alltid anpassat sig till tekniska utvecklingar. Att i det här fallet försöka hålla utvecklingen stången på artificiell väg för att medieindustrins särintressen ska slippa omställningskostnader är allt annat än förnuftigt. Det är skönt att det har börjat gå upp för vissa personer även inom de etablerade partierna, även om jag tvivlar på att den utvecklingsfientliga partilinjen hos de nya moderaterna kommer att ändras inom den närmsta framtiden.

Stefan Flod

En av de största förmånerna som jag upplevt genom mitt engagemang i partiet är förmånen att få lära känna massor av nya människor som jag förmodligen aldrig skulle ha träffat om inte etablissemanget fått för sig att gå i upphovsrättsindustrins ledband och försöka avskaffa det öppna samhället.
Som ett litet tack för det fantastiska nöjet att lära känna dem tänkte jag med jämna mellanrum presentera dem här på min blogg. Först ut är vår förbundsordförande i Ung Pirat: Stefan Flod.

Första gången jag träffade Stefan var den 5:e december 2006 när jag åkte upp till Umeå för att övertyga honom och Camilla Westrin om att de skulle sitta i interimförbundsstyrelsen för partiets ungdomsförbund Ung Pirat, som då ännu formellt inte hade bildats. Piratpartisterna i Umeå skulle nämligen träffas och baka pepparkakor och eftersom både Camilla och Stefan var tveksamma till om de var rätt personer för förbundsstyrelsen åkte jag på vinst och förlust upp och hälsade på för att tala dem till rätta.

Jag kan uppenbarligen vara ganska övertygande när jag sätter den sidan till, för både Camilla och Stefan tackade ja till att sitta i förbundsstyrelsen. Och det är enkelt att konstatera såhär i efterhand att det var en väl investerad resa från min sida att åka upp och prata med dem. Stefan visade tidigt att han var en person som kunde få saker gjorda och dessutom kunde få andra att känna samma entusiasm och ansvar som han själv ständigt visade. Så när det stod klart att vår interimordförande Hugi Ásgeirsson skulle flytta utomlands under hösten 2007 och därför inte kunde sitta kvar som förbundsordförande framstod Stefan som det givna förslaget. Själv var han dock tveksam vilket tvingade mig att företa en andra resa upp till Umeå och lanet Spixelania där Umeås pirater hade en monter. Jag hade hur som helst en trevlig helg och lyckades inte bara lära känna många av våra partiaktiva i Umeå lite bättre utan även övertyga Stefan om att han skulle ställa upp som förbundsordförande.

Sedan dess har han ständigt överträffat sig själv. Stefan är enormt driven och framåt och har lagt ner enorm energi för att finnas tillgänglig för våra medlemmar. Han har inte tvekat att flänga landet runt för att möta Ung Pirats medlemmar i verkligheten oavsett om det rört sig om ett årsmöte i Göteborg, en vetenskaplig konferens om upphovsrätt i Uppsala, en utbildningshelg i Skåne eller att se till att det startas upp en lokalavdelning i Luleå. Samtidigt har han drivit på förbundets interna arbete och lyckats få vår geografiskt spridda förbundsstyrelse att känna samhörighet och dra åt samma håll. På toppen av allt detta organiserade han upp partiets och förbundets verksamhet på stora Nolia-mässan i Umeå. En insatts som gjorde att Umeås lokalavdelning i Ung Pirat växte med flera hundra medlemmar till en av landets största.

Det som kanske är hans utan tvekan främsta egenskap är hans ovilja att låta sig stoppas av motgångar. När det efter åtta månaders handläggning, eviga förseningar och ständigt uppskjutna besked från Ungdomsstyrelsens sida stod klart att de inte tänkte bevilja vår projektansökan som vi skickade in i slutet av april tog det inte mer än någon dag innan Stefan var igång med att styra upp styrelsens arbete kring hur vi skulle få till en bättre ansökan till nästa ansökningstillfälle.

Jag kan utan att tveka säga att mitt uppdrag som förbundssekreterare för Ung Pirat skulle ha varit ett betydligt tyngre lass att dra om vi inte haft Stefan som vår förbundsordförande. Att han dessutom är trevlig att umgås med utanför piratsammanhang gör ju bara saken bättre (träffar ni honom kan ni ju fråga honom vad han tyckte om att stå och diska på min studentnation i Uppsala).

Vill ni se mer av Stefan kan ni alltid kika in på hans egen blogg.

Guldpirat

Att driva en politisk rörelse kostar pengar. Hittills har Piratpartiet finansierats med donationer och genom att frivilliga aktiva betalat ur egen ficka. För att få en mer stabil och självständig ekonomi lanseras nu kampanjen guldpirat. Vår förhoppning är att ett antal av våra medlemmar och övriga supportrar ska känna att de har råd och lust att regelbundet ge bidrag till partiet.

Vilket informationssamhälle vill vi ha?

För över tjugo år sedan myntades begreppet informationssamhället i den svenska samhällsdebatten. Men det skulle dröja tills 2000-talet innan man skulle inse att det inte finns endast finns ett informationssamhälle, det finns två.

Det ena informationssamhället är ett samhälle som baseras på statlig reglering och kontroll över information och kommunikation. För att tillse att ekonomiska särintressen kan profitera på informations- och kulturutbyte urholkas den personliga integriteten i det samhället steg för steg. Vi står med ena foten i det här samhället idag, och politiker och lobbyister gör sitt bästa för att knuffa oss längre ner längs en väg som kommer vara ytterst svår att styra undan från. Det samhället har fått namnet Bodströmsamhället, och Rick Falkvinge har skrivit en läsvärd årskrönika om de steg som Sverige tagit det senaste året mot ett sådant samhälle. Även Claes Arvidsson skriver om det i en ledare i SvD.

Men det finns ett annat informationssamhälle bortom statens kontroll om vi bara vågar ta steget dit. Ett samhälle där kommunikationen inte längre är horisontell från centrala informationscentraler (vare sig de är statliga eller privata) till passiva mottagare utan horisontell mellan medborgare som själva väljer att kommunicera och sprida information, utan central styrning eller censur. Internet är kanske det som folk främst tänker på när man pratar om fri kommunikation, men ett minst lika viktigt inslag är mobil telefoni som ger var och en möjlighet att kommunicera med i princip vem som helst när som helst. Men för att kommunikationen ska vara fri krävs att den skyddas från övervakning och reglering.

Men det krävs politiskt mod att släppa den övervakningsideologi som både de borgliga och socialdemokraterna anammat som sin egen. Det krävs en tilltro till framtiden för att våga lämna den skugga som det inbillade hotet internationell terrorism kastat över Sveriges medborgare och får vanliga människor att inbilla sig själva att bara de har rent mjöl i påsen är det inget problem att staten ska granska deras kommunikation med deras nära och kära.

Det modet och den tilltron finns hos Piratpartiet. Kanske är det för att flertalet av oss har vuxit upp i informationssamhället och därmed inte upplever det som skrämmande och i behov av kontroll och restriktioner. Kanske är det för att vi är medvetna om exakt hur mycket av ens tillvaro som faktiskt kan övervakas idag om man bara låter övervakningsivrarna få allt vad de vill. Oavsett våra olika skäl och vår olika bakgrund har vi enats för att föra kampen för att Sverige ska bli ett föregångsland i det fria informationssamhället istället för ett grått bodströmsamhälle.

Vill du också spela roll? Vill du också hjälpa till att föra samhället undan en spiral ner i en allt starkare övervakningsfundamentalism? Vi behöver all hjälp vi kan få. Bli medlem idag och dra ditt strå till stacken för att vi alla ska kunna se våra barn i ögonen när det är dags för dem att ta över efter oss.