Carl B Hamilton har en poäng

För de som följt det som den gode herr Hamilton hasplar ur sig om FRA kanske min rubrik verkar något felaktig (tack Christian för länkarna). Men om man orkar läsa igenom hans utlägg om behovet av att avlyssna svenskar i hopp om att Afghanska talibaner ska använda svenska hemsidor för att diskutera sin truppförflyttelser så kommer det en viktig poäng på slutet som han faktiskt har helt rätt i. Han skriver nämligen:

[...]att (s) efter 2010 sannolikt köper och låter ligga det förslag som nu tagits i riksdagen, och att därmed en röst på (s) år 2010 inte blir en röst på något annat än ungefär det FRA-förslag som röstats igenom.

Det är en viktig detalj som det röda lägret gärna skyler över. FRA-lagen arbetades fram under det socialdemokratiska styret. Och de lär vara minst lika intresserade av att ställa sig in hos de som har makten i Washington som den borgliga regeringen visat sig vara. Jag skulle vilja veta om miljöpartiet verkligen är beredda att fälla ett regeringssamarbete med S efter nästa val över FRA-frågan eller om de kommer nöja sig med att endast protestera högljutt när S gör upp med borgarna om övervakningen. Hur pass genuint är deras motstånd? Att miljöpartiet vill förhindra den här typen av lagar vet vi, men vilket är viktigast för dem? Att ta ställning mot bodströmsamhället och vägra samregera med Socialdemokraterna om de inte går med på att skrota FRA eller att få sina första ministerposter i partiets historia?

Jag skulle inte bli särskilt förvånad om Miljöpartiet kommer låta sig köpas att i det tysta acceptera att sossarna gör upp med högern om FRA efter nästa val. Det är därför jag sätter mitt hopp till Piratpartiet. Vi har inget intresse av regeringsposter. Vårt intresse är av ett informationssamhälle där teknik och information används för att ge medborgarna större kontroll över staten och inte tvärtom. Det kan aldrig, och får aldrig kompromissas bort!

Upphovsrättsindustrin slår tillbaka

Att en handfull moderater fått upp ögonen för hur upphovsrättsindustrins lobbyarbete leder oss alla rakt in i Bodströmsamhället och dessutom har tillräckligt mycket civilkurage att stå upp mot partilinjen och tala öppet om var alliansens brist på respekt för den personliga integriteten leder fick upphovsrättsindustrin att dra öronen åt sig och ta fram det stora artilleriet. Och vem är bättre rustad att låtsas företräda landets kreatörer än Svenska Akademiens sekreterare Horace Engdahl? Tillsammans med sex företrädare för film-, spel- och bokbranschen brer han ut sig om hur nesligt han upplever det att någon kan ha en annan syn på upphovsrätt än den han själv har.

Horace är välartikulerad och ersätter bristen på underbyggda argument med skickliga känsloargument så som att "hårt arbetande entreprenörer" ska få en "hederlig ersättning". Men ingen har ifrågasatt att hårt arbetande människor ska få betalt för sitt arbete. Det som vi upphovsrättsreformister förespråkar är att de statligt instiftade monopol som den upphovsrättsindustri vars existens Horace förnekar har lyckats lobba fram i västvärlden inte ska få utgöra en grund att avskaffa människors rätt till en privat sfär. Något måste ge vika, och att ersätta det immaterialrättsliga lagverket som uppenbarligen inte hängt med i samhälls- och teknikutvecklingen är ett betydligt bättre val än att avskaffa en av de mänskliga rättigheter som ligger till grund för det öppna demokratiska samhället. Åtminstonde om man inte är en företrädare för den industri som kapitaliserar på den nuvarande lagstiftningen.

Vilket informationssamhälle vill vi ha?

För över tjugo år sedan myntades begreppet informationssamhället i den svenska samhällsdebatten. Men det skulle dröja tills 2000-talet innan man skulle inse att det inte finns endast finns ett informationssamhälle, det finns två.

Det ena informationssamhället är ett samhälle som baseras på statlig reglering och kontroll över information och kommunikation. För att tillse att ekonomiska särintressen kan profitera på informations- och kulturutbyte urholkas den personliga integriteten i det samhället steg för steg. Vi står med ena foten i det här samhället idag, och politiker och lobbyister gör sitt bästa för att knuffa oss längre ner längs en väg som kommer vara ytterst svår att styra undan från. Det samhället har fått namnet Bodströmsamhället, och Rick Falkvinge har skrivit en läsvärd årskrönika om de steg som Sverige tagit det senaste året mot ett sådant samhälle. Även Claes Arvidsson skriver om det i en ledare i SvD.

Men det finns ett annat informationssamhälle bortom statens kontroll om vi bara vågar ta steget dit. Ett samhälle där kommunikationen inte längre är horisontell från centrala informationscentraler (vare sig de är statliga eller privata) till passiva mottagare utan horisontell mellan medborgare som själva väljer att kommunicera och sprida information, utan central styrning eller censur. Internet är kanske det som folk främst tänker på när man pratar om fri kommunikation, men ett minst lika viktigt inslag är mobil telefoni som ger var och en möjlighet att kommunicera med i princip vem som helst när som helst. Men för att kommunikationen ska vara fri krävs att den skyddas från övervakning och reglering.

Men det krävs politiskt mod att släppa den övervakningsideologi som både de borgliga och socialdemokraterna anammat som sin egen. Det krävs en tilltro till framtiden för att våga lämna den skugga som det inbillade hotet internationell terrorism kastat över Sveriges medborgare och får vanliga människor att inbilla sig själva att bara de har rent mjöl i påsen är det inget problem att staten ska granska deras kommunikation med deras nära och kära.

Det modet och den tilltron finns hos Piratpartiet. Kanske är det för att flertalet av oss har vuxit upp i informationssamhället och därmed inte upplever det som skrämmande och i behov av kontroll och restriktioner. Kanske är det för att vi är medvetna om exakt hur mycket av ens tillvaro som faktiskt kan övervakas idag om man bara låter övervakningsivrarna få allt vad de vill. Oavsett våra olika skäl och vår olika bakgrund har vi enats för att föra kampen för att Sverige ska bli ett föregångsland i det fria informationssamhället istället för ett grått bodströmsamhälle.

Vill du också spela roll? Vill du också hjälpa till att föra samhället undan en spiral ner i en allt starkare övervakningsfundamentalism? Vi behöver all hjälp vi kan få. Bli medlem idag och dra ditt strå till stacken för att vi alla ska kunna se våra barn i ögonen när det är dags för dem att ta över efter oss.