Dagens läsvärda länkar.

Jag skrev för ett par dagar sedan om lite seminarier under almedalsveckan som kommer att beröra upphovsrätten . Nu har jag, på journalistförbundets hemsida, hittat ett par seminarier till som verkar anknyta till ämnet. Ska bli intressant att se hur många jag hinner med att bevista under veckan.

Att det förekom en hel del oegentligheter kring valet när det gällde hanteringen av Piratpartiets valsedlar lär väl inte särskilt många ha missat. Samma sak gällde de andra partier som också var tvungna att lägga ut sina valsedlar själva. Det framgår även av vallokalsprotokollen som Ekot har granskat.

Jag läser i sydsvenskan att folk inte känner till att de riskerar att hållas ansvariga för vad som sker på deras öppna nätverk nu när Ipred har trätt i kraft. Dock så missar artikeln helt att nämna att just ett öppet nätverk är en fullgod anledning till att inte hållas juridiskt ansvarig för den nedladdning som förekommit på nätverket. Sydsvenskans reporter verkar helt enkelt inte ha hört talas om Ipredia. (EDIT: I en senare artikel går de dock ut och korrigerar sitt tidigare påstende och lyfter där fram att man inte kan hållas ansvarig för vad andra använder ens trådlösa nätverk till.)

Tomas Melin skriver läsvärt om miljöpartiets ovilja att tydligt deklarera sin ståndpunkt kring ett FRA bortom den parlamentariska utredning som oppositionen har lyckats enas kring. Han ställer sig även tvivlande till om miljöpartiet kommer göra signalspaningen till en kabinettsfråga. Något inte heller jag håller för alltför troligt. Miljöpartiet har satsat stort på att profilera sig som regeringsdugliga de senaste åren, och då kommer de inte schabbla bort den chansen till reell makt på något så simpelt som grundläggande demokratiska principer. Men jag hoppas givetvis att jag har fel.

Slutligen kan det vara värt att läsa artikeln som Kjell Häglund skrivit om kopplingarna mellan USAs nye vice president och upphovsrättslobbyn. Verkar som om det inte kommer ske någon förändring till det bättre på det området från amerikansk sida de kommande åren.

Stora Bloggpriset

Fick precis reda på att Marie Andersson, som bloggar på Opassande.se vann Stora Bloggpriset i kategorin politik. En välförtjänt seger om ni frågar mig. SJälv läser jag i princip allt som hon skriver och det är väldigt lite som jag inte funnit intressant. Anna Troberg har intervjuat den glada vinnaren.

Från mig får hon ett stort grattis!

Att sedan Mikael Nilsson och Anna Petersson fick Aftonbladets hederspris för deras arbete med StoppaFRAlagen.nu känns också väldigt rätt.

Stort grattis även till dem

Nytt år

Så har det blivit 2009, och FRA-lagen har trätt i kraft. De flesta verkar tycka att livet går vidare som vanligt.

Men för mig kommer nog 2009 bli ett allt annat än vanligt år. Jag har lämnat mitt uppdrag som partiorganisatör inom Piratpartiet för att jag insåg att min vision om hur partiet borde drivas inte låg i linje med Ricks när det gäller hur centrala beslut bör förankras. Kanske kommer vi komma fram till en gemensam syn igen så småningom, kanske är det bäst att jag verkar utanför ledningen framöver. Mitt engagemang för partiet som sådant och vad vi står för har inte rubbats av det hela.

Mitt Uppdrag som förbundssekreterare för Ung Pirat kommer löpa ut den sista helgen i mars, och jag ställer inte upp till omval. Främst för att Ung Pirat, som jag mycket ser som min egen lilla skapelse, blivit stort nog att klara sig självt alldeles utmärkt utan mig. Att stanna kvar skulle mest innebära att jag blev en flaskhals som stoppar upp allt det engagemang som finns runtom i förbundet.

I mars kommer jag även bli klar med mina studier. Åtminstone för den här gången. Jag kommer att ta en kandidat i statsvetenskap, och även om jag på lite längre sikt funderar på en masterutbildning i biblioteks- och informationsvetenskap så känner jag att det är dags att lämna den trygga akademiska miljön som jag levt alldeles för länge inom.

Allt detta blir klart och avslutat precis före jag fyller trettio i början av april. Jag brukar inte fira mina födelsedagar, men då just denna så tydligt kommer bli en brytpunkt i min tillvaro har jag gjort ett undantag och kommer ställa till med stor fest på Värmlands nation i Uppsala.

På Värmlands nation tog de flesta av mina uppdrag slut vid årsskiftet, men jag sitter kvar i nationsrådet, nationens motsvarighet till styrelse, fram tills sommaren. Till sommaren slutar även mitt ordförandeskap i recentiorskonventet, ett underkonvent till kuratorskonventet (ett samarbetsorgan mellan uppsalas studentnationer) som organiserar de personer som ansvarar för mottagningsverksamheten av nya studenter på de olika nationerna. Även mitt uppdrag som vice standardbärare vid uppsala studentkår tar slut till sommaren.

Jag kommer även lämna kårens fullmäktige till sommaren och min plats i universitetets akademiska senat. Förmodligen ställer jag upp även i vårens kårval, men på en så låg placering på Piratstudenternas lista att jag inte kommer bli vald. Taktiken att låta gamla nyckelpersoner agera ankare på nedre delen av ett kårpartis lista är en beprövad metod i alla läger.

När sommaren så kommer är jag nästan helt fri från förtroendeuppdrag åt olika organisationer för första gången på tio år. Skälet är ganska enkelt. Jag satsar helhjärtat på att nå en plats i europaparlamentet i sommarens val. Från och med hösten 2009 kommer den här bloggen skrivas från Bryssel. Allt som krävs är att tillräckligt många sluter upp bakom piratpartiet och min kandidatur. jag står på plats nummer tre på Piratpartiets lista, men jag siktar på att kryssas in, om vi mot förmodan inte skulle få tre mandat i valet.

2009 kommer bli året då det vänder för Piratpartiet. 2009 kommer bli året då vi slår igenom på allvar och visar att det inte går att blunda för att de politiska skiljelinjer som skapats av den kommunikationella revolutionen har klättrat upp på den politiska agendan utan att de trötta riksdagspartierna orkat formulera några visioner kring informationssamhället. Vi har inte nått hela vägen fram själva när det gäller en vision om hur framtiden bör se ut, men vi arbetar på det.

Bli gärna medlem och hjälp oss i vårt arbete!

Mannen bakom StoppaFRA

Vi var många som arbetade med kampanjen mot FRA i höstas. Vissa betydligt mer än andra. En av dem som var mest aktiv intervjuas i Expressen idag. Personen heter Mikael Nilsson och kommer från Uppsala. Mikael var drivande bakom StoppaFRAlagen.nu.

Men dehövs inte skrivas här. Allt står i intervjun, så läs den istället.

Rapport från Dreamhack

Jag anlände till Jönköping klockan halv fyra i natt eftersom det inte fanns några lediga tågbiljetter när jag sent omsider fick för mig att ordna med min resa. Som tur är kunde jag sova ett par timmar hos en lokal partimedlem som bor precis i närheten av Elmia. Har lånat en dator från någon av piratpartisterna som sitter här på Dreamhack medan nämda pirat är iväg på lunch. Hittills har partiet fått 213 nya medlemmar under Dreamhack, och fler lär det bli. Jag hjölpte precis den senaste att registrera sig. I somras rekryterade vi runt 400 m
Ska delta i min paneldebatt om unga och digitala kulturer om en liten stund. Tänkte först återge ett citat från en av de två tjänstemän från FRA som höll ett föredrag om myndigheten som en del av myndighetens nya pr-kampanj:

"Som tjänsteman är min uppgift att göra det vi får direkttiv att genomföra."

Var det inte så de sade i Tyskland för ungefär sjuttio år sedan också?

Riksdagen svarar... inte

Ett av de mest beundransvärda exemplen på demokratiskt deltagande som jag sett på länge återfinns på sidan riksdagssvar.se. Där har ett antal politiskt intresserade personer, från hela det politiska spektrat, gått tillsammans för att i en enkel enkätform undersöka riksdagsledamöternas kunskap om den omdebatterade FRA-frågan. På sidan beskrivs projektet såhär:

Nätverket riksdagssvar bildades i oktober 2008 på initiativ av Emma
Marie Andersson. Vi som medverkar är enskilda medborgare med skilda politiska
värderingar. Det vi har gemensamt är en önskan om att få ta del av de enskilda
ledamöternas syn på signalspaningslagarna. Vi tror att riksdagsledamöternas
svar, och kanske särskilt deras kommentarer, kan visa i vilken utsträckning de
förstår lagarnas konsekvenser för demokratin.

Därefter följer en namnlista på de som deltagit i projektet. Tillsammans har de mailat och ringt riksdagsledmöter för att få dem att svara på ett par påståenden om den nya signalspaningslagen. Jag var ganska övertygad att jag skulle bli nedstämd av kunskapsbristen hos våra ledamöter i den här frågan.

Men det tragiska är att jag blir nedstämd innan jag ens hinner läsa vad de svarat. För det mest utstickande är att den stora majoriteten inte svarat alls. Trots påminnelser. Marie Andersson frågar sig hur vi ska kunna veta vilka politiker vi ska rösta på om de inte vill kommunicera med oss. Anders Widén reflekterar kring varför moderaterna och socialdemokraterna har överlägset sämst svarsfrekvens. Via Josef Anderssons inlägg hittar jag däremot att en moderat faktiskt tagit sig tid för att möta och diskutera frågorna med Thomas Hallgren. Thomas berättar utförligt om mötet i ett blogginlägg. All heder till Sofia Arkelsten för att hon tog sig den tiden till dialog. Synd att hon hamnat i fel slutsatser kring lagen.

Men vad säger det egentligen om vår riksdag när mindre än tjugo procent anser sig ha tid att svara på en enkätundersökning om något som de knappast kan ha missat är av stort intresse bland medborgarna? Räknar vi enbart regeringspartierna så blir svarsfrekvensen endast knappa sex procent. Personligen kan jag tycka att man kan kräva att de partier som faktiskt styr landet borde ha ett större intresse av att visa att de är intresserade av att föra en dialog med medborgarna. Men de kanske är upptagna med att arbeta fram fler dåliga lagförslag som saknar stöd bland befolkningen.

Nätet är en plats

Håkan Selg, som är aktiv vid Nita här i Uppsala sätter i ett pressmeddelande fingret på den centrala generationskonflikten när det gäller synen på internet:

Internetanvändarna består av två "generationer" som lever i helt olika kulturer; en som mejlar, söker information, sköter bankärenden och beställer resor och en annan som umgås, diskuterar och lever en stor del av sin vakna tid uppkopplad på internet. Risken finns att den ena kulturen, där många med ledande befattningar i samhället finns, tappar kontakten med och kunskapen om den andra.

För mig har det alltid varit självklart att nätet är en plats. Någonstans där man befinner sig. När jag sitter uppkopplad vid min dator är jag inte i första hand på mitt rum, jag är på internet. Jag tror att det är bristen på det perspektivet som gör att beslutsfattare ständigt lyckas lägga fram lagförslag som går på tvären mot vad nätgenerationen anser vara acceptabelt.

Australiens idéer om att censurera nätet blir utifrån rumsperspektivet liktydigt med att staten sätter upp taggtråd och elstängsel i ett tidigare öppet landskap. FRA-lagen innebär att staten registrerar vem som besöker vem och vad folk på torget pratar om. Frankrikes kamp för att stänga av fildelare, som musikindustrin ivrigt stöder, blir likvärdigt med att med våld driva iväg folk från de platser som de brukar umgås på.

För oss som rör oss på nätet så är de senaste årens trend att censurera, kontrollera och stänga in nätet ett klart hot mot vår rörelsefrihet. Övervakningen av nätet är ett lika drakoniskt övergrepp mot vår rätt till anonymitet som om det skulle monteras upp statliga övervakningskameror överallt, på stan, i hemmen och på folks arbetsplatser.

Den frihet som tidigare rått på nätet är helt klart hotad. Den är hotad av en generation politiker som tror att faktumet att de skickar mail, läser aftonbladet online och använder en internetbank gör att de förstår vad internet är.

Gamleby

Jag sitter på tåget hem från Gamleby och skriver det här. Trådlöst bredband har verkligen revolutionerat vad man kan använda tiden till när man åker tåg. Förr föredrog jag att köra bil framför tåget eftersom jag åtminstone hade något att sysselsätta mig med när jag körde. Men nuförtiden väljer jag alltid tåget om möjligt. Jag skulle vilja kunna säga att det enbart är miljöhänsyn som gör att jag gör det valet, men om sanningen ska fram beror det minst lika mycket på att jag kan använda tiden på tåget till att arbeta, läsa nyheter och bloggar eller som i det här fallet blogga själv.

I Gamleby har jag deltagit i en debatt om FRA som Gamlebys folkhögskolas TV-utbildning ordnat. Debatten är en del av deras utbildning och inget som sänds, men den kommer att komma upp på deras hemsida förr eller senare.

Debatten stod mellan mig och Chrisopher Dywik, den ende i KDUs styrelse som är för FRA-lagen. Ska jag vara helt ärlig så framkom inget spännande nytt. Varken jag eller Christopher är nog de bästa representanterna för våra respektive ståndpunkter, men det var väldigt lärorikt att se en hel tv-produktion från insidan. Och eleverna vid GTV som ordnade det hela var väldigt proffessionella och omhändertagande i sitt bemötande av oss debattdeltagare.

Saker att glädjas åt och saker att sörja över

Jag läser på Rasmus blogg att en italiensk domstol har dömt att den blockering av The Pirate Bay som ifpi lobbat igenom är olaglig. Detta är givetvis en stor seger för alla oss som vill ha ett fritt och ocensurerat internet.

En annan god nyhet på ungefär samma område är att det förslag om att reglera bloggar på nätet som den estländska EU-parlamentarikern Marianne Mikko fört fram och som jag skrivit om tidigare har fallit.

Kampen för att behålla det öppna och lätt kaotiska nätet som har blivit vår tids största möjlighet till medborgarinflytande över den demokratiska processen är förmodligen en av de viktigaste strider som förs just nu. Men censur och reglering är inte det enda som hotar vår kommunikation på nätet. Frågan kring FRA-lagen här i Sverige är till stor del samma problematik. Och där ser det betydligt mörkare ut. De folkpartistiska riksdagsledamöter som så sent som den 16:e september sade sig stå upp för vår rätt att inte bli avlyssnade av staten verkar ha gjort en kovändning i frågan och förhandlat fram ytterliggare en kompromiss. Men det är uppenbart att de i sin iver att komma överens med regeringen missat grunden i kritiken mot lagen. Nämligen att FRA inte ska ha möjligheten att komma åt folks internettrafik. Som tur är kommer kritiken inte tystna. Åtminstone inte så länge vi har ett fritt internet där vi medborgare kan föra fram våra åsikter.

Det finns redan kritik mot förslaget hos Anna Troberg, Rick Falkvinge, Christian Engström, marie Andersson, Peter Sunde, Daniel Brahneborg, Maria Ferm, Mark Klamberg (som ska ha en stor eloge för sitt civilkurage att lämna folkpartiet som protest mot den nya uppgörelsen), Jonas Morian, Magnus Norell, Henrik Alexandersson, Blogge och mängder av andra bloggare.

Demostrera mot FRA

Idag genomförs demostrationer mot FRA i Malmö, Göteborg och Stockholm. Själv ska jag sätta mig på tåget om en timme och sluta upp utanför riksdagen för att visa att det fria demokratiska samhället inte är något som jag uppskattar att beslutsfattarna lättvindligt försöker kompromissa med. Jag hoppas att vi ses där.

Förhoppningsvis kommer demostrationerna sända en signal till de politiker som försöker komma underfund med hur de ska ställa sig till FRA-lagen framöver att det finns en stark folklig opinion mot lagen.

Mer info om dagen hittas hos Rick och Emma.

Gammal gammelmedia?

Rasmus Fleischer skriver ett inlägg om begreppet gammelmedia som får mig att tänka till. För visst begår jag ofta felet som Rasmus pekar på och buntar ihop flera olika medier med varandra och drar dem över en kam. Givetvis är det inte ett konstruktivt förhållningssätt och det döljer den interdependens som jag tror har vuxit fram mellan det journalisitiska medialandskapet, med tidningar och tv i spetsen, och det medborgliga medialandskap som bloggarna utgör.

Ett exempel på hur gammalmedia (om ni ursäktar min användning av ordet) och bloggarna verkar ha funnit varandra är ju FRA-frågan. Efter att bloggbävningen skakat igång debatten även i gammelmedia så har bloggandet om FRA vuxit till att bli en lika stor nyhet som FRA-lagen i sig. Stefan Hallgren har en mer konfrontationistisk bild av effekten av att internet på allvar flyttat tillgång till information från olika elitgrupper till allmänheten. Även om han gör en hel del viktiga poänger tror jag att han övertolkar inslaget av konflikt. Jag är övertygad om att de berörda yrkesgrupperna kommer omformas snarare än utraderas

Framtidens politik och framtidens politiker

Om någon vill höra mig diskutera effekterna av ny teknik i Studio Uppland så hittar ni inslaget här. Det var riktigt trevligt att vara tillbaks hos radio uppland och det kändes betydligt mer avslappnat än det gjorde förra veckan. Det hjälpte ju även en del att jag fick prata upphovsrätt och övervakning.

För ett par dagar sedan skrev statsvetaren Marie Demker i Svenska Daglbladet om hur informationsteknologin skapat nya politiska skiljelinjer som de etablerad partierna inte hunnit anpassa sig till ännu. Det finns även en mindre text om artikeln på Maries blogg. Slutklämmen i Maries artikel är att hon tror att de politiska partierna kommer anpassa sig till den nya intressekonflikten då de har en stark anpassningsförmåga.

Jag är inte lika övertygad som Marie om partiernas anpassningsförmåga. Under sjuttio och åttiotalet skapades ett vakuum i det politiska landskapet när miljöfrågorna plötsligt fick folkligt genomslag. Effekten blev att ett nytt parti, miljöpartiet, kunde etablera sig. Till skillnad mot de andra partierna, som baserade sin politik på artonhundratalets ideologier så fokuserade miljöpartiet ursprungligen på ett specifikt politiskt område vilket gjorde att deras profil blev så pass tydlig så att väljare kunde knyta an till det nybildade partiet.

I dag har de politiska partierna i än högre grad än då jagat mot mitten, och jag är övertygad om att det finns en stark rädsla inom de etablerade partierna för att gå för långt i en enskild fråga. Att rösta nej till FRA ligger nog inom de rimliga gränserna för vad som kan låta sig göras, men att släppa den invanda retoriken och på allvar ta tag i de frågor som utvecklingen inom informationspolitik väcker kring framför allt immaterialrätt och personlig integritet är nog att röra sig alldeles för långt bort från den trogna gruppen mittenväljare. Vilket öppnar upp för etableringen av ett nytt fokusparti.

Under veckan kom även nyheten att Zaida Catalán kandiderar till miljöpartiets EU-parlamentslista. Måste passa på att stämma in i kören av folk som håller tummarna för henne. Hade den stora turen att av en slump träffa på henne på färjan till Almedalen i somras och jag fick ett väldigt positivt intryck. Med henne i Bryssel kommer miljöpartiet kunna göra många bra saker. Inte lika bra som vi pirater kommer kunna göra när vi är där nere, men fortfarande en hel del bra. Appropå Bryssel är det nu klart att jag och Amelia Andersdotter från Ung Pirats förbundsstyrelse kommer åka ned till bryssel i en vecka i oktober tillsammans med ett tiotal personer från andra ungdomsförbund på en EU-utbildning anordnad av LSU

Jag har under den här terminen valt studier utifrån vad jag kan ha nytta av i mitt framtida politiska arbete och än så länge verkar det ge utdelning. I måndags så var Andreas Malm inbjuden till min föreläsning. Han var där för att prata om hur man påverkar den offentliga debatten och ett par saker han sade fick mig att tänka. Det första var "allt skrivande är förknippat med politisk handling" vilket jag tror är en viktig insikt. Men det som fick mig att tänka efter var hans syn på akademins roll i den politiska debatten.

Andreas menade att det saknas engagerade intellektuella som knyter an till en rörelse och vill saker. Vidare menade han att detta beror på en patologisk försiktighet inom akademin av att framstå som politiskt färgad eftersom det kan göra att forskarens forskning ifrågasätts. Även om jag till stor del fruktar att han har rätt så tycker jag ändå att FRA-debatten har luckrat upp den gränsen en aning. Nästa steg är att en eller flera akademiker tar steget fullt ut och deklarerar sig som Piratpartister.

Två dagar senare så satt jag på en föreläsning om upphovsrätt med en av de akademiker som skulle behöva kliva fram och ta debatten. Jan von Bonsdorff är konstvetare och kritisk mot den rådande upphovsrättsdiskursen. Han höll en intressant föreläsning om hur dagens lagstiftning går att koppla till ett romatiskt författarideal där inspirationen till skapande kommer inifrån den enskilda geniala författaren. Detta går stick i stäv mot den rådande uppfattningen inom konstvetenskapen där man numera talar om den yttre inspirationen som grund för allt skapande.

Precis före den föreläsningen var jag på ett lunchseminarium som handlade om Creative Commons och akademin. Seminariet anordnades av ULL och de hade bjudit in Mathias Klang från Creative Commons Sverige. Det framgick ganska tydligt att Mathias syn på upphovsrättssystemet låg väldigt nära Piratpartiets, och som aktiv i Creative Commons-rörelsen får han väl räknas som en politiskt aktiv akademiker. Kanske kommer han en dag ta steget fullt ut och engagera sig hos oss.

Ikväll så deltog jag i ett möte som Grön ungdom här i Uppsala ordnade. De hade bjudit in sitt språkrör Maria Ferm att prata om grön ideologi. Jag måste nog säga att jag även efter mötet är något tveksam till hur deras ideologi hänger ihop. Även om jag sympatiserar med det mesta (dock inte allt) som Maria lyfte fram som beståndsdelar i den gröna ideologin så kunde jag inte låta bli att tycka att det hela kändes väldigt spretigt. Och medan Maria tonade ner miljöpolitiken och menade att den enbart var en beståndsdel i den gröna ideologin så hävdade de lokala gröna genast motsatsen så fort Maria lämnat mötet.

Men det som slog mig mest var att det organisatoriskt finns en hel del likheter mellan Grön ungdom och Ung Pirat. Kanske kan det vara basen för ett framtida utbyte av kunskaper och erfarenheter.

Studiebesök på FRA?

Jag läser att den moderata riksdagsgruppen har varit på studiebesök hos FRA ute på Lovön. Det hela var på initiativ av Ulrika Karlsson, moderat riksdagsledamot från Uppsala. Jag hade nöjet att diskutera upphovsrätt med Ulrika som hastigast under Almedalsveckan, och även om jag håller med henne lika lite i den frågan som jag gör i FRA-frågan så måste jag säga att jag tycker att hennes genuina vilja att sätta sig in i de frågor som hon diskuterar är beundrandsvärd.

Så jag tror att jag ska försöka kolla upp om en delegation från Piratpartiet får samma möjlighet att åka ut till Lovön och få en guidad tur.

Jag vill även passa på att tipsa om den blogg som vänsterpartiet har satt upp för att diskutera fildelningsfrågan efter att deras senaste kongress biföll en upphovsrättsreformistisk motion.

Via Johanna Nylander så uppmärksammas jag även på att EU bland annat föreslår en förlängning av de så kallade relaterade rättigheterna till 95 år efter tillkomsten. Det rör sig alltså om musikinspelningar och liknanden som inte direkt skyddas av den vanliga upphovsrätten. Givetvis är det kommissionen som ligger bakom förslaget som finns att läsa i sin helhet här. Kommer förhoppningsvis kunna återkomma med en mer ingående analys av förslaget.

Jag bloggar, alltså finns jag

Blev tipsad om att titta på en sida hos knuff.se där knuffpoäng redovisas. Det går att se en tydlig trend att piratpartister placerar sig väldigt bra på listan. Det kanske inte är så konstigt. Den stora frågan i bloggosfären just nu är ju fortfarande FRA-lagen och där har vi ett stort förtroendekapital eftersom vi argumenterat mot lagen långt innan det blev en stor fråga.

Noterar även att StoppaFRAlagen.nu och Piratpartiets hemsida kvalat in på listan utan att vara bloggar i ordets traditionella mening.

Jag diskuterade med hänsyn till Knuffpoängen bloggande med ett par Piratpartister och Ricks kommentar var "Jag bloggar för att jag kan och vill." Det fick mig att börja fundera på vad som driver folk att lägga ner timmar med att blogga. Är det enbart viljan att skapa något? Eller viljan att folk ska läsa det man skrivit? Är det kanske så att det helt enkelt finns olika motiv för folk att blogga?

Jag tror att om man frågar alla bloggar om varför de bloggar kommer man få mängder av olika svar. Men samtidigt tror jag att det finns en underliggande gemensam nämnare till varför folk bloggar. Nämligen den sociala funktion som bloggen fyller. Bloggen sätter bloggaren i ett socialt samanhang. Oavsett om det enbart är för mig själv eller för alla läsarna så fyller bloggen en funktion av att definiera bloggaren. Genom att beskriva sin omvärld beskriver bloggaren egentligen sig själv.

Och genom att beskriva omvärlden förändras den. Bloggandet har blivit en del av det sociala landskapet. När vi läser och skriver bloggar är vi inte längre passiva observatörer, vårt bloggande blir en del av samhällsstrukturen och påverkar, och påverkas av, den.

Jag tror att inom ett par år kommer frågan om varför folk bloggar inte längre vara intressant. Då kommer den intressanta frågan vara vad det är som får vissa människor att inte blogga.

Almedalen

Det kommer nog ta mig ett par veckor minst att smälta alla intryck jag fick under politikerveckan i Almedalen.

Upplägget är fantastiskt. Sveriges politiker, lobbyister och mediafolk åker på sommarkollo tillsammans i Visby. Lobbyisterna står för maten och drycken och politikerna går lite pliktskyldigt på seminarier för att rättfärdiga sitt deltagande. Men egentligen så är det minglet på kvällarna som alla är där för. Även om vi bloggare visst gör så att politikerna inte vågar släppa loss längre.

Ung Pirat skickade åtta personer till Almedalen i år, och Piratpartiet skickade ytterliggare sju. Från Ung Pirat åkte, utöver jag själv, vår förbundsordförande Stefan Flod, vår vice förbundsordförande Malin Littorin Ferm, samt Sofia Dahlgren, Nils Agnesson, Amelia Andersdotter, Simon Rosenqvist och Jon Severinsson. Partiet skickade vår partiledare Rick Falkvinge, vice partiledare Christian Engström, partisekreterare Mårten Fjällström, distriktsansvarig för Stockholmsdistriktet Jan Lindgren, distriktsansvarig för västra distriktet Björn Odlund, samt Marie Andersson och Rickard Olsson.

Vårt boende måste ha varit det sämsta med hela veckan. Även om stugorna var helt ok när det gällde standard så låg de en dryg halvtimmes promenad från själva Almedalen, vilket gjorde det smått omöjligt att göra avvikelser förbi rummen under dagen. Så allt man tänkte ha med sig eller på sig under dagen fick man glatt packa på sig redan på morgonen.

Det bästa med veckan måste varit alla människor jag träffade. Både gamla bekantskaper och nya. Det började redan på resan dit då slumpen skulle placera Zaida från miljöpartiet på stolen framför min på färjan. En intressant diskussion om Piratpartiets obalans i könsfördelningen blev den oundvikliga följden. Och så fortsatte det. Under veckan diskuterade jag ungdomspolitik på LSU-mingel, satt på branschens seminarie om upphovsrätt, drack sprit med allsköns unga politiker tills väldigt sent på natten, minglade mot FRA, Lyssnade på diverse tråkiga tal av våra partiledare och sedan på de betydligt roligare kommentarerna på den efterföljande pratbaren som tidningen Resumé ordnade.

Jag gick på seminarier som handlade om IT-klyftan i skolan, om huruvida bredband är en mänsklig rättighet, om hur dagens ungdomar använder sin konsumtion som politiskt verkyg samt om genusanalys av krig. För att bara nämna ett par av de mer intressanta.

Och sist men inte minst så fick jag ett unikt tillfälle att lära känna mina kolleger i Ung Pirats förbundsstyrelse, samt de andra piraterna som var där, närmare. Och att jag hade en fantastiskt trevlig vecka beror, när allt kommer till kritan, främst på att jag hade ett så förtrollande trevligt sällskap under min tid i Almedalen.

Bananrepublik, Almedalen och jämställdhet

Jag funderade på att skriva om Piratpartiets Bananrepublikfest i torsdags och den följande efterfesten på Cafe Opera som Stekare mot FRA anordnade. Men andra har redan skrivit bra saker om torsdagen, så jag låter bli. Det finns även bilder från tillställningen. Vill dock passa på och ge en eloge till talarna under tillställningen. Det sades massor av bra saker från alla talarna. Maria Ferm från Grön ungdom har föredömligt lagt upp sitt tal i sin blogg samt en film med intervjuer från tillställningen.

Själv är jag på väg att lämna fastlandet för Gotland och politikerveckan i Almedalen. Det ska bli enormt spännande att under fem dagar hänga med mina styrelsekolleger från Ung Pirat samt piratpartiets delegation. Jag räknar även med att snubbla över en hel del vänner som jag lärt känna under mitt år på Uppsala studentkår.

När jag skulle sätta mig in i hur hela spektaklet fungerar så hamnade jag på Almedalsbloggen där Per Gudmundsson skrivit en ganska hård granskning av hur könsfördelningen i Piratpartiets styrelse ser ut. Tyvärr så verkar partiet gå in i en reflexmässig försvarsställning och både Marie och Anna skriver inlägg om att de minsan inte diskrimineras som kvinnor i partiet. Och även om det givetvis värmer att de upplever att vi har ett bra internt klimat i partiet så missar de själva poängen. Nämligen att partiet inte har ansett att det varit viktigt att se till så att både män och kvinnor finns representerade i styrelsen eller i partiledningen. Att vi inte förmått se värdet av att ha fler perspektiv representerade. Jag tycker att det är alarmerande, och förhoppningsvis kan uppmärksamheten kring frågan leda till att vi tar och bättrar oss på det här området.

En som skrivit om det hela är Zaida från miljöpartiet. Långt ner i kommentarerna till hennes inlägg ger jag en lite utförligare beskrivning av min syn på det hela.

Om jag har tid under veckan som kommer kanske jag kan skriva ett längre inlägg om jämställdhetsarbetet inom partiet.

Carl B Hamilton har en poäng

För de som följt det som den gode herr Hamilton hasplar ur sig om FRA kanske min rubrik verkar något felaktig (tack Christian för länkarna). Men om man orkar läsa igenom hans utlägg om behovet av att avlyssna svenskar i hopp om att Afghanska talibaner ska använda svenska hemsidor för att diskutera sin truppförflyttelser så kommer det en viktig poäng på slutet som han faktiskt har helt rätt i. Han skriver nämligen:

[...]att (s) efter 2010 sannolikt köper och låter ligga det förslag som nu tagits i riksdagen, och att därmed en röst på (s) år 2010 inte blir en röst på något annat än ungefär det FRA-förslag som röstats igenom.

Det är en viktig detalj som det röda lägret gärna skyler över. FRA-lagen arbetades fram under det socialdemokratiska styret. Och de lär vara minst lika intresserade av att ställa sig in hos de som har makten i Washington som den borgliga regeringen visat sig vara. Jag skulle vilja veta om miljöpartiet verkligen är beredda att fälla ett regeringssamarbete med S efter nästa val över FRA-frågan eller om de kommer nöja sig med att endast protestera högljutt när S gör upp med borgarna om övervakningen. Hur pass genuint är deras motstånd? Att miljöpartiet vill förhindra den här typen av lagar vet vi, men vilket är viktigast för dem? Att ta ställning mot bodströmsamhället och vägra samregera med Socialdemokraterna om de inte går med på att skrota FRA eller att få sina första ministerposter i partiets historia?

Jag skulle inte bli särskilt förvånad om Miljöpartiet kommer låta sig köpas att i det tysta acceptera att sossarna gör upp med högern om FRA efter nästa val. Det är därför jag sätter mitt hopp till Piratpartiet. Vi har inget intresse av regeringsposter. Vårt intresse är av ett informationssamhälle där teknik och information används för att ge medborgarna större kontroll över staten och inte tvärtom. Det kan aldrig, och får aldrig kompromissas bort!

Före detta FRA-anställd bedyrar: vi gör minsann inget fuffens

Sällan har jag fått så rolig kvällsläsning som när en partikamrat bad mig titta på en artikel i Sundsvalls tidning. Det bästa i hela artikeln är citatet på slutet:

Efter att arbetat inom FRA i 43 år vet jag att vad som kommer att tas till vara av det insamlade materialet – nu som tidigare – enbart är av den art som kan vara av landets intresse och främja framförhållning och säkerhet visavi vår omvärld.

Inte för att nedvärdera den käre herr Strand, men att ha jobbat på FRA i 43 år kvalificerar honom knappast som en oberoende garant för att FRA beter sig som de bör. Och han missar dessutom helt att det kvittar om FRA tar och sparar materialet de granskar, det är att allt material först måste granskas för att FRA ska kunna avgöra om det är värt att spara som är den stora integritetskränkningen.

Gammelmedia och FRA, nyhetens behag är snart över

Det ska bli intressant att se hur länge FRA-lagen lyckas leva kvar som en nyhet i gammelmedia. Jag skulle tippa att i bästa fall kan den ständigt återkommande nyhetstorkan i juli leda till att en och annan journalist petar lite i övervakningsfrågan för att fylla ut sidan 18 i någon undanskymds landsortstidning. Utöver det är nog nyheten över nu. Gammelmedia blickar framåt, saker som har skett är inte intressanta att rapportera om, åtminstone inte om man får tro nyhetschefen på tv4uppland som jag samtalade med som hastigast när jag var där för att prata om lanseringen av Utbildning Straffbart? i jobbet för någon vecka sedan.

Själv har mitt användande av gammelmedia som förmedlare av nyheter ständigt minskat. En strid ström blogginlägg dimper dagligen ner i min RSS-läsare och blir med lite tur lästa. I mina mailboxar trillar var vecka olika nyhetsbrev ned. Så när ett nyhetsbrev från NITA hänvisade till ett av många blogginlägg som jag försummat att läsa på sistone kunde jag inte annat än avsätta lite tid och se vad Rasmus skrivit för klokt den här gången.

Det visade sig vara en en recension av boken Allt mitt är ditt; Fildelning, upphovsrätt och försörjning som skrivits av Johan Söderberg. En bok som jag, efter att ha läst Rasmus recension, ska gå och köpa imorgon. Kanske kommer det en recension av boken även här inom kort.