Ett av de mest beundransvärda exemplen på demokratiskt deltagande som jag sett på länge återfinns på sidan riksdagssvar.se. Där har ett antal politiskt intresserade personer, från hela det politiska spektrat, gått tillsammans för att i en enkel enkätform undersöka riksdagsledamöternas kunskap om den omdebatterade FRA-frågan. På sidan beskrivs projektet såhär:Nätverket riksdagssvar bildades i oktober 2008 på initiativ av Emma
Marie Andersson. Vi som medverkar är enskilda medborgare med skilda politiska
värderingar. Det vi har gemensamt är en önskan om att få ta del av de enskilda
ledamöternas syn på signalspaningslagarna. Vi tror att riksdagsledamöternas
svar, och kanske särskilt deras kommentarer, kan visa i vilken utsträckning de
förstår lagarnas konsekvenser för demokratin.
Därefter följer en namnlista på de som deltagit i projektet. Tillsammans har de mailat och ringt riksdagsledmöter för att få dem att svara på ett par påståenden om den nya signalspaningslagen. Jag var ganska övertygad att jag skulle bli nedstämd av kunskapsbristen hos våra ledamöter i den här frågan.
Men det tragiska är att jag blir nedstämd innan jag ens hinner läsa vad de svarat. För det mest utstickande är att den stora majoriteten inte svarat alls. Trots påminnelser. Marie Andersson frågar sig hur vi ska kunna veta vilka politiker vi ska rösta på om de inte vill kommunicera med oss. Anders Widén reflekterar kring varför moderaterna och socialdemokraterna har överlägset sämst svarsfrekvens. Via Josef Anderssons inlägg hittar jag däremot att en moderat faktiskt tagit sig tid för att möta och diskutera frågorna med Thomas Hallgren. Thomas berättar utförligt om mötet i ett blogginlägg. All heder till Sofia Arkelsten för att hon tog sig den tiden till dialog. Synd att hon hamnat i fel slutsatser kring lagen.
Men vad säger det egentligen om vår riksdag när mindre än tjugo procent anser sig ha tid att svara på en enkätundersökning om något som de knappast kan ha missat är av stort intresse bland medborgarna? Räknar vi enbart regeringspartierna så blir svarsfrekvensen endast knappa sex procent. Personligen kan jag tycka att man kan kräva att de partier som faktiskt styr landet borde ha ett större intresse av att visa att de är intresserade av att föra en dialog med medborgarna. Men de kanske är upptagna med att arbeta fram fler dåliga lagförslag som saknar stöd bland befolkningen.
måndag 17 november 2008
Riksdagen svarar... inte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej! tack för att du bloggar och uppmärksammar riksdagssvar.se
Vi har slitit ganska många timmar för att få ihop det. Och vi måste nu fortsätta många timmar till. Vi skickar helt enkelt påminnelser tills det på något sätt tar tvärstopp.
Vi har försökt uppmärksamma "gammelmedia" på grejen, bland annat lade jag många timmar på att skriva en debattartikel som iof bara jag skrev under, men som alla kunde känna att vi stod bakom.
DN, SvD uppgav att de inte kunde ta in den pga platsbrist. UNT, sydsvenskan och några tidningar till har inte ens bemödat sig att svara...
Debattartikeln blev därför ett blogginlägg istället:
http://djingis.blogspot.com/2008/10/riksdagen-vrt-strsta-hot-mot-demokratin.html
kommer du eller någon som ser det här åt att tipsa en tidningskompis eller så, så blir vi hemskt tacksamma.
FRA genomdrivs ju snart. Vi behöver all hjälp vi kan få.
För övrigt vill vi gärna koppla ett grepp även om IPRED men vi har märkt att saker börja spreta om man för in för mycket i resonemanget - och hittills har det ju visat sig att riksdagen inte ens kan svara på fem enkla frågor om FRA. Särskilt inte den sida som röstade igenom lagen....
Jag har genomgått exakt samma utveckling som du, Mattias. Jag förväntade mig att bli ordentligt upprörd över bristande kunskap, men just nu känns den upprördheten tämligen avlägsen.
Jag försökte ge mitt lilla samuraj-bidrag genom att maila till de olika göteborgsrepresentanterna i riksdagen. Och det började bra, med flera svar tämligen omgående. Samtliga beklagade att de missat det ursprungliga mailet (illavarslande redan det -- missat mail från sina arbetsgivare?), och bad om att få dem i repris.
Men sedan hände absolut ingenting. Inte ett pip i svar trots flertalet påminnelser från mig.
Det är verkligen riktigt illa ställt med den representativa demokratin när representanterna glömmer bort vilka de representerar. Riktigt jävla ordentligt illa!
Här behövs verkligen ny lagstiftning. Det borde stå i grundlagen att riksdagens ledamöter har som allra högsta prioritet att lyssna och svara på väljarnas brev och övriga former av kommunikation.
Först därefter, när de klarat av alla väntande brev etc., kan de börja ägna sin tid åt knapptryckande, motionsskrivande, lobbygrupper, tjänstemän, partiledning och allt annat av underordnad betydelse.
Skicka en kommentar