Framtidens politik och framtidens politiker

Om någon vill höra mig diskutera effekterna av ny teknik i Studio Uppland så hittar ni inslaget här. Det var riktigt trevligt att vara tillbaks hos radio uppland och det kändes betydligt mer avslappnat än det gjorde förra veckan. Det hjälpte ju även en del att jag fick prata upphovsrätt och övervakning.

För ett par dagar sedan skrev statsvetaren Marie Demker i Svenska Daglbladet om hur informationsteknologin skapat nya politiska skiljelinjer som de etablerad partierna inte hunnit anpassa sig till ännu. Det finns även en mindre text om artikeln på Maries blogg. Slutklämmen i Maries artikel är att hon tror att de politiska partierna kommer anpassa sig till den nya intressekonflikten då de har en stark anpassningsförmåga.

Jag är inte lika övertygad som Marie om partiernas anpassningsförmåga. Under sjuttio och åttiotalet skapades ett vakuum i det politiska landskapet när miljöfrågorna plötsligt fick folkligt genomslag. Effekten blev att ett nytt parti, miljöpartiet, kunde etablera sig. Till skillnad mot de andra partierna, som baserade sin politik på artonhundratalets ideologier så fokuserade miljöpartiet ursprungligen på ett specifikt politiskt område vilket gjorde att deras profil blev så pass tydlig så att väljare kunde knyta an till det nybildade partiet.

I dag har de politiska partierna i än högre grad än då jagat mot mitten, och jag är övertygad om att det finns en stark rädsla inom de etablerade partierna för att gå för långt i en enskild fråga. Att rösta nej till FRA ligger nog inom de rimliga gränserna för vad som kan låta sig göras, men att släppa den invanda retoriken och på allvar ta tag i de frågor som utvecklingen inom informationspolitik väcker kring framför allt immaterialrätt och personlig integritet är nog att röra sig alldeles för långt bort från den trogna gruppen mittenväljare. Vilket öppnar upp för etableringen av ett nytt fokusparti.

Under veckan kom även nyheten att Zaida Catalán kandiderar till miljöpartiets EU-parlamentslista. Måste passa på att stämma in i kören av folk som håller tummarna för henne. Hade den stora turen att av en slump träffa på henne på färjan till Almedalen i somras och jag fick ett väldigt positivt intryck. Med henne i Bryssel kommer miljöpartiet kunna göra många bra saker. Inte lika bra som vi pirater kommer kunna göra när vi är där nere, men fortfarande en hel del bra. Appropå Bryssel är det nu klart att jag och Amelia Andersdotter från Ung Pirats förbundsstyrelse kommer åka ned till bryssel i en vecka i oktober tillsammans med ett tiotal personer från andra ungdomsförbund på en EU-utbildning anordnad av LSU

Jag har under den här terminen valt studier utifrån vad jag kan ha nytta av i mitt framtida politiska arbete och än så länge verkar det ge utdelning. I måndags så var Andreas Malm inbjuden till min föreläsning. Han var där för att prata om hur man påverkar den offentliga debatten och ett par saker han sade fick mig att tänka. Det första var "allt skrivande är förknippat med politisk handling" vilket jag tror är en viktig insikt. Men det som fick mig att tänka efter var hans syn på akademins roll i den politiska debatten.

Andreas menade att det saknas engagerade intellektuella som knyter an till en rörelse och vill saker. Vidare menade han att detta beror på en patologisk försiktighet inom akademin av att framstå som politiskt färgad eftersom det kan göra att forskarens forskning ifrågasätts. Även om jag till stor del fruktar att han har rätt så tycker jag ändå att FRA-debatten har luckrat upp den gränsen en aning. Nästa steg är att en eller flera akademiker tar steget fullt ut och deklarerar sig som Piratpartister.

Två dagar senare så satt jag på en föreläsning om upphovsrätt med en av de akademiker som skulle behöva kliva fram och ta debatten. Jan von Bonsdorff är konstvetare och kritisk mot den rådande upphovsrättsdiskursen. Han höll en intressant föreläsning om hur dagens lagstiftning går att koppla till ett romatiskt författarideal där inspirationen till skapande kommer inifrån den enskilda geniala författaren. Detta går stick i stäv mot den rådande uppfattningen inom konstvetenskapen där man numera talar om den yttre inspirationen som grund för allt skapande.

Precis före den föreläsningen var jag på ett lunchseminarium som handlade om Creative Commons och akademin. Seminariet anordnades av ULL och de hade bjudit in Mathias Klang från Creative Commons Sverige. Det framgick ganska tydligt att Mathias syn på upphovsrättssystemet låg väldigt nära Piratpartiets, och som aktiv i Creative Commons-rörelsen får han väl räknas som en politiskt aktiv akademiker. Kanske kommer han en dag ta steget fullt ut och engagera sig hos oss.

Ikväll så deltog jag i ett möte som Grön ungdom här i Uppsala ordnade. De hade bjudit in sitt språkrör Maria Ferm att prata om grön ideologi. Jag måste nog säga att jag även efter mötet är något tveksam till hur deras ideologi hänger ihop. Även om jag sympatiserar med det mesta (dock inte allt) som Maria lyfte fram som beståndsdelar i den gröna ideologin så kunde jag inte låta bli att tycka att det hela kändes väldigt spretigt. Och medan Maria tonade ner miljöpolitiken och menade att den enbart var en beståndsdel i den gröna ideologin så hävdade de lokala gröna genast motsatsen så fort Maria lämnat mötet.

Men det som slog mig mest var att det organisatoriskt finns en hel del likheter mellan Grön ungdom och Ung Pirat. Kanske kan det vara basen för ett framtida utbyte av kunskaper och erfarenheter.