Mannen bakom Smile 29

Jag har tänkt blogga om Smile 29, som kräver att datalagringsdirektivet ska utvidgas till sökmotorer, nu ett tag men aldrig riktigt kommit loss att göra det. Nu har den aggressiva kampanjen, trots motstånd från internetaktivister, ledarskribenter och politiker, lyckats samla ihop de underskrifter som behövs för att den ska antas som en viljeyttring för parlamentet.

Europaportalen har gjort en intervju med parlamentarikern Tiziano Motti som ligger bakom kampanjen. Där menar han att syftet egentligen inte är att spara sökningar. Det han egentligen vill uppnå är att man inte längre ska kunna vara anonym på nätet. Motti vill begränsa anonymiteten till att bara vara gentemot andra internetanvändare men inte gentemot staten.

Det är inte en värld jag vill se! Första steget (eller egentligen tredje) mot att stoppa den utvecklingen är att rösta på piratpartiet i höstens riksdagsval så att vi kan börja driva en internetvänlig utveckling här i Sverige samtidigt som vår position inom EU stärks av ett parti på hemmaplan som kan backa upp vårt arbete här nere i Bryssel. Ett annat steg är att själv bli pirat och aktivera sig i kampen för ett fritt internet.

Inget besked om Amelia Andersdotters tillträde den här veckan

Jag hade höga förhoppningar om att EUs regeringschefer skulle klämma in det möte som krävs för att besluta om det ändringsfördrag av Lissabonfördraget som öppnar för Amelias tillträde som parlamentariker under det statsschefsmöte som ägt rum igår och idag. Tyvärr verkar så inte vara fallet utan tanken verkar istället vara att ta mötet digitalt nästa vecka istället. Vilket gör att vi får leva i ovisshet ett tag till, även om det inte finns några signaler på att den plan som ligger inte ska fullföljas. Men man ska aldrig ta ut saker i förskott.

Tidigare inlägg om Amelias situation:

26e januari
29e januari
18e februari
25e februari
2e mars
5e mars
28e april

HAX: det här har Piratpartiet gjort i EU

Jag får ganska ofta frågan om vi faktiskt lyckats göra någon skillnad här nere i Bryssel av vänner och bekanta. Även om svaret givetvis har varit (och är) ett tydligt "ja, vi gör skillnad" har det ibland kännts motigt att beskriva alla saker vi varit med och påverkat

Nu har HAX gjort en sammanställning över vad vi lyckats åstakomma med hittills i parlamentet vilket kommer göra det betydligt lättare fär mig att svara på frågan framöver :-)

Stort tack för det :-)

New Information Technologies and Human Rights

Jag sitter på en public hearing i parlamentet som hålls av underutskottet för mänskliga rättigheter och lyssnar en diskussion om problemet med hur ny informationsteknologi både kan främja och hota mänskliga rättigheter. Hearingen beskrivs såhär på parlamentets hemsida:

New Information Technologies and Human Rights

The hearing on New Information Technologies and Human Rights will examine how the Information and Communication Technologies (ICT) created new opportunities for protecting and advancing human rights but also, on the other hand, how ICT present a series of challenges and threats over the control of citizens and restricting human rights. Representatives of Google Inc. and Nokia Siemens will speak about internet censorship in China and lawful interception in mobile networks and Nokia Siemens Networks' business in Iran.

Members of the Subcommittee on Human Rights will discuss these issues with the representatives of international human rights non governmental organisations. The study on Information and Communication Technologies and Human Rights will be presented to Members

Bifogar länkar till Reportrar utan gränsers rapport Web 2.0 versus Control 2.0  och parlamentsrapporten angående Internet Governance som ligger som underlag för hearingen och som jag skulle bedöma som särskilt läsvärda. Övriga underlag finns att hitta här.

Vill även passa på att tipsa om Global Internet Freedom Consortium som helt klart verkar vara en organisation värd att titta närmare på.

Uppdatering angående Amelia Andersdotters tillträde som Eu-parlamentariker

Nu var det ett tag sedan jag skrev om processen kring det ändringsfördrag som måste till för att Amelia Andersdotter ska kunna tillträda som parlamentariker i Europaparlamentet. Mina tidigare inlägg om det hela kan ses här:

26e januari
29e januari
18e februari
25e februari
2e mars
5e mars

AFCO ställde sig den 7e april bakom rådets förslag om att inte kräva en konvention för att göra den föreslagna fördragsändringen, och parlamentet förväntas besluta detsamma när frågan avgörs i plenum den 5-6 maj i Bryssel. Om så blir fallet förväntas rådet hålla en IGC (intergovernmental conference) i samband med det statschefsmöte som ska hållas den 17-18 juni. Först därefter kan parlamentet sedan sätta ett datum för när de blivande parlamentarikerna ska få observatörsstatus.

Men det går i alla fall åt rätt håll..

Korta notiser

Noterar att den planerade omröstningen i EU-parlamentet om huruvida beslutet om det tilläggsprotokoll som behövs för att Amelia ska kunna tillträda som EU-parlamentariker ska fattas utan att EU först sammankallar en Convention är planerat att tas den 5:e maj. Vilket var det datum jag tidigare gissat på. Så än så länge har inga förändringar i tidsschemat skett. Frågan kommer diskuteras i EU-parlamentet på ett möte med AFCO på onsdag där jag planerar att sitta som åhörare

Vill även tipsa om Jörgen Lindells utläggning om varför han anser att representativ demokrati är att föredra framför direktdemokrati. 

Slutligen skriver Robert Bengtsson, på Sossar mot Storebror, om Piratpartiet – folkrörelsen som blev ett parti (och försvann?)

Utkast till rapport rörande rådets förslag till övergångsregler för nya parlamentariker

Här kommer ett nytt inlägg i serien om övergångsreglerna som ska antas för att Amelia Andersdotter ska kunna antas som EU-parlamentariker.

Tidigare inlägg av mig på ämnet är skrivna:

26e januari
29e januari
18e februari
25e februari
2e mars

Det senaste som har hänt är att den spanska parlamentariker som utsetts som rapportör på frågan om rådets förslag på övergångsregler för tillträdet av Lissabonparlamentarikerna samt på rådets begäran att få ta beslut i frågan utan att sammankalla ett konvent har lagt fram utkast till de bägge ärendena.

Innehållet är föga överraskande. Rapportören för fram ett missnöje med den franska särlösningen men anser inte att ett konvent är behövligt (snabb översättning från byråkratiska). Nu ska vi bara se om det kommer in massa ändringsförslag till rapporten innan den klubbas av AFCO. Det kommer diskuteras i de olika partigrupperna de närmsta veckorna och liberalerna har redan flaggat för att de kommer ha synpunkter.

Återkommer i ämnet när jag vet mer.

Tillträdet av nya EU-parlamentariker. Situationen på Malta och i Frankrike

Jag tänkte göra lite tillägg till det inlägg jag skrev för inte allt för länge sedan om övergångsreglerna som krävs för att möjliggöra tillrädet av de 18 nya EU-parlamentariker som ska finnas enligt Lissabonfördraget. Först tänkte jag tipsa om Europaparlamentets presstjänst som har ett par enkla och lättförståliga inlägg om det hela.

Amelia Andersdotter är uppenbarligen inte den enda av de 18 nya parlamentarikerna som otåligt väntar på att få tillträda. Maltas nya parlamentariker, Joseph Cuschieri, har uttalat hård kritik mot hur Malta och den egna partigruppen inte gjort tillräckligt för att tillse att de nya parlamentarikerna får tillträda, samt över  bristen på information han mottagit kring processen. En kritik som chefen för EU-parlamentets kontor på Malta beskriver som förstålig.

Han menar att problemet ligger hos Frankrike. En åsikt som återkommer hos alla jag diskuterat frågan med. Europolitics har ganska bra sammanfattning av situationen i allmänhet och problemen i Frankrike i synnerhet.

Själv har jag på min lista att göra den här veckan att få tag på Petra Prossliner, som är den gröna gruppens rådgivare i konstitutionella frågor, för att få reda på hur de tre gröna MEParna som sitter i AFCO ser på situationen.

Spanien föreslår övergångsregler som öppnar för de nya EU-parlamentarikernas inträde som parlamentariker redan i december 2010

Nu har Spanien lagt det förslag med övergångsregler som ska öppna upp för att EU-parlamentet utökas med de 18 nya parlamentariker som vissa länder ska få enligt Lissabonfördraget. Fördragsförslaget innehåller inget oväntat när det gäller tillsättandet av Lissabonparlamentarikerna utan föreslår enbart de tre lösningar som ministerrådet redan enats om:

a) antingen genom allmänna, direkta ad hoc-val i den berörda medlemstaten i enlighet med
tillämpliga bestämmelser för valen till Europaparlamentet, eller
b) genom hänvisning till resultaten av valen till Europaparlamentet den 4−7 juni 2009, eller
c) genom att den berörda medlemsstatens nationella parlament bland sina ledamöter utser det
antal ledamöter som krävs enligt ett förfarande som fastställs av var och en av dessa
medlemsstater.

Det är alternativ c, skapat för att tillgodose intressena hos Frankrikes president, som riskerar att göra att parlamentet sätter sig på tvären och sinkar processen. Genom att ha fått igenom sitt undantag säkrar Sarkozy att en av de två franska platserna tillfaller hans parti, vilket alternativ a inte skulle ha gett honom. Eftersom alternativ c dessutom innebär ett undantag från principen om att alla parlamentariker ska vara direkt folkvalda till EU-parlamentet av folket i Europa har det väckt stark kritik hos främst liberala parlamentariker med rättspatos.

Om den tidsplan som finns i tilläggsprotokollet följs kommer de nya parlamentarikerna tillträda första december 2010, men för att så ska vara fallet måste allting gå som på en räls. Ett antal hinder hotar att sätta käppar i hjulet.

Det första är EU-parlamentet själva.  Lissabonfördraget ger parlamentet betydligt mer inflytande än tidigare över förändringar i de fördrag som ligger till grund för EU och det normala förfarandet är därmed att det ska hållas ett konvent, vilket är en allt annat än skyndsam process. Dock finns det en möjlighet för rådet att anhålla till parlamentet om att man ska hoppa över att ha ett konvent, vilket rådet i det här fallet har gjort. Frågan har landat hos AFCO som är det utskott som handhar den här typen av frågor. De kommer att rösta i frågan den sjunde april, varefter jag antar att parlamentet sedan kommer rösta i den avgörande röstningen någon gång under den följande Strassbourgveckan (vecka 16). Det normala är dock att parlamentet går mer eller mindre på den linje som röstats fram i utskottet. Liberala ledamöter i AFCO har redan signalerat att de kommer motsätta sig den franska linjen och eventuellt kräva ett konvent, men det avgörande är i slutändan hur den stora alliansen bestående av den kristdemokratiska och den socialdemokratiska gruppen ställer sig, vilket vi inte vet i dagsläget.

Det som talar för att det eventuellt kan bli så att parlamentet inte bestämmer sig för att sätta käppar i hjulet är att den rapportör som valts att bereda ärendet åt AFCO är en spanjor vid namn Íñigo Méndez De Vigo från Partido Popular som är medlemmar i EPP. Det innebär att han dels kommer från det land som har mest att tjäna på ett snabbt resultat, dels från ett parti som får en ny parlamentariker genom fördraget och dels från den partigrupp som får det största tillflödet av nya parlamentariker genom fördraget. Om man ska vara cynisk och se till hans egenintresse (vilket brukar vara en bra utgångspunkt i de flesta politiska sammanhang) har han alltså allt att vinna på att  se till att inte parlamentet sinkar processen.

Skulle det vara så att parlamentet avhåller sig från att kräva ett konvent innebär det inte automatiskt att allt är klart. Även om vi kan anta att ministerrådet kommer stödja den spanska skrivelsen eftersom den går i linje med vad rådet redan kommit överens om så måste tilläggsprotokollet sedan ratifieras av de nationella parlamentet i samtliga medlemsländer innan det träder i kraft.  Skulle ett enda land säga nej faller förslaget och vi får antingen inga nya parlamentariker före 2014, eller så läggs det ett nytt förslag och processen får starta om på nytt från ruta ett. 

Om det istället blir så att alla nationella parlament godkänner fördraget, men att något parlament drar ut på tiden förbid förste december i år kommer fördraget träda i kraft månaden efter att det sista medlemslandet har ratifierat fördraget.

Så även om det givetvis känns bra att ha koll på hur processen ser ut är den bistra sanningen att vi fortfarande inte har ett säkert datum för när, eller ens om, Amelia Andersdotter tillträder som EU-parlamentariker. Utöver att vi vet att det inte kommer ske tidigare än i december i år. Möjligtvis kan hon få observatörsstatus före dess och ryktet säger att om allt går enligt ministerrådets föreslagna tidsplan kan det komma att ske när verksamheten i parlamentet drar igång efter sommaren.

Update angående Amelias situation

För den som har missat det så nämner Amelia som hastigast i ett blogginlägg att hennes ekonomiska situation verkar vara något sånär i ordning tack vara stöd från folk i den gröna gruppen. Så alla ni som velat donera till hennes uppehälle (ledsen om jag missat att svara på mail ni skickat mig i det ärendet) kan hålla i pengarna tills vidare. Skulle det inte lösa sig så som vi hoppas återkommer jag. Hennes situation omnämns även i tidningen Tribune.

Ny uppdatering om Amelias situation i Bryssel

Det har framkommit lite nyheter sedan mitt förra inlägg om Amelias situation nere i Bryssel. Parlamentets konstitutionella utskott (AFCO) hade ett möte i måndags där de skulle utse en person som skulle skriva ihop utskottets åsikter i frågan om utökning av antalet ledamöter i parlamentet (även om det inte stod med i dagordningen för det mötet), men eftersom bägge de föreslagna parlamentarikerna var spanjorer så sköts istället det beslutet upp till den 8:e februari. Detta då spanjorernas opartiskhet ifrågasattes eftersom Spanien är det land som tjänar mest på att utökningen av parlamentarikernas antal implementeras så fort som möjligt. 

Så före februarimötet vet vi nu att vi inte kommer få veta något. OCh förmodligen kommer vi inte få veta mer den 8:e än vem vi ska prata med för att få bättre koll på hur parlamentets konstitutionella utskottt  kommer hantera frågan framöver. Har vi tur kanske vi kan få veta mer vid utskottets efterföljande möte den 22:e februari.

Tittar man på själva frågan så har ingenting ändrats. Frankrike vill fortfarande slippa utse sina nya parlamentariker utifrån direkta val och istället skicka två personer från det nationella parlamentet till Bryssel, och liberalerna i Bryssel är fortfarande upprörda över det eftersom det skulle bryta mot den grundläggande principen att EU-parlamentet ska vara folkvalt genom direkta val av befolkningen i de europeiska länderna. Intet nytt under solen där, och om inte dödläget bryts före sommaren riskerar ett regeringsskifte i Storbrittanien att äventyra hela det tilläggsprotokoll som krävs för att Amelia ska tillträda som parlamentariker över huvud taget.

Mer information hittar man här.

 

Uppdatering om Amelias situation i Bryssel

Den som har koll vet givetvis att även om jag och Amelia Andersdotter flyttat ner till Bryssel för att se till att hon är fullt förberedd den dag hon tillträder som EU-parlamentariker så är det fortfarande väldigt oklart kring när hon formellt kommer att tillträda (vilket sätter mig och Amelia i en minst sagt spännande ekonomisk situation). Som Amelia själv skriver finns det fler frågor än svar kring när hon kan förvänta sig att tillträda, men i mitt letande av nyheter kring ärendet hittade jag en artikel hos EUobserver som väldigt detaljerat går igenom vilka frågetecken som finns och vilka möjliga konsekvenser de kan få. Så vill du ha koll på hur processen kring Amelias tillträde ser ut tycker jag att du ska läsa den.

Blogginlägg jag skulle vilja skriva

Jag har ett ganska stort antal blogginlägg i mitt huvud just nu som väntar på att sättas på pränt. Det är inte en särskilt ovanlig situation, om ni visste hur många inlägg som aldrig kommer längre än till utkaststadiet här på bloggen skulle ni nog häpna. Och antalet inlägg som inte ens lämnar mitt huvud alls är ännu större. Normalt brukar jag inte se det som ett problem eftersom det mesta jag skriver främst är saker som jag själv vill läsa, så blir det inte gjort är det bara jag som drabbas. Men är det ett par inlägg som jag lovat andra att jag ska skriva och då känns det genast värre att det inte blir gjort. Men det gör inte att inläggen blir skrivna. Så i ett försök att sätta press på mig själv tänkte jag lista ett par av de viktigare inläggen jag har på planeringsstadiet just nu.

Utvärdering av Piratpartiets primärval
Piratpartiets styrelse har uppmanat medlemmarna att utvärdera vårt interna primärval i en tråd på forumet. För att bryta ur mitt inlägg ur den flod av kommentarer som redan strömmat in tänkte jag istället publicera mina kommentarer här på bloggen.
(Spoiler: utan att säga något om innehållet i min utvärdering kan jag tipsa om att min underrubrik är satt till: "the road to hell is paved with good intentions".)

Genomgång av mitt senaste Brysselbesök
Efter att ha packat ihop mina tillhörighetet i Uppsala och åkt ner till Bryssel jobbade jag där i två veckor innan jag åkte tillbaks till Sverige. Ursprungsplanen var att jag skulle rapportera dagligen om vad jag gjorde där nere, sen hoppades jag kunna veckovis sammanfattningar, och nu hoppas jag att jag ska få till ett inlägg över huvud taget. (För den som inte orkar vänta på att jag ska få tummen loss så rekomenderar jag Amelias faktaspäckade inlägg därifrån)

Inlägg om Piratpartiet styrelse
Eftersom jag ofta skriver om Piratpartiets styrelse som kollektiv, och inte alltid med den mest positiva formuleringen som är möjlig, har jag planerat att skriva ett inlägg om hur jag ser på dem som individer.

Kritik
För att följa upp den interna diskussion om kritik, självbilder och baksätesförande som rasade inom partiet under primärvalet tänkte jag skriva ett inlägg om hur vi inom partiet måste bli bättre på att se till att fler personer involverar sig i framförandet av intern kritik, och vikten av att se just framförandet av kritik som ett av de viktigaste bidragen en medlem kan ge partiet.

Tjejsnack
Även om det redan kommit många bra utvärderingar av eventet Tjejsnack som anordnades i Linköping i helgen, och även om jag stora stunder var distraherad från det som försegick, så skulle jag vilja skriva ihop en egen reflektion kring helgen.

Uppsalaparley
I Uppsala planeras det för fullt anordnandet av ett Parley under slutet av påskhelgen (4-5:e april) med ansats att skapa en bas som Piratpartiet kan bygga politik kring Skol- & utbildningsfrågor kring. Eftersom jag varit involverad i projektet sedan starten skulle jag gärna blogga lite kring mina tankar om tillställningen och dess möjligheter att utveckla partiets politik inom ett centralt område där vi kan ha mycket att tillföra.

Slutligen skulle jag gärna skriva en hel del om Klara Ellström, men är nog lite för privat för att någonsin landa här på bloggen.

Assistenter åt Amelia Andersdotter

En av de första uppgifter jag fick på mitt bord när det stod klart att jag skulle komma att jobba som kanslichef åt Amelia när hon väl tillträder som parlamentariker här nere i Bryssel var att bistå i framtagandet av kriterier för övriga anställningar. Resultatet av det arbetet blev ett underlag som Amelia sedan byggde ett dokument om hennes blivande assistenter på och som nu finns att läsa på forumet för att alla medlemmar ska kunna komma med synpunkter innan det klubbas. För att öka intresset för dokumentet tänkte jag även publicera det här på min blogg:

Assistenter till Amelia Andersdotter

• Uppdelning mellan Bryssel och Sverige
  

De pengar som EU ger till parlamentarikerna för assistenter kan användas för att anställa assistenter på plats i Bryssel, samt för att anställa lokalassistenter i hemlandet. Budgetposten ska även täcka de reskostnader (resa och boende) som uppstår när en assistent följer med sin parlamentariker på tjänsteresor. Detta gäller främst resorna till Strassbourg, men även eventuella andra resor där parlamentarikern behöver ha med sig en eller flera assistenter. För att ha utrymme för den typen av resor är det viktigt att inte hela lönebudgetten binds upp i fasta lönekostnader.

Den uppdelning som Amelia anser vara den bäst lämpade för att tillgodose hennes behov är att ha tre assistenter anställda på plats i Bryssel samt fem lokala assistenter anställda i Sverige. Assistenterna i Bryssel kommer fungera som politiska sekreterare och tjänsterna kommer utlysas både internt inom partiet och externt via AMS. De lokala assistenterna kommer fungera som kanslister och delfinnansieras med hjälp av anställningsstöd eller liknande. Genomgående för alla tjänster är att vi kommer eftersträva att i första hand hitta personer med värderingar som ligger i linje med Amelias och partiets, och som inte står på partiets riksdagsvalsedlar. Det sistnämnda för att undvika en intressekonflikt mellan anställningen och eventuell personvalskampanj.

Utöver ovanstående assistenter kommer möjligheterna för att ta in praktikanter undersökas. Både vid kontoret i Bryssel och på distriktskanslierna.

• Assistenter i Bryssel
  

De tre tjänsterna som assistenter i Bryssel kommer vara inriktade mot tre olika områden för att maximera det stöd till Amelia som assistenterna kan ge. För att tydligöra de olika rollerna har tjänsterna fått beteckningarna kanslichef, utredare samt praktisk assistent.

Kanslichef
Kanslichefen har det övergripande ansvaret för kontoret i Bryssel samt hanterar mediakontakter och bistår Amelia med arbetsledning av övriga assistenter. Tjänsten är på ett år och kan förlängas. Tjänsten som kanslichef kommer innehas av Mattias Bjärnemalm under 2010.

Utredare
Tjänsten som utredare är främst tänkt att avlasta Amelia med arbetet att läsa och sortera ändringsförslag i de texter som behandlas i parlamentet samt att på andra sätt bistå med kvalitativt utredningsarbete. Tjänsten kommer även ha ansvaret för nyhetsbevakning av de områden som är relevanta för Amelias arbete. Till tjänsten kommer vi främst eftersöka någon med juridisk utbildning med inriktning mot internationell rätt/EG-rätt och i andra hand någon med statsvetenskaplig utbildning med inriktning mot Europastudier eller motsvarande. Tjänsten är på ett år och kan förlängas.

Praktisk assistent
Den praktiska assistenten kommer fungera som ett stöd för kansliets administrativa arbete, men kan även få uppdrag som mer kopplar till det politiska arbetet. Assistenten kommer främst hantera telefon- och mailsvarande och logistik kring besöksgrupper och praktikanter, men en stor del av tjänsten är tänkt att vara flexibel för att kunna bistå där behov uppstår. Till tjänsten kommer vi främst eftersöka någon med statsvetenskaplig utbildning eller motsvarande. Tjänsten kommer vara i upp till ett år, beroende på när den tillsätts och kompetensen hos den sökande. Tjänsten kan förlängas.

• Lokala assistenter i Sverige
  

De fem lokala assistenterna i Sverige kommer placerat utspridda små kanslier i var och ett av partiets fem distrikt och gemensamt betecknas distriktskanslister. Kanslisterna kommer i första hand arbeta med att hålla Brysselkontoret ajour med vad som händer i respektive landsända både rörande de frågor som är av intresse för Amelia och det som pågår inom partiet. Kanslisterna kommer även hålla regelbundna kontors- och telefontider. Övriga arbetsuppgifter kommer bero till stor del på vilka som anställs, men arbetsuppgifter som kan komma att läggas på de lokala assistenterna inkluderar: utkastskrivande för debattartiklar, mailhantering, bokföringsarbete, webbsidearbete, research samt ansvar för att ordna med besöksgrupper. Tjänsterna kommer även att under perioder med låg normal arbetsbelastning kunna bistå det lokala partiarbetet i respeketive distrikt.

De fem distriktskanslierna planeras att hamna i följande orter: Malmö, Umeå, Göteborg, Linköping och Stockholm. Eventuellt kan vissa förändringar ske utifrån tillgången till lämpliga kontorslokaler eller bostadsort för tillträdande kanslist.

Till tjänsterna som lokala assistenter kommer det inte krävas någon formell kompetens utan individuell lämplighet kommer vara avgörande vid tillsättningarna. Tjänsterna kommer sträcka sig fram till någon gång i slutet av 2010 varefter behovet för att fortsätta tjänsterna kommer att utvärderas

Givetvis får man kommentera dokumentet här, men ännu bättre är om man gör det i forumet.

Livet är en resväska på väg mot Bryssel

Sitter på Bromma flygplats och dricker en kopp Cappuccino köpt för mina sista svenska mynt. Mitt liv i sin helhet är uppdelat mellan de två resväskorna jag har med mig och ett källarförråd i Uppsala. Mina möbler, och för den delen en stor del av mina prylar, har jag de senaste dagarna sknkt bort till vänner och bekanta som velat ha saker. Mitt korridorrum är uppsagt, och nästa hyresgäst flyttar in redan i veckan. Kort och gott har jag avslutat mitt liv i Sverige och förberett mig för att börja en tillvaro som kanslichef åt Amelia Andersdotter i Bryssel. Synd bara att den otympliga administrationen och politiska konflikter mellan vissa medlemsländer i EU och parlamentet gör att det fortfarande är oklart när Amelia tillträder som observatör och min tjänst därmed kan skapas i realiteten. Fram tills dess lever jag på pengar lånade av vänner, och har tillgång till Parlamentsbyggnaden främst genom Christian Engströms försorg. Förhoppningsvis ska jag lyckas ordna så att jag får en bricka via den gröna  gruppen som gör att jag kan komma och gå som jag vill och inte vara beroende av att HAX kommer ner och bekräftar att jag har rätt att inträda i härligheten var gång jag ska in i parlamentsbyggnaden (som han var tvungen att göra under mitt senaste besök när jag hade en besöksbricka till parlamentet).

Exakt vad jag ska göra de här två veckorna är fortfarande oklart, men det klarnar säkert när jag träffat Amelia (som redan är nere i Bryssel) och vi gått igenom hennes agenda för den här Brysselvistelsen. Utöver jobb tänkte jag hinna träffa ett par vänner som jobbar här nere, skaffa mobilabonnemang och bankkonto, och vem vet, kanske även en bostad (vill förresten passa på att rikta ett stort tack till Robert Damberg som hjälpt  mig få tak över huvudet i Bryssel under de kommande två veckorna). 

Det här med språk i europaparlamentet

Jagb skrev igår om ett möte med den gröna gruppen och snöade in lite på tolkarna. Det här med språket som talas här i Bryssel är en spännande historia i sig. Bryssel ligger i den flamländska delen av Belgien, men i staden är franskan det dominerande språket i själva staden.

Här i europaparlamentet är det en salig röra av språk. Det normala förfarandet är att man artigt hälsar med ett franskt "bonjour" till alla man möter. Därefter gäller det att snabbt etablera att man inte förstår franska så att folk bytar till engelska. Det fungerar med de flesta här utöver en del äldre personal som inte kan engelska. Då är det bara att gilla läget och försöka kommunicera bäst man kan med gester och de få franska ord jag kan (och de är verkligen få). När man går däremot verkar den vanligaste frasen vara ett italiensk "ciao". Åtminstone om den man pratar med är från södra europa.

Tyskan, som ständigt gör sig påmind i form av en tydlig tysk accent hos många av de tyska parlamentarikerna och deras assistenter, spelar en ganska undanskymd roll i det allmänna språkbruket. Förmodligen för att samtliga tyskar här pratar ganska bra engelska.

Själv fick jag dock uppleva en hel del tyska i måndags. En av assistenterna till en av de tyska parlamentarikerna i den gröna gruppen bjöd med mig när han och en praktikant skulle gå på vad som lovades vara en bjudmiddag hos den bayerska representation. Min allra första chans att korrumperas här i Bryssel :-)

För att undvika merparten av föredraget som skulle föregå bjudmaten såg vi till att komma 45 minuter sena till tillställningen. Det visade sig att de förutsett vårt drag och kontrade med att inte börja föredraget förrän en timme efter utsatt tid. Och sen höll det på i två och en halv timme. På tyska. Jag har inte läst tyska sedan gymnasiet och kunde knappast prata det ens då, men eftersom det inte fanns något bättre att göra så satt jag och lyssnade på det hela. Två föredraghållare följt av en paneldebatt. Det handlade om behovet av starkare lagstiftning för återvinning i Europa. Allt på tyska.

Till min förvåning fann jag att jag förstod ca 25% av allt som sades, vilket dessvärre är för lite för att kunna följa med i det som sägs på ett vettigt sett. Men lite slank in, så om ni skulle finna mig tjatandes om vikten av att se avfall som en resurskälla, på tyska, så vet ni att det är ett utslag av bayersk lobbyism och inte mina egna värderingar som kommer fram.

Gröna gruppens gruppmöte i europaparlamentet

Sittter på ett gruppmöte med den gröna gruppen i parlamentet och dess personal och funderar på hur jag ska komma åt en Sony Ericsson-laddare för att ladda upp min mobiltelefon vars batteri har dött. Framme från podiet hålls ett föredrag som ska ligga till grund för den gröna gruppens diskussion om huruvida den kan hitta en gemensam ståndpunkt kring hur gruppen bör förhålla sig till kriget i Afghanistan. Ämnet är intressant, framför allt om man som jag studerat en del kurser i fred- & konfliktsvetenskap. Men det är inte därför jag är här. Jag är här för att få ett grepp om hur guppmötena fungerar så att får en bättre helhetsbild kring hur Amelias arbete i gruppen kan fungera så smidigt som möjligt. Och jag är även här för att jaga rätt på generalsekreteraren för den gröna gruppen i hopp om att hon ska ha svar på några frågor på min ständigt växande lista över saker jag behöver få koll på åt Amelia.  

Det är även ett lysande tillfälle att studera den gröna gruppens parlamentariker och personal. Om min gissning är korrekt att det enbart är parlamentariker som har namnlappar på sina platser så räknar jag till ungefär 20 parlamentariker närvarande. De flesta av dem ser ut att vara i femtioårsåldern, och intresset för föredraget som pågår verkar ganska ojämnt. Ett par av dem tisslar  om annat, någon sitter och gäspar medan vissa verkar anteckna febrilt. Samma sak gäller för de ungefär dubbelt så många assistenterna och kanslisterna som finns i rummet.

Jag lyckas ganska snabbt identifiera Vula, den gröna gruppens generalsekreterare. Hon glider runt mellan bänkraderna med olika papper och för lågmälda samtal med än den ena och än den andra av personalen. Det är uppenbart att hennes roll här är att styra upp praktiska kanslibestyr och hon tar chansen när hon ändå har sin personal på plats.  

Föredraget har tagit slut och det är dags för kommentarer. Ett antal parlamentariker har satt upp sig på talarlistan och den förste att få ordet börjar med att förklara varför hon anser att det rätta att göra är att ta ansvar för situationen och tydligt markera att väst bör stanna kvar eftersom ett tillbakadragande skulle stärka talibanerna. Nästa parlamentariker pratar tyska och jag sätter på mig hörlurarna för att få samtalet simultanöversatt till svenska. Översättningen lämnar mer att önska, meningarna huggs lite här och där och gör sammanhanget svårgreppat. Jag zappar över till den engelske simultantolken och får genast en bättre kvalité på tolkningen presenterat med en väldigt njutbar brittisk dialekt. Efter en stund inser jag att jag egentligen slutat lyssna på vad som sägs och mer på hur det sägs, och exakt vad den tyska parlamentarikern vill föra fram har gått förlorat, men hon verkar vara emot att gruppen ska uttala sig till fördel för ett snabbt tillbakadragande.  

Föredragshållaren från podiet får ordet igen och påpekar att ingen vill ha ett tillbakadragande i dagsläget, han ifrågasätts av en parlamentariker och utvecklar vad han menar. Poängen han vill föra fram är att om man frågar politiker längst ut till vänster om de tycker att trupperna ska dras tillbaks imorgon så kommer de säga nej, eftersom de inser att det skulle innebära döden för alla de NGOs som arbetar med att bygga upp civilsamhället i skydd av västvärldens militära närvaro.

Han fortsätter med att hävda att datumen som givits för tillbakadragande handlat om inrikespolitik i USA och inte alls kan kopplas till verksamheten i Afghanistan. Vidare menar han att gruppen bör ifrågasätta kvalitén på det biståndsarbete som sker i Afghanistan och att merparten av det som sker görs väldigt kostnadsineffektivt.  

Föredragshållaren får ett par frågor från diskussionens moderator som dock blir avbruten av en parlamentariker som tycker att en av frågorna är dålig. Det är inte det första exemplet på bristande respekt för strikt mötesordning bland parlamentarikerna. Det verkar som att den gröna gruppen föredrar ett visst drag av informalitet i sina möten.

Mitt under föredragshållarens nästa anförande strömmar plötsligt en besöksgrupp in i rummet och smyger till ett par bänkrader längst bak. Kort därefter kommer Erik Josefsson in i rummet och slår sig ner brevid mig. Moderatorn föreslår att diskussionen ska få dra över en kvart, men en parlamentariker påpekar hur packat schema de har och det bestäms att folk ska försöka hålla sig korta så att tidschemat hålls. Därefter missar jag en stund av debatten medan Erik hjälper mig att logga in på det trådlösa nätverket.

När jag återför mitt fokus till debatten sker något oväntat. Moderatorn ryter till om att de som pratar i rummet antingen ska tystna och lyssna på den diskussion som förs, eller lämna rummet. Därefter kommer ett diskussionsinlägg från en brittisk parlamentariker som ganska skarpa ordalag kritiserar västvärldens självbild av vad vi faktiskt sysslar med i Afghanistan. Därefter kommer ett inlägg från en tysk som anser att vi måste se på ekonomin i Afghanistan om vi ska förstå situationen. Han anser att situationen påminner om hur det var i sovjetunionen, man kanske kan kontrollera städerna men förlorar landsbyggden.

Föredragshållaren får ordet för att svara på ett antal frågor och sammanfatta sina åsikter. En mening som slår an en ton hos mig är det väldigt raka påståendet: ”we cannot afford failed states”. Poängen han vill få fram är att fred och stabilitet det viktigaste för väst eftersom globaliseringen gör problemen internationella.  Därefter påpekar han att väst hade en chans för ett antal år sedan att få ordning på problemen i Afghanistan men att vi missde det och att han instämmer i att vi måste prata med talibanerna om vi vill hitta en lösning. 

Tiden är egentligen slut, men det är fyra talare kvar på talarlistan och planen på att hålla tidschemat verkar ha övergivits i det tysta. Själv har jag redan tröttnat på samtalet, eftersom det knappast kommer fram något nytt, så jag zappar tillbaks till den svenska simultantolkningen för att se om den blivit bättre. Det har den inte direkt blivit. Men den tyska parlamentarikern som har ordet är i alla fall underhållande att beskåda då han livligt viftar med armen för att understryka nästan allt han säger. Hans kraftfulla stämma överröstar nästan simultantolken och kontrasten mellan den känslolösa tolken i hörlurarna och hans uppenbara patos gör upplevelsen minst sagt komisk.

Två parlamentariker senare har vi en estnisk parlamentariker som börjar på engelska men sen går över till estländska. Jag kikar in i de svenska tolkarnas bås och inser att de är tre personer, som alltså tillsammans täcker samtliga språk som förekommer på mötet. Med det i åtanke kanske det är en smula magstarkt att kräva inlevelse i översättningen. 

Besöksgruppen smiter ut ur rummet en knapp minut innan föredragshållaren avslutar sitt sista anförande. Medan moderatorn sen sammanfattar vad som gruppen tycker glider nästa besöksgrupp in i rummet.

Diskussionen är över och jag tar och passar på att slänga upp mina anteckningar på bloggen.

Om ni undrar så ledde diskussionen fram till att den gröna gruppen anser att styrkorna ska finnas kvar i Afghanistan just nu, men längre än så verkar inte den gemensamma ståndpunkten sträcka sig.

 

Intryck från Bryssel

Jag sitter på ett Café på Rue de Luxembourg och dricker upp det sista av min Cappuchino samtidigt som jag funderar på om den muffin som utgjorde min frukost verkligen räcker för att hålla mig mätt fram till lunch. Det är andra dagen i min Brysselvistelse, som sträcker sig fram till onsdag i nästa vecka, och jag har redan alldeles för många intryck att bearbeta.

Jag är här för att förbereda mig på jobbet som kanslichef åt Amelia Andersdotter som det är tänkt att jag ska tillträda så fort hon får observatörsstatus i parlamentet. När hon formellt kommer tillträda som parlamentariker är ännu oklart, och inte heller när observatörsskapet börjr verkar vara helt spikat ännu. Överlag är det mesta kring de nya parlamentarikerna fortfarande väldigt vagt. Men de tjäntemän för den gröna gruppen som vi träffat hittills verkar vilja göra sitt yttersta för att få henne delaktig i gruppen så fort som möjligt.

Resan hit gick via Skavsta flygplats halv sju på torsdagsmorgonen, och eftersom det inte går att ta sig dit från Uppsala så tidigt hade jag slängt ut ett brev till partiets medlemmar i Nyköping med en förfrågan om en soffa att sova på. Att jag fick ett flertal positiva svar visar vilket fantastiskt parti jag valt att engagera mig i och i slutändan ledde mitt önskemål om en sovplats till att jag inte bara hämtades på stationen i nyköping när jag kom dit på onsdagskvällen utan även till en rejl frukost på morgonen och sedan sjuts ut till Skavsta. Så jag vill rikta ett stort och varmt tack till Jan och Richard för att de gav mig en så bra start på resan.

Efter en ganska förvirrad ankomst till vad jag trodde var Bryssels centralstation men som visade sig vara Bryssel station syd så tog jag mig in till parlamentsområdet och mötte upp med Amelia i tid för att göra en intervju med en ung fransman som sökt jobb som pol sek åt Amelia. Han visade sig vara ung och entusiastisk och verkade väldigt driftig, men jag är tveksam till om jag tror att han är vad vi söker efter. Men oavsett var det spännande att göra den första intervjun och det fick mig och Amelia att senare under dagen diskutera vad vi borde prioritera hos en assistent.

Eftermiddagen tillbringades sedan på Christian Engströms kontor inne i parlamentet. Fick en snabb genomgång av HAX över vilka ekonomiska resurser en parlamentariker kan ta i anspråk för olika ändamål samt vilja regler som omgärdade det hela. Jag ska försöka sätta mig in i den ganska omfattande byråkratin som omgärdade pengarna under min julledighet så att vi kan börja använda dem för bra syften direkt när Amelia tillträder som observatör.

Under eftermiddagen hann jag även med att träffa ett par tjänstemän för den gröna gruppen och fick en aning bättre inblick i hur partigrupperna fungerar och jag lovade Erik Josefsson att kolla runt i min bekantskapskrets efter någon som kan koda pearl och som har lite fritid att spendera på att göra världen bättre. Vi behöver nämligen en sådan person för att hjälpa till att underhålla "tratten" en funktion skapad för att underlätta beslutsfattandet för våra europaparlamentariker.

Slutligen så drog jag mig hem till det rum jag via en vänlig partikamrats bekanta fått låna under min vistelse här. Det visade sig vara ett ganska kallt rum i ett miljökollektiv en halvtimmes bussresa från stan, och trots en något otydlig vägbeskrivning tog det mig bara en tjugo minuters irrande innan jag hittade fram. Trött som jag var efter en lång dags promenad orkade jag bara sitta uppe och diskutera miljöfrågor och överflödsproblematiken i någon timme innan jag drog mig tillbaks för kvällen.

Bryssel nästa!

Även om det har diskuterats fram och tillbaks sedan valet i somras så stod det först igår helt klart att jag kommer att åka med Amelia ner till Bryssel för att jobba som hennes kanslichef i Bryssel. Utöver kansliadministration och personalfrågor kommer jag även ansvara för mediakontakter. En arbetsuppgift som inte fick en direkt lysande start när pressmeddelandet om anställningen som jag och Amelia skrivit ihop inte skickades iväg som den skulle av partiets presscenter. Men jag skyller på tekniken helt och hållet i det här fallet.

Hur som haver som har det alltså blivit dags för mig att släppa det trygga studentlivet här i Uppsala och prova mina vingar nere på kontinenten. Exakt när jag kommer börja är inte helt spikat, men tanken är att jag ska åka ner samtidigt som Amelia tillträder som parlamentariker.

Jag måste erkänna att jag skräms lite av det hela. Att ha varit med om att bygga upp Piratpartiet och framför allt Ung Pirat de senaste åren har visserligen var en stor och lärorik resa, men det bleknar i jämförelse med att få stiga rakt in i den europeiska politikens centrum och på nära håll följa och assistera vad som troligtvis är Piratrörelsens färgstarkaste och driftigaste politiker.

Kompromiss i telekompaketet

Det brukar sägas att det som kännetecknar en bra kompromiss är att bägge sidor blir missnöjda. Om det stämmer så återstår det att se om den kompromiss som parlamentet och ministerrådet i EU har förhandlat fram är en bra sådan. Själv är jag som många andra pirater skeptisk till slutresultatet, men måste erkänna att jag inte har den juridiska expertis som krävs för att förutse konsekvenserna. Frågan är om alla de inblandade själva har det? Min gissning är att vi kommer få se en rad utspel om hur kompromissen ska tolkas den närmsta tiden.

Men det blev en kompromiss. Parlamentet vek sig inte (som de brukar göra) utan stod på sig och krävde i alla fall vissa eftergifter från ministrarna. Att detta till stor del berodde på de svenska parlamentarikerna i förlikningskomittén med Christian Engström i spetsen och den uppmärksamhet som frågan getts av de, mestadels, svenska aktivisterna i Werebuild.eu/telecomix-klustret är nog bortom all tvekan. 

Det förs en kamp mellan gårdagens makthavare och dagens internetanvändare om vem som ska få styra nätet och allt som händer där. Frågan går långt bortom de förlorade intäkter som skivbolagen med jämna mellanrum beskyller nätgenerationen för (sluta sälja förlegade plastbitar så kanske ni kan hitta en fungerande affärsmodell?). Det är i grund och botten en fråga om makten över kultur och kunskap. Digitaliseringen har släppt lös makten över informationen, och placerat den i händerna på var människa med en internetuppkoppling och lite fritid, och det missgynnar givetvis alla dem som byggt upp sin ekonomiska eller politiska makt på just kontroll av information. Därför är det inte konstigt att frågan om just nätneutralitet vuxit sig så stor på sistone. Det är förmodligen just nätneutraliteten, tillsammans med ACTA-avtalet, som den nästa stora konflikten kring nätet kommer att handla om.

Och jag är djupt oroad över att det ska visa sig att vi internetoptimister som ser potentialen i den digitala frihet som finns på nätet idag ännu inte vuxit oss tillräckligt starka för att stå emot de krafter som vill hängna in och begränsa vår frihet för att uprätthålla sina maktstrukturer. Även om de uppenbarligen inte vågar ta debatten med oss om det.

Läs förresten även Pelle Snickars artikel i SvD om hur Creative Commons och Googles bokskanningsprojekt kommer tvinga fram en översyn över upphovsrätten. Jag hoppas verkligen att han har rätt! För det vore inte en dag för tidigt.