Det sker en intern diskussion inom Piratpartiet just nu kring hur man bör framföra kritik. Man skulle kunna tro att diskussionen startade genom det värderingsdokument som styrelsen antog på sitt senaste möte. Men det är att göra det lätt för sig.
Diskussionen om hur vi bör föra fram kritik har pågått till och från sedan början av 2009 och ofta kommit som en konsekvens av att mängden kritik som riktats mot styrelsen eller ledningen varit hög under en period. Som ett brev på posten har då de människor som kritiserats svarat med att kritiken framförs på fel sätt. Den senaste kontrakritiken som dykt upp i våra interna chattar är att det måste vara slut på baksätesförandet. Exakt vad baksätesförandet har bestått i, och vem det är som har utfört det har varit lite svårt att sätta fingret på, men som rutinerad baksätesförare känner jag mig helt klart utpekad och inser att jag måste stå upp för denna underuppskattade grupp.
Jag är en baksätesförare och stolt över det. Jag känner inte att jag tvunget måste vara den som hela tiden styr färden, men samtidigt vill jag inte vara den som sitter och sover i passagerarsätet och hoppas att andra ska ta mig dit jag vill. Att vara baksätesförare blir därmed den perfekta kompromissen. Jag kan bidra till att ta oss dit utifrån mina egna förutsättningar.
Faktum är att även om det är lätt att kritisera oss baksätesförare tror jag att vi behövs. Det är faktiskt ganska svårt att läsa kartan samtidigt som man håller i ratten. Framför allt om man kör på i höga hastigheter. Våra kommentarer från baksätet kanske inte alltid uppskattas precis när de kommer, men jag är övertygad om att de flesta personer på sikt faktiskt gillar att få hjälp av andra, även när det gäller hur man styr. Faktum är att om man inte klarar av att ta till sig kritik från baksätet är man allt som oftast en ganska dålig bilförare.
Här kommer förresten ett par smakprov på mitt högst excellenta baksätesförande inom Piratpartiet. Jag vågar faktiskt tro att merparten gjort mer nytta än skada.
9 kommentarer:
Är det inte också en ganska tacksam och bekväm roll att vara baksätesförare?
Ingen kan ansvarsutkräva dig, ställa dig till svars för hur du styr eller säga hur du borde styra? För det är inte du som styr? ;)
Ha en fortsatt god jul! =) /Stefan
Problemet, MAB, är att som baksätesförare så har du endast handbromsen att tillgå, vilket medför att vi inte lyckas få in nästa växel. Det kommer att visa sej förödande under 2010 tyvärr. / Mikke
Stefan:
Ibland är det tacksamt, men när ens blotta existens ifrågasätts bara för att man inte sitter i framsätet känns det mindre tacksamt.
Mikke:
Trams! I baksätet har jag utöver handbromsen även tillgång till min förmåga att uttrycka mig på ett sådant sätt att jag påverkar föraren. Vilket kommer visa sig vara guld värt under 2010.
*fnissar lite* Så du strävar efter att vara en Mrs Bucket? ;) Personligen är jag gärna en kompetent kartläsare, eller trevligt sällskap för den som kör, istället för att stressa genom att skrika försent att man missat en avfart man inte visste om att man var tvungen att ta. En felkörning blir inte orsak till ett gräl när man känner att man ändå har ett gemensamt intresse av att hamna rätt.
Tycker det är jättekul att bilkörningsallegori används, med tanke på hur ofta just det används i fildelningsdebatten med alltsom oftast misslyckade resultat. ;)
Missat en avfart..?..alltså. När jag leker Tina Thörner (http://sv.wikipedia.org/wiki/Tina_Thörner) skriker jag inte ständigt angående alla fel. Däremot, när föraren kört fel flera gånger, och jag tror mig veta var det var hon/han skulle svänga av, ja, då delar jag med mig av min analys och den information som jag har tillgänglig. Idiot vore man väl annars?
Jag upplever att det ofta blir ett gräl i en sådan situation när föraren reagerar med aggressivitet och dominans istället för att, som du talar om, se det gemensamma målet - och lita på sin medpassagerare.
Kul, nu får jag tillfälle att returnera en lobb från dig tidigare; du verkar ha tagit det lite personligt Hanna! ;) Jag menade mest att vara lite rolig över hur man kan använda allegorier lite som man vill. Precis som du nu gjorde.
Och för att svara lite mer seriöst; sitter jag med i en bil som aldrig kör rätt, hur mkt chaufförer eller baksätesförare som än finns på plats, kliver jag ur och tar tåget istället!
Det här är väl inget konstigt. Man skiljer sedan länge mellan Kapten och styrman, eller hur?
En lite mer kontroversiell bild hade varit jämförelsen mellan en draghund och släden. Jag är tacksam för ditt engagemang! Fortsätt att leda oss in i 2010 i precis den hastighet vi behöver för att hålla medarna på marken! ;-)
Jag tror på baksätesförare. Genom att bara vara tyst och lyda kommer man ingen vart (eller ännu värre, man kanske kommer fel). Som förare måste man akta sig för att passagerarna väljer att byta till tåget och lämnar föraren ensam kvar.
Jag vet inte vad det är för "strid" om ligger bakom detta blogginlägg, eller om det är ständiga strider, men oavsett det så är meningsskiljaktigheter oftast av godo på lång sikt. Om alla var överrens skulle det inte finnas något att arbeta för längre. :-)
Skicka en kommentar