En ovanlig begäran2 - för en gång skulle är uppföljaren bättre än originalet

Jag tror inte att någon som följt min blogg en längre tid trodde att jag skulle kunna låta bli att kommentera det mail som Rick Falkvinge skickade till våra medlemmar i Piratpartiet igår där han uppmanar folk att donera pengar till Anna Troberg. Jag var som bekant väldigt kritisk mot det mail som Rick skickade i vintras där han bad om donationer till sig själv. Och jag var knappast ensam. När jag sedan upplevde ett totalt ointresse från ledningen att ta till sig av kritiken avgick jag i protest från mitt uppdrag som partiorganisatör i partiledningen. Och efter att Ung Pirat i ett öppet brev (som senare modifierades en smula) protesterat mot hur ärendet skötts var klimatet mellan mig och Rick minst sagt frostigt under en månads tid ungefär. Med det i minnet kunde jag knappast låta bli att dra en smula på munnen när Rick nu beskriver utfallet som "det har fungerat mycket bra". Ekonomiskt kan det säkert stämma, men för internklimatet och tilliten inom partiet var det knappast enbart solsken.  Så det kanske kan vara en och annan som anser att jag borde bli lika upprörd den här gången.

Men då har man helt missat vad det var jag reagerade så starkt på i vintras. Nämligen processen. I vintras var det Rick som tog beslutet att skicka mailet där han bad om pengar till sig själv efter att ha samrått med ett litet utvalt fåtal under väldigt kort tid. Styrelsen fick ett dygn på sig att reagera, och eftersom allt skedde under mellandagarna var flera av dem som aldrig hann läsa det mailet innan de stod inför fullbordat faktum.

Den här gången är situationen fundamentalt annorlunda. Dels är det Rick som skickade mailet och uppmuntrade donationer till Anna, och inte Anna själv som gjorde det, och dels så var mailet ordentligt förankrat hos styrelsen. Visst kan man tycka vad man vill om att vi är beroende av att be våra medlemmar om donationer på grund av att vi inte har råd att avlöna våra företrädare, men det är i slutändan en omständighet som vi inte kan göra något åt i dagsläget.

Det är glädjande att se att vi som rörelse kan lära oss av våra misstag, vilket jag tycker det här är ett tydligt exempel på. Därför vill jag ge en stor eloge till Rick för hur han agerat i frågan den här gången. Jag tycker att det hela har varit väldigt föredömligt skött. Och jag hoppas att tillräckligt många anser sig ha råd att avvara en slant så att Anna slipper oroa sig för sin privatekonomi och istället kan fokusera all energi på att hjälpa till att baxa in partiet i riksdagen. För det är dit vi ska!