onsdag 7 oktober 2009

Ibland vill man så väl men det blir så fel

De som läser min blogg regelbundet kan kanske få för sig att jag hyser någon form av antipati med Piratpartiets styrelse. Det kunde inte vara mer fel, vår partistyrelse är ideella personer som gör ett hästjobb med att driva partiet framåt. Att det inte framgår tydligare här är nog främst för att det inte blir några spännande inlägg om allt som går bra. Det känns helt enkelt mer relevant att skriva om det som blir fel.

Så nu, när jag står i färd med att klanka ner på ett beslut som styrelsen fattade på senaste styrelsemötet, tänkte jag börja med att understryka att jag tycker de flesta beslut de tar är hyffsat ok, och att utifrån de förutsättningar de har gör de faktiskt ett ganska bra arbete.

Med det sagt....

Vad sjutton tänkte styrelsen på när den beslutade att kvotera riksdagslistorna enligt kvoten 30/70? Var det en idé om att göra alla inblandade missnöjda? En oro för att det inte skulle gå att hitta tillräckligt många intresserade tjejer? Eller var det en form av kollektiv hjärnsmälta som fick dem att fatta ett så idiotiskt beslut?

Med en lista som kvoterar 30/70 kommer alla inom partiet som anser att kvotering är en dålig lösning bli missnöjda samtidigt som det inte kommer skydda partiet från kritik om att vi är mansdominerade. Om möjligt kommer det snarare ge vatten på den kvarnen när kritiker kan peka på att vi, trots kvotering, har mer än dubbelt så många män som kvinnor på listan. 

Jag kanske missat någon genialisk plan styrelsen har med det här beslutet, men av erfarenhet från tidigare styrelsebeslut kring riksdagslistan är jag benägen att tro att det helt enkelt är så att de ville väl men att det blev fel.

Riktigt fel.






11 kommentarer:

Anders Andersson sa...

Det framgår inte av protokollet vilket kön som skall ha vilken kvot? Är den angivna kvoten målet eller ett gränsvärde (alltså, skulle en faktisk fördelning på 50/50 också anses uppfylla kvoteringskravet)?

Vidde sa...

Anders: Vid kvotering brukar det vara ett gränsvärde. Vi får hoppas att det inte finns angivet någonstans vilket kön som ska vara underrepresenterat. 50/50 uppfyller isf kravet på 30/70.

Men ska man sätta ett krav hade 60/40 varit bättre i min mening eftersom det anses jämställt. en majoritet på 70% av ena könet är det inte, i de flestas ögon.

Anne Kekki Forshaga sa...

Har läst din blogg. *Ärligt* Lite taskiga formuleringar. Styrelsen jobbade hela helgen för vår skull. Ser en risk att ditt budskap inte syns. Bara *fulorden* Men om en vill ha reaktion så är ju sättet att skriva effektfullt.

Så *fulfrågor* kan ha mening för politiken men ej vara riktade till personer.


http://annekekki.blogspot.com/2009/10/bloggar-for-dig-mig-eller-for-vem.html

Mikael Nilsson sa...

Lite svårt att kritisera utan att skrika högt? :-P

Jag försöker lyssna ändå... Styrelsen hade den aspekten (att 60/40 skulle vara mer "norm") med i diskussionen.

Vi valde att ändå stanna vid 70/30 (som gränsvärde, allt annat vore ju koko). Dessutom innebär den beslutade metoden att fördelningen är hyfsat jämn över hela listan (det är Ricks metod från detta inlägget).

Argumenten för 70/30 är flera, och väger kanske olika för olika personer. Ett viktigt argument för mig är att det är lättare att ha striktare gränser när man gör sånt här manuellt (som i en valberedning), men en algoritm som man pressar för hårt kan ge skumma randresultat. Att vara aningen konservativ med att justera listorna var viktigt för mig. Därför var också simuleringarna viktiga.

Ett annat viktigt argument är att 70/30 sannolikt räcker för att visa att vi arbetar för att synliggöra kvinnor i partiet. Jag har svårt att se att vi kommer få kritik för att vi inte når 60/40. Det känns inte för mig som rimligt att tro. Särskilt givet vår medlemsbas så kommer 70/30 ses som tecken på en medveten anstränging, alltså som något positivt. Vi kommer ju inte undan det faktum att partiet ÄR mansdominerat. Kanske har vi fel där. Det får tiden utvisa.

Ett tredje argument är att målet inte var normuppfyllelse, utan att säkerställa bred representation. 30% räcker gott för det målet.

Sammantaget gjorde jag iallafall bedömningen att 30% räcker.

En del partier har som mål att exakt varannan person på listan ska vara kvinna, och varannan man. Det avfärdades på samma grunder.

Vidde sa...

Jag sitter inte så till att jag har tid att räkna igenom det nu, men vilken fördelning blev det egentligen i det okvoterade?

Skulle man inte kunna komprommissa och säga att man inte kvoterar utom i nödfall? Och då upp till åtminstone 30/70.

Det känns då mindre som kvotering i egentlig mening utan en kontoll mot alltför sned fördelning.

Någon som har statistik på könsfördelningen på aktiva medlemmar? För jag får en känsla av att det är en stor del av de kvinnliga medlemmarna som också är aktiva. Men jag kan ha fel.

Mikael Nilsson sa...

Det okvoterade materialet i simuleringen nådde faktiskt 70/30, men det går ju inte säga om det håller i ett riktigt provval eller inte.

Den beslutade metoden jämnar även ut fördelningen så att det inte blir en stor enkönad klump i toppen. Jag var motståndare mot det ursprungligen, men har ändrat mig. Det är bra att närma sig inte bara en jämn summa utan även en jämn spridning i toppen.

Enligt beslutet sorteras alltså om i listorna ÄVEN om resultatet ligger inom 70/30.

Mattias Bjärnemalm sa...

Mikael: om det är lättare att ha striktare gränser med en valberedning är det väl snarast ett argument för valberedning än mot striktare gränser?

Att tro att vi inte får kritik för att vi inte når 40/60 känns för mig naivt. Framför allt som vi är helt öppna med vår transparans.

"Mer än dubbelt så många män som kvinnor på Piratpartiets lista, trots kvotering" är enligt mig inte en särskilt orimlig rubriksättning. Åtminstone i Aftonbladet eller på politikerbloggen. Och en sådan rubriksättning alienerar genast alla. Både kvoteringsmotståndare och kvoteringsföreträdare.

Mikael Nilsson sa...

Matthias:

Ja, visst är det ett argument för valberedning, absolut! Men i min mening absolut inte tillräckligt starkt för att väga tyngre än öppenhetsargumentet, och i det läget får vi göra det bästa med metoden vi har att tillgå.

Sen bedömer vi riskerna för ohanterlig kritik olika. Vi får väl se.

Anonym sa...

Du låter som en representant för LO Mab, Har aldrig gillat dig.

Mattias Bjärnemalm sa...

Anonym:

Man kan inte vara omtyckt av alla antar jag. Så jag får väl överleva utan ditt gillande.

Rikard sa...

@Anonym:

Du låter som en representation för svenska arbetsgivarföreningen som talar med en representant för LO. Jag har aldrig gillat det tonläget.