I det senaste funktionärsbrevet inom piratpartiet raljerar Rick om att det finns en del aktiva som sitter och funderar på om vi inte borde ha en fungerande föreningsdemokrati inom partiet och hur den i så fall borde vara uppbyggd istället för att faktiskt ta tag i allt praktiskt arbete som behöver göras. Klara tycks mena att just jag borde ta illa vid mig av det som skrivs i funktionärsbrevet.
Men av någon anledning gör jag inte det. Kanske mest för att jag för länge sedan vant mig vid Ricks lite nedlåtande inställning till hur föreningar normalt är organiserade. Det är en fullt naturlig effekt av hans bakgrund i företagsvärlden.
Men en annan anledning att jag inte tog åt mig var att jag aldrig uppfattade piken riktad mot mig. Jag har aldrig valt att sitta och käbbla om mötesformalia istället för att bidra med praktiskt arbete. I mitt fall har snarare den intressanta debatten inom partiet om hur vi kan kombinera styrkorna i ett nätverksprojekt med kontrollfunktionerna och stabiliteten i en mer konventionell organisationsstruktur varit det som givit mig energi att orka med allt praktiskt. Från valsedelsdistributionen i förra valet, uppbyggnaden av Ung Pirat, lobbyarbetet i Almedalen, hjälpen med att få finnarna att starta en egen ungdomsorganisation, paketerandet av partiets profilmaterial till så enkla saker som att skriva debattartiklar, finnas på Piratpartiets söndagsfikor här i Uppsala och svara på frågor från nya medlemmar och hjälpa in dem i organisationen och att åka och medverka på demostrationer i Stockholm.
Så när Rick skrev att vissa sitter och diskuterar föreningsdemokratifrågor istället för att arbeta aktivt kan han inte ha skrivit om mig. Men vem kan han egentligen ha menat? För de personer som jag hör tala mest om att partiet behöver utvecklas i en mer demokratisk riktning är just alla de aktiva vi har som sliter och släpar med att få saker att hända.
Det jag tror Rick missar är att aktivism utan självreflektion är lika dåligt som självreflektion utan aktivism. Eller så ser han det helt enkelt som så självklart att det inte behöver skrivas ut. Jag hoppas på det senare.
lördag 7 februari 2009
Borde jag ta åt mig?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Nej, det var inte riktat åt dig. Det fanns och finns ingen anledning att rikta det åt någon enskild.
I stället var det ett sätt att poängtera att det finns tid för reflektion, och det finns tid för att ta vara på stunden, och nu är inte en tid för reflektion. Det är nu vi vinner eller förlorar valet.
Jo, det var så jag också tolkade det. Men jag håller inte med om idén om att man behöver dela upp det på det sättet. Jag tror att självreflektionen bör ske löpande medans man arberar och att den faktiskt bidrar till att göra vårt arbete bättre
Det blir oerhört svårt att bygga ett hållbart system när "fotsoldaterna" bakom inte är ense om hur strukturen ska se ut.
Även om "The Pirate Bay"-rättegången och andra händelser nu kommer ge oss stort utrymme och är en enorm chans att visa oss från vår bästa sida så ska man inte glömma bort att strukturen inte är färdig. Vi är ett nytt parti, det måste finnas utrymme även för den organisatoriska diskussionen.
Jag ser det som ganska självklart att man hanterar interna frågor några veckor innan ett årsmöte. Årsmötet är trots allt vårt högst beslutande organ. Ville man inte ha intern debatt nu skulle man inte ha lagt årsmötet nu.
Skicka en kommentar