Det vuxna piratpartiet? Eller bara lite bättre koll på ljudvolymen?

Rick skrev idag ett inlägg om vikten att ändra tonläget nu när vi faktiskt får komma till tals på ett helt annat sätt än tidigare. Och som ni som läst mitt tidigare inlägg vet så håller jag fullständigt med honom. Och hans timing kunde inte ha varit bättre. Hans insikt kom precis i rätt tid och var precis det som många (men inte alla) ville och behövde höra. Jag skulle inte uttrycka mig som att Piratpartiet har blivit vuxet, men vi har onekligen nått en ny fas i partiets utveckling.

Piratpartiet står idag med ett ben i den kaotiska aktivismen och med det andra på väg in i det politiska etablissemanget. Det är en balansgång, och det kommer krävas mycket av oss för att vi ska kunna fortsätta att vara trovärdiga i bägge lägren. Men jag tror att vi kan lyckas. De extremt korta kommunikationsvägarna mellan partiledning och aktiva gör att kunskaps och idé-utbytet går blixtsnabbt inom partiet. Men det gör även att ledningen blir lyhörd för åsikter och signaler från alla delar av rörelsen, och så länge vi inte förlorar förmågan att fånga upp våra aktivas åsikter eller slutar att ta den direkta dialogen med både medlemmar och andra människor som vill kommunicera med oss så tror jag att vi kommer kunna bli det kärl som för vanliga människors tankar och idéer om kunskapssamhället rakt in i maktens korridorer. Och får folk att lyssna. Utan att behöva skrika.

Piratpartiet har tagit ett stort steg framåt de senaste veckorna. Men vi har lång väg kvar att gå innan vi är framme i ett demokratiskt och öppet kunskapssamhälle. Men det är otroligt inspirerande att se att fler och fler vill gå den vägen med oss.