Spanien föreslår övergångsregler som öppnar för de nya EU-parlamentarikernas inträde som parlamentariker redan i december 2010

Nu har Spanien lagt det förslag med övergångsregler som ska öppna upp för att EU-parlamentet utökas med de 18 nya parlamentariker som vissa länder ska få enligt Lissabonfördraget. Fördragsförslaget innehåller inget oväntat när det gäller tillsättandet av Lissabonparlamentarikerna utan föreslår enbart de tre lösningar som ministerrådet redan enats om:

a) antingen genom allmänna, direkta ad hoc-val i den berörda medlemstaten i enlighet med
tillämpliga bestämmelser för valen till Europaparlamentet, eller
b) genom hänvisning till resultaten av valen till Europaparlamentet den 4−7 juni 2009, eller
c) genom att den berörda medlemsstatens nationella parlament bland sina ledamöter utser det
antal ledamöter som krävs enligt ett förfarande som fastställs av var och en av dessa
medlemsstater.

Det är alternativ c, skapat för att tillgodose intressena hos Frankrikes president, som riskerar att göra att parlamentet sätter sig på tvären och sinkar processen. Genom att ha fått igenom sitt undantag säkrar Sarkozy att en av de två franska platserna tillfaller hans parti, vilket alternativ a inte skulle ha gett honom. Eftersom alternativ c dessutom innebär ett undantag från principen om att alla parlamentariker ska vara direkt folkvalda till EU-parlamentet av folket i Europa har det väckt stark kritik hos främst liberala parlamentariker med rättspatos.

Om den tidsplan som finns i tilläggsprotokollet följs kommer de nya parlamentarikerna tillträda första december 2010, men för att så ska vara fallet måste allting gå som på en räls. Ett antal hinder hotar att sätta käppar i hjulet.

Det första är EU-parlamentet själva.  Lissabonfördraget ger parlamentet betydligt mer inflytande än tidigare över förändringar i de fördrag som ligger till grund för EU och det normala förfarandet är därmed att det ska hållas ett konvent, vilket är en allt annat än skyndsam process. Dock finns det en möjlighet för rådet att anhålla till parlamentet om att man ska hoppa över att ha ett konvent, vilket rådet i det här fallet har gjort. Frågan har landat hos AFCO som är det utskott som handhar den här typen av frågor. De kommer att rösta i frågan den sjunde april, varefter jag antar att parlamentet sedan kommer rösta i den avgörande röstningen någon gång under den följande Strassbourgveckan (vecka 16). Det normala är dock att parlamentet går mer eller mindre på den linje som röstats fram i utskottet. Liberala ledamöter i AFCO har redan signalerat att de kommer motsätta sig den franska linjen och eventuellt kräva ett konvent, men det avgörande är i slutändan hur den stora alliansen bestående av den kristdemokratiska och den socialdemokratiska gruppen ställer sig, vilket vi inte vet i dagsläget.

Det som talar för att det eventuellt kan bli så att parlamentet inte bestämmer sig för att sätta käppar i hjulet är att den rapportör som valts att bereda ärendet åt AFCO är en spanjor vid namn Íñigo Méndez De Vigo från Partido Popular som är medlemmar i EPP. Det innebär att han dels kommer från det land som har mest att tjäna på ett snabbt resultat, dels från ett parti som får en ny parlamentariker genom fördraget och dels från den partigrupp som får det största tillflödet av nya parlamentariker genom fördraget. Om man ska vara cynisk och se till hans egenintresse (vilket brukar vara en bra utgångspunkt i de flesta politiska sammanhang) har han alltså allt att vinna på att  se till att inte parlamentet sinkar processen.

Skulle det vara så att parlamentet avhåller sig från att kräva ett konvent innebär det inte automatiskt att allt är klart. Även om vi kan anta att ministerrådet kommer stödja den spanska skrivelsen eftersom den går i linje med vad rådet redan kommit överens om så måste tilläggsprotokollet sedan ratifieras av de nationella parlamentet i samtliga medlemsländer innan det träder i kraft.  Skulle ett enda land säga nej faller förslaget och vi får antingen inga nya parlamentariker före 2014, eller så läggs det ett nytt förslag och processen får starta om på nytt från ruta ett. 

Om det istället blir så att alla nationella parlament godkänner fördraget, men att något parlament drar ut på tiden förbid förste december i år kommer fördraget träda i kraft månaden efter att det sista medlemslandet har ratifierat fördraget.

Så även om det givetvis känns bra att ha koll på hur processen ser ut är den bistra sanningen att vi fortfarande inte har ett säkert datum för när, eller ens om, Amelia Andersdotter tillträder som EU-parlamentariker. Utöver att vi vet att det inte kommer ske tidigare än i december i år. Möjligtvis kan hon få observatörsstatus före dess och ryktet säger att om allt går enligt ministerrådets föreslagna tidsplan kan det komma att ske när verksamheten i parlamentet drar igång efter sommaren.