Min kandidatur

Jag har tidigare skrivit om EU-valet och att jag ställer upp som kandidat för Piratpartiet. Igår presenterade Rick Falkvinge kort de tre översta på valberedningens förslag till hur partiets lista ska se ut. Jag kan inte annat än tacka för de värmande orden. Precis som Rick så är jag dessutom övertygad om att både Christian Engström och Amelia Andersdotter skulle göra ett strålande jobb nere i Bryssel. Men givetvis så hoppas jag ju främst att jag själv ska få bli den som representerar den framväxande piratrörelsen i EU-maskineriet och kommer därför driva en personvalskampanj under valrörelsen för att bli uppkryssad.

Därför tänkte jag ge en lite mer utförlig presentation om vem jag är och varför jag skulle bli en bra representant för Piratpartiet.

Uppväxten
Jag föddes 1979 i Malmö, men växte upp i Staffanstorp, en mindre ort utanför Lund, nere i Skåne. Min första stora hobby var rollspel och sällskapsspel och under högstadiet var jag med om att starta upp en, numera insomnad, spelförening inom förbundet Sverok. I min förening satt jag först som vice ordförande och senare som ordförande. När jag började det naturvetenskapliga programmet på Polhemskolan i Lund engagerade jag mig även i spelföreningen DMF, bland annat som ansvarig för den filmvisning som föreningen anordnade på den tiden, samt inom spelkonventet Sydcon.

Jag var under min högstadie och gymnasietid även aktiv inom elevrådet. Sista året i gymnasiet satt jag som elevrådsordförande och var med om att bygga upp Lunds elevråds gemensamma organ, LEGO. Ett samarbetesprojekt för elevråden vid Lunds gymnasieskolor. Någonstans under gymnasiet började jag också intressera mig för synthmusik med allt vad det innebar av svarta kläder och underligga frisyrer.

Med allt mitt engagemang var något tvunget att bli lidande, vilket blev mina betyg. Efter att ha gått ut gymnasiet med allt annat än bra betyg ryckte jag in i lumpen. Där spenderade jag ett år på A3 i Hässleholm med att utbildas till vice ledningsplutonschef för en sambandspluton inom artilleriet. Ledarskapsutbildning blandades med utbildning inom radio och sambandstjänst.

När jag väl muckade flyttade jag hemifrån in till Lund och började jobba som tidningsbud samtidigt som jag lästa upp mina gymnasiebetyg på komvux i Lund. Jag passade samtidigt på att ändra inriktning från naturvetenskap till samhällsvetenskap.

Ett år senare började jag läsa statsvetenskap vid Lunds universitet. Under min studietid i Lund, som varade fram till sommaren 2006 han jag även med studier i freds- och konfliktvetenskap, mänskliga rättigheter, nationalekonomi, handelsrätt, statistik, ekonomisk historia och ett antal andra mindre kurser. Jag engagerade mig även i Wermlands Nation, där jag bland annat jobbade heltid som källarmästare under 2005.

Under min studietid engagerade jag mig åter inom Sverok. Först tre år i Sveroks södra kulturdistrikt, SKuD, varav ett som ordförande och ett som kassör. Sedan satt jag två år i valberedningen för förbundet centralt och därefter har jag omväxlande suttit som revisor och revisorsersättare för förbundet. Någonstans under min studietid lämnade jag även min svartklädda synthepok bakom mig, även om det fortfarande är ganska vanligt att musiken kommer på de få gånger jag lyssnar på musik nuförtiden.

Piratpartiet då?
När piratpartiet startades var jag ganska skeptisk till det hela. Inte till fildelningsfrågan, för ända sedan den ändring av upphovsrätten som skedde 2005 hade jag varit övertygad om att något måste göras åt lobbyns framfart på området. Jag var inte heller skeptisk till att partiet endast fokuserade på tre frågeområden. Som statsvetare ansåg jag det snarare som ett strategist smart drag för att kunna samla folk bakom en politisk idé utan att tvingas relatera till en i mycket förlegad höger-vänster dikotomi. Det jag däremot var skeptisk till var om partiets organisation skulle fungera. Som i alla nya partier fanns det vissa interna personmotsättningar, och de tidigaste versionerna av principprogram innehöll ett antal barnsjukdomar.

Men efter att ha följt partiets framväxt under ett par månader beslöt jag mig för att jag var beredd att satsa på partiet. Jag blev medlem den 24:e april 2006 och sedan ganska snabbt ansvarig för Skånes södra valkrets. Mitt fokus låg dock på att bygga upp en fungerande organisation i Lund inför valet, vilket jag nog får hävda lyckades väldigt bra.

Sommaren 2006 flyttade jag upp till Uppsala för att fortsätta mina studier där. Samtidigt så blev jag inplockad i partiets partiledning i rollen som partiorganisatör. Under valrörelsen innebar den posten mestadels praktiskt stöd till de valkrets- och kommunansvariga som behövde hjälp med valsedelsdistributionen, men efter valet övergick rollen till att främst se över möjligheter för organisationsutveckling inom partiet.

Det var delvis i den rollen som jag tog initiativet till att starta upp Ung Pirat, där jag har suttit som förbundssekreterare sedan uppstarten. Sedan dess har även merparten av mitt engagemang kretsat kring partiets ungdomsförbund och dess ekonomi. Dels genom att praktiskt sköta förbundets bokföring, men även genom att ansvara för förbundets bidragsansökningar från Ungdomsstyrelsen. Hittills har Ung Pirat beviljats ett projektbidrag på 250 000 kr, och om allt går vägen med årets bidragsansökan kan vi se fram emot betydligt mer nästa år.

När jag flyttade upp till Uppsala blev jag även engagerad i kårpartiet Piratstudenterna. Genom den valrörelse som bedrev i kårvalet 2007 lyckades vi ta oss in i styrelsen för Uppsala studentkår och jag blev arvoderad som vice ordförande med studiesocialt ansvar under läsåret HT07-VT08. Som ansvarig för de studiesociala frågorna ägnade jag mig främst åt att försöka påverka regeringen, myndigheter och kommunen i de frågor som kåren ansåg viktiga. Jag var även med om att driva igenom ett informationspolitiskt åsiktsprogam inom kåren.

Tyvärr så gjorde vi ett något sämre val året efter och nu sitter jag tillsammans med fyra andra pirater som en del av oppositionen i kårens fullmäktige. Vi har dock fortfarande representanter i Studenthälsan, Folkuniversitetet och akademiska senaten och universitetets IT-råd. Vi har även lyckats driva igenom ett tillägg till det informationspolitiska åsiktsprogrammet som i stor grad berör piratrörelsens frågor.

Vad är det jag brinner för?
Jag är rakt igenom en organisationsnörd. Den röda tråden i alla mina engagemang har varit en vilja att förstå och förbättra organisationer. Ibland har det lyckats bättre och ibland har det lyckats sämre, men hela tiden har jag dragit nya lärdomar som jag sedan fört med mig vidare till andra organisationer.

Det jag hoppas på att lyckas åstakomma nere i Bryssel är att bygga upp ett nätverk kring våra frågor. Dels med parlamentariker från andra länder som delar våra åsikter, och dels med aktivister runtom i Europa. Att ensamma hålla koll på allt det som rör våra frågor kommer vara omöjligt för oss oavsett vem vi skickar ner till Bryssel och det blir därför avgörande för oss att skapa livkraftiga samarbeten kring våra frågor.

Jag vill även starta upp en intergrupp för ett fritt internet inom parlamentet. En intergrupp är en samanslutning av parlamentariker från de olika partigrupperna som sluter sig samman kring ett gemensamt intresse. Genom att sluta oss samman med andra parlamentariker kring ett intresse över partigruppsgränserna kan vårt inflytande utökas bortom den egna partigruppen.

Slutligen vill jag bistå Ung Pirat i att starta upp YPEC, Young Pirates European Confederation, ett samarbetsorgan för ungdomsförbund knutna till Piratpartier runt om i Europa. Genom att bygga upp utbyten och samarbeten mellan ungdomsförbunden kan vi på sikt underlätta för fler piratpartier att ta sig in i parlamentet, och att ha den kunskap som behövs för att göra nytta där när de väl tagit sig in.

Även om organisationer är viktiga så är det i slutändan det politiska innehållet som är det mest väsentliga. Jag ser på EU som en institution med potential att åstakomma väldigt mycket gott men som tyvärr har hamnat helt fel i stora delar av sitt arbete. Immaterialrätten är till stor del internationell, och om vi ska kunna få genomslag för vår vision om ett samhälle där kunskap är en rättighet att ta del av och inte något som ska omgärdas av artificiella monopol för att skapa en marknad för industrier som vägrar släppa sin förlegade affärsmodeller så behöver vi EU. EU har de ekonomiska och politiska muskler som behövs för att kunna stå emot lobbyn. Det enda som saknas idag är den politiska viljan.

Min erfarenhet av EU
I mina studier i Statsvetenskap har jag i flera olika kurser behandlat hur EU-systemet är uppbyggt. Även ett par av mina övriga kurser har berört EU. För tillfället skriver jag min C-uppsatts inom statsvetenskapen om beslutsvägar och lobbyism inom EU med fokus på turerna kring Ipred.

Under våren 2007 och 2008 har varit i Istanbul och deltagit i European Weekend Scool som anordnats av Studentforumet vid Centret för Europastudier som är en del av Boğaziçi University. Utbildningen är en studentdriven helgkonferens om EU och dess utveckling.

Under hösten 2008 deltog jag tillsammans med Amelia Andersdotter från Ung Pirat och representanter från ett antal andra ungdomsförbund en utbildning kring EU som anordnades av LSU och som bland annat innehöll en resa ned till Bryssel och möten med svenska parlamentariker där.

Allt detta, min bakgrund inom den ideella föreningsvärlden, mina studier i statsvetenskap och närliggande ämnen, min erfarenhet av Piratpartiet och Ung Pirat och mitt intresse för EU, tror jag gör mig till en bra representant för piratrörelsen nere i Bryssel.

Jag hoppas att du delar den uppfattningen och vill hjälpa mig att ta mig dit!