Det verkar ligga i tiden att prata om Piratpartiet just nu. Till stor del har det förmodligen att göra med att Rick uppmanade folk att komma ut som piratpartister i ett blogginlägg efter att ha inspirerats av att Oscar Swartz (återigen) gick ut med att han stöder Piratpartiet. Christian följer upp med en utläggning om tankarna bakom partiet. I slutet av inlägget länkar han till ett stort antal personer som har följt uppmaningen och kommit ut som pirater. Inlägget är helt klart läsvärt och fångar väldigt mycket av hur jag ser på partiet och våra chanser i de kommande valen:
Piratpartiet ställer upp i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010, och vi ställer upp på allvar. Syftet är att komma in i först europaparlamentet, sedan riksdagen. Gör vi inte det har vi misslyckats.
[...]
Det är naturligtvis svårt att ta sig in både i EU-parlamentet och riksdagen, och det ska det också vara. Men det är långt ifrån omöjligt. Och kommer vi väl in har vi en plan för hur vi ska få genomslag, utan att vi behöver låtsas som att vi skulle ta 51% av rösterna och få egen majoritet (vilket vi förstås inte gör).
Jag får ofta frågan från folk i min omgivning om jag tror att vi kommer komma in i Bryssel. Jag ser det som ett gott tecken, för inför förra riksdagsvalet var det nästan ingen som frågade om jag trodde att vi skulle komma in i riksdagen. Då fanns det inte i deras föreställningsvärld att vi skulle kunna lyckas. Nu har det gått två år och folk har sett att vi hängt kvar. Inte bara hängt kvar, vi har varit drivande i FRA-frågan och vi är drivande när det gäller motståndet mot IPRED, vi får debattartiklar publicerade i gammelmedia och vi har Sveriges snabbast växande politiska ungdomsförbund.
Det är förresten inte bara i bloggar som Piratpartiet är på tapeten. Jag fick hem boken Kampen om kunskapen, som jag skrivit om tidigare, igår. Boken ägnar ett halvt kapitel åt att analysera Piratpartiet utifrån en idé om att det finns en konflikt i synen på kunskap utifrån skiljelinjen kunskap-marknad. Enligt författarna företräder piratpartiet ett synsätt där kunskap främst bör förstås som en rättighet och inte som en marknadsvara. De skriver:
Piratpartiet är otvivelaktigt ett av de mest medvetna, välorganiserade och politiska uttrycken för kampen om rätten till kunskap på skiljelinjen kunskap-marknad.
Kampen om Kunskapen, sid 175
Fildelarfrågan utgör inte i sig någon relevant politisk skiljelinje. Men fildelarfrågan illustrerar hur den informationsteknologiska utvecklingen skapar nya förutsättningar för kampen om rätten till kunskap. Inom ramen för den kampen börjar värde- och åsiktsskillnader utkristalisera sig. Piratpartiets uppkomst och framväxt är det hittills främsta uttrycket för en politisk mobilisering längs skiljelinjen kunskap-marknad med avseende på kampen om rätten till kunskap.
Kampen om Kunskapen, sid 176
Personligen tycker jag att de träffar väldigt rätt i sin beskrivning. Även om de, som statsvetare, använder sig till stor del av en annan begreppsapparat än vad vi brukar göra inom partiet så tycker jag att de oftast landar väldigt rätt i sin förståelse av partiet och vår politik. Vissa åsikter som de framför kanske jag inte helt ställer mig bakom, som när de skriver att "det är svårt att inte karaktärisera Piratpartiet som Sveriges mest individualistiska parti", men samtidigt så förstår jag hur de fått den uppfattningen itifrån det material som vi använde under valrörelsen. Och att vi har en stor del individualister inom partiet är väl knappast överraskande för någon.
Vad menar då författarna med skiljelinjen kunskap-marknad? De förklarar hur de valt att använda ordet skiljelinje såhär:
En politiskt relevant skiljelinje kännetecknas av att motsättningarna har en social bas, har tagit sig uttryck i värdeskillnader i förhållande till andra grupper samt att det sker en mobilisering i form av organisering, politiskt arbete eller andra försök att främja sina intressen. En politiskt relevant skiljelinje förutsätter således någon form av intressekonflikt eller uppfattad intressekonflikt, med bas i sociala förhållandena. Sociala grupper mobiliserar sig politiskt utifrån denna skiljelinje.
Kampen om kunskapen, sid 64
Skiljelinjen kunskap-marknad mobiliserar marknadsaktörer som ser kunskap som en vara bland andŕa varor, utbytbar på en marknad. Kunskapen ingår i en marknadslogik där utbud och efterfrågan bestämmer värdet. Mot dessa marknadsaktörer mobiliserar aktörer som ser kunskap som en kollektiv process och en gemensam resurs vilken har ett inneboende värde i sig själv.
Kampen om kunskapen, sid 65
Här bör det nog sägas att författarna väljer att polarisera de olika lägren för att göra skiljelinjen tydligare. Piratpartiet är inte emot handel med kunskap, utan att statliga monopol skapar ett konstgjort utbud av kunskap på marknaden, vilket även författarna bekräftar i ett senare stycke:
Piratpartiet försvarar marknadsekonomin men menar att den perverterats av monopol och patent. Partiet kritiserar således i första hand de statligt sanktionerade informationsmonopol som upphovs- och patenträtten innebär. Piratpartiets syn på kunskap är snarast naturrättslig. Kunskapen är till sin natur icke-exklusiv och dess värde ligger i att den kan delas och spridas, även om partiet inte utesluter att spridningen sker i form av försäljning på en fungerande marknad.
Kampen om kunskapen, sid176
Frågan är hur det påverkar partiet att uppmärksammas i ett vetenskapligt verk på det här sättet. Även om det är oundvikligt att en så pass unik politisk rörelse som piratrörelsen kommer att granskas inom den akademiska världen så måste jag säga att jag är en smula förvånad över att det skett så pass snabbt. En del inom partiet kommer säkerligen bli irriterade över detaljer i boken som de inte anser med deras föreställning av partiet. Men sådant är oundvikligt. Samhällsvetenskap handlar till stor del om att göra tolkningar av verkligheten, och att en utomstående forskares bild av partiet skulle kunna stämma med var enskild aktivs uppfattning är givetvis omöjligt.
I slutändan tror jag att boken kommer stärka vår legitimitet. Den har en saklig och objektiv beskrivning av Piratpartiet, våra frågor och hur vi vuxit fram. Den antyder även att vi kommer kunna spela en central roll i högaktuella politiska frågor. Detta har givetvis varit självklart för oss i partiet sedan länge, men hos allmänheten kan det nog uppfattas som mer trovärdigt när det är utomstående statsvetare som skriver det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar