Den nya folkrörelsen eller den lilla gruppen?

Jag har suttit och funderat på hur vår justitieminister egentligen tänkte när hon sade följande:

Jag tycker att debatt är bra. Det finns ju en liten grupp som är
oerhört engagerad och hörs mycket, och så är det alltid. Men att de som
tillverkar någonting måste få betalt för sitt jobb, det tror jag att de flesta
ändå håller med om.

Jag är uppenbarligen långt ifrån den ende som funderat på det uttalandet. Christopher Kullenberg påpekar att den stora massan aldrig kommer ha en åsikt i en enskild politisk fråga. Klara Tovhult menar att ministern förmodligen missat att folkrörelser finns på nätet nuförtiden. Christian Engström gissar på att vår justitieminister räknar siffror som finns på nätet annorlunda än om siffrorna finns i de gamla partiernas medlemsregister. Anna Troberg uppmuntrar fler att gå med i facebookgruppen. Vid någon nivå måste ju till och med ministern se det orimliga i att betrakta det växande folkliga missnöjet med den här lagen som en yttring för en "liten högljudd grupp".

Mest klockren kommentar står dock Nicklas Lindblad för. Han påpekar rakt och enkelt att de miljoner som filderar och alla andra som är kritiska mot den här lagen aldrig kan ses som den lilla gruppen. Men de lobbyister som driver på för den här och liknande lagar definitivt är en liten grupp. Det skrämmande är att de är en grupp vars ekonomiska förutsättningar så väldigt tydligt köper dem inflytande över politikerna och därmed över befolkningen.

Mitt i allt det kompakta motståndet mot att den här lagen ska implementeras, och trots upprepade påpekanden om att det inte finns något som helst krav från EU om att vi ska införa den här typen av lag i Sverige så gör så centern sitt utspel. Centern vill helt plötsligt ge de som beskylls för fildelning en varning innan upplevelseindustrins hejdukar släpps lösa. Hanna Wagenius, själv centerpartist, påpekar att enbart för att man gör en usel lag något mindre usel blir den inte acceptabel. Jörgen Lindell påpekar att ändringsförslaget inte ändrar något i sak. Henrik Alexandersson blir konspiratorisk. Rasmus Fleischer påpekar att det inte enbart är privatpersoner som har nätverk och att lagen riskerar att ta död på internetcaféer som affärsmodell, alldeles oavsett centerns försök till att "mildra" lagen.

Jag funderar lite på hur centern försöker nischa sig som det parti i alliansen som är "inte riktigt lika usla som resten av regeringspartierna när det gäller integritetsfrågor". Det verkar nästan som om de har en strateg som klurat fram att så länge facit visar att de bara är nio tiondelar så illa som det näst sämsta borgliga partiet när det gäller att tillvarata medborgarnas rätt till personlig integritet och privatliv så borde de liberala väljare som värdesätter sin personliga integritet välja centern i egenskap av det bästa av dåliga alternativ.

Givetvis är det ett helt felaktigt antagande. Liberala väljare som sätter integritet högt på agendan kan och bör rösta på piratpartiet i nästa val. Samma sak med de väljare från vänsterblocket som inte vill riskera att sossarna får en ny chans att bygga upp sitt Bodströmsamhälle. Och alla andra som anser att det här med rättsstat är en i grunden ganska hygglig idé. Tillsammans kan vi göra skillnad. Vi kan göra skillnad i EU-valet 2009 och vi kan göra skillnad i riksdagsvalet 2010.