tisdag 6 januari 2009

Värdet av att träffas ansikte mot ansikte

Det är egentligen ganska lustigt att jag, aktiv i Piratpartiet och stark förespråkare för de kommunikationsmöjligheter som internet öppnar, använt min dag till att åka in till stockholm för att träffa folk irl.

Ibland fallerar dock digital kommunikation. När det handlar om att etablera ett förtroende, eller bygga upp ett som fått en törn i sidan, så går helt enkelt ingenting upp mot att sätta sig ned ansikte mot ansikte över en bit mat eller en kopp kaffe och prata med varandra. Allt missförtstånd som uppstår upptäcker man och kan reda ut direkt, är det någon som tar illa vid av något som sägs märker man det och kan förklara sig och om man som jag tenderar att hoppa fram och tillbaka i en diskussion så blir det endå förståeligt i ett sådant samtal. Något som inte alltid kan sägas om diskussioner som förs på nätet.

Jag gillar verkligen internet. Men ibland är helt enkelt den fysiska verkligheten bättre. Idag var en sådan dag.

2 kommentarer:

Rasmus sa...

Ser inte alls någon motsättning, eller något skäl att kalla den analoga närvaron för mer "verklig" än den digitala kommunikationen!
Behovet av analog närvaro beror inte på någon brist i det digitala. Snarare kan man se det digitala som ett kraftfullt sätt att återuppliva närvaron i det analoga och på nytt inse dess betydelse - just så som hänt med levande musik, som en följd av fildelningsnätverken.

Läs gärna inlägget jag skrev i höstas, "Angående fantasin om att digitala budskap skulle kunna upphäva analog närvaro.

Mattias Bjärnemalm sa...

Hm, den sista meningen var kanske en aning slarvigt formullerad. Redigerar den så att där står "den fysiska verkligheten" istället för enbart "verkligheten". Givetvis är även den digitala kommunikationen verklig.

När det gäller huruvida det finns en brist i digital närvaro så beror det väl på vilka förväntningar man ställer på digital kommunikation? Det är i alla fall så jag tolkar ditt inlägg som du länkar till. Om man förväntar sig att den digitala kommunikationen ska kunna ersätta fysiska möten kommer man bli besviken och uppleva att det finns en brist i den digitala kommunikationen. Om man däremot väljer att se den som ett komplement så blir det istället uppenbart hur den digitala kommunikationen kan användas som ett verktyg för att stärka och revitalisera det fysiska mötet. På samma sätt som fysiska möten kan vara fantastiska för att revitalisera och inspirera digital kommunikation.

Ser man till de olika förhållningssätten så anser givetvis jag det som mer fruktbart att använda det senare synsättet. En poäng som kanske inte kom fram i mitt inklägg är att även om man ser sig som en anhängare av den senare tolkningen är det lätt att man slinter ibland och agerar utifrån det första synsättet.