torsdag 8 januari 2009

En andra replik till herr Flintberg

Jag skrev för ett par dagar sedan en replik till Björn Flintberg där jag bemötte det första av två inlägg han skrivit om Piratpartiet. Där lovade jag att återkomma med en replik även på hans andra inlägg, och man av mitt ord kommer således här mitt svar på björns inlägg: Seriös piratkung?

Först vill jag dock rikta ett par ord direkt till Björn Flintberg: björn, det är givetvis upp till dig hur du väljer att formulera dig på din blogg, men din raljerande stil och ditt nedlåtande tonfall i det här inlägger ger mig intrycket av att du faktiskt inte söker en dialog utan enbart vill provocera. Jag ogillar starkt den typen av argumentation och kommer inte ödsla tid på att svara på eventuella framtida inlägg om piratpartiet om de håller samma tonfall. Det är synd att din bitvis välgrundade kritik smetas in i ett sådant lager av onödigt hån. Jag är medveten om att satir är ett retoriskt verktyg, men det finns gränser för vad som är osmakligt även där.

Med det sagt ska jag ta mig an inlägget. Debatten om huruvida Rick ska betala skatt lämnar jag dock därhän. Jag är inte tillräckligt insatt för att kunna uttala mig om huruvida Rick ska eller inte ska betala skatt, däremot ser jag det som problematiskt att det i folks ögon kan uppfattas som att han borde betala skatt oavsett hur reglerna faktiskt ser ut. Men det är en separat fråga som egentligen inte har med det övriga inlägget att göra. Det första i Björns inlägg jag känner behöver bemötas är följande stycke:

Fast Piratpartiet, vare sig man vill erkänna det eller inte, lider av samma problem som det unga miljöpartiet. Man hade en grupp dedikerade och intelligenta följeslagare, och en stor hord av följeslagare som följde visionen utan att vara insatt i sakfrågorna. Men man saknade organisation och styrning. Länge har PP styrts av en stark piratkung, som styrt i en slags Ludvig XIII-glad anda med musketörer som hållit ordning. En upplyst monark, men i dessa tider av krig sinar kungens egen kassa och då är det dags för en frivillig beskattning av sympatisörerna.

Jag delar till stor del uppfattningen om att det finns likheter mellan framväxten av Miljöpartier och framväxten av Piratpartiet. Bägge partierna har växt fram ur sociala grupperingar som sett behovet av att lyfta och driva sina frågor politiskt då det visat sig att det inte funnits ett intresse eller förmåga bland de etablerade partierna att fånga upp den typen av frågeställningar som den berörda gruppen drivit. Givetvis finns det i en sådan grupp både mer och mindre insatta personer. Den liknelsen kan förresten göras även med de etablerade partierna. Jag är övertygad om att majoriteten av medlemmarna i socaldemokraterna inte skulle få särskilt höga poäng på ett prov på socialdemokratisk politik.

När det gäller Ricks ledarskapsstil uttalar sig Björn helt utan inblick. Sedan jag engagerade mig i Piratpartiet under våren 2006 har jag haft en god inblick i organisationen och dess ledning. Ricks ledarskapsstil kan knappast liknas vid den upplyste despoten som med vapen håller ordning på folket. Däremot är liknelsen med Jonas Birgersson som Björn gör lite senare mer träffsäker. Rick är väldigt mycket av en entrepenör i sin ledarskapsstil han är medryckande, våghalsig och risktagande. Han månar om att medarbetarna ska känna sig delaktiga men tvekar inte att ta snabba beslut när han upplever att det behövs.

Rick har i mångt och mycket goda ledaregenskaper, och det har varit väldigt lärorikt att arbeta med honom. Däremot får jag ge Björn rätt när han skriver att Piratpartiets organisationsstruktur är eftersatt. Det är ett problem, och det är i mina ögon det problemet som orsakat den nuvarande interna dispyten kring Ricks ovanliga begäran. Det är inte frågan i sig, det är avsaknaden av kontrollfunktioner som reglerar möjligheten till att göra den typen av utspel.

Men Björns tolkning av att det skulle bero på Rick att sådana kontrollfunktioner saknas är helt felaktig. Om någon ska lastas för det så är det främst jag. Ansvaret för att ta fram ett utkast till nya stadgar lades på mitt bord för nära ett år sedan. Rick är den som har varit pådrivande för att få det arbetet att gå framåt. Men eftersom jag prioritetat Ung Pirats bidragsansökan till Ungdomsstyrelsen så har arbetet med nya stadgar kommit på efterkälken.

Björn skriver vidare:

Kanske det vore klokast, och mest rättvisande att ge Rick Falkvinge alla Piratpartiets pengar som lön. Det är ju ändå han som definierar partiet. Och så länge han gör det kommer partiet inte in i riksdagen.

Jag tolkar förslaget som ironiskt och lämnar det åt sidan. Däremot så tror jag att Björn har helt fel i sin prognos av att ett parti som har en ledare som identifieras med partiet inte skulle kunna ta sig in i riksdagen. Kristdemokraterna under Alf Svensson är väl ett tydligt bevis på att det påståendet inte stämmer. Nu blir det ett till stor del teoretiskt resonemang här, då vi aktivt arbetar med att profilera fler personer inom partiet, något jag tror att europaparlamentsvalet kommer bidra till.

Jag kan titta på lilla Sverok, där både jag och Bjärnemalm har fostrats vad gäller organisation. Med Jonas Birgersson blev lilla rollspelsorganisationen stor, och han fick en Falkvinge-liknande status. Han fick följeslagare och till slut motståndare. Men organisationen har växt och överlevt och blivit stark, för efter Birgersson drog man upp riktlinjer och utvecklade organisationens demokratiska system, så att mer skulle krävas av ledaren för organisationen.

Jag tycker att liknelsen mellan Rick och Jonas Birgersson är en ganska bra liknelse som jag skrev ovan. Jonas fick mycket riktigt kritiker inom organisationen. Och organisationen överlevde och växte efter Jonas. På samma sätt tror jag att det kommer finnas kritiker inom Piratpartiet mot Ricks ledarskap, och jag tror att partiet varken står eller faller med Rick. På samma sätt som Sverok gynnades av den diskussion som ledde till en förändring av deras struktur så gynnas piratpartiet av att vår organisation ifrågasätts Någonstans där slutar dock likheterna. Sverok efter Birgersson var ett ungdomsförbund utan riktning, Piratpartiet är ett politisk parti med tydliga ambitioner och en utarbetad plan för hur de ambitionerna ska uppnås.

Piratpartiet behöver seriösa människor som Simon Rosenqvist och Mattias Bjärnemalm. Rick har gjort sitt jobb, gett partiet visioner och vägledning och luft under vingarna. Nu är det dags att han kliver tillbaka och blir en nestor i bakgrunden, en klok gubbe som ger de unga, nya krafterna råd. Och det här blir hans tillfälle att göra det, att göra bot och avbön och stiga ner på grund av Rickgate-affären.

Piratpartiet är fyllt av seriösa personer. Där räknar jag in både Simon, mig själv och Rick. Att tro att partiet skulle tjäna något på att förlora sin grundare och starkaste profil i dagsläget är att helt sakna förståelse för det politiska spelet. Själv skulle jag bedömma att det är lämpligt för piratpartiet att se över behovet av en ny partiledare i samband med upptakten till valet 2014 som tidigast. Fram tills dess vore ett byte inte enbart ett stort bakslag för vår organisation, det vore medialt självmord, och inte minst förmodligen rakt motsatt mot vad våra medlemmar skulle vilja.

Slutligen vill jag kommentera Björns kommentar om min roll inom partiet:

Mattias, jag är säker på att du inom några år kommer att antingen vara Piratpartiets ledare, eller så kommer du att ingå i ett annat parti där du kommer slåss framgångsrikt för dessa frågor med en annan partifärg i ryggen.

Även om dina vänliga ord om mig värmer så måste jag påpeka att jag inte har det minsta ambition att ta över rollen som partiledare för Piratpartiet. Varken idag eller 2014. Inte heller kommer jag lämna piratpartiet för något annat parti. Jag är övertygad om att de politiska frågor som Piratpartiet driver behöver föras fram, och jag är övertygad om att Piratpartiet är rätt verktyg för att göra detta.

Själv hoppas jag få förtroendet att representera Piratpartiet nere i Bryssel från och med hösten. Därefter hoppas jag på en plats i partiets riksdagsgrupp 2014, och efter en mandatperiod där planerar jag att återvända till den akademiska världen.

1 kommentar:

Ante sa...

Hej Mattias!

Jag tänkte mest bara komma med ett erbjudande om att hjälpa till med stadgerevisionsarbetet om det skulle behöas.