Prata och lyssna i Linköping

Jag deltog i två debatter anordnade av Utrikespolitiska studentföreningen i Linköping idag. I den första var jag paneldeltagare och i den andra deltog jag som publik. Debatten jag deltog i hade ett ganska spretigt tema där de skulle få in religion, upphovsrätt och yttrandefrihet i en och samma debatt. Spretigheten syntes på panelens sammansättning som bestod av Edgar Almén (docent i Religionskunskap), Erik Hellsten (Ordf. konstfacks studentkår), Ahmed Rami (Journalist och debattör), Yasri Kahn (Sveriges unga muslimer och studieförbundet Ibn Rushd), Sanna Wolk (postdoktoral forskare i immaterialrätt) och så jag.

Debatten blev ganska märklig med tvära kast mellan ämnena med inte helt tydliga övergångar och upphovsrättsdelen kretsade kring Ipred där jag och Sanna var rörande överens om att det helt saknades proportortionalitet i Ipredlagstiftningen. Förmodligen hade arrangörerna bara utgått ifrån att en upphovsrättsjurist automatiskt skulle förespråka hårdare tag på området. Men så var då inte fallet i den här frågan. Och även om jag och Sanna inte var helt överens om hur pass tillåtet tillgängliggörande av upphovsrättsskyddat material bör vara känns det ändå trevligt att veta att det finns jurister i branschen som kan ha ett nyanserat och balanserat förhållningssätt till lagstiftningen. För i ett läge där det är dags att faktiskt dra igång diskussionen om hur upphovsrätten bör se ut i framtiden är det just den typen av progressiva jurister vi måste involvera i processen, även om de inte delar vår reformistiska syn på upphovsrätten rakt av.

Debatten idag däremot led av att det inte fanns några tydliga alternativ att förhålla sig till samtidigt som frågorna som ställdes av moderatorn utgick från att så skulle vara fallet. Därför saknades det uppföljningsfrågor om hur man kunde gå vidare med en reformerad upphovsrätt och när moderatorn insåg att det inte fanns någon tydlig enkel konflikt att lyfta fram ledde han snabbt debatten vidare. Så utrymmet att prata om upphovsrättens brister blev inte riktigt så stort som jag hoppades. Men å andra sidan lyckades jag säga ett par saker kring vikten av yttrandefrihet som kändes relevanta.

I den andra debatten som Utrikespolitiska föreningen ordnade under dagen var piratpartiet inte inbjudna att delta i panelen. UF hade valt att enbart ta med de partier som fick något mandat i förra valet. Väldigt trist för oss, men kanske främst för alla åhörarna som inte får alla alternativen redovisade för sig. De som deltog var Hanna Löfqvist (V), Göran Ferm (S), Bodil Ceballos (Mp), Marie Wickberg (C), Olle Schmidt (Fp), Ann-Cathrine Hjerdt (M), Ella Bohlin, Björn von der Esch (Jl). Själv satt jag i publiken tillsammans med ett par av Linköpings piratstudenter och lyssnade på hur de olika kandidaterna förhöll sig till immaterialrätts- och integritetsfrågor.

Dessvärre så snöade debatten ganska snabbt in på Laval-dommen, utstationeringsdirektivet och arbetsmarknadsrätten, så särskilt mycket grundläggande demokratiska fundament kring integritetsfrågor eller progressiva immaterialrättsåsikter fick vi inte ta del av. Däremot så berörde ett par av deltagarna pliktskyldigast vid området under sina öppningsanförandet.

Göran Ferm nämde som hastigast att IT-konsumenternas integritet på nätet var en viktig fråga, även om han undlät att gå in på hur eller varför. Dessutom visade Görans definitioner att han redan köpt mediaindustrins definitioner av internetanvändarna som konsumentet. Att prata om internetanvändarna som konsumenter som köper en tjänst istället för att prata om dem som medborgare som rör sig i ett offentligt utrymme visar att man inte greppat vad internet är för den unga generationen idag. Göran imponerade inte heller när han ganska odiskret började viska med grannen när moderaternas kandidat höll sitt öppningsansförande. Dålig stil helt enkelt.

Framåt slutet kom en fråga om telekompaketet och integritet från publiken varpå debatten genast blev mer intressant. Panelens svar var att tävla om vem som varit störst hjälte i stoppandet av telekompaketet.

Hanna fick börja svara och menade att det skulle finnas frihet på nätet och ingen piratjägarlag. En bra inställning och Eva-Britt Svensson (V) har faktiskt skött sig exemplariskt i Bryssel när det gäller telekompaketet.

Göran menade att S tillhörde dem som satte stopp för telekompaketet, vilket ju visserligen är sant i bemärkelsen knapptryckande i omröstningen. Men jag hittar faktiskt ingen sosse ibland de som aktivt arbetade med frågan i parlamentet. Så visst, tack för det passiva stödet, men sossarnas åsikt om att man bör se över helheten på integritetsområdet känns som ett ganska menlöst försök att skjuta besluten på framtiden, och knorren på slutet att det minsan måste finnas gränser övertygar inte mig om sossarnas nyfunna integritetsvurm.

Bodil däremot hade nog helt rätt när hon menade att den ökade jakten på fildelare nog snarare skulle försvåra jakten på grov brottslighet på nätet eftersom kryptering och anonymiseringen enbart lär öka av den utvecklingen vi ser idag och att Ipred inte är rätt sätt att försöka värna om kulturskaparnas inkomstmöjligheter. Så det är lite tråkigt att hon inte räknade upp integritet när hon redovisade vilka frågor som miljöpartiet skulle prioritera under mandatperioden. Mp har en hel del väldigt bra åsikter i frågan, och med ett par pirater i Bryssel som trycker på om att mp faktiskt måste sätta frågan högt på agendan kan nog en grön parlamentariker eller två göra mycket nytta för att få med resten av den gröna gruppen på banan.

Marie började med att fråga hur S lyckats med att kollektivt förtränga alla integritetskränkande lagar som Bodström initierade under sin tid. hon erkände också att Centern i riksdagen betett sig "skitdåligt" när et gällde integritetsfrågorna, vilket hon ska ha all heder för att erkänna. Däremot är det tråkigt att hon inte verkade ha koll på att vi faktiskt inte var tvungna att implementera just de delar av Ipred som kritiserats mest eftersom EG-domstolen tydligt i ett domslut slagit fast att den delen är upp till var enskilt land att välja om den vill implementera eller ej. Och att borgarna trots detta valde att gå på lobbyns linje kastar en mörk skugga över deras trovärdighet på området för en lång tid framöver.

Olle menade att det var den liberala gruppens roll som vågmästare som till slut fällde telekompaketet, och där har han väl till viss del rätt. Men med tanke på att de stor och vägde in i det sista ska man nog inte se den gruppen som en särskilt stark garant för individens frihet på nätet. Ann-Catherine lyfte fram Fjellners insatser i telekompaketsarbetet men erkände öppet att hon annars inte hade allt för mycket koll på hur turerna faktiskt gick nere i Bryssel.

Ella menade att det sker en olycklig sammanblandning i de här frågorna. Kd var med och fällde telekompaketet menade hon och sedan gjorde hon en utläggning om hur viktigt Ipred var för att värna kreatörernas rättigheter. Så vill man se en reform på det immaterialrättsliga området är nog Kd det sämsta tänkbara alternativet att rösta på i det här valet, även om hon var kritisk mot turerna kring ACTA-avtalet och telekompaketet så faller det ganska kort om man saknar den bakomliggande förståelsen för hur det öppna kunskapssamhället kräver en reformerad immaterialrätt där kunskapen är en rättighet och inte en handelsvara.

Björns tankar kring hur lösningen skulle vara att skapa något liknande stimavgifter fast på nätet ger jag inte heller särskilt mycket för.

På grund av tidsbrist blev frågestunden väldigt kort och de frågor jag ville ställa om hur pass mycket av det som sades i debatten som var personliga åsikter och hur mycket som var förankrat i respektive partis partiprogram fick jag aldrig tillfälle att ställa.

Och efter mdebatten var jag tvungen att stressa iväg för att hinna in till stadsbiblioteket så att jag kunde rösta på utsatt tid.