Almedalen i antågande

Med EU-valet i backspegeln är nästa hållpunkt på min agenda den stundande Almedalsveckan. Förra året åkte jag dit som representant för Ung Pirat, men i år åker jag dit som en av Piratpartiets representanter. Totalt skickar Piratpartiet tolv personer till ön, och Ung Pirat fyller på med ytterliggare tretton personer. Så det blir en rejäl skara som äntrar ön för att mingla med media, lobbyister och makthavare. Än så länge verkar vi inte ha bokat in något eget evenemang, men jag hoppas verkligen att vi ordnar något. Personligen tror jag att torsdagen skulle vara rätt dag att trycka in ett par events. Den dagen har i år tilldelats kristdemokraterna, och får man ta EU-valsresultatet som en indikator kommer folk nog gärna missa dem för att besöka oss. Det är dessutom dagen efter det svenska ordförandeskapet drar igång, och det kan vara bra att redan från början visa att vi inte kommer ge regeringen någon borgfred under ordförandeskapet.

Jag har suttit och kikat lite grann på programmet för det här året, och föga förvånande har lobbyn bokat in ett par olika seminarier där de kommer försöka banka in vikten av en allt hårdare upphovsrätt:

Svenska förläggareföreningen håller på tisdagen ett seminarium med titeln: Upphovsrätt, yttrandefrihet och mångfald. Medverkande är vår alldeles egna favortit Dick Harrisson, samt Agneta Lindblom Hulthén, Journalistförbundets ordförande. Kan även noteras att även om Svenska förläggareföreningen står som arrangerande organisation så är kontaktpersonerna anställda på Svenska läromedelsförfattares förbund samt Taste PR.

Mer konstruktiv kommer förmodligen det seminarium som FORES anordnar på torsdagen vara. Det har titeln: Fred efter Pirate Bay? Vilken upphovsrätt och vilka affärsmodeller? Där finns en väldigt blandad debattpanel och kanske borde vi kontakta FORES och se om de inte är intresserade av att även ha Piratpartiet representerade i panelen.

Samtidigt som FORES seminarium ligger seminariet: Varför är upphovsrätten viktig för skolbarn och studenter? Den här gången så hymlar inte Svenska läromedelsförfattares förbund med att det är de som är arrangörerna (givetvis tillsammans med Taste PR)

Direkt efter FORES seminarium har Svenska Journalistförbundet lagt seminariet: Utan upphovsrätt ingen demokrati! Bara skillnaden i namnvalen säger en hel del. Här handlar det inte om dialog utan om att trumma in ett budskap. Värt att notera är att det återigen är samma personer från Svenska läromedelsförfattares förbund och Taste PR som står som kontaktpersoner. Jag tycker det är lite sorgligt att Svenska journalistförbundet lånar ut sitt namn till lobbyn på det här sättet.

Ett seminarium som kommer beröra upphovsrätten som inte SLFF och Taste PR verkar ligga bakom är: Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor som anordnas av Medieföretagen på fredagen. Här finns en intressant samling skribenter med förmodligen väldigt olika utgångspunkter. Från Andreas Ekström, som normalt är väldigt kritisk till Piratpartiets idéer, till Anders Rydell, som jag uppfattar ligga betydligt närmare oss i sina åsikter.

Det finns säkerligen en hel del andra seminarier som kommer beröra våra frågor. Och jag kommer förmodligen få anledning att skriva mer om Almedalen när det närmar sig. Om någon annan har koll på ett seminarie under veckan som kommer beröra upphovsrätten som jag har missat får ni gärna höra av er.

Bokförlagens strategi

Jag har tidigare skrivit två inlägg om hur förläggarbranschen använder sig av studentrörelsen för att få den lobbyism de sysslar med att verka mer legitim. Nu uppmärksammas jag genom Rasmus Fleischer att de även använder sig av synskadades riksförbund när de lobbar för att momsen för talböcker ska behållas på samma nivå som för vanliga böcker.

Svenska förläggareföreningen verkar helt enkelt ha valt som lobbystrategi att alliera sig med en organisation som upplevs som legitim företrädare för en viss grupp för att dra nytta av den gruppens goda namn när de lobbar för sitt eget egenintresse.

Kurslitteraturen upphovsrättsstridens nästa slagfält?

I maj för ett drygt år sedan valdes jag till vice ordförande för Uppsala studentkår på ett mandat från kårpartiet Piratstudenterna. När jag tillträdde fick jag frågan vad piratrörelsen hade att göra i kårpolitiken, och om sanningen ska fram så hade jag inte en alltför klar bild av exakt hur vår politik skulle fungera i studentrörelsen.

Men efter en termin, när det närmade sig jul, fick jag det slutliga beviset för att vår strategi hade varit riktig. Sveriges förenade studentkårer (SFS), en samarbetsorganisation för merparten av sveriges studentkårer, skickade en julklapp till samtliga ordföranden i organisationens medlemskårer. Men det var ingen kaffemugg med ett käckt budskap som vi fick i present. Det var boken Varför dog Bellman? av Göran Hägg. Och skälet att de gav bort just den boken var att organisationen som låg bakom framtagandet av boken, Föreningen Svenska Läromedel (FSL), varit givmilda nog att förse SFS med tillräckligt många exemplar av boken för att de skulle kunna sprida den vidare. För de som undrar är boken en propagandaskrift för vikten av en striktare upphovsrätt. I samma givmilda anda sponsrade FSL även SFS fullmäktigemöte som i år hölls i Göteborg. I den väska som delades ut till alla delegater från SFS medlemsorganisationer låg givetvis ett exemplar av boken Varför dog Bellman?

Men varför vill då FSL att en samling spridda kårpampar runtom i landet ska övertygas om vikten av en striktare upphovsrätt? Här måste jag tillåta mig att spekulera.

Det första och kanske det mest rättframma skälet är att dagens kårpolitiker är morgondagens politiker. Framför allt inom socialdemokraterna och folkpartiet verkar kårengagemang vara en smidig gräddfil in i rikspolitiken, men även de övriga partierna har sin beskärda del av före detta kårpolitiker. Att då färga dessa blivande politikers åsikter i god tid innan de slagit igenom inom sina respektive partier måste ses som en klok framtidsinvestering.

En annan anledning är att studentrörelsen förmodligen uppfattas som en betydligt mer opartisk aktör i upphovsrättsdebatten än vad FSL är. Ett uttalande om vikten av en mer restriktiv upphovsrätt som kommer från studentföreträdare kommer helt enkelt uppfattas som fri från egenintressen av både beslutsfattare och folk i allmänhet. Samma sak är knappast fallet när förlagen beklagar sig över sina förlorade presumptiva intäkter vars ickeexistens ska ha orsakats av piratkopieringen.

Den viktigaste aktören inom studentrörelsen på nationell nivå är utan tvekan SFS och så sent som för ett par dagar sedan återfanns ett uttalande från den nuvarande ordföranden Moa Neuman i en artikel i Dagens Nyheter. Artikeln måste nog ses som ett rent beställningsjobb från förlagsvärlden vilket Moa givetvis måste varit väl medveten om när hon gjorde sitt uttalande.

Till historien hör att SFS vice ordförande mellan 2004-2006, Lotta Ljungquist, uttalade sig skeptiskt i Svenska Dagbladet till den förändring av upphovsrätten som genomfördes 2005. Idag däremot jobbar samma Lotta Ljungquist på FSL. Hennes arbetsuppgifter är att vara är projektledare för föreningens upphovsrättsarbete, pressansvarig samt samordna föreningens externa kontakter och opinionsbildningsarbete. Ett arbete hon uppenbarligen redan påbörjare i praktiken då hon fortfarande jobbade på SFS. Sedan dess har FSL regelbundet mixat budskapet att studiemedlet måste höjas med att upphovsrätten måste värnas.

Ett ytterliggare belägg för att bokförlagen vill värva studentrörelsen i sin kamp för en mer restriktiv upphovsrättslagstiftning fick jag när de kontakter jag fortfarande har på Uppsala studentkår skickade nedanstående mail vidare till mig:

Hej,

Skickar enligt överenskommelse ett diskussionsunderlag för debattartikeln som Förläggareföreningen står bakom. Tanken är att den ska vara undertecknad av rektorer, professurer, studentorganisationer samt Förläggareföreningen själva. Har ni någon kommentar/något att lägga till? Är detta något som er organisation kan tänka er att stå bakom?

Personen som skickade mailet jobbar på PR-företaget Springtime. Uppenbarligen har de anlitats av Svenska Förläggareföreningen (SvF) för att bistå dem i lobbyarbetet för en mer restriktiv upphovsrätt. Kopplingen mellan FSL och SvF är ganska tydlig. De har bägge kontor på samma adress och bägge organisationerna har juristen Caroline Lagercrantz Nordstrand bland sina anställda. Så vi kan nog räkna med att idén om att utnyttja studentrörelsen i lobbyarbetet diskuterats och samordnats mellan organisationerna.

Den debattartikel som refereras till i mailet innehåller den vanliga gamla skåpmaten om branschens nära förestående undergång blandat med varnande ord om hur hela utbildningssverige kommer utarmas när de stackars kurslitteraturförfattarna inte längre har råd att skriva kurslitteratur. Är någon intresserad av att läsa den så kan ni hojta till så skickar jag över den.

Det är värt att notera att i princip samtliga argument som förs fram av förläggarbranschen mot en generös upphovsrättslagstiftning när det gäller icke komersiella syften även kan användas för att argumentera mot att universitetsbiblioteken ska ha kurslitteraturen bland sina böcker. Även utlåningar från universitetsbiblioteken innebär ju en potentiell utebliven försäljning och därmed en förlust av en potentiell intäkt för författaren.

Förhoppningsvis kommer studentrörelsen inse detta och upptäcka att kampen för en generösare upphovsrätt kring icke komersiell spridning av kurslitteratur egentligen enbart är en modernare variant av kampen för bra tillgång till kurslitteratur vid universitetsbiblioteken. En kamp som de flesta studentkårer bedrivit länge.

Anna Troberg och Rasmus Fleischer har bägge skrivit läsvärda inlägg om artikeln i DN.