Piratpartiet är här för att stanna

Det finns en myt inom piratpartiet som är särskilt stark. Det är myten om att vi kommer upplösas när vi fyllt vårt mål. Myten har funnits inom partiet ända sedan starten, och var nog fundamental för att partiet över huvud taget skulle lyckas etablera sig. Piratpartiet har alltid haft en sund skepsis till politikens roll i samhället (även om den ibland dessvärre spillt över i orättfärdigt politikerförakt) och då är det lättare att rättfärdiga beslutet att själva ge sig in i politiken om man kopplar det till en bild av att det enbart ska ske under en begränsad tidsperiod och att det endast sker utav nödvändighet.

Men det är utan tvekan en myt som aldrig kommer att realiseras. Piratpartiet kommer aldrig att en dag stanna upp, titta sig omkring och säga: "Nä, vet ni vad grabbar? Det verkar som om vi gjort det vi skulle. Nu tror jag att det är dags för oss att sluta med det här och gå tillbaks till våra IT-jobb".

Skälen till detta är flera. Det kanske allra viktigaste skälet är det enklaste. Ingen får alltid som den vill. Som statsvetaren Henrik Oscarson skriver i en bloggkommentar: ingen vinner alla strider i en demokrati. Det betyder att vi aldrig kommer få igenom allt vi vill förverkliga. Aldrig. Det är givetvis enormt tråkigt att tänka så, men det är den bistra verkligheten. Det betyder inte att man ska ge upp rakt av, för jag är helt övertygad om att man vinner betydligt färre segrar om man inte kämpar alls. Men det är inte relevant att diskutera ett avvecklande av partiet efter tidpunkten aldrig. Det blir bara absurt och kontraproduktivt.

Ett annat skäl är att Piratpartiet inte längre består av de personer som drog igång det. Visst är vissa kvar ända från början. Och vissa av oss som tillkommit har varit med så länge nu att det nog upplevs som om vi varit med ändra från början. Men det har alldeles tydligt skett en attitydförändring inom partiet. Allt fler talar om vikten av ett kunskapssamhälle, och hur vår politik kan tillämpas på andra områden än de vi gör idag. Här tjänar vi på att göra en jämförelse med miljöpartiet som också började som ett fokusparti, men som idag, ett par decennier senare har utvecklats till att ha en politik inom alla frågor.

Jag tror inte att breddningen inom Piratpartiet kommer att ske lika snabbt som inom miljöpartiet och inte heller att den kommer att gå lika långt, just eftersom vi medvetet valt att se vår position som fokusparti som en styrka, men jag tror att den kommer att komma. Och jag tror att det är bra. Men framför allt tror jag att det är bra att utvidgningen kommer att ske långsamt, för det innebär att det förhoppningsvis kommer hinna skapas konsensus kring de frågor vi expanderar till att beröra, och att vi minimerar risken för splittringar inom partiet kring nya frågor.

Med detta sagt är det givet att en breddning inte kommer att ske helt smärtfritt. Visst gör det ont när knoppar brister, som någon en gång skrev i en dikt. Det kommer säkerligen bli en del tandagnissel var gång vi väljer att applicera vårt piratfilter på ett nytt politiskt område, men det kommer säkerligen med tiden bli lika mycket tandagnissel om vi avstår. Det viktiga är att ha ett fungerande interndemokratiskt system för hur breddningen ska ske, så att inte enstaka företrädare kan driva igenom sina egna åsikter i partiets namn utan att ha stöd från medlemmarna.

Slutligen vill jag bara säga att det känns skönt att vara tillbaks från semestern. Precis som Piratpartiet är jag här för att stanna.