Sverige som IT-nation

Henrik Sjöholm skriver ett väldigt välskrivet debattinlägg i Hallands Nyheter som slutar med följande stycke:

Ska Sverige kunna återta förlorad mark som ledande IT-land brådskar det att börja formulera en politik för 2000-talets företag och affärsmodeller, istället för att försöka skydda protektionistiska amerikanska mediejättar.

Det Henrik borde göra är att läsa Piratpartiets principprogram. En reformerad upphovsrätt och ett avskaffande av dagens teknikfientliga patentsystem är precis den typen av nyskapande politik som kommer säkerställa att Sverige intar en ledande roll i IT-utvecklingen.

Tervis

I östra finlands skogar där får man supa gratis..

Jag har varit på en hembygdsresa till Savolax. Vilket kan tyckas vara märkligt när jag kommer från Skåne. Men Värmlands nation, min studentnation här i Uppsala, har ett utbyte med Savolainen osakunta i Helsingfors. Så var sommar bjuder de in gäster från sina vännationer för att åka på Tervis. Som en av fyra glada Uppsaliensare tog jag mig över till Finland medelst färja på onsdagen förra veckan och möttes av Savolainen osakuntas internationella sekreterare. Med på resan, utöver en stor samling finnar, var även tre gäster från Wermlands nation i Lund, två gäster från Wermlands nation i Linköping och fyra gäster från någon form av estländsk studentorganisation.

Torsdagen började med en bussresa mot okänt mål. Mestadelen av resan gick mot okänt mål då våra finska värdar var ytterst sparsmakade med att ge ifrån sig information. Men efter viss lirkan fick jag fram att vi skulle åka till en skola i skogen och bada bastu. På vägen stannade vi vid en finsk vingård. De gör visst vin på vinbär i Finland. Efter att fått smaka på ett vitt och ett rött vinbärsvin och höra en lång utläggning om dem på finska (som ingen översatte åt oss) öppnade de baren. I baren kunde man, utöver vin och cider, köpa Pontikka. "It´s like moonshine. They make it in small machines in the forrest". Det var beskrivningen vi fick när vi bad om en översättning. Ett sådant försäljningsargument gick ju inte att motstå, så Pontikka blev det. Det smakade ungefär som vodka.

Livet fick en enkel rutin de följande dagarna. Upp tidigt på morgonen. Äta gröt till frukost. Försöka äta det sanslöst hårdsmälta brödet som serverades med gröten. Slussas runt till någonting mer eller mindre sevärt under förmiddagen. Vi såg finlands näst största träkyrka, vi såg hur våra finska värdar planterade två små träd, vi fick en guidad tur i HewSaws verkstad och vi drack Jallu.

Lunchen serverades sent och var bristfällig. Eftermiddagarna åkte vi ångbåt i strålande solsken och drack öl. Och mer Jallu. Vi fick höra om Tappajahaukin, den beryktade dödaregäddan. Att den kallas dödaregädda istället för mördargädda beror på våra finska värdars problem med att uttala R-ljudet i mörda. Vi badade bastu på finskt vis. Finskt vis innebär att de öser vatten på bastuaggregatet i sådant tempo att ingen klarar mer än ett par minuter i bastun. På så sätt skapas en rotation av folket så att alla får plats. En annan sak som gör att många får plats var finnarnas välvilliga inställning till trängsel i bastun. Femton man fick lätt plats i en bastu dimensionerad för tio.

På kvällarna drack vi öl på små krogar som höjde priset för oss som inte beställde på finska. Vi köpte pommes från en kvinna som med sina två barn fyllde upp en korvvagn. Givetvis talade de alla bara finska. Att se på när den ene uthungrade svensken efter den andre försökte göra sig förstådd nog för att få mat var ett sant nöje. Själv var jag den som först hittat korvkiosken, så mina snöpliga försök till kommunikation hade i alla fall inga utomstående betraktare. När vi sent på kvällen, efter ett par öl på krogen och ett par serenader på den närliggande bryggan, traskade hemåt mot lokalen vi bodde i så satt kvinnan och barnen fortfarande i sin korvkiosk på det sedan länge folktomma torget.

Så kom slutligen söndagen och hemfärden. Vi jagades upp tidigt och fick äta frukosten på båten. Lite lätt ur form så fick en halv portion gröt räcka för mig. Sedan bar det av över sjön mot Savonlinna. För första gången på resan svek vädret oss, och den tidigare strålande solen ersattes av rugg och regn under dagen. Väl framme i savonlinna gick vi till operahuset och hörde någon tala om någonting på finska. Översättningen uteblev som vanligt. Därefter serverades lunch. Vi svenskar landade sist i lunchkön och när vi väl var framme fanns det mest spad kvar av soppan. Inte särskilt mätta gick vi sedan för att i regnet lägga ner en krans vid gravarna efter veteraner från kriget. Därefter gick vi för att titta på det lokala bryggeriet.

Därefter hade vi en knapp timme på oss att göra vad vi ville innan bussen skulle ta oss tillbaks till Helsingfors. Jag, och merparten av svenskarna gick till Hesburger och åt oss ordentligt mätta för första gången på länge. Aldrig förr har en Kerroshampurilainen smakat så gott.

Bussresan hemåt sov jag bort i matkoma medan mina dyngsura strumpor och skor delvis torkade på bussens lilla fläkt. Smutsiga, trötta, slitna och förmodligen illaluktande kom vi så slutligen fram till Helsingfors efter fyra dagars naturupplevelser.

Vår eminente andrekurator hade ordnat så att vi skulle få bo hos några av de aktiva i Nylands nation natten mellan söndag och måndag då färjan tillbaks till Sverige inte gick förrän på måndagen. Och förtjusta över chansen att få träffa oss hade nylänningarna svängt ihop en kräftskiva på söndagkvällen. Så där traskar vi in, slitna och smutsiga, och möts av glada, vackra och uppklädda nylänningar. Genast skjuter vårt humör på topp, och sällan har jag varit på ett så trevligt kräftkalas. Sent på natten, när de flesta nylänningarna redan givit upp festandet drar jag och ett par av de andra svenskarna hem till den lägenhet vi fått låna.

Måndagen börjar med en god pizza i Helsingfors och sedan en tämligen tam finlandsfärjeresa hem till Sverige.

Min Tervisresa är över. Och även om det var en fantastisk resa och en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan vet jag ärligt talat inte om jag kommer orka göra om resan någonsin igen.

Almedalen

Det kommer nog ta mig ett par veckor minst att smälta alla intryck jag fick under politikerveckan i Almedalen.

Upplägget är fantastiskt. Sveriges politiker, lobbyister och mediafolk åker på sommarkollo tillsammans i Visby. Lobbyisterna står för maten och drycken och politikerna går lite pliktskyldigt på seminarier för att rättfärdiga sitt deltagande. Men egentligen så är det minglet på kvällarna som alla är där för. Även om vi bloggare visst gör så att politikerna inte vågar släppa loss längre.

Ung Pirat skickade åtta personer till Almedalen i år, och Piratpartiet skickade ytterliggare sju. Från Ung Pirat åkte, utöver jag själv, vår förbundsordförande Stefan Flod, vår vice förbundsordförande Malin Littorin Ferm, samt Sofia Dahlgren, Nils Agnesson, Amelia Andersdotter, Simon Rosenqvist och Jon Severinsson. Partiet skickade vår partiledare Rick Falkvinge, vice partiledare Christian Engström, partisekreterare Mårten Fjällström, distriktsansvarig för Stockholmsdistriktet Jan Lindgren, distriktsansvarig för västra distriktet Björn Odlund, samt Marie Andersson och Rickard Olsson.

Vårt boende måste ha varit det sämsta med hela veckan. Även om stugorna var helt ok när det gällde standard så låg de en dryg halvtimmes promenad från själva Almedalen, vilket gjorde det smått omöjligt att göra avvikelser förbi rummen under dagen. Så allt man tänkte ha med sig eller på sig under dagen fick man glatt packa på sig redan på morgonen.

Det bästa med veckan måste varit alla människor jag träffade. Både gamla bekantskaper och nya. Det började redan på resan dit då slumpen skulle placera Zaida från miljöpartiet på stolen framför min på färjan. En intressant diskussion om Piratpartiets obalans i könsfördelningen blev den oundvikliga följden. Och så fortsatte det. Under veckan diskuterade jag ungdomspolitik på LSU-mingel, satt på branschens seminarie om upphovsrätt, drack sprit med allsköns unga politiker tills väldigt sent på natten, minglade mot FRA, Lyssnade på diverse tråkiga tal av våra partiledare och sedan på de betydligt roligare kommentarerna på den efterföljande pratbaren som tidningen Resumé ordnade.

Jag gick på seminarier som handlade om IT-klyftan i skolan, om huruvida bredband är en mänsklig rättighet, om hur dagens ungdomar använder sin konsumtion som politiskt verkyg samt om genusanalys av krig. För att bara nämna ett par av de mer intressanta.

Och sist men inte minst så fick jag ett unikt tillfälle att lära känna mina kolleger i Ung Pirats förbundsstyrelse, samt de andra piraterna som var där, närmare. Och att jag hade en fantastiskt trevlig vecka beror, när allt kommer till kritan, främst på att jag hade ett så förtrollande trevligt sällskap under min tid i Almedalen.

Uppåt för övriga

Demoskop har precis presenterat sin julimätning. Både Dagens nyheter och Expressen lägger tonvikten vid att alliansen fortfarande ligger rejält efter oppositionen i mätningarna. Men själv är jag mer intresserad av att se vad som döljer sig bakom uppgången från 1,3% till 1,9% för gruppen "övriga". Vågar man chansa på att det är Piratpartiets tydliga arbete mot FRA-lagen som ger utslag i mätningen?

Noterar att DN tagit sin nyhet direkt från TT och att samma artikel återfinns hos Svenskan. Och säkerligen på flera andra ställen också.

Bananrepublik, Almedalen och jämställdhet

Jag funderade på att skriva om Piratpartiets Bananrepublikfest i torsdags och den följande efterfesten på Cafe Opera som Stekare mot FRA anordnade. Men andra har redan skrivit bra saker om torsdagen, så jag låter bli. Det finns även bilder från tillställningen. Vill dock passa på och ge en eloge till talarna under tillställningen. Det sades massor av bra saker från alla talarna. Maria Ferm från Grön ungdom har föredömligt lagt upp sitt tal i sin blogg samt en film med intervjuer från tillställningen.

Själv är jag på väg att lämna fastlandet för Gotland och politikerveckan i Almedalen. Det ska bli enormt spännande att under fem dagar hänga med mina styrelsekolleger från Ung Pirat samt piratpartiets delegation. Jag räknar även med att snubbla över en hel del vänner som jag lärt känna under mitt år på Uppsala studentkår.

När jag skulle sätta mig in i hur hela spektaklet fungerar så hamnade jag på Almedalsbloggen där Per Gudmundsson skrivit en ganska hård granskning av hur könsfördelningen i Piratpartiets styrelse ser ut. Tyvärr så verkar partiet gå in i en reflexmässig försvarsställning och både Marie och Anna skriver inlägg om att de minsan inte diskrimineras som kvinnor i partiet. Och även om det givetvis värmer att de upplever att vi har ett bra internt klimat i partiet så missar de själva poängen. Nämligen att partiet inte har ansett att det varit viktigt att se till så att både män och kvinnor finns representerade i styrelsen eller i partiledningen. Att vi inte förmått se värdet av att ha fler perspektiv representerade. Jag tycker att det är alarmerande, och förhoppningsvis kan uppmärksamheten kring frågan leda till att vi tar och bättrar oss på det här området.

En som skrivit om det hela är Zaida från miljöpartiet. Långt ner i kommentarerna till hennes inlägg ger jag en lite utförligare beskrivning av min syn på det hela.

Om jag har tid under veckan som kommer kanske jag kan skriva ett längre inlägg om jämställdhetsarbetet inom partiet.

Piratpartiet har medvind i seglen

Gammelmedia rapporterar att Piratpartiet har en chans att komma in i EU-parlamentet vid nästa val. Det är något som jag själv varit övertygad om ganska länge nu. Och jag verkar inte vara ensam om min övertygelse. Politikerbloggen ställer frågan till deras läsare om de tror att vi kommer att komma in i EU-parlamentet. I skrivande stund har 60% svarat att de tror att vi kommer att komma in. Det är i mina ögon ett ganska starkt stöd för vår EU-valskampanj att luta sig mot. Johan Folin, i en ledare i Södermanlands Nyheter, ger rent ut tips till hur vi bör göra för att lyckas ta oss till EU-parlamentet.

Det hela visar hur vårt engagemang i FRA-lagen, långt innan det blev på modet attt kritisera lagen, har placerat oss som en seriös politisk aktör med frågor som är skriande aktuella. Faktumet är att fler och fler har insett att Piratpartiet behövs.