Det finns en myt inom piratpartiet som är särskilt stark. Det är myten om att vi kommer upplösas när vi fyllt vårt mål. Myten har funnits inom partiet ända sedan starten, och var nog fundamental för att partiet över huvud taget skulle lyckas etablera sig. Piratpartiet har alltid haft en sund skepsis till politikens roll i samhället (även om den ibland dessvärre spillt över i orättfärdigt politikerförakt) och då är det lättare att rättfärdiga beslutet att själva ge sig in i politiken om man kopplar det till en bild av att det enbart ska ske under en begränsad tidsperiod och att det endast sker utav nödvändighet.
Men det är utan tvekan en myt som aldrig kommer att realiseras. Piratpartiet kommer aldrig att en dag stanna upp, titta sig omkring och säga: "Nä, vet ni vad grabbar? Det verkar som om vi gjort det vi skulle. Nu tror jag att det är dags för oss att sluta med det här och gå tillbaks till våra IT-jobb".
Skälen till detta är flera. Det kanske allra viktigaste skälet är det enklaste. Ingen får alltid som den vill. Som statsvetaren Henrik Oscarson skriver i en bloggkommentar: ingen vinner alla strider i en demokrati. Det betyder att vi aldrig kommer få igenom allt vi vill förverkliga. Aldrig. Det är givetvis enormt tråkigt att tänka så, men det är den bistra verkligheten. Det betyder inte att man ska ge upp rakt av, för jag är helt övertygad om att man vinner betydligt färre segrar om man inte kämpar alls. Men det är inte relevant att diskutera ett avvecklande av partiet efter tidpunkten aldrig. Det blir bara absurt och kontraproduktivt.
Ett annat skäl är att Piratpartiet inte längre består av de personer som drog igång det. Visst är vissa kvar ända från början. Och vissa av oss som tillkommit har varit med så länge nu att det nog upplevs som om vi varit med ändra från början. Men det har alldeles tydligt skett en attitydförändring inom partiet. Allt fler talar om vikten av ett kunskapssamhälle, och hur vår politik kan tillämpas på andra områden än de vi gör idag. Här tjänar vi på att göra en jämförelse med miljöpartiet som också började som ett fokusparti, men som idag, ett par decennier senare har utvecklats till att ha en politik inom alla frågor.
Jag tror inte att breddningen inom Piratpartiet kommer att ske lika snabbt som inom miljöpartiet och inte heller att den kommer att gå lika långt, just eftersom vi medvetet valt att se vår position som fokusparti som en styrka, men jag tror att den kommer att komma. Och jag tror att det är bra. Men framför allt tror jag att det är bra att utvidgningen kommer att ske långsamt, för det innebär att det förhoppningsvis kommer hinna skapas konsensus kring de frågor vi expanderar till att beröra, och att vi minimerar risken för splittringar inom partiet kring nya frågor.
Med detta sagt är det givet att en breddning inte kommer att ske helt smärtfritt. Visst gör det ont när knoppar brister, som någon en gång skrev i en dikt. Det kommer säkerligen bli en del tandagnissel var gång vi väljer att applicera vårt piratfilter på ett nytt politiskt område, men det kommer säkerligen med tiden bli lika mycket tandagnissel om vi avstår. Det viktiga är att ha ett fungerande interndemokratiskt system för hur breddningen ska ske, så att inte enstaka företrädare kan driva igenom sina egna åsikter i partiets namn utan att ha stöd från medlemmarna.
Slutligen vill jag bara säga att det känns skönt att vara tillbaks från semestern. Precis som Piratpartiet är jag här för att stanna.
måndag 3 augusti 2009
Piratpartiet är här för att stanna
Taggar: myter, piratideologi, Piratpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
30 kommentarer:
Välkommen tillbaka! :)
Tja, den dagen kommer väl också när Piratpartiet tillhör "etablissemanget", som de nuvarande partierna gör.
Makten och härligheten kommer också att berusa och korrumpera Piratpartiet, så att den glömmer sina rötter, precis på samma sätt som det skett med "etablissemangets" partier, och lade grunden till Piratpartiet.
När den dagen kommer, kanske om 25-75 år, så finns det utrymme för ett nytt "Piratpartiet".
välkommen tillbaka. Våra arbetsmetoder är här för att stanna. Självklart kommer en del att försöka köra ensamrace upp igenom vårt Parti. Men jag uppfattar samtidigt en enormt politisk medvetenhet bland de yngre vuxna, de *köper* inte vad som helst. Eftersom vårt arbetssätt gör att vi snabbt kan kolla upp åsikter och information, sedan ta ställning själva. Det vi är bra på är *trådarna*. Från beslut i regeringen så kan vi följa detta ner till verkligheten. Hur blir det egentligen, detta beslut.? Sedan drar vi igång och berättar för Sverige,inom olika forum. Maktahavare hinner inte sätta punkt och tala om vad de kommit fram till, då har Piratpartiet redan diskuterat detta över Sverige och Världen. Så omgående kommer konkreta svar från våra Representanter.
Vår största styrka sitter i att vi kan jobba politiskt var vi än är och vilken tid på dygnet vi orkar detta. Vi har medlemar som av olika fysiska och psykiska problem som kan delta i det politiska arbetet från där de tvingas vara, ofta isolerade i sina hem.
Karin Boye var det som skrev den dikt du hänvisar till. :)
Skön inställning och bevis på att PP fyller en viktigare funktion än vad många tror. Let us shape the future thru PP :)
Skön inställning och bevis på att PP fyller en viktigare funktion än vad många tror. Let us shape the future thru PP :)
Usch.
Din insikt "råkar" komma precis när det bevisats att det går att tjäna pengar på piratpolitik. För mig framstår det som att du vill cementera en framtida konfliktlinje för att kunna bli anställd som politiker i så många år som möjligt.
Målet måste vara att partiet ska bli onödigt, annars kommer aldrig representanterna på allvar kunna driva frågorna som kommer närmast det målet. Ert jobb kommer vara att hålla liv i piratpolitiska konflikter, skrika högt om nya lagar men inte komma med förslag som stoppar dessa från början.
Varför skulle t ex piratpartiet försöka driva igenom en internetfrihetsförordning, lika stark som tryckfrheten, när det skulle underminera er framtida försörjning?
Jag skulle iallafall sluta rösta på er om ni fick igenom en sån, vilket får mig att tro att ni inte är särskilt benägna att driva den frågan. Det är sä jävla mycket bekvämare bara driva era frågor lite lagom och se pengarna rulla in som de ska.
Breddningen är uppenbart bara ett sätt att ta bort fokus från den ursprungliga frågan, ett sätt att garantera att ni aldrig får som ni vill, ett sätt att garantera er framtida privata försörjning.
Sjukt besviken på den här utvecklingen.
Väl rutet Mab.
Men du, "grabbar" och "IT-jobb"? Jag hoppas att du försöker göra en självironisk poäng.
En annan myt som finns inom PP är den du själv här sprider om att MP började som fokusparti. Så är det verkligen inte. Redan vid grundandet var De gröna ett brett parti. Det är bara att läsa partiprogrammet från 81, om du inte tror mig.
Tomas,
var får man tag i det programmet från 1981?
Vare sig det kommer att hända eller inte så måste PP likförbaskat ha en strategi för när vi är färdiga och stå för den. Vi måste sätta upp vissa mål, och när de målen är uppnådda och säkrade så stänger vi ner.
Att göra partiet till ett självgående självändamål gynnar varken vår trovärdighet eller våra väljare.
Sedan tror jag, precis som du, att det knappast kommer att bli något läge där vi har vunnit och kan luta oss tillbaka och känna att det är en bestående seger om man inte konstant försvarar den, men det ändrar inte att planen för när man lägger ner och villkoren som ska uppfyllas för att det ska ske måste finnas.
Oj, det blev många kommentarer väldigt snabbt. Ska försöka svara på de flesta.
cmagnusb, Anne & Kristoffer:
Tack :-) Det är skönt att vara tillbaks.
Dennis:
Jag håller med om att Piratpartiet förmodligen också kommer att stagnera och inte längre vara cutting edge om tjugo år, och att ett nytt parti med stor säkerhet då kommer dyka upp och anse oss förlegade. Och jag tror att en sådan dynamik är nyttig.
Hannes2peer:
Min plan är att jobba med politiken i 10-15 år och sedan återvända till ett liv inom akademin. Hade jag velat tjäna pengar resten av livet på piratpolitik skulle det gå hur bra som helst även om partiet enbart fortsatte att existera i fyra år till. Att tjäna pengar på något är inte särskilt svårt. Men det har aldrig varit min drivkraft.
Anders:
Ja, det var självironi.
Tomas:
Jag är medveten om att miljöpartiet inte ser sig som ett före detta fokusparti. Det betyder inte att vi inte kan se dem som det. Miljöpartiet hade måhända ett brett program redan 1981, men de fokuserade helt klart på vissa frågeområden som de ansåg vara viktigare än andra och som de ansåg att de gamla partierna hade förbisett. Vilket gör att de uppfyller min definition av ett fokusparti.
Anders Troberg:
Nej, det måste vi inte alls.
Vet inte om det finns på nätet, när jag tänker på det blir jag också osäker, ett officiellt program kanske inte fastslogs förrns 1982. Hur som helst kan du ju testa att kontakta MP för en digital kopia. Annars finns det på Kungliga Biblioteket.
Mattias: Med den definitionen är ju alla partier fokuspartier, eftersom inget parti driver alla frågor, utan fokuserar på vissa. Även om detta är "vårdskolaomsorg".
En rimligare definition av fokusparti, om en jämförelse ska kunna göras med PP, är ett parti som driver vissa specifika frågor och inte tar ställning i övriga, åtminstone inte som parti sett.
Med den definitionen har MP aldrig varit "fokusparti", eftersom vi redan från dag ett sökte ta ställning i alla frågor, även om vissa frågor prioriterades.
Med 10-15 år menar du såklart tre perioder i riksdagen.
Nu är det rätt så klart hur den svenska rikspolitiken kommer att se ut de närmaste valperioderna. De sju etablerade och SD + PP. Nio partier som har tillräkligt väljarstöd för att vara spelare på den rikspolitiska arenan.
Feministiskt initiativ kan bli ett 1%-parti. En prestation som SPI klarade men sedan föll tillbaka.
Tomas M:
Mja, en bättre beskrivning skulle väl vara att alla partier till en viss grad är fokuspartier, och till en viss grad är breda partier och att gränsen däremellan är flytande. Din definition passar bättre in på enfrågepartier.
HR:
Nej, jag vill sitta både i europaparlamentet och riksdagen innan jag ämnar dra mig tillbaka. En period i varje räcker gott för min del, men det är möjligt att det blir två perioder i det ena eller det andra.
Mycket sant, jag tänker på det gamla sanningen att demokrati inte är något man har, utan något som måste vinnas varje dag. Samma sak med politiska sakfrågor. Även om man skulle få igenom ett program som man anser vara lagom, så kan man inte avvecklas helt efter det. Man måste finnas kvar, om så bara som ett 1%igt spöke i rikspolitiken, för att hålla de andra på den smala vägen.
Den rollen ser jag hos FI nu, de har inga stora väljarskaror, men de har några kända debattörer som kan träda fram om andra partier tappar bollen med jämställdhetsfrågorna, varför de aldrig kan lämna agendan igen. Skulle FI försvinna och ingen längre sitta med fingret på knappen, snabbuppringning till TT dvs, så skulle jämställdhetsfrågorna kunna falla bort i tysthet.
Mattias:
Du menade att MP var ett fokusparti. Detta begrepp har du tidigare kopplat till följande statement om MP: "så fokuserade miljöpartiet ursprungligen på ett specifikt politiskt område".
Det är alltså helt felaktigt.
Du får förstås gärna kalla MP för ett "fokusparti" om du vill, även om det med definitionen som du här gör gällande förstås ter sig som ett ganska meningslöst begrepp.
Det som stör mig är att PP skriver om historien för att passa sina egna syften. MP började inte genom att som PP bara ta ställning i vissa frågor, för att sedan bredda programmet. Inte heller var det en grön strategi att fokusera bara på miljöfrågorna och låta de övriga frågorna stå vid sidan om. Det är en grav misrevision av MP:s historia.
Tomas:
Nej, det är inte alls ett felaktigt påstående.
Även om miljöpartiet hade ett politiskt program som täckte in ett flertal områden så kan du väl knappast på allvar hävda att lika mycket tid och engagemang lades på alla områden? Miljöpartiet fokuserade alldeles tydligt på miljöpolitiken. Räkna motioner lagda av MP i riksdagen, politiska utspel osv om du inte litar på mitt ord.
Däremot så instämmer jag i att det nog inte var en medveten strategi, det var snarare en konsekvens av de aktivas politiska intresse.
Ja då får man kanske lägga sin röst på Ny Demokrati nästa val då det uppenbarligen aldrig försvinner några partier nånsin alls nånsin nånsin nånsin.
:-)
En mycket spännande post. Institutionaliseringen har börjat inom PP. Politiska partier har sina egna liv, det är därför de är sådana överlevare trots att de dödförklaras av många stup i kvarten. Jag följer med stort intresse var steg ni tar :-) /VS
E-mannen:
Det är bara framgångsrika partier som inte försvinner :-)
Marie:
Jag skulle nog vilja påstå att institutionaliseringen inom partiet började samma dag som partiet grundades. dvs första januari 2006. Även om det kanske först nu börjar synas. Men den enskilt största institutionaliseringen står nog Ung Pirat för. Genom att ha klarat sig in i Ungdomsstyrelsens bidragssystem har de ju skaffat sig ett ekonomiskt självändamål med att fortsätta finnas. Och eftersom det är två års eftersläpning i det systemet finns det en förutsägbarhet där som kommer säkra att organisationen lever vidare. Och så länge ungdomsförbundet frodas känns även moderpartiets existens ganska trygg.
Ja, det var väldigt kul när Ungpiraterna blev en del av den institutionaliserade demokratiska bidragsprocessen! Jo, du har ju förstås rätt i att precis som ett barn föds in i ett vuxenblivande så är partiets födelse det första steget i institutionaliseringen. Men, med partiforskaren Panebianco, brukar man tala om organisationens institutionaliseringsfas och den inträffar efter den ofta orgiastiska processen som utgör partiets första tid. Jag håller på och jobbar med en artikel om s k virtue parties där PP är ett exempel vars ideologi jag kommer att undersöka. Det blir nog lite intervjuer vad det lider också./VS
Marie:
Det låter spännande. När det gäller om vi har nått institutionaliseringsfasen så är jag faktiskt en smula osäker. Hade vi inte haft en valrörelse redan nästa år igen så hade vi utan tvekat hamnat där nu, men nu tror jag att den kanske skjuts upp just genom att vi upplever att vi inte har tid för navelskådandet utan rusar vidare mot nästa utmaning. Samtidigt har vi fått loss resurser och anställda, vilket nästan oundvikligen leder till snabb institutionalisering. Ska bli intressant att se hur det blir det kommande året helt enkelt.
Mattias.
Ta en titt på motionerna själv. På riksdagens hemsida finns "bara" från 90/91 som tidigast, men det visar ändå på bredden. Stort antal motioner i alla utskott, och långt ifrån alla om miljö. En snabb uppskattning skulle kanske ge en tredjedel med miljö som huvudfråga. Annars ser vi tex jämställdhet, kortare arbetstid, decentralisering, kulturpolitik, asylpolitik, utbildningsfrågor, utrikesfrågor et cetera.
Så nej, i begynnelsen fokuserade inte alls MP på ett specifikt område.
Däremot arbetade vi nog mer med ett område än med andra områden, men det är något annat än det du försöker påskina i dina analyser om PP:s utveckling vs MP:s tidiga dito.
Problemet som jag ser med din analys är att du inte gör någon åtskillnad mellan att "fokusera" i betydelsen "lyfta fram" och "fokusera" i betydlesen "arbeta i princip uteslutande med". Mellan de två finns en skala som håller samtliga partier, som du påpekar. Men på den skalan har MP alltid legat närmare de "ofokuserade" partierna än i PP:s nuvarande extremfokus. Därför blir de jämförelser du försöker göra felaktiga och missvisande. MP har helt enkelt aldrig vandrat den väg PP måste vandra för att bredda sitt program.
Tomas M: För mig som var politiskt aktiv i ett annat parti på den tiden mp bildades som framstår inte Mab's historieskrivning som speciellt uppseendeväckande.
Jag har svårt att tro att huvuddelen av de som röstade på mp på 80-talet gjorde det av andra skäl än miljöfrågan.
Var det tex inte säldöden 1988 som var mp's motsvarighet till TPB-rättegången?
Dvs, en fråga som de partiaktiva såg som bara en liten del av partiets engagemang, men som för väljarna var en anledning till att markera sitt ställningstagande.
Från ett inifrånperspektiv så har du kanske rätt i att mp var ett brett parti, men från ett utifrånperspektiv var mp ett fokusparti tills åtminstone långt in på 90-talet.
Tomas:
Jag förstår att vi har olika sätt att uppleva miljöpartiet, och jag förstår din vilja att uppleva Mijöpartiet som ett brett parti eftersom det så tydligt är normen för hur ett parti bör vara. Jag delar bara inte din övertygelse.
Givetvis kommer breddningen inom PP se annorlunda ut än den breddning som skedde inom MP (eller den som skedde inom KD, eller den som sker just nu inom SD) och jag kan köpa att det finns en principiellt viktig skillnad i att MP aldrig haft en självbild som ett fokusparti. Men det minskar inte min övertygelse om att en rimlig beskrivning av MPs historia är att de började som ett fokusparti inriktade på främst miljöfrågor och som sen sakta utvidgat den politik de fört till att bli allt mer heltäckande.
Som tvättäkta relativist är jag dessutom beredd att gå så långt som att säga att om du inte delar den bilden så betyder inte det nödvändigtvis att någon av oss har fel, utan enbart att vi rör oss inom olika diskurser. Något jag inte har det minsta problem att leva med.
Mattias
Intressant argumentationsteknik att först hänvisa till kvantitativa källor som motioner för att, när detta visar sig vara tvärtom vad du trodde, inte bry sig om det längre.
Du får förstås tycka precis vad du vill. Om du menar att din position som "tvättäkta relativist" innebär att du kan lägga fram påstådda historiska faktum utan att behöva belägga dessa, så är det dock en större skillnad än att vi bara "upplever" saker olika.
Tomas:
Jag upplevde inte min argumentationsteknik på det sättet. Jag anser att om ett parti, efter tio års existens, lägger en tredjedel av sina motioner inom ett snävt politiskt område så visar det på ett tydligt fokus. Det gör inte du. Vi tycker olika. Jag kan leva med det.
Eftersom vi inte kommer övertyga varandra så går jag vidare.
Mycket intressant inlägg, och ett trovärdigt resonemang, under alla omständigheter!
Lika intressant är den hätska reaktion du får från en mängd pirater, som uppenbarligen vill att PP ska vara ett revolutionärt parti ut i fingerspetsarna, och att PP aldrig ska bli en del av det poltiska etablissemanget alls. Men... att bli riksdagsparti är väl rent definitionsmässigt att bli en del av det politiska etablissemanget?
Skicka en kommentar