Det finns olika sätt att förhålla sig till det här med riksdagsval. Ett sätt som många inom Piratpartiet hade redan 2006 och som jag reagerade på var en "nu eller aldrig"-mentalitet. De menade att om vi inte skulle lyckas ta oss in i riksdagen i det valet så skulle loppet vara kört, den personliga integriteten monteras ned helt, partiet tappa alla sina aktiva medlemmar och världen skulle mer eller mindre gå under.
Vi kan väl såhär nästan tre och ett halvt år senare konstatera att de hade fel. Världens finns kvar, riksdag och regering har fortfarande mängder av förslag för hur man kan minska människors privatliv, och Piratpartiet har formligen exploderat i medlemsantal och verksamhet och är representerat i Bryssel av två fantastiska personer. Likväl så börjar samma tankegångar höras igen inför årets val. Delvis från samma individer som sade det redan 2006.
Så varför verkar vissa tro att världen står och faller med ett val? Kanske är det så att de behöver känna den pressen för att verkligen ge allt i valrörelsen?
Själv är jag ju övertygad om att Piratpartiet är här för att stanna, och att ett eventuellt dåligt val i år snarare ska ses som en formsvacka än som en katastrof. På samma sätt som jag dagen efter valet 2006 lugnt och stilla skickade iväg ett mail till partistyrelsen med idéer kring hur vi skulle sysselsätta oss fram tills 2010 så är jag övertygad om att vi kommer finna saker att göra även fram till 2014 om valet i höst inte går så bra som vi alla hoppas på.
Visst, det kommer vara en motgång. Och visst kommer det svida. Men med så mycket framåtblickande tankar som ryms inom Piratpartiet kan inte en valförlust bli mer än "a bump in the road" på vår väg mot det öppna kunskapssamhället!
(med det sagt hoppas jag givetvis på stora framgångar för Piratpartiet i valet i höst, både på riksdagsnivå och kommun- och landstingsnivå)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar