Siffror från Sifo och känslosamma pirater

Piratpartiet ville undersöka hur våra chanser såg ut inför EU-valet och beställde därför en väljarsympatiundersökning från Sifo. TT fångade upp siffrorna när vi släppte dem varför siffrorna hamnat i ett vädigt stort antal olika tidningar och bloggar . Totalt sade sig var femte tillfrågad kunne tänka sig att rösta på oss i europaparlamentsvalet 2009. Vi du själv titta på undersökningen så hittar du den här.

Siffrorna i sig är bra för partiets chanser att komma in eftersom det minskar den oro som folk kan känna för att de ska rösta på ett parti som inte tar sig över spärren för att komma in. Detta inser givetvis de etablerade partierna, vilket är orsaken till att deras företrädare är snabba med att försöka svartmåla resultatet.

Precis som Christian skriver så är vårt stöd störst bland yngre personer. I gruppen 18-29 har fler svarat ja till att de tänka sig att rösta på oss än andelen som svarat nej. Det är inte alls förvånande, de yngre i samhället har i högre grad än de äldre tagit till sig internets nya möjligheter och införlivat dem i sin världssyn. Det gör att de lättare placerar sig utifrån de nya politiska skiljelinjer som den kommunikationella revolutionen har skapat.

Tittar man närmare på var de som stöder oss har sin politiska hemvisst ser vi att stödet för Piratpartiet är större hos de som vanligen skulle rösta på miljöpartiet och vänstern. Det kan givetvis tolkas på olika sätt. Klara tolkar det som ett belägg för att våra frågor alltid varit viktiga inom vänstern. Maria tycker att de som stöder oss likväl skulle kunna sägas stödja Miljöpartiet. Det är kanske inte så konstigt att företrädare för de gröna väljer en sådan tolkning, men är den rimlig?

Personligen tolkar jag det som en kritik mot vänsterpartiets och miljöpartiets EU-politik att dessa partiers sympatisörer i större utsträckning än andra är beredda att överge sitt gamla parti i EU-valet.

Zaida anser att de som säger sig kunna tänka sig stödja oss borde fråga sig vad vi tycker i en mängd andra frågor, och missar därmed vår poäng att låta bli att ta ställning i andra frågor för att kunna fokusera på den politiska skiljelinje som vi anser vara grunden för de inskränkningar i vårt demokratiska system som håller på att ske.

Men den mest intressanta reflektionen gör Niclas på bloggen Deeped. Han konstaterar krasst att Piratpartiet blivit för viktiga för att det ska vara rimligt att vi lägger vår energi på att uppröras över att en kulturjournalist skrivit en onyanserad krönika om oss.

Han syftar på den stundtals infekterade bloggdebatt som startade efter att Andreas Ekströms krönika publicerades i journalisten. I blogginlägg, kommentarer och mailkorrespondans så har Mymlan, Niclas själv, Klara, Anna, Andreas, Thomas Tvivlaren, Rick, Tyskungen, Marcus, Emma och säkerligen många fler debatterat hur piratpartiet uppfattas och hur vi beter oss på nätet.

I skrivande stund tänker jag försöka undvika att ge mig in i debatten. Mest för att jag inte haft tiden att smälta alla intryck som den givit mig. Men det jag kan säga direkt är att det är enormt uppfriskande att se sitt parti rannsakas från både insida och utsida här på nätet. Internet ger helt nya möjlighet till transparans hos de som agerar på den politiska kartan, och det gör mig stolt att vara del av en rörelse som ser detta som något positivt.

Min största oro när det gäller Piratpartiet är att vi på sikt ska bli lika navelskådande och introverta som de etablerade partierna har blivit, men debatten som varit ger mig gott hopp om att vi kan undvika att kliva i den fällan. För att vi ska lyckas med det krävs att alla ni som rör er här ute på nätet bemödar er om att granska och kritisera oss. Även om vi ibland blir en smula bitska när ni träffar en öm tå.