Gamleby

Jag sitter på tåget hem från Gamleby och skriver det här. Trådlöst bredband har verkligen revolutionerat vad man kan använda tiden till när man åker tåg. Förr föredrog jag att köra bil framför tåget eftersom jag åtminstone hade något att sysselsätta mig med när jag körde. Men nuförtiden väljer jag alltid tåget om möjligt. Jag skulle vilja kunna säga att det enbart är miljöhänsyn som gör att jag gör det valet, men om sanningen ska fram beror det minst lika mycket på att jag kan använda tiden på tåget till att arbeta, läsa nyheter och bloggar eller som i det här fallet blogga själv.

I Gamleby har jag deltagit i en debatt om FRA som Gamlebys folkhögskolas TV-utbildning ordnat. Debatten är en del av deras utbildning och inget som sänds, men den kommer att komma upp på deras hemsida förr eller senare.

Debatten stod mellan mig och Chrisopher Dywik, den ende i KDUs styrelse som är för FRA-lagen. Ska jag vara helt ärlig så framkom inget spännande nytt. Varken jag eller Christopher är nog de bästa representanterna för våra respektive ståndpunkter, men det var väldigt lärorikt att se en hel tv-produktion från insidan. Och eleverna vid GTV som ordnade det hela var väldigt proffessionella och omhändertagande i sitt bemötande av oss debattdeltagare.

Vad gör dig trygg?

Jag har börjat tröttna på att alla övervakningslagar som införs rättfärdigas med att de ska göra så att folk känner sig mer trygga. Samma sak med det ständigt växande antalet övervakningskameror i våra städer.

Regeringen har avsatt 45 miljoner för att stärka tryggheten i stads- och tätortsmiljöer ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är ett lovvärt initiativ. Och jag hoppas verkligen att de pengarna används till att skapa en reell känsla av trygghet och inte fler övervakningskameror eller små öar av gated communities. Trelleborgs Allehanda har ett par förslag på hur detta kan göras. Sydsvenskan skriver att trygghets inte uppnås genom övervakningskameror utan genom brottsförebyggande och brottsbeivrande arbete.

Det känns bra att bo i Uppsala som väljer att öka tryggheten genom mer belysning och säger nej till kameror. Även Umeå väljer belysning för att öka tryggheten.

Förhoppningsvis kommer frågan om belysning som metod för att öka upplevelsen av trygghet att bli en av de kommunalpolitiska frågorna för Piratpartiet i kommunvalen 2010.

Fullmäktigemöte vid Uppsala studentkår

Jag har ägnat min kväll åt att sitta på ett fulmäktigemöte vid Uppsala studentkår där jag och fyra andra representanter från Piratstudenterna sitter i opposition.

Kvällens viktigaste fråga var helt klart hanteringen av stycket om tillgänglighet till kurslitteratur, forskning och uppsatser i Uppsala studentkårs informationspolitiska åsiktsprogram. Efter en del ändringar från det ursprungliga förslaget som jag var med att arbeta fram i våras blev den antagna lydelsen följande:

Tillgänglighet till kurslitteratur, forskning och uppsatser
Informationstekniken möjliggör digital spridning av såväl forskningsresultat som studenters arbeten. Att på detta sätt tillgängliggöra kunskap ligger i linje med universitetets uppgift att sprida kunskap.

Begreppet open access betecknar ett publiceringssätt av forskningsresultat där forskaren gör publikationer fritt tillgängliga på internet i kvalitetssäkrade open access-tidskrifter. Genom detta kan resurssvaga institutioner överallt i världen ta del av forskningsmaterialet vilket stimulerar forskning generellt. Som ett stort forskningsuniversitet är det viktigt att Uppsala universitet bidrar till den här typen av kunskapsspridning.

En stor del av svensk forskning finansieras av statliga medel. Den kunskap som bekostas av allmänheten skall också göras tillgänglig för allmänheten att bruka och vidareutveckla.

Studenters behov av att kunna tillgodogöra sig kurslitteratur och artiklar måste stå över ekonomiska intressen hos bokförlag. Då det är orimligt att kräva att biblioteken ska ha tillräckligt med kurslitteratur för att tillgodose samtliga studenter måste studenter ha rätten att för eget bruk fritt kopiera det studiematerial som behövs för utbildningen.

Uppsala studentkår anser
att universitets forskning bör kunna tillgängliggöras i open access-tidskrifter
att studenter ska kunna publicera sina uppsatser och arbeten digitalt i en universitetscentral databas
att forskning framtagen av offentliga medel ska vara fritt tillgänglig
att upphovsrätten ska anpassas så att privat kopiering av kurslitteratur i studiesyfte tillåts

Vi pirater hade velat ha lite spetsigare formulering av den sista att-satsen genom att ha en skrivelse där kåren kräver istället för enbart anser. Vi hade även ett förslag på ett stycke mot patentsystemet som dessvärre ströks. Men utöver det så är jag nog väldigt nöjd med att den här delen av åsiktsprogrammet äntligen klubbades.

Vill även gratulera Emil Paulsrud från Piratstudenterna som valdes in som sekreterare i fullmäktige där han tidigare suttit som vice sekreterare.

LSU Forum

I onsdags var jag i stockolm och deltog i LSU forum: Innanför vad? på Kulturhuset. Utöver mig deltog även Ung Pirats ordförande Stefan Flod och vice ordförande Malin Littorin Ferm samt Max Gnipping från Ung Pirat Stockholm.

Jag hade lite i elfte timmen blivit inslängd som en paneldeltagare i en paneldiskussion på ämnet "vem väljer Europa?" tillsammans med Anders Ekberg från folkpartiets Europavalskampanj samt Suzana Pargan från Bosnien Hercegovinska Ungdomsförbundet. Diskussionen rörde hur det kommer sig att så få unga röstade i förra EU-valet och vems uppgift det var att försöka öka valdeltagandet.

Min analys var att sättet media skriver om EU inte ökar intresset för politiken inom EU och att de politiska debatter om EU som förts oftast har varit kring formen för EU snarare än kring visioner för vad vi kan uppnå med EU. Några enkla lösningar för hur det skulle kunna ändras hade dock varken jag eller de andra paneldeltagarna.

Efter lunchen lyssnade jag på en diskussion kring vilka som egentligen är politiskt engagerade. Här bestod panelen av Jakob Dalunde från Grön Ungdom, Roland Poirier Martinsson från Timbro, Ewa Westerberg från Saco Studentråd och Erik Amnå, proffessor i statsvetenskap vid Örebro universitet.

Återigen lyftes det fram hur de etablerade partierna misslyckas att fånga upp unga engagerade. Som aktiv i ett parti som fortfarande växer är jag övertygad om att det är paketeringen på de gamla partierna som är en stor del av förklaringen till deras minskande medlemsantal. Behovet av att ha en politik som täcker allt gör att väldigt få är beredda att ställa upp helhjärtat på partiernas politik, och genom en allt större proffessionalisering av arbetet inom partiet gör att partierna kommer allt längre bort från sina väljare.

Efter en avslutande debatt mellan ungdomsminister Nyamko Sabuni, Jytte Guteland från SSU och Gabriel Ehrling från vi unga där jag lyckades klämma in en fråga så blev det att bege sig till Södra Teatern där LSU:s 60års fest gick av staplen. Det blev en kväll fylld av mingel, tal och givande diskussioner.

Andra som skrivit om dagen är Hanna Hallin, Stina Hamberg, Robert Damberg, Erik Wagner, och Sara Kappelmark

Bidragspirater

Det är intressant hur vissa ord genast fastnar i ens huvud. När expressen myntade begreppet bidragspirat i en ledare var jag rädd att det skulle förfölja oss. Men än så länge har jag bara hittat två bloggar som fångat upp ordet.

Personligen ser jag det som en av det svenska samhällets styrkor att vi faktiskt premierar ungas engagemang genom ekonomiskt stöd till ungdomsorganisationer, och jämför man med vad de gamla partierna lyfter in i form av partistöd så är de pengar Ung Pirat hoppas få in småslantar i jämförelse.

Lars Holmqvist skriver för övrigt ett väldigt läsvärt inlägg om hur ordet gratis har blivit något negativt.

Fokuspartier

Jag har tidigare beskrivit Piratpartiet som ett fokusparti. Simon Rosenqvist, ledamot i Ung Pirats förbundsstyrelse, utvecklar i ett blogginlägg varför det är en rimlig strategi att som nytt parti fokusera på ett avgränsat politiskt område. Andreas Larson, även han medlem av Ung Pirats förbundsstyrelse, instämmer.

Men varför kritiseras då Piratpartiet för att vi har ett principprogram som formulerar våra åsikter kring de frågor vi valt att fokusera på och aktivt låter bli att ta ställnig i andra politikområden? Hur kommer det sig att många personer man talar med förutsätter att ett parti måste ha ett politiskt program som täcker samtliga politiska områden? Detta trots att de själva inte vet särskilt mycket om vad riksdagspartierna tycker i andra frågor än de som de profilerar sig på. Och trots att miljöpartiet, som fortfarande får betraktas som ett fokusparti trots goda ansträngningar att bredda sin politik, har suttit i riksdagen ett bra tag nu.

På något sätt har det blivit så att många förväntar sig att ett parti ska ha ett svar på allt. Exakt vad det svaret är kanske inte är så viktigt, men man vill att det ska finnas där. Det märkliga i sammanhanget är att när man diskuterar de fallande medlemssiffrorna för de gamla partierna och deras ungdomsförbund så förs faktumet att folk inte är beredda att köpa helhetslösningar fram som ett argument för det minskande medlemsantalet. Det heltäckande program som man förväntar sig att partierna ska ha ses alltså även som skälet till att de får allt färre medlemmar.

Personligen är jag övertygad om att det är fokuspartierna som har framtiden för sig. Kombinationen av ett avgränsat politiskt program, en större förståelse för att det politiska engagemanget kan komma och gå hos de aktiva medlemmarna samt tillåtande av medlemskap i flera olika partier tror jag kommer göra att fokuspartierna på sikt växer om de gamla partierna i medlemsantal och därmed blir bäst på att fånga upp engagerade människor och deras åsikter.

För mig vore det rent av en önskvärd utveckling.

Ung Pirat i gammelmedia och Kina

För ett par dagar sedan skrev jag att Riksdag & Departement uppmärksammat att Ung Pirat har har den tredje högsta medlemssiffran i de ansökningar till Ungdomsstyrelsen som skickats in från de politiska ungdomsförbunden. Nu har gammelmedia snappat upp nyheten och återger den på lite olika håll och kanter.

Ett par bloggare nämner också nyheten.

Det finns även en intervju med vår förbundsordförande Stefan Flod på svt.

Stefan berättar förresten på sin blogg att Amelia Andersdotter från Ung Pirats förbundsstyrelse ska representera LSU på World Urban Forum i Nanjing Kina. Amelia deltog tillsammans med mig på en utbildning om EU som LSU anordnade för någon vecka sedan och om någon har kunskapen och kompetensen att företräda Ung Pirat och sveriges ungdomsorganisationer så är det hon. Kika gärna på den wiki om beslutsprocesserna i EU som hon startat upp. Även om EU-byråkratin är enormt invecklad och krånglig så går det att sätta sig in i hur systemet är uppbyggt. Och det är nödvändigt att göra om man vill kunna påverka besluten som fattas.

Vad gör vår ungdomsminister?

Idag hade jag förmånen att på LSU Forum (mer om det senare) få möjligheten att ställa en fråga till Nyamko Sabuni, Sveriges ungdomsminister (samt integrations- och jämställdhetsminister och med ansvar för frågor som rör demokrati och konsumentpolitik). Enligt regeringens hemsida har Nyamkos departement följande ansvar när det gäller ungdomspolitik: "Ungdomspolitiken är sektorsövergripande och omfattar alla de beslut och åtgärder som påverkar villkoren för ungdomar." Frågan jag ställde var följande:

I valrörelsen sade Fredrik Reinfeldt att "vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration". Nu har regeringen lagt fram det som media kallat för Piratjägarlagen, nämligen den svenska implementeringen av EUs sanktionsdirektiv.

Här vill regeringen ge de intresseorganisationer som säger sig företräda upphovsrättsinnehavarna möjlighet att via domstolsbeslut begära ut personuppgifter från internetleverantörerna, vilket i praktiken innebär en privatisering av vissa polisiära uppgifter. EG-domstolen har slagit fast att detta är ett steg som är helt frivilligt för vart medlemsland att implementera och inget som krävs av ett medlemsland.

Då dagens unga i väldigt stor utsträckning fildelar måste detta lagförslag rimligtvis ha passerat ditt departement. Så min fråga är: vilka synpunkter förde ditt departement fram kring den här frågan och varför?

svaret jag fick från Nyamko var (mer eller mindre exakt ordagrant):

Nej, vi har inte berört den frågan. Jag känner inte till den lagen, och om den varit hos någon på min enhet känner jag inte till det.

Men om Sveriges ungdomsminister inte har koll på en av de lagar som tveklöst kommer ha väldigt stor påverkan på dagens unga om den implementeras, och som går tvärt emot vad vår statsminister sade under valrörelsen, vad sysslar då vår ungdomsminister egentligen med? Och borde hon verkligen ha hand om ungdomsfrågor?




För den som vill läsa på om sanktionsdirektivets bakgrund rekomenderar jag Ricks eminenta inlägg. Rick har även påbörjat en serie inlägg om problematiken i det svenska lagförslaget.

Revolution or Reform

Jag sitter i publiken till paneldiskussionen Revolution or Reform på KTH just nu. Paneldiskussionen har tidigare nämts av Rick och Rasmus och finns som ett event på facebook.

För ovanlighetens skull är både Piratpartiet, Biratbyrån och the Pirate Bay samlade i en panel. Det är Rick Falkvinge, Rasmus Fleischer och Peter Sunde som organisatörerna klämt ihop i panelen. Med dem sitter den upphovsrättskritiske riksdagsledamoten Karl Sigfrid, John Buckman, från Magnatude.com samt Tere Vadén från Tampere universitet.

Det känns lite tråkigt att höra Rick öppna med sin standardiserade monolog om hur upphovsrätten behöver förändras eftersom den hotar demokratiska fundament. Även om han givetvis har rätt i att upphovsrättsindustrin driver på för lagförslag som urholkar vårt demokratiska styrelseskick så tycker jag att vi i Piratpartiet borde ha kommit längre i att formulera en positiv vision kring ett samhälle med en reformerad upphovsrätt.

Peter Sunde påpekar upp hur värdefullt det är för oss i Sverige att bilden av oss Pirater är så pass positiv att fildelare inte ser något större behov av att vara anonyma utan istället stolt står för sitt fildelande. Här tror jag att han har en viktig poäng, speciellt för oss i Piratpartiet. Det är endast genom att stå upp i offentligheten för vår syn på upphovsrätt som vi kan övertyga allmänheten om att det är deras intressen som ligger i vågskålen och som vi företräder.

John Buckman drar upp en viktig detalj när han påpekar att endast en tredjedel av musikindustrins intäkter kommer från privat konsumtion. De övriga två tredjedelarna kommer från kommersiell användning som inte på något sätt skulle påverkas av om icke kommersiellt användande av upphovsrättsskyddat material legaliserades.

Rick för fram på ett väldig konkret sätt behovet av politiska pirater eftersom det endast är genom att utmana dagens politiker på deras arena och därmed hota deras maktsituation som vi kan tvinga dem att ta tillvara medborgarnas intressen före lobbyisternas. Den problematiken är lika giligt på EU-nivån som på den nationella.

Inte helt oväntat dyker frågan om hur artisterna ska livnära sig upp från en person i publiken. Svaret, som samtliga i panelen verkar vara överens om, är att marknadskrafterna kommer lösa den biten, att musikindustrin i sin helhet går väldigt bra trots fildelning och att det är märkligt att man genom upphovsrätt ska reglera vilka affärsmodeller som ska få existera inom den kulturella sektorn. Frågan om affärsmodeller återkommer under frågestunden och bilden som paneldeltagarna målar upp är att det förmodligen kommer bli betydligt mer diversifierade affärsmodeller kring kulturkonsumtion i ett samhälle som inte bakbinds av upphovsrätten på samma sätt som idag.

Överlag så känns det inte som om diskussionen tillfört några nya tankar och idéer som inte redan florerat på bloggar och forum. Åtminstone inte för mig, möjligen så har en del av publiken, som inte är lika insatta i frågorna, fått en väldigt bra crash course i hur debatten i Sverige gått de senaste åren. Den enda frågan som kändes helt ny och fräsch kom precis i slutet av debatten. En besökare kopplade an till dagens titel och undrade om det inte skulle kunna vara en strategi att låta upphovsrätten fortsätta löpa amok för att tvinga fram en revolution istället för att, som samtliga paneldeltagare verkade förespråka, försöka genomföra reformer.

Kanske något för Ung Pirat revolutionärerna att snappa upp och förespråka?

Om du bara tänker läsa ett blogginlägg idag...

...så bör du läsa det här inlägget.

Rick går väldigt noggrant igenom uppkomsten till Ipred1, det som sägs ligga till grund för den svenska regeringens förslag på Piratjägarlag. Värt att noteras är dock att den svenska regeringen valt att gå längre än vad direktivet kräver när det gäller att privatisera delar av rättsväsenet.

Det blir allt fler unga pirater!

Tidningen riksdag & departement har uppmärksammat i en artikel att Ung Pirat har den tredje högsta medlemssiffran bland de politiska ungdomsförbund som söker bidrag från Ungdomsstyrelsen. Det innebär inte nödvändigtvis att vi är det tredje största ungdomsförbundet då de andra ungdomsförbunden tenderar att ha betydligt fler äldre medlemmar än vad Ung Pirat har vilka inte räknas in i ansökan. Men det visar ändå på en trend. Medan de andra ungdomsförbunden beklagar sig över minskat medlemsantal så växer Ung Pirat sig allt större.

Ung Pirats pressmeddelande kring siffrorna finns hos Stefan.

Justitiedepartementet ikläder sig rollen som uppfostringsanstalt

Som tidigare rapporterats har justitiedepartementet beslutat sig för att uppfostra de unga i samhället om hur upphovsrätten fungerar. Jag har precis hittat den broschyr som är tänkta att få våra unga att över en natt bli laglydiga och lämna sina piratliv bakom sig.

De klassiska argumenten radas upp utan någon som helst underbyggnad. Bland annat skriver de:

Utan ersättning till författare, konstnärer, musiker, fotografer, dataspelskreatörer, artister, musik- och filmproducenter kommer det i framtiden att vara få som kan och vill ägna sig åt kreativa yrken. Viljan och intresset för att investera i olika produktioner skulle dessutom sjunka betydligt. En sådan utveckling är inte bra för någon. Upphovsrätten är grundläggande för det kreativa skapandet. Den måste respekteras också på Internet.

Givetvis reflekterar inte broschyren om ersättningen tvunget behöver vara kopplad till exemplarframställning. Inte heller berörs frågan om hur det kommer sig att det finns enorma mängder av kreativt skapande utanför upphovsrättens stängsel. Den berör inte heller faktumet att upphovsrätten snarare stärkts juridiskt än urholkats de senaste åren.

Men det är inte särskilt förvånande. Broschyren är inte tänkt att belysa problematiken med dagens lagstiftning eller det faktum att de förändringar som görs snarare är beställningsjobb från lobbyn än anpassningar till vad som är samhällsnyttigt. Broschyren är ett sätt att med skattemedel försöka påverka ungdomar att följa en lagstiftning som sedan länge förlorat sin folkliga legitimitet.

Jag tvivlar på att den kommer lyckas. Jag säger som de intervjuade ungdomarna i SRs artikel: – Vi slänger den i papperskorgen

Debattartikel i Ergo nr 2, Släpp kårens publikationer fria

Jag har återigen, tillsammans med ett par andra Piratstudenter, skrivit en debattartikel i Uppsala studentkårs tidning Ergo. Den här gången rör artikeln fria licenser och jag tänkte återge den nedan. Kan även berätta att jag tänker licensiera den här bloggen under Creative Commons Erkännande 3.0 så fort den finns färdig och jag har lite tid över.



Släpp kårens publikationer fria

Uppsala studentkår publicerar en hel del texter om studentrelaterade ämnen samt ger ut kårtidningen Ergo. Detta är givetvis bra, att mer information om studenternas situation skapas ökar chansen att beslutsfattare ska ta till sig kunskapen och på allvar börja förbättra de trygghetssystem som allt som ofta missar studenter som grupp.
Då faller det sig naturligt att vilja sprida det material som publiceras i så hög utsträckning som möjligt och det görs lämpligen genom att uppmuntra andra personer och organisationer att återanvända de texter som kåren producerar. Tyvärr sätter dagens restriktiva upphovsrättslagstiftning allvarliga hinder i vägen för att andra personer och organisationer ska kunna nyttja och återanvända de texter och annat material som kåren producerar. Till viss del kan kåren dock gå runt de hindren genom att licensiera sitt material under en Creative Commons-licens.
Att erbjuda sitt verk under en Creative Commons-licens innebär inte att man avsäger sig sin upphovsrätt. Det innebär i stället att man erbjuder några av sina rättigheter till vem som helst, men bara på vissa villkor. Exakt vilka villkor kan variera beroende på vilken licens man väljer att använda.
Vi i Piratstudenterna ser fram emot när en ny och användaranpassad upphovsrätt tillåter alla att i icke kommersiella syften återanvända texter, men fram till dess anser vi att Uppsala studentkår bör föregå med gott exempel och licensiera sitt textmaterial och tidningen Ergo under en öppen licens.

Emil Paulsrud
Mattias Bjärnemalm
Robin Kastberg
Piratstudenterna