Bokförlagens strategi

Jag har tidigare skrivit två inlägg om hur förläggarbranschen använder sig av studentrörelsen för att få den lobbyism de sysslar med att verka mer legitim. Nu uppmärksammas jag genom Rasmus Fleischer att de även använder sig av synskadades riksförbund när de lobbar för att momsen för talböcker ska behållas på samma nivå som för vanliga böcker.

Svenska förläggareföreningen verkar helt enkelt ha valt som lobbystrategi att alliera sig med en organisation som upplevs som legitim företrädare för en viss grupp för att dra nytta av den gruppens goda namn när de lobbar för sitt eget egenintresse.

Saker att glädjas åt och saker att sörja över

Jag läser på Rasmus blogg att en italiensk domstol har dömt att den blockering av The Pirate Bay som ifpi lobbat igenom är olaglig. Detta är givetvis en stor seger för alla oss som vill ha ett fritt och ocensurerat internet.

En annan god nyhet på ungefär samma område är att det förslag om att reglera bloggar på nätet som den estländska EU-parlamentarikern Marianne Mikko fört fram och som jag skrivit om tidigare har fallit.

Kampen för att behålla det öppna och lätt kaotiska nätet som har blivit vår tids största möjlighet till medborgarinflytande över den demokratiska processen är förmodligen en av de viktigaste strider som förs just nu. Men censur och reglering är inte det enda som hotar vår kommunikation på nätet. Frågan kring FRA-lagen här i Sverige är till stor del samma problematik. Och där ser det betydligt mörkare ut. De folkpartistiska riksdagsledamöter som så sent som den 16:e september sade sig stå upp för vår rätt att inte bli avlyssnade av staten verkar ha gjort en kovändning i frågan och förhandlat fram ytterliggare en kompromiss. Men det är uppenbart att de i sin iver att komma överens med regeringen missat grunden i kritiken mot lagen. Nämligen att FRA inte ska ha möjligheten att komma åt folks internettrafik. Som tur är kommer kritiken inte tystna. Åtminstone inte så länge vi har ett fritt internet där vi medborgare kan föra fram våra åsikter.

Det finns redan kritik mot förslaget hos Anna Troberg, Rick Falkvinge, Christian Engström, marie Andersson, Peter Sunde, Daniel Brahneborg, Maria Ferm, Mark Klamberg (som ska ha en stor eloge för sitt civilkurage att lämna folkpartiet som protest mot den nya uppgörelsen), Jonas Morian, Magnus Norell, Henrik Alexandersson, Blogge och mängder av andra bloggare.

Demostrera mot FRA

Idag genomförs demostrationer mot FRA i Malmö, Göteborg och Stockholm. Själv ska jag sätta mig på tåget om en timme och sluta upp utanför riksdagen för att visa att det fria demokratiska samhället inte är något som jag uppskattar att beslutsfattarna lättvindligt försöker kompromissa med. Jag hoppas att vi ses där.

Förhoppningsvis kommer demostrationerna sända en signal till de politiker som försöker komma underfund med hur de ska ställa sig till FRA-lagen framöver att det finns en stark folklig opinion mot lagen.

Mer info om dagen hittas hos Rick och Emma.

Gammal gammelmedia?

Rasmus Fleischer skriver ett inlägg om begreppet gammelmedia som får mig att tänka till. För visst begår jag ofta felet som Rasmus pekar på och buntar ihop flera olika medier med varandra och drar dem över en kam. Givetvis är det inte ett konstruktivt förhållningssätt och det döljer den interdependens som jag tror har vuxit fram mellan det journalisitiska medialandskapet, med tidningar och tv i spetsen, och det medborgliga medialandskap som bloggarna utgör.

Ett exempel på hur gammalmedia (om ni ursäktar min användning av ordet) och bloggarna verkar ha funnit varandra är ju FRA-frågan. Efter att bloggbävningen skakat igång debatten även i gammelmedia så har bloggandet om FRA vuxit till att bli en lika stor nyhet som FRA-lagen i sig. Stefan Hallgren har en mer konfrontationistisk bild av effekten av att internet på allvar flyttat tillgång till information från olika elitgrupper till allmänheten. Även om han gör en hel del viktiga poänger tror jag att han övertolkar inslaget av konflikt. Jag är övertygad om att de berörda yrkesgrupperna kommer omformas snarare än utraderas

Framtidens politik och framtidens politiker

Om någon vill höra mig diskutera effekterna av ny teknik i Studio Uppland så hittar ni inslaget här. Det var riktigt trevligt att vara tillbaks hos radio uppland och det kändes betydligt mer avslappnat än det gjorde förra veckan. Det hjälpte ju även en del att jag fick prata upphovsrätt och övervakning.

För ett par dagar sedan skrev statsvetaren Marie Demker i Svenska Daglbladet om hur informationsteknologin skapat nya politiska skiljelinjer som de etablerad partierna inte hunnit anpassa sig till ännu. Det finns även en mindre text om artikeln på Maries blogg. Slutklämmen i Maries artikel är att hon tror att de politiska partierna kommer anpassa sig till den nya intressekonflikten då de har en stark anpassningsförmåga.

Jag är inte lika övertygad som Marie om partiernas anpassningsförmåga. Under sjuttio och åttiotalet skapades ett vakuum i det politiska landskapet när miljöfrågorna plötsligt fick folkligt genomslag. Effekten blev att ett nytt parti, miljöpartiet, kunde etablera sig. Till skillnad mot de andra partierna, som baserade sin politik på artonhundratalets ideologier så fokuserade miljöpartiet ursprungligen på ett specifikt politiskt område vilket gjorde att deras profil blev så pass tydlig så att väljare kunde knyta an till det nybildade partiet.

I dag har de politiska partierna i än högre grad än då jagat mot mitten, och jag är övertygad om att det finns en stark rädsla inom de etablerade partierna för att gå för långt i en enskild fråga. Att rösta nej till FRA ligger nog inom de rimliga gränserna för vad som kan låta sig göras, men att släppa den invanda retoriken och på allvar ta tag i de frågor som utvecklingen inom informationspolitik väcker kring framför allt immaterialrätt och personlig integritet är nog att röra sig alldeles för långt bort från den trogna gruppen mittenväljare. Vilket öppnar upp för etableringen av ett nytt fokusparti.

Under veckan kom även nyheten att Zaida Catalán kandiderar till miljöpartiets EU-parlamentslista. Måste passa på att stämma in i kören av folk som håller tummarna för henne. Hade den stora turen att av en slump träffa på henne på färjan till Almedalen i somras och jag fick ett väldigt positivt intryck. Med henne i Bryssel kommer miljöpartiet kunna göra många bra saker. Inte lika bra som vi pirater kommer kunna göra när vi är där nere, men fortfarande en hel del bra. Appropå Bryssel är det nu klart att jag och Amelia Andersdotter från Ung Pirats förbundsstyrelse kommer åka ned till bryssel i en vecka i oktober tillsammans med ett tiotal personer från andra ungdomsförbund på en EU-utbildning anordnad av LSU

Jag har under den här terminen valt studier utifrån vad jag kan ha nytta av i mitt framtida politiska arbete och än så länge verkar det ge utdelning. I måndags så var Andreas Malm inbjuden till min föreläsning. Han var där för att prata om hur man påverkar den offentliga debatten och ett par saker han sade fick mig att tänka. Det första var "allt skrivande är förknippat med politisk handling" vilket jag tror är en viktig insikt. Men det som fick mig att tänka efter var hans syn på akademins roll i den politiska debatten.

Andreas menade att det saknas engagerade intellektuella som knyter an till en rörelse och vill saker. Vidare menade han att detta beror på en patologisk försiktighet inom akademin av att framstå som politiskt färgad eftersom det kan göra att forskarens forskning ifrågasätts. Även om jag till stor del fruktar att han har rätt så tycker jag ändå att FRA-debatten har luckrat upp den gränsen en aning. Nästa steg är att en eller flera akademiker tar steget fullt ut och deklarerar sig som Piratpartister.

Två dagar senare så satt jag på en föreläsning om upphovsrätt med en av de akademiker som skulle behöva kliva fram och ta debatten. Jan von Bonsdorff är konstvetare och kritisk mot den rådande upphovsrättsdiskursen. Han höll en intressant föreläsning om hur dagens lagstiftning går att koppla till ett romatiskt författarideal där inspirationen till skapande kommer inifrån den enskilda geniala författaren. Detta går stick i stäv mot den rådande uppfattningen inom konstvetenskapen där man numera talar om den yttre inspirationen som grund för allt skapande.

Precis före den föreläsningen var jag på ett lunchseminarium som handlade om Creative Commons och akademin. Seminariet anordnades av ULL och de hade bjudit in Mathias Klang från Creative Commons Sverige. Det framgick ganska tydligt att Mathias syn på upphovsrättssystemet låg väldigt nära Piratpartiets, och som aktiv i Creative Commons-rörelsen får han väl räknas som en politiskt aktiv akademiker. Kanske kommer han en dag ta steget fullt ut och engagera sig hos oss.

Ikväll så deltog jag i ett möte som Grön ungdom här i Uppsala ordnade. De hade bjudit in sitt språkrör Maria Ferm att prata om grön ideologi. Jag måste nog säga att jag även efter mötet är något tveksam till hur deras ideologi hänger ihop. Även om jag sympatiserar med det mesta (dock inte allt) som Maria lyfte fram som beståndsdelar i den gröna ideologin så kunde jag inte låta bli att tycka att det hela kändes väldigt spretigt. Och medan Maria tonade ner miljöpolitiken och menade att den enbart var en beståndsdel i den gröna ideologin så hävdade de lokala gröna genast motsatsen så fort Maria lämnat mötet.

Men det som slog mig mest var att det organisatoriskt finns en hel del likheter mellan Grön ungdom och Ung Pirat. Kanske kan det vara basen för ett framtida utbyte av kunskaper och erfarenheter.

Creative Commons och akademin

Jag ska gå på ett intressant lunchseminarie på onsdag om Creative Commons i akademin som hålls av Mathias Klang, projektledare för Creative Commons Sweden. Seminariet anordnas av Uppsala universitets learning lab och beskrivs såhär på deras hemsida:

Creative Commons (CC) bygger på en väl fungerande upphovsrätt och har som mål att underlätta för skapare av upphovsrättsligt skyddat material att dela med sig av sitt material. På ett enkelt sätt ger CC upphovsmannen friheten att sätta ihop regler för hur hans eller hennes verk ska få användas av andra. Seminariet ger en bakgrund inom upphovsrätt, kreativitet och akademins villkor, Open Access (öppen publicering av forskningsresultat) samt en beskrivning kring hur CC fungerar i praktiken.

Just frågan om Open Access är något som Piratstudenterna drivit inom Uppsala studentkår och som kåren numera ställer sig positiv till. Det ska bli intressant att höra om kopplingen mellan CC och Open Access från någon så insatt som Mathias.

Jag upptäckte förresten precis att min medbloggare i Studio Uppland denna vecka blir Aggeman. Du kan höra oss i eftermiddag lite efter kl 15.

Debattartikel i Ergo

Jag skrev, tillsammans med Piratstudenternas ordförande Mårten Fjällström, en debattartikel till Uppsala Studentkårs tidning Ergo angående den koppling som finns mellan SFS och Föreningen Svenska Läromedel som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Tänkte att jag även skulle publicera debattartikeln här:

Dags för kåren att lämna SFS

Varje år betalar Uppsala studentkår runt en miljon kronor i medlemsavgift till Sveriges förenade studentkårer, SFS. Trettio kronor per student och år går oavkortat till SFS. Argumenten från förespråkarna för ett medlemskap är att det behövs en stark och enad studentrörelse för att på bästa sätt företräda studenternas intressen. Och det låter väl vettigt när man hör det. Men vad tjänar vi studenter i Uppsala på att skeppa pengar till en organisation som säger sig företräda studenterna men i verkligheten snarare verkar företräda vissa ekonomiska särintressen?
I DN den 18 augusti lånar Moa Neuman, ordförande för SFS, ut sitt namn, och därmed studentrörelsens legitimitet, till en artikel som verkar vara ett rent beställningsverk från upphovsrättsindustrin. Det kan knappast sägas ligga i studenternas intressen att utan reflektion ställa sig på samma sida som Föreningen svenska läromedel, en organisation som medelst brottsprovokationer fått kopieringsfirmor i närheten av högskolor att stänga igen, och som driver en aggressiv kampanj för striktare upphovsrättslagstiftning.

Men det är inte särskilt förvånande. Föreningen Svenska Läromedel har ett starkt inflytande över SFS. Till exempel så sponsrades SFS senaste kongress av Föreningen svenska läromedel och en person som tidigare var vice ordförande på SFS är numera anställd av föreningen Svenska läromedel. Men det som kanske tydligast visar på kopplingen är att när SFS i julas skulle dela ut en julklapp till aktiva på kårer runt om i landet så var det skriften “Varför dog Bellman?” som delades ut. Den boken är en propagandaskrift för en hårdare upphovsrätt skriven av Göran Hägg, på beställning och bekostnad av Föreningen svenska läromedel.
Att Föreningen svenska läromedel använder sig av alla metoder de kan för att lobba för ett politiskt budskap som saknar legitimitet bland merparten av de unga i samhället idag är inget att förvånas över. Men att SFS okritiskt låter sig köpas att gå upphovsrättslobbyns ärenden visar på en organisation som inte förmår att leva upp till sitt syfte. Nämligen att värna om studenternas intressen. Och att slänga bort en miljon om året på att SFS ska arbeta för helt andra intressen än de säger sig företräda kan aldrig vara ett bra hushållande med Uppsalastudenternas pengar.
Vi undrar om det inte är dags för Uppsala studentkår att lämna SFS och använda pengarna till att tillvarata våra egna medlemmars intressen istället för att låta SFS använda dem för att tillvarata Föreningen svenska läromedels intressen.

Mårten Fjällström
Ordförande, Piratstudenterna

Mattias Bjärnemalm
Förbundssekreterare, Ung Pirat

Åter till Radio Uppland

Blev precis uppringd av en person på Studio Uppland. De vill ha dit mig igen på måndag för att diskutera hur ny teknik påverkar vår vardag på olika sätt som man kanske inte tänker på. Förhoppningsvis hittar de även någon mer bloggare med bättre koll på den praktiska sidan av tillämpningen av ny teknik, min kunskap på området är ju i högsta grad teorerisk.

När jag letade runt efter andra bloggare från Uppsala upptäckte jag bloggkartan Så nu finns min blogg på kartan. Får se om det genererar någon ökad trafik.

Den opolitiska ungdomen?

Ibland i mina mer pessimistiska stunder tror jag att begreppet ungdom skapades för att ge äldre vuxna en ursäkt att inte förstå yngre vuxna. Samtidigt skapar ordet en identitet som blir svårsläppt. Såhär närmare trettio år fyllda så har jag fortfarande lättare att identifiera mig med ungdomar i tjugoårsåldern än med gamlingar i förtioårsåldern. Det är å andra sidan kanske inte så konstigt då jag ju faktiskt har varit tjugoåring själv men ännu inte haft nöjet att uppleva livet som förtioåring. Och tänker man efter så borde faktiskt alla äldre ha någon form av förmåga att relatera till de yngre. Men dessvärre verkar så inte vara fallet. Åtminstonde inte om man tittar till beslutsfattare och byråkrater inom förvaltningen.

Ungdomsstyrelsen har gjort en undersökning av ungas levnadsvilkor. I den gör de en översikt över ungas politiska engagemang. I god tradition så berättar de om hur ungdomar sviker de politiska ungdomsförbunden. en trend som vi i Ung Pirat inte märker av alls. Hos oss ökar fortfarande medlemsantalen. De dalande siffrorna använder de sedan som ett belägg för att ungas politiska engagemang skulle minska.

Eva Westerberg och Hanna Hallin skriver i en debattartikel på politikerbloggen egentligen allt som behöver sägas om hur Ungdomsstyrelsen skjuter brevid målet när de ställer upp vilka aktiviteter som räknas som politiskt engagemang. Ungdomsstyrelsen har helt enkelt inte förstått att ungas vardag till stor del utspelar sig på nätet idag och att det därför är fullkomligt naturligt att det politiska engagemanget uttrycker sig i form av bloggande, foruminlägg och genom att bedriva nätkampanjer. Men att inte heller insändare till tidningar och deltagande i debattprogram på TV räknas in är för mig helt obegrlipligt. Kanske är det, som Eva och Hanna skriver, att Ungdomsstyrelsen helt enkelt föreställer sig den unge politiskt intresserade människan som en person fullt upptagen med att bära "palestinasjal, kasta sten och vara allmänt arg".

På något sätt kan jag inte låta bli att känna mig en smula förnärmad av Ungdomsstyrelsens definitioner på politisk aktivism. Jag har varit engagerad i skolpolitik sedan jag någonstans i mellanstadiet hamnade i min skolas elevråd. Mitt engagemang i elevråden fortsatte under högstadie och gymnasie. Och som student har jag varit engagerad i kår- och nationsliv samt andra studentorganisationer.

Jag har även varit engagerad i olika ideella organisationer, främst inom Sveriges Roll- och Konfliktspelsförbund, i stort sett så länge jag kan minnas, och även om den politiska dimensionen inte var huvudsyftet inom Sverok så fanns det hela tiden en tydlig politisk medvetenhet i vår strävan att få de former av deltagarkultur som vi företrädde att bli accepterade av den äldre generationen. Men inget av dett räknas av Ungdomsstyrelsen eftersom vi inte bojkottade något, ordnade demostrationer eller orsakade skadegörelse. Vi sysslade med folkbildning, skrev debattartiklar och sysslade med påverkansarbete mot de kommuner och landsting som vi ville bli accepterade av. Verktyg som för mig är själva grunden i den form av demokrati vi lever i här i Sverige.

Jag kanske kan glädja mig att jag äntligen blivit politiskt aktiv i Ungdomsstyrelsens ögon då jag år 2006 blev medlem i Piratpartiet och var med och startade upp Ung Pirat. Men risken är väl att de enbart skulle ta det som ett belägg för att jag numera är vuxen, eftersom ungdomar ju inte sysslar med den typen av politik.

Ett annat exempel på hur den äldre generationen totalt missförstått hur yngre använder sig av internet är det förslag som ligger i EU-parlamentet om att reglera bloggar. Henrik Alexandersson har följt arbetet med förslaget i EU under en längre tid, och för er som inte hört om det tidigare kan jag verkligen rekomendera en läsning av hans tidigare inlägg om ämnet.

Bidragsansökan, Radio uppland och kursstart

Idag skickades de sista pappren i Ung Pirats bidragsansökan in till Ungdomsstyrelsen från vår auktoriserade revisor på revisionsfirman Öhrlings. Själv har jag mer eller mindre levt med den här ansökan de senaste veckorna, och jag kan tänka mig att de i förbundsstyrelsen som haft som uppdrag att hjälpa mig få in information från våra lokalavdelningar är lika trötta på processen som jag är. Förhoppningsvis ska allt vara i sin ordning så att vi kan beviljas det utvecklingsbidrag vi har ansökt om, och då är definitivt varje slitsam timme värd mödan tusenfalt.

Någon timme efter att jag haft det sista telefonsamtalet med vår revisor om att korrigera en felaktig siffra i vår ansökan så var det dags att kliva in till radion för att diskutera bloggande i Studio Uppland. Jag och en annan bloggare vid namn Anne von Porat fick representera de två huvudtyper av bloggar som man kan urskilja i bloggvärlden. Min blogg är en typiskt samhällsinriktad blogg där fokuset ligger på olika samhällsrelevanta frågor medan Annes blogg är arketypen av den personliga bloggen som fokuserar på skribentens vardag. Givetvis är gränsen inte så glasklar, det blir ibland personligt i den här bloggen, och även personliga bloggare tenderar att skriva om politiska frågor med jämna mellanrum. Radioninlägget finns förresten här för den som vill lyssna. Det är en smula ironiskt att jag inte kan lyssna på det själv eftersom Sveriges Radio är en smula begränsande i vilka format de erbjuder folk att ta del av webradion.

Ett par timmar efter min radiomedverkan satte en av de kurser jag sökt in till nu i höst igång. Kursen heter Gör din röst hörd! Medborgerligt deltagande i det offentliga samtalet. Efter första föreläsningen är jag ännu mer intresserad av kursen än jag var efter att ha läst kursbeskrivningen. Vår föreläsare Brian Palmer är fantastiskt intressant att lyssna på och upplägget på kursen verkar enormt bra. Under de följande tre kurspassen kommer vi som går kursen få göra intervjuer med Andras Malm, Gustav Fridolin och Tobias Smedberg från lobbyföretaget Agenda PR. Därefter kommer vi ha en workshop, filmvisning och ett par avslutande träffar då vi ska diskutera deltagarnas projektarbeten. Projektarbetena går ut på att vi alla, i grupp eller ensamma, ska göra någon form av inlägg i den offentliga debatten.

Min gissning är att mitt inlägg kommer handla om immaterialrätt.