Sitter på Bromma flygplats och dricker en kopp Cappuccino köpt för mina sista svenska mynt. Mitt liv i sin helhet är uppdelat mellan de två resväskorna jag har med mig och ett källarförråd i Uppsala. Mina möbler, och för den delen en stor del av mina prylar, har jag de senaste dagarna sknkt bort till vänner och bekanta som velat ha saker. Mitt korridorrum är uppsagt, och nästa hyresgäst flyttar in redan i veckan. Kort och gott har jag avslutat mitt liv i Sverige och förberett mig för att börja en tillvaro som kanslichef åt Amelia Andersdotter i Bryssel. Synd bara att den otympliga administrationen och politiska konflikter mellan vissa medlemsländer i EU och parlamentet gör att det fortfarande är oklart när Amelia tillträder som observatör och min tjänst därmed kan skapas i realiteten. Fram tills dess lever jag på pengar lånade av vänner, och har tillgång till Parlamentsbyggnaden främst genom Christian Engströms försorg. Förhoppningsvis ska jag lyckas ordna så att jag får en bricka via den gröna gruppen som gör att jag kan komma och gå som jag vill och inte vara beroende av att HAX kommer ner och bekräftar att jag har rätt att inträda i härligheten var gång jag ska in i parlamentsbyggnaden (som han var tvungen att göra under mitt senaste besök när jag hade en besöksbricka till parlamentet).
Exakt vad jag ska göra de här två veckorna är fortfarande oklart, men det klarnar säkert när jag träffat Amelia (som redan är nere i Bryssel) och vi gått igenom hennes agenda för den här Brysselvistelsen. Utöver jobb tänkte jag hinna träffa ett par vänner som jobbar här nere, skaffa mobilabonnemang och bankkonto, och vem vet, kanske även en bostad (vill förresten passa på att rikta ett stort tack till Robert Damberg som hjälpt mig få tak över huvudet i Bryssel under de kommande två veckorna).
