Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett demokrati. Visa alla inlägg

måndag 15 mars 2010

Korta notiser

Noterar att den planerade omröstningen i EU-parlamentet om huruvida beslutet om det tilläggsprotokoll som behövs för att Amelia ska kunna tillträda som EU-parlamentariker ska fattas utan att EU först sammankallar en Convention är planerat att tas den 5:e maj. Vilket var det datum jag tidigare gissat på. Så än så länge har inga förändringar i tidsschemat skett. Frågan kommer diskuteras i EU-parlamentet på ett möte med AFCO på onsdag där jag planerar att sitta som åhörare

Vill även tipsa om Jörgen Lindells utläggning om varför han anser att representativ demokrati är att föredra framför direktdemokrati. 

Slutligen skriver Robert Bengtsson, på Sossar mot Storebror, om Piratpartiet – folkrörelsen som blev ett parti (och försvann?)





torsdag 14 januari 2010

Konflikt i Piratpartiet? På en torsdag? jaja..

Det fanns en gång i tiden då det sällan uppstod konflikter inom Piratpartiet utan att jag hade god koll på dem innan de ens uppstod. Jag satt som partiorganisatör i partiledningen, hade en ordentlig förankring i två av fem partidistriktet och rent krasst var det så få funktionärer totalt i partiet att om man ville få ett internt maktkritiskt perspektiv på en fråga man grubblade över så var jag en av få insatta personer man kunde bolla med.

Den tiden är sedan länge förbi, och det är inte utan att känna en smula maktlöshet som jag sitter här på mitt temporära kontor i Bryssel (läs gärna Amelias rapporteringar härifrån) utan tillgång till Skype och tvingas läsa mig till vad som händer mellan raderna på olika personers bloggar. Som tur är tänker jag inte låta det hindra mig från att ha synpunkter på det som händer.

Isabella Lemoine och Johan Hellberg, två pirater jag träffat och diskuterat med och hyser stor respekt för, har i ett blogginlägg gått ut och förklarat varför de lämnar sina förtroendeuppdrag inom partiet. I korthet menar de att faktumet att Rick och Anna haft tillgång till löpande information om hur resultaten i vårt primärval ser ut och de indicier, som de upplever som starka, om att de även agerat på den informationen gör att valet bör tas om och skötas av neutrala valförrättare. När ni läser kommentarerna till inlägget så bör ni lägga lite extra uppmärksamhet till Emmas väldigt välformulerade kommentar, som jag till stor del instämmer i. Saken har uppmärksammats på andra bloggar och Björn Felten och Emil Isberg har bägge bloggat om saken.

Björn undrar vad da buzz handlar om och menar att vår viktigaste fråga är att hamna i riksdagen. Jag skulle vilja säga att han har fundamentalt fel i det påståendet. Vår viktigaste fråga är att driva igenom vår politik, och för att kunna göra det måste vi upplevas som trovärdiga. Och att inte leva upp till de nivåer av transparens och demokrati som vi samtidigt utkräver av staten gör oss knappast till ett trovärdigt alternativ.

Emil verkar å sin sida inse problemet, men mest av allt vilja sopa det under mattan, en attityd som jag har ännu mindre förståelse för. Det är genom att handlingskraftigt visa att det finns ett problem, men även en vilja att lösa det som partiet kan gå vidare. Vår fablesse för att förtränga interna konflikter så fort de upplevs som obekväma är i mina ögon grunden för det ständigt växande missnöje med ledningen som jag tycker mig skymta var gång jag rör mig bland de aktivister som både är aktiva lokalt och nationellt. Som Isabelle och Johan.

Min uppmaning till styrelsen blir således att resolut agera för att lösa den här konflikten på ett sådant sätt att vi får till ett val och ett valresultat som vi kan förlita oss på utan att behöva bygga den tilliten på ett hopp om enskilda kandidaters goda vilja. Hur det sedan ska lösas i detalj är något som säkert kan diskuteras, men det första vi behöver är ett gemensamt mål, för annars kommer vi aldrig enas om medlen.

Det har skrivits mycket om att Piratpartiet är en enda stor familj på sistone. Och min erfarenhet är att inga konflikter kan bli värre än familjekonflikter som inte hanteras med eftertänksamhet och förnuft.

torsdag 5 februari 2009

Ändamålen får aldrig helga medlen

Klara skriver läsvärt om Piratpartiets organisation idag. Jag väljer att inte svara på hennes fråga. Mest för att jag inte anser att det finns ett svar. Inte ännu. Piratpartiet står inför ett ödesval när det gäller sin organisering. Antingen går partiet mot att bli ett toppstyrt parti där partipiskan viner och där ingen sticker ut. Inte av rädsla för represalier, men av rädsla för att en avvikande åsikt ska skada partiet, och därmed hota de frågor vi driver.

Eller så fortsätter vi på den omvandling som jag tyckt mig se inom partiet mot ett öppet parti som lyfter fram den interna debatten och som vågar stå för att vi inte alltid är överens. Som vågar visa sina svaga sidor.

Det kan kännas lockande att gå mot den första modellen, och mitt intryck är att det är skrämmande många av våra sympatisörer som verkar vilja vrida partiet i den riktningen. Investera all makt och allt ansvar i en stark ledare och köra så det ryker. Men vad är det vi förlorar på vägen? Kan vi verkligen förespråka ett öppet och demokratiskt samhälle om vi inte lever upp till det själva?

Den öppna vägen kanske tar lite längre tid, och det kanske svider att se alla små interna gnabb och stridigheter dras fram i ljuset, men kan vi trovärdighet kräva att våra folkvalda följer de spelregler som demokratin vilar på om vi inte är beredda att göra samma sak själva?

Vi får aldrig låta ändamålen helga medlen, för då kommer vi vakna upp en dag och inse att vi blivit exakt samma som dem vi arbetar mot.