lördag 28 februari 2009

Piratpartiets butik

Jag har varit involverad i Piratpartiets och Ung Pirats profilmaterial sen före valet 2006. Då tyckte jag att det behövdes ett lager av partitröjor som var billigare än de som trycktes vid var beställning i partiets dåvarande butik. Sagt och gjort hostade jag upp pengarna för att köpa in 200 tröjor med partitryck på som jag sedan sålde vidare för inköpspris. Sista tröjan i den laddningen såldes för en månad sedan.

Så sedan blev det helt naturligt för mig att involvera mig i både partiets och ungdomsförbundets beställningar av tröjmaterial och den onlinebutik som vi slutligen lyckades få igång tack vara Jonatan Kindh. Så min källare är sedan snart ett år fylld med kartonger med mängder av partitröjor, och denna fredagskväll har gått åt till att packa ett förtiotal beställningar. Verkar som om Ung Pirats pins, som precis lagts till i butiken, genast blivit väldigt populära då de stod för en betydande del av beställningarna.

Men det är ju bra att våra aktiva kan pryda sig med partiets logga så att vi syns nu inför valet.

torsdag 26 februari 2009

Större än SSU

Jag hoppas att alla har noterat att Ung Pirat numera är större än SSU och därmed Sveriges näst största politiska ungdomsförbund.

Personligen är jag övertygad att effekten av Piratebay-rättegången, implementeringen av Ipred och sedan Piratpartiets framgångar i Europaparlamentsvalet kommer leda till att vi blir det största ungdomsförbundet innan årets slut.

Sedan ska det bli kul att lyssna på när grånande politiker ska förklara varför så få unga engagerar sig politiskt. Kanske för att gammelpartierna inte bara fattar fel beslut utan helt misslyckas att lyfta fram de frågor som intresserar unga?

måndag 23 februari 2009

Folkbiblioteken 2.0

Jag har alltid gillat bibliotek. Mest för att jag alltid gillat böcker, och det brukar det ju finnas en del av på biblioteken. Jag gick metodiskt igenom all science fiction och fantasylitteratur som jag hittade på mitt kommunala bibliotek när jag växte upp. Att köpa alla de böcker jag läste var helt enkelt inte en möjlighet. Och var skulle jag ha gjort av alla böckerna? En bra natt kunde jag lätt avverka en tre till fyra böcker innan mina föräldrar uppmärksammade att jag inte sov och kom upp och skruvade ut glödlampan ur min sänglampa.

Men vilken roll kommer biblioteken spela i det nya kunskapssamhället? Finns det ett behov av bibliotek och utbildade biblotekarier när all litteratur kan laddas ned från nätet? Jag skulle vilja hävda att det alltid kommer finnas behov av bibliotek. Dels för att jag tror att boken som artefakt kommer leva kvar väldigt länge, men ännu mer eftersom jag tror att den service som biblioteken ger är viktigare än själva böckerna.

Överför den sevicen till nätet! Föreställ att vart enskilt bibliotek har en torrenttracker på sin webbsida. Trackern som sådan kan säkert centraliseras, men för åtkomstens skull bör det finnas en ingång dit från de olika bibliotekens webbsidor. Och givetvis ska bibliotekarierna finnas där för att ge råd och stöd för den som vill ladda ner något. Det mest omständdiga med att ladda ner saker idag är ju hur böäkit det är att hitta det man vill ha och att veta vilken kvalitét som det man laddar ned har. Med en rikstäckande stab av bibliotekarier som hjälps åt att kategorisera och indexera alla torrentsfiler borde det besväret minskas betydligt.

Folkbiblioteken var instrumentala för att göra Sverige till det kunskapssamhälle vi har idag. Jag tror att de skulle kunna spela en minst lika viktig roll i att bilda allmänheten i hur man kan använda internet för att hitta den kultur man söker. Något som jag ser som nödvändigt om vi ska kunna överbygga de digitala klyftor som finns.

fredag 20 februari 2009

Hylte

Sitter på tåget ner mot lund och njuter av att jag har mobilt bredband i datorn och därmed kan spendera hela resan uppkopplad.

Så jag försöker använda tiden till att läsa ikapp. Antalet skriverier om Piratpartiet och våra frågor har formligen exploderat på grund av rättegången mot the Pirate Bay och det känns inte ens relevant att försöka gräva fram intressanta länkar. Den som vill följa det som skrivs gör det bäst via partiets specialsydda nyhets och bloggsida live.piratpartiet.se. Där finns länkar till massor av bra inlägg om rättegången.

Mitt i allt mitt läsande hittar jag en TT-nyhet hos Dagens nyheter. Där skrivs det om att alla riksdagspartier backar i medlemsantal. Med undantag för miljöpartiet som ökar en aning (+65 medlemmar). För oss utanför riksdagen går det däremot bättre. Piratpartiet är redan större än miljöpartiet och så fort vänstern lyckats räkna ihop sina medlemstal för förra året kan vi nog konstatera att vi även är större än dem.

Och det slår mig att även folkpartiet borde vara inom räckhåll för oss. De ligger i dagsläget på strax under 18 000 medlemmar. Vi har gått över 10 000 medlemmar men växer stadigt. Och medan de andra partierna inte lyckas rekrytera folk är det enda som egentligen krävs för att vi ska växa att vi pratar med ungdommar om varför vi finns och vad vi står för.

Det bästa exemplet på detta är Hylte. Hylte är en liten kommun i Halland med drygt 10 000 invånare där det inte händer särskilt mycket. Men ett par driftiga pirater, med Nicke Wencel i spetsen, har startat upp en lokalavdelning inom Ung Pirat där och gått in helhjärtat för att övertyga alla de känner om att gå med i lokalavdelningen. Så just nu är över 1% av befolkningen i kommunen medlemmar i Ung Pirat. Och då har den avdelningen bara funnits i någon månad. Jag vågar inte ens gissa hur stor den kommer att vara vid årets slut.

Och kan vi bli så stora i Hylte så finns det inget som säger att vi inte kan bli det i resten av landet. Att få en procent av alla ungdomar i hela landet som medlemmar i Ung Pirat låter som ett bra mål. Åtminstone för i år. Nästa år borde vi kunna bli ännu större.

måndag 16 februari 2009

Piratebayrättegången, dag 1

Jag sitter i den lyssningssal som finns brevid den egentliga rättegångssalen där rättegången mot the Pirate bay har påbörjats idag. Här sitter knappt tjugo personer som inte fått plats i rättssalen och lyssnar. En del, som jag, tar anteckningar medan de sitter här. Men de flesta verkar mest sitta och lyssna på den knastriga ljudupptagning från rummet brevid som spelas upp i högtalaren. Överlag känns det ganska överflödigt med det här lyssningsrummet med tanke på att SVT 24 Direkt sänder live från rättegången.

Jag har tagit mig hit med en stor del av övriga förbundsstyrelsen för Ung Pirat för att delta i den manifestation som ska sätta igång under lunchen. Bland annat kommer vår ordförande Stefan Flod säga ett par kloka ord.

Därefter bär det av tillbaks till Uppsala för att sätta mig i studion hos Radio Uppland för att kommentera rättegången där.

söndag 15 februari 2009

Ett gott förslag från valberedningen

Nu har helgens förbundsstyrelsemöte tagit slut. De flesta i styrelsen är dock kvar och filar på olika dokument som ska upp på vår förbundskongress sista helgen i mars. Förmodligen har det här mötet varit det mest produktiva som vi har haft under året, men så har jag alltid hävdat att tidspress är en bra motivator.

Samtidigt har även förbundets valberedning presenterat sina förslag inför årsmötet. Fem av tolv personer inom förbundsstyrelsen byts ut. Själv är jag ju en av dem som lämnar förbundet, och den person som valberedningen föreslagit som min ersättare är ingen mindre än Tobias Björkgren.

Jag träffade Tobias redan under min tid som vice ordförande för Uppsala studentkår och är övertygad om att han kommer kunna bli en utmärkt förbundssekreterare och att han och Stefan flod kommer få ett spännande uppdrag att tillsammans med den nya styrelsen leda förbundet mot att bli Sveriges största och bästa politiska ungdomsförbund.

Överlag tycker jag att förbundets valberedning presenterat ett spännande förslag med en bra blandning av nya och gamla personer i styrelsen. Jag är övertygad om att den föreslagna styrelsen har alla möjligheter att göra ett strålande jobb det kommande verksamhetsåret.

lördag 14 februari 2009

Förbundskongressen i sikte!

Jag sitter just nu på mitt sista styrelsemöte som förbundssekreterare i Ung pirat och arbetar med möteshandlingarna inför vår förbundskongress som kommer hållas sista helgen i mars här i Uppsala. Det känns lite märkligt att se slutet närma sig på ett engagemang som varit det som upptagit en stor del av min tid sedan förbundet grundades i december 2006. Men jag sade redan innan vi startade upp förbundet att jag enbart skulle sitta som förbundssekreterare tills förbundet stod stadigt på sina egna ben.

Och med ett rejält tillskott i kassakistan från ungdomsstyrelsen, en förbundsordförande som har blivit varm i kläderna och syskonförbund på väg att bildas runt om i Europa så är det med stort förtroende som jag kliver ner som förbundssekreterare. Att valberedningen fortfarande inte presenterat sitt förslag till ny styrelse, och att jag därmed inte vet vem som de tänkt ska ta över min post, är dock ett litet molm på min himmel.

Ett molm som förhoppningsvis snart ska skingras. valberedningen sitter just nu på ett arbetsmöte här i Uppsala parallellt med vårt styrelsemöte, och intrycket jag fått av dem när jag talat med dem är att de verkar ha god tillförsikt om att kunna presentera ett bra förslag redan nu under helgen. Så förhoppningsvis ska jag snart få min nyfikenhet stillad. Efter att ha sett valberedningen arbeta under året har jag stort förtroende för att de ska kunna lägga ett väl genomarbetat förslag som innehåller ett flertal nya spännande personer som kan ta vid och utveckla förbundet vidare.

torsdag 12 februari 2009

Vem tjänar på gratis kultur på nätet?

Sitter på tankesmedjan Fores seminarium Vem tjänar på gratis kultur på nätet? tillsammans med Ung Pirats förbundsordförande Stefan Flod.

Det börjar med att Martin Ådahl hälsar oss välkomna och passar på att berätta lite om Fores och att Fores bett Jonas Andersson och Eric Shüldt att skriva en bok om den framtida digitaliseringen. Ska bli intressant att se vad den boken kommer att ge.

Panelen består, utöver de tre ovanstående även av Nicklas Lundblad, Rasmus Fleischer och Anders Rydell.

Första frågan blir den lite lätt provokativa frågan om det är moraliskt rätt att ladda ner illegalt från nätet. Nicklas menar att det beror på om man är pliktetiker eller effektetiker. En intressant vinkling som jag nog ska försöka återkomma med. Eric berättar om sin bror, 15 år och sinnebilden för den digitala generationen. Han har aldrig köpt en cd-skiva i hela sitt liv. För honom är det inte en fråga. För honom handlar det inte om att det är gratis, utan det bara finns. Hela tiden. Jonas lägger till att vi idag måste se fildelning som normen.

Nästa fråga knyter an och frågar om det är så att lagstiftningen helt enkelt inte hängt med eftersom det verkar finnas ett glapp mellan det allmänna rättsmedvetandet och så lagen är formulerad. Nicklas lyfter fram att dagens lagstiftning baseras på internationella avtal från 1995, en tid då internet knappt fanns. Eric påpekar att det demokratiska systemet och vårt rättsväsene bygger på en långsamhet som gör att den omöjligt kan hålla tempo med utvecklingen. Anders menar att affärsmodellerna kommer anpassa sig till den verklighet som fildelningen skapar oavsett hur lagen ser ut. Upphovsrätten blir helt enkelt irrelevant.

Nicklas frågar sig varför politikerna är så rädda för den här teknikutvecklingen. Eric drar upp att decentraliseringen av information kan vara det som skrämmer etablissemanget, en åsikt jag delar fullt.

Sedan drar en diskussion om rättegången mot The Pirate Bay igång. Den är visserligen intressant, men det känns som om den diskussionen kommer dyka upp tillräckligt ändå den närmsta tiden. Men Eric får samtalet i en intressant riktning genom att fråga om the Pirate Bay inte lever lite på att ligga utanför vad som är ok. Om fildelningen legaliserades, skulle inte Aftonbladetbay konkurrera ut The Pirate Bay? Scenariot är ytterst hypotetiskt, men fortfarande tänkbart.

Så kommer vi in på frågan om betalningen. hur ska artisterna få betalt? Panelen verkar överens om att det är sorteringen som kommer vara värt något. Det är inte upphovsrätten som är värd att betala för, det är sållning, kvalitégranskning och paketering. Den som ger rätt innehåll till rätt person i rätt tid kan ta betalt för det. Kopplingen till spelindustrin görs, en bransch som levt med piratkopiering under hela sin existens.

Rasmus tar upp en enormt viktig aspekt. Nämligen att det inte finns en universallösning, och att det inte heller före digitaliseringen fanns en enda lösning.

Nicklas gör en koppling till kringekonomin runt wow och menar att teknikutvecklingen inte tar bort möjligheter att tjäna pengar, utan faktiskt skapar mängder av möjligheter till nya affärsmodeller.

Frågor från publiken:

Niclas Hellberg, Sveriges regissörer, undrar om det inte finns ett pyramidspel där någon sitter och tjänar på den illegala fildelningen, samt vad han ska säga till sina regissörer eftersom filmbranschen blöder.

Rasmus menar att det är absurt att det är upphovsrätten som är den enda lösningen, att man ska trycka in mer upphovsrätt tills filmbranschen slutar blöda. Varför diskuteras inte kulturpolitik som lösning?

Eric menar att det positiva med rättegången kanske är att just den ekonomiska frågan kommer belysas.Rasmus menar att om man har ett klimat där fler kan driva fildelningssajter så att det skapas lite konkurrens.

Nicklas drar upp att man måste göra åtskillnad på filmbranschen och filmskapandet. filmbranschen kanske blöder, men filmskapandet blommar. En intressant iaktagelse.

Eric drar upp biblioteksjämförelsen.

Annie Johansson, riksdagsledamot, menar att de lagförslag som ligger idag fokuserar mer på upphovsrättsinnehavaren snarare än den tekniska utvecklingen, vilket hon ju givetvis har rätt i. Synd att den insikten inte får genomslag i centerns beteende när det gäller just de lagförslag som ligger.

Rasmus menar att problemet med dagens lagar är att man skapar bieffekter av lagarna som drabbar helt andra aktörer än upphovsmän och användare. Vilka konsekvenser får regleringarna som införs i andra och tredje led.

Nicklas tar upp att själva skapandet håller på att förändras, att steget från användare till kreatör blir väldigt kort. Borde inte samhället uppmuntra det? Sedan påpekar han skillnaden mellan europeisk och amerikansk upphovsrätt när det gäller fair use.

Fråga från nätet: kommer inte deltagarkulturen springa om producenterna, med tanke på att det mesta som finns på nätet är skapat av användarna själva.

Rasmus drar upp hur synen på DJs förändrats, från att setts som några som kapitaliserar på annans musik till att ses som en egen grupp av kreatörer. Anders påpekar att de flesta som skapar saker på nätet aldrig bryr sig om at bevaka sin upphovsrätt. De vill helt enkelt bli kopierade.

Någonstans under frågorna från publiken så märker jag att jag slutat anteckna. Så de som vill veta slutet på seminariet får försöka hitta det på nätet och se den själv. Min gissning är att den går att hitta på The pirate Bay inom kort.

Heldag i Stockholm

Sitter på tåget in mot Stockholm just nu. Ska ta och luncha med Rick och stämma av lite inom partiet, samt diskutera hur medlemregistret behöver utvecklas för att tillgodose Ung Pirats behov. Därefter så ska jag träffa ett par pirater som pluggar på KTH tillsammans med Stefan och diskutera uppstartandet av en piratstudentförening där.

Sedan avslutas dagen med FORES seminarium om vem som tjänar på gratis kultur på nätet. Ser verkligen fram emot seminariet. Med namn som Rasmus Fleischer, Nicklas Lundblad och Anders Rydell (med flera) kan det inte bli annat än en intressant diskussion.

tisdag 10 februari 2009

Pirate Bay rättegången

Vår tids största politiska rättegång. Det låter pompöst, men det är sant, även om lokalerna är små. Som tur är kommer SVTs 24 Direkt sända live på webben.

Nästa vecka startar rättegången som kommer visa hur pass mycket förståelse för nätets potential som våra rättsvårdande instanser har. Gå gärna ditt på måndag och visa ditt stöd!

Min gissning är att de inte kommer ha allt för mycket förståelse. Åtminstone inte tingsrätten. Överklaganden kommer, oavsett utfall, föra den här rättegången hela vägen till högsta domstolen. Och vi i piratrörelsen måste ta den här chansen att föra fram våra budskap. Vi har öppet läge att berätta för alla varför fri kultur och kunskap måste ses som självklara rättigheter om vi vill att vårt samhälle ska realisera sin fulla potential.

Kolla gärna in live.piratpartiet.se för uppdateringar från rättegången. Och läs andra som bloggar klokt om rättegången.

Men om ni enbart ska läsa en annan blogg idag så bör ni läsa Oscars inlägg. Inte så mycket för det han skriver om rättegången utan för det han skriver om vad som är mänskligt. Vissa delar skulle jag vilja hävda borde bli fundament i den framväxande piratideologin. Han skriver:

En av människans djupast liggande drifter är att härmas, att i imitera. I själva verket ligger människans storhet i detta: Vi har inte bara inbyggda instinkter som gör att vi reagerar på ett visst sätt vid ett visst stimulus i omgivningen. Vi ackumulerar successivt och traderar kunskap mellan generationer. Människan bli större hela tiden. Att imitera och kopiera är ett av sätten att överföra kunskap och det skiljer oss från chimpanserna och gör oss framgångsrikare.

[...]

Nätverkssamhället möjligör ett socialare liv än någonsin. Digital teknik möjliggör imitation och kopiering på ett intensivare sätt än någonsin. Det är alltså djupt mänskliga egenskaper som FRIGÖRS av tekniken.

Klockrent skrivet!

Är du inte med i partiet är det hög tid att gå med. Är du redan med är det hög tid att bli aktiv!

måndag 9 februari 2009

Twitter

Efter att ha läst en del om mikrobloggande, och efter viss påtryckning från en del i min omgivning så har jag slutligen beslutat mig för att skatta Twitter. Resultatet ser ni i rutan till höger.

söndag 8 februari 2009

Sydsvenskans upphovsrättsspecial

Sydsvenska dagbladet har idag vikt ett antal sidor av sin kulturbilaga till upphovsrättsfrågan. Som ett extra steg har de sedan valt att tillgängliggöra den delen på Pirate Bay, ett par dagar före tidningen kom ut.

Jag har givetvis laddat ned pdf:en, dock inte från Piratbukten utan från en partikollega. Av någon anledning finns inte Torrentprogram förinstallerade på alla nya datorer och jag har inte kommit för mig att lägga till något på min lilla bärbara eee sedan jag köpte den på mellandagsrean.

För dem som inte läst Sydsvenskans special kan jag rekomendera er att bege er till sydsvenskans webplats direkt. Det är en fantastisk samling intressanta artiklar.

Partiskatt?

Det ligger en motion till partiets årsmöte om att vi borde införa en partiskatt på våra framtida folkvalda. En del kritiker menar, fullständigt felaktigt, att det skulle finnas något i Piratpartiets principer som inte är förenligt med en partiskatt. Det är givetvis en totalt felaktig iaktagelse. Just genom att Piratpartiet så tydligt inte tar ställning till fördelningspolitik så borde det stå självklart för alla och envar att det inte går att förlita sig på våra principer för att få svaret på den här frågan. I slutändan blir det helt enkelt upp till var och en att fundera över om det är rimligt att partiet ska uppmana sina folkvalda representanter att bidra extra till partiets ekonomi. Och om det behövs.

Personligen tycker jag att det är fullt rimligt att anse att de som fått ynnesten att representera partiet även ska betala tillbaka till partiet för detta. Men det kanske är där stötestenen ligger? Jag ser det som en ynnest att få representera partiet. Motståndarna till partiskatt pratar om att folk gör uppoffringar när de tar på sig att arbeta som politiker. Synen på vad det innebär att vara folkvald styr synen på partiskatt. Vi som ser politiska uppdrag som en möjlighet att utvecklas som individer är mer benägna att betala tillbaka till partiet än de som upplever att de likt martyrer iklär sig politikerrollen trots att de egentligen hellre vill syssla meed något annat.

Jag ser det som ganska troligt att motionen om partiskatt röstas ned. Tyvärr måste jag tillägga. Även om den inte var klockrent formulerad i sin ursprungliga version anser jag att det i den följande diskussionen kommit fram tillräckligt med ändringsförslag för att vi ska kunna ta ett bra beslut i frågan.

Men det finns fler sätt än majoritetsbeslut att sätta något i rörelse. Som trea på Piratpartiets EU-valslista och med ambition att kryssas in i Europaparlamentet har jag ett guldläge att föregå med gott exempel. Därför har jag beslutat mig för att om jag blir invald i Europaparlamentet så kommer jag att skänka tio procent av min parlamentarikerlön till partiet. Eller, om det skulle visa sig att partiet inte anser sig behöva de pengarna (någon menade att beloppet enbart skulle bli kaffepengar), så kommer jag skänka dem till Ung Pirat. För där vet jag att de kommer uppskattas och komma till användning.

lördag 7 februari 2009

Valberedningen nästa?

Piratpartiets valberedning har lagt fram sina förslag inför partiets årsmöte. Överlag tycker jag att valberedningen verkar ha gjort ett strålande arbete och lyckats hitta väldigt bra kandidater till de olika uppdrag som ska väljas på årsmötet.

Själv har jag blivit föreslagen att sitta i partiets valberedning, något jag verkligen ser fram emot. Utöver mig har följande personer föreslagits till att ingå i den kommande valberedningen: Jan Lindgren, Marco Baxemyr, Jonatan Kindh, Mimmi Lowejko och Jonathan Rieder Lundkvist. Jag tror att vi kommer bli en bra grupp och kunna komplettera varandra på olika sätt.

Varför skulle då jag bli en bra valberedare?
Jag tror att jag kommer kunna bidra till valberedningens arbete genom min erfarenhet från andra valberedningsuppdrag och genom mitt kontaktnät inom Ung Pirat.

Jag har tidigare suttit ett år som valberedare i Wermlands Nation i Lund, där valberedningen har som uppdrag att hitta folk till en mängd olika uppdrag. Allt från styrelseuppdrag och heltidsarbetande chefer på studentnationen till barchefer och pr-ansvariga ska hittas.

Jag har även suttit som valberedare i Sverok under två års tid. Där gick arbetet ut på att ge förslag på en förbundsstyrelse för förbundet som både kan representera förbundet utåt och samla förbundets olika föreningar och verksamhetsområden internt. Eftersom jag satt som valberedare under en period då det fanns ganska starka slitningar inom förbundet var det en milt sagt svår uppgift.

Slutligen har jag även suttit med i rekryteringsgruppen till jobbet som Direktör för studenthälsan i Uppsala. Tillsammans med representanter från universitetet skulle vi vaska fram en ny direktör till verksamheten eftersom den sittande gick i pension. Jag har även deltagit i att rekrytera personal till ett antal heltidsarvoderade uppdrag på Uppsala studentkår under mitt år som vice ordförande där.

Allt det här gör att jag har en gedigen erfarenhet av att hitta och lyfta fram driftiga individer och se hur olika personligheter kan komplettera varandra i en grupp. Förhoppningsvis ska det kunna bidra till att partiet även nästa år får en kompetent och välfungerande valberedning

Borde jag ta åt mig?

I det senaste funktionärsbrevet inom piratpartiet raljerar Rick om att det finns en del aktiva som sitter och funderar på om vi inte borde ha en fungerande föreningsdemokrati inom partiet och hur den i så fall borde vara uppbyggd istället för att faktiskt ta tag i allt praktiskt arbete som behöver göras. Klara tycks mena att just jag borde ta illa vid mig av det som skrivs i funktionärsbrevet.

Men av någon anledning gör jag inte det. Kanske mest för att jag för länge sedan vant mig vid Ricks lite nedlåtande inställning till hur föreningar normalt är organiserade. Det är en fullt naturlig effekt av hans bakgrund i företagsvärlden.

Men en annan anledning att jag inte tog åt mig var att jag aldrig uppfattade piken riktad mot mig. Jag har aldrig valt att sitta och käbbla om mötesformalia istället för att bidra med praktiskt arbete. I mitt fall har snarare den intressanta debatten inom partiet om hur vi kan kombinera styrkorna i ett nätverksprojekt med kontrollfunktionerna och stabiliteten i en mer konventionell organisationsstruktur varit det som givit mig energi att orka med allt praktiskt. Från valsedelsdistributionen i förra valet, uppbyggnaden av Ung Pirat, lobbyarbetet i Almedalen, hjälpen med att få finnarna att starta en egen ungdomsorganisation, paketerandet av partiets profilmaterial till så enkla saker som att skriva debattartiklar, finnas på Piratpartiets söndagsfikor här i Uppsala och svara på frågor från nya medlemmar och hjälpa in dem i organisationen och att åka och medverka på demostrationer i Stockholm.

Så när Rick skrev att vissa sitter och diskuterar föreningsdemokratifrågor istället för att arbeta aktivt kan han inte ha skrivit om mig. Men vem kan han egentligen ha menat? För de personer som jag hör tala mest om att partiet behöver utvecklas i en mer demokratisk riktning är just alla de aktiva vi har som sliter och släpar med att få saker att hända.

Det jag tror Rick missar är att aktivism utan självreflektion är lika dåligt som självreflektion utan aktivism. Eller så ser han det helt enkelt som så självklart att det inte behöver skrivas ut. Jag hoppas på det senare.

torsdag 5 februari 2009

Ändamålen får aldrig helga medlen

Klara skriver läsvärt om Piratpartiets organisation idag. Jag väljer att inte svara på hennes fråga. Mest för att jag inte anser att det finns ett svar. Inte ännu. Piratpartiet står inför ett ödesval när det gäller sin organisering. Antingen går partiet mot att bli ett toppstyrt parti där partipiskan viner och där ingen sticker ut. Inte av rädsla för represalier, men av rädsla för att en avvikande åsikt ska skada partiet, och därmed hota de frågor vi driver.

Eller så fortsätter vi på den omvandling som jag tyckt mig se inom partiet mot ett öppet parti som lyfter fram den interna debatten och som vågar stå för att vi inte alltid är överens. Som vågar visa sina svaga sidor.

Det kan kännas lockande att gå mot den första modellen, och mitt intryck är att det är skrämmande många av våra sympatisörer som verkar vilja vrida partiet i den riktningen. Investera all makt och allt ansvar i en stark ledare och köra så det ryker. Men vad är det vi förlorar på vägen? Kan vi verkligen förespråka ett öppet och demokratiskt samhälle om vi inte lever upp till det själva?

Den öppna vägen kanske tar lite längre tid, och det kanske svider att se alla små interna gnabb och stridigheter dras fram i ljuset, men kan vi trovärdighet kräva att våra folkvalda följer de spelregler som demokratin vilar på om vi inte är beredda att göra samma sak själva?

Vi får aldrig låta ändamålen helga medlen, för då kommer vi vakna upp en dag och inse att vi blivit exakt samma som dem vi arbetar mot.

onsdag 4 februari 2009

Produktiv dag och förväntan inför morgondagen

Jag började dagen med att möta upp med Ung Pirats förbundsordförande Stefan Flod vid niotiden i morse för att vi skulle komma igång med allt arbete som behöver göras. Har dragit lite i ekonomin, detta ständiga aber kring min hals som jag aldrig verkar hinna ikapp med. Petade även en del på en hemsida för Ung Pirats östra distrikt. Hemsidan är inte helt klar ännu, men nu är den i alla fall så pass genomarbetad att den kan tittas på.

Under dagen har vi även tagit en sväng förbi Uppsala kommuns föreningsservice och ordnat en lokal till Ung Pirats förbundskongress, som hålls sista helgen i mars här i Uppsala. tog även kontakt med Fyrishov där vi bodde på förra årets kongress för att se om de kunde ordna bostad åt oss även i år.

Vidare har jag jobbat vidare med att leta efter kontorslokal till vårt stundande kansli. Att som nu snylta kontorsplatser av Uppsala studentkår fungerar ju under en kortare tid, men deras tålamod med att vi lånar utrymmen av dem lär ju tryta förr eller senare. Även om vi enbart lånar de utrymmen som inte används av någon annan för stunden. Än så länge är det ingen framgång på kontorsfronten, men jag har ett par olika trådar som jag hoppas ska ge utdelning.

Just nu sitter jag på ett Nationsrådsmöte på Värmlands nation. Nationsrådet är motsvarigheten till en styrelse här på nationen. Förhoppningsvis tar mötet inte för lång tid, för när det är slut behöver jag läsa in mig på den mediautbildning som LSU anordnar imorgon där jag och Stefan ska delta.

Mediautbildningen imorgon verkar verkligen givande. LSU har tagit fram den i samarbete med Westanders PR-byrå och upplägget är en blandning av teori och praktik. Efter det är det givetvis Piratöl på V-dala med Piratstudenterna.

Piraterna - De svenska fildelarna som plundrade Hollywood

Jag har funderat på att skriva ett inlägg om boken Piraterna en tid nu. Men eftersom alla andra redan har skrivit om boken (till och med i gammelmedia) och jag ännu inte har läst den (utöver kapitlet som ligger uppe hso Realtid.se) så har det inte blivit av. En som läst den är däremot den piratkritiske Andreas Ekström som recenserat boken i sydsvenskan.

Men så fick en artikel i Svenskan mig att reagera. Två dagar innan boken släpps finns den att ladda ner från Piratebay. Betyder det att den kommer att floppa i bokaffärerna? Det är ju inte så osannolikt att de två grupperna som kommer vilja läsa boken är just de pirater och antipirater som boken handlar om. Innebär då det här att halva köpkretsen är borta nu när vi kan tanka ner den fritt? Nej, givetvis inte. Jag kommer köpa boken. På samma sätt som jag köper alla andra böcker som skrivs om fildelningsfrågan som jag hittar. Jag vill nämligen ha dem i bokhyllan. Jag vill kunna packa ner den i min väska och läsa på tåget. Jag vill stoppa in små papperslappar på de ställen där jag hittar stycken som jag vill citera i framtida bloggposter. Jag vill kunna visa alla som kommer hem till mig att boken står i min bokhylla. Min bokhylla är nämligen ett sätt att visa vem jag är: Säg mig vad du läser och jag ska säga dig vem du är.

Och jag är övertygad om att jag inte är den ende piraten som kommer att köpa boken. Ska vi tillämpa lite enkel matematik så är jag faktiskt övertygad om att det kommer vara betydligt fler pirater än antipirater som köper boken. Och hör jag om någon som bjuder in författarna för att tala om boken i närheten av Stockholm/Uppsala kommer jag troligen ta mig dit för att lyssna på föredraget också.

Jag vill förresten rikta specifika tack till Emma och Leo för inspiraton och länktips till det här inlägget.

Hemma från Finland

Tänkte försöka sammanfatta mina tankar från den internationella piratkonferensen i Helsingfors som var i helgen. Christian har lagt upp ett par bilder från konferensen.

Förberedelserna inför Ung Pirats deltagande på konferensen var minst sagt röriga. I förbundsstyrelsen visste vi inte om vi skulle ha råd att skicka iväg en delegation förrän vi fick det glädjande beskedet att vi tilldelats statsbidrag, två veckor före avfärd. Därefter behövde resan styras upp. Grundtanken var att skicka två personer från förbundsstyrelsen och två personer som var aktiva lokalt. Dels för att våra finska värdar ville ha input på vad för sorts aktiviteter som Ung Pirat anordnar lokalt, och dels för att ge fler personer än förbundsstyrelsen möjlighet att delta i vad som lovade att bli en spännande resa. Efter ett par turer i styrelsen visade det sig dock att ingen utöver mig själv kunde åka, och därmed så ändrades det i sista stund så att en tredje deltagare plockades från de lokalt aktiva. Till detta kom att förbundsstyrelsen inte hade någon vana av att skicka iväg den här typen av delegationer, vilket skapade lite oreda kring ansvarsförhållandet i gruppen. Något som egentligen inte reddes ut ordentligt förrän vi var på plats i Helsingfors.

Konferensen skulle enbart hålla på under lördag-söndag, med välkomstmiddag på fredagen. Men vi från Ung Pirat var inbjudna redan på torsdagen för att delta i ett möte för det blivande Piraattinuoret, Finlands motsvarighet till Ung Pirat. Jag har förresten skrivit ett separat inlägg om det mötet.

Så vi tog färjan från Stockholm på onsdagen och anlände till Helsingfors på torsdagens morgon. Att ta färjan istället för att flyga var inte enbart ett billigare alternativ, det var ett fantastiskt bra sätt att svetsa samman den lilla delegationen från Ung Pirat. Fast på en båt under nästan ett dygn och därmed ganska väl avskärmade från omvärlden fanns inte så mycket att göra utöver att lära känna varandra. Det kan tilläggas att de enda i gruppen som träffats tidigare var Mimmi och Sandra, på ett piratläger en vecka tidigare som Piratpartiets södra distrikt anordnat. Däremot hade jag och Sandra pratats en del över nätet ända sedan Ung Pirat Helsingborg grundades. Men på båten lärde vi snabbt känna varandra, och jag känner att såhär efter resan har jag inte enbart fått en fantastisk upplevelse, utan även tre nya vänner. Egentligen ännu fler, för något säger mig att det inte är sista gången jag träffar de finska piraterna i Piraattinuoret.

Om mötet med de finska piraterna var en upplevelse i engagemang och driftighet så var själva den internationella konferensen som sådan av ett helt annat slag. Där var det ändlösa samtal om övervakningslagar och tvister mellan de olika deltagarna som dominerade. Representanten från det spanska piratpartiet var oense med övriga om turerna kring den förra internationella konferensen, där ingen från spanska piratpartiet hade deltagit, och mötet snöade ett flertal gånger in på diskussioner om vem som gjort vad och varför. Resten av tiden gick åt till att de minsta piratpartierna närvarande höll de längsta presentationerna om vad som hände i deras respektive länder. Istället för att diskutera vilka aktiviteter de planerade att ha kretsade allt kring att kritisera olika lagar som var på gång. Förmodligen för att de inte hade några aktiviteter inplanerade. Ska man vara krass kunde man se en tydlig uppdelning mellan de tre stora partierna (svenska Piratpartiet, finska Piraattipuolue och tyska Piratenpartei) och de tre små (holländska Piratenpartij, spanska Partido Pirata och danska Piratpartiet).

Det som saknades på mötet var en mötesordförande som kunde styra upp diskussionerna när de spårade ur. Anton, Piraattipuolues internationella sekreterare och den som anordnat konferensen, gjorde sitt absolut bästa, men det är helt enkelt inte möjligt för en enda person att ansvara för att styra mötet, ansvara för all logistik kring konferensen samt att planera en demostration mot Lex Nokia samtidigt. Och det innebar att de tillfällen han var tvungen att lämna rummet körde diskussionerna obönhörligen fast i meningslösa bagateller.

Men allt var inte mörker. Det gjordes en tidslinje över vad som kommer hända i de olika länderna under våren. Och jag tror att jag lyckades sälja in idén med att starta upp ungdsomförbund även i de andra länderna. Finland är redan på gång, och den tyska represenanten verkade anse att det nog skulle gå att få igång ett ungdomsförbund under året. Även danmark kan det finnas potential i, om inget annat för att det är så nära att vi kan skicka folk från Ung Pirat dit att hjälpa till om det behövs. Om de länderna kommer igång under året skulle det innebära att vi borde kunna starta upp YPEC (young pirates european confederation) senast 2010.

Jag släppte även idén om att ordna ett gemensamt piratläger i Sverige under sommaren 2010. En idé som mottogs väl av alla närvarande. Nu måste jag bara sälja in idén till Ung Pirat här hemma i Sverige.

Det här blir min sista rapport från den internationella konferensen i Finland. Men förhoppningsvis inte min sista rapport från internationella piratkonferenser. För oavsett om mötet inte alltid var så strukturerat och konstruktivt som jag skulle vilja så tror jag att den här typen av möten är fantastiska för att skapa en global identitet inom piratrörelsen och för att påminna oss om att slaget om rätten till kunskap inte är en avskiljd svensk företeelse, utan en kamp som måste föras på den globala nivån.

Lyckas jag ta mig hela vägen till Europaparlamentet så kommer jag se till att bjuda in till nästa internationella konferens nere i Bryssel. Även om jag vidhåller att Hohenstein vore en bra plats för en piratkonferens.

måndag 2 februari 2009

Stora Bloggpriset

Fick precis reda på att Marie Andersson, som bloggar på Opassande.se vann Stora Bloggpriset i kategorin politik. En välförtjänt seger om ni frågar mig. SJälv läser jag i princip allt som hon skriver och det är väldigt lite som jag inte funnit intressant. Anna Troberg har intervjuat den glada vinnaren.

Från mig får hon ett stort grattis!

Att sedan Mikael Nilsson och Anna Petersson fick Aftonbladets hederspris för deras arbete med StoppaFRAlagen.nu känns också väldigt rätt.

Stort grattis även till dem