Inget besked om Amelia Andersdotters tillträde den här veckan

Jag hade höga förhoppningar om att EUs regeringschefer skulle klämma in det möte som krävs för att besluta om det ändringsfördrag av Lissabonfördraget som öppnar för Amelias tillträde som parlamentariker under det statsschefsmöte som ägt rum igår och idag. Tyvärr verkar så inte vara fallet utan tanken verkar istället vara att ta mötet digitalt nästa vecka istället. Vilket gör att vi får leva i ovisshet ett tag till, även om det inte finns några signaler på att den plan som ligger inte ska fullföljas. Men man ska aldrig ta ut saker i förskott.

Tidigare inlägg om Amelias situation:

26e januari
29e januari
18e februari
25e februari
2e mars
5e mars
28e april

Uppdatering angående Amelia Andersdotters tillträde som Eu-parlamentariker

Nu var det ett tag sedan jag skrev om processen kring det ändringsfördrag som måste till för att Amelia Andersdotter ska kunna tillträda som parlamentariker i Europaparlamentet. Mina tidigare inlägg om det hela kan ses här:

26e januari
29e januari
18e februari
25e februari
2e mars
5e mars

AFCO ställde sig den 7e april bakom rådets förslag om att inte kräva en konvention för att göra den föreslagna fördragsändringen, och parlamentet förväntas besluta detsamma när frågan avgörs i plenum den 5-6 maj i Bryssel. Om så blir fallet förväntas rådet hålla en IGC (intergovernmental conference) i samband med det statschefsmöte som ska hållas den 17-18 juni. Först därefter kan parlamentet sedan sätta ett datum för när de blivande parlamentarikerna ska få observatörsstatus.

Men det går i alla fall åt rätt håll..

Utkast till rapport rörande rådets förslag till övergångsregler för nya parlamentariker

Här kommer ett nytt inlägg i serien om övergångsreglerna som ska antas för att Amelia Andersdotter ska kunna antas som EU-parlamentariker.

Tidigare inlägg av mig på ämnet är skrivna:

26e januari
29e januari
18e februari
25e februari
2e mars

Det senaste som har hänt är att den spanska parlamentariker som utsetts som rapportör på frågan om rådets förslag på övergångsregler för tillträdet av Lissabonparlamentarikerna samt på rådets begäran att få ta beslut i frågan utan att sammankalla ett konvent har lagt fram utkast till de bägge ärendena.

Innehållet är föga överraskande. Rapportören för fram ett missnöje med den franska särlösningen men anser inte att ett konvent är behövligt (snabb översättning från byråkratiska). Nu ska vi bara se om det kommer in massa ändringsförslag till rapporten innan den klubbas av AFCO. Det kommer diskuteras i de olika partigrupperna de närmsta veckorna och liberalerna har redan flaggat för att de kommer ha synpunkter.

Återkommer i ämnet när jag vet mer.

Tillträdet av nya EU-parlamentariker. Situationen på Malta och i Frankrike

Jag tänkte göra lite tillägg till det inlägg jag skrev för inte allt för länge sedan om övergångsreglerna som krävs för att möjliggöra tillrädet av de 18 nya EU-parlamentariker som ska finnas enligt Lissabonfördraget. Först tänkte jag tipsa om Europaparlamentets presstjänst som har ett par enkla och lättförståliga inlägg om det hela.

Amelia Andersdotter är uppenbarligen inte den enda av de 18 nya parlamentarikerna som otåligt väntar på att få tillträda. Maltas nya parlamentariker, Joseph Cuschieri, har uttalat hård kritik mot hur Malta och den egna partigruppen inte gjort tillräckligt för att tillse att de nya parlamentarikerna får tillträda, samt över  bristen på information han mottagit kring processen. En kritik som chefen för EU-parlamentets kontor på Malta beskriver som förstålig.

Han menar att problemet ligger hos Frankrike. En åsikt som återkommer hos alla jag diskuterat frågan med. Europolitics har ganska bra sammanfattning av situationen i allmänhet och problemen i Frankrike i synnerhet.

Själv har jag på min lista att göra den här veckan att få tag på Petra Prossliner, som är den gröna gruppens rådgivare i konstitutionella frågor, för att få reda på hur de tre gröna MEParna som sitter i AFCO ser på situationen.

Spanien föreslår övergångsregler som öppnar för de nya EU-parlamentarikernas inträde som parlamentariker redan i december 2010

Nu har Spanien lagt det förslag med övergångsregler som ska öppna upp för att EU-parlamentet utökas med de 18 nya parlamentariker som vissa länder ska få enligt Lissabonfördraget. Fördragsförslaget innehåller inget oväntat när det gäller tillsättandet av Lissabonparlamentarikerna utan föreslår enbart de tre lösningar som ministerrådet redan enats om:

a) antingen genom allmänna, direkta ad hoc-val i den berörda medlemstaten i enlighet med
tillämpliga bestämmelser för valen till Europaparlamentet, eller
b) genom hänvisning till resultaten av valen till Europaparlamentet den 4−7 juni 2009, eller
c) genom att den berörda medlemsstatens nationella parlament bland sina ledamöter utser det
antal ledamöter som krävs enligt ett förfarande som fastställs av var och en av dessa
medlemsstater.

Det är alternativ c, skapat för att tillgodose intressena hos Frankrikes president, som riskerar att göra att parlamentet sätter sig på tvären och sinkar processen. Genom att ha fått igenom sitt undantag säkrar Sarkozy att en av de två franska platserna tillfaller hans parti, vilket alternativ a inte skulle ha gett honom. Eftersom alternativ c dessutom innebär ett undantag från principen om att alla parlamentariker ska vara direkt folkvalda till EU-parlamentet av folket i Europa har det väckt stark kritik hos främst liberala parlamentariker med rättspatos.

Om den tidsplan som finns i tilläggsprotokollet följs kommer de nya parlamentarikerna tillträda första december 2010, men för att så ska vara fallet måste allting gå som på en räls. Ett antal hinder hotar att sätta käppar i hjulet.

Det första är EU-parlamentet själva.  Lissabonfördraget ger parlamentet betydligt mer inflytande än tidigare över förändringar i de fördrag som ligger till grund för EU och det normala förfarandet är därmed att det ska hållas ett konvent, vilket är en allt annat än skyndsam process. Dock finns det en möjlighet för rådet att anhålla till parlamentet om att man ska hoppa över att ha ett konvent, vilket rådet i det här fallet har gjort. Frågan har landat hos AFCO som är det utskott som handhar den här typen av frågor. De kommer att rösta i frågan den sjunde april, varefter jag antar att parlamentet sedan kommer rösta i den avgörande röstningen någon gång under den följande Strassbourgveckan (vecka 16). Det normala är dock att parlamentet går mer eller mindre på den linje som röstats fram i utskottet. Liberala ledamöter i AFCO har redan signalerat att de kommer motsätta sig den franska linjen och eventuellt kräva ett konvent, men det avgörande är i slutändan hur den stora alliansen bestående av den kristdemokratiska och den socialdemokratiska gruppen ställer sig, vilket vi inte vet i dagsläget.

Det som talar för att det eventuellt kan bli så att parlamentet inte bestämmer sig för att sätta käppar i hjulet är att den rapportör som valts att bereda ärendet åt AFCO är en spanjor vid namn Íñigo Méndez De Vigo från Partido Popular som är medlemmar i EPP. Det innebär att han dels kommer från det land som har mest att tjäna på ett snabbt resultat, dels från ett parti som får en ny parlamentariker genom fördraget och dels från den partigrupp som får det största tillflödet av nya parlamentariker genom fördraget. Om man ska vara cynisk och se till hans egenintresse (vilket brukar vara en bra utgångspunkt i de flesta politiska sammanhang) har han alltså allt att vinna på att  se till att inte parlamentet sinkar processen.

Skulle det vara så att parlamentet avhåller sig från att kräva ett konvent innebär det inte automatiskt att allt är klart. Även om vi kan anta att ministerrådet kommer stödja den spanska skrivelsen eftersom den går i linje med vad rådet redan kommit överens om så måste tilläggsprotokollet sedan ratifieras av de nationella parlamentet i samtliga medlemsländer innan det träder i kraft.  Skulle ett enda land säga nej faller förslaget och vi får antingen inga nya parlamentariker före 2014, eller så läggs det ett nytt förslag och processen får starta om på nytt från ruta ett. 

Om det istället blir så att alla nationella parlament godkänner fördraget, men att något parlament drar ut på tiden förbid förste december i år kommer fördraget träda i kraft månaden efter att det sista medlemslandet har ratifierat fördraget.

Så även om det givetvis känns bra att ha koll på hur processen ser ut är den bistra sanningen att vi fortfarande inte har ett säkert datum för när, eller ens om, Amelia Andersdotter tillträder som EU-parlamentariker. Utöver att vi vet att det inte kommer ske tidigare än i december i år. Möjligtvis kan hon få observatörsstatus före dess och ryktet säger att om allt går enligt ministerrådets föreslagna tidsplan kan det komma att ske när verksamheten i parlamentet drar igång efter sommaren.