Debattartikel i Ergo

Jag skrev, tillsammans med Piratstudenternas ordförande Mårten Fjällström, en debattartikel till Uppsala Studentkårs tidning Ergo angående den koppling som finns mellan SFS och Föreningen Svenska Läromedel som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Tänkte att jag även skulle publicera debattartikeln här:

Dags för kåren att lämna SFS

Varje år betalar Uppsala studentkår runt en miljon kronor i medlemsavgift till Sveriges förenade studentkårer, SFS. Trettio kronor per student och år går oavkortat till SFS. Argumenten från förespråkarna för ett medlemskap är att det behövs en stark och enad studentrörelse för att på bästa sätt företräda studenternas intressen. Och det låter väl vettigt när man hör det. Men vad tjänar vi studenter i Uppsala på att skeppa pengar till en organisation som säger sig företräda studenterna men i verkligheten snarare verkar företräda vissa ekonomiska särintressen?
I DN den 18 augusti lånar Moa Neuman, ordförande för SFS, ut sitt namn, och därmed studentrörelsens legitimitet, till en artikel som verkar vara ett rent beställningsverk från upphovsrättsindustrin. Det kan knappast sägas ligga i studenternas intressen att utan reflektion ställa sig på samma sida som Föreningen svenska läromedel, en organisation som medelst brottsprovokationer fått kopieringsfirmor i närheten av högskolor att stänga igen, och som driver en aggressiv kampanj för striktare upphovsrättslagstiftning.

Men det är inte särskilt förvånande. Föreningen Svenska Läromedel har ett starkt inflytande över SFS. Till exempel så sponsrades SFS senaste kongress av Föreningen svenska läromedel och en person som tidigare var vice ordförande på SFS är numera anställd av föreningen Svenska läromedel. Men det som kanske tydligast visar på kopplingen är att när SFS i julas skulle dela ut en julklapp till aktiva på kårer runt om i landet så var det skriften “Varför dog Bellman?” som delades ut. Den boken är en propagandaskrift för en hårdare upphovsrätt skriven av Göran Hägg, på beställning och bekostnad av Föreningen svenska läromedel.
Att Föreningen svenska läromedel använder sig av alla metoder de kan för att lobba för ett politiskt budskap som saknar legitimitet bland merparten av de unga i samhället idag är inget att förvånas över. Men att SFS okritiskt låter sig köpas att gå upphovsrättslobbyns ärenden visar på en organisation som inte förmår att leva upp till sitt syfte. Nämligen att värna om studenternas intressen. Och att slänga bort en miljon om året på att SFS ska arbeta för helt andra intressen än de säger sig företräda kan aldrig vara ett bra hushållande med Uppsalastudenternas pengar.
Vi undrar om det inte är dags för Uppsala studentkår att lämna SFS och använda pengarna till att tillvarata våra egna medlemmars intressen istället för att låta SFS använda dem för att tillvarata Föreningen svenska läromedels intressen.

Mårten Fjällström
Ordförande, Piratstudenterna

Mattias Bjärnemalm
Förbundssekreterare, Ung Pirat

Kurslitteraturen upphovsrättsstridens nästa slagfält?

I maj för ett drygt år sedan valdes jag till vice ordförande för Uppsala studentkår på ett mandat från kårpartiet Piratstudenterna. När jag tillträdde fick jag frågan vad piratrörelsen hade att göra i kårpolitiken, och om sanningen ska fram så hade jag inte en alltför klar bild av exakt hur vår politik skulle fungera i studentrörelsen.

Men efter en termin, när det närmade sig jul, fick jag det slutliga beviset för att vår strategi hade varit riktig. Sveriges förenade studentkårer (SFS), en samarbetsorganisation för merparten av sveriges studentkårer, skickade en julklapp till samtliga ordföranden i organisationens medlemskårer. Men det var ingen kaffemugg med ett käckt budskap som vi fick i present. Det var boken Varför dog Bellman? av Göran Hägg. Och skälet att de gav bort just den boken var att organisationen som låg bakom framtagandet av boken, Föreningen Svenska Läromedel (FSL), varit givmilda nog att förse SFS med tillräckligt många exemplar av boken för att de skulle kunna sprida den vidare. För de som undrar är boken en propagandaskrift för vikten av en striktare upphovsrätt. I samma givmilda anda sponsrade FSL även SFS fullmäktigemöte som i år hölls i Göteborg. I den väska som delades ut till alla delegater från SFS medlemsorganisationer låg givetvis ett exemplar av boken Varför dog Bellman?

Men varför vill då FSL att en samling spridda kårpampar runtom i landet ska övertygas om vikten av en striktare upphovsrätt? Här måste jag tillåta mig att spekulera.

Det första och kanske det mest rättframma skälet är att dagens kårpolitiker är morgondagens politiker. Framför allt inom socialdemokraterna och folkpartiet verkar kårengagemang vara en smidig gräddfil in i rikspolitiken, men även de övriga partierna har sin beskärda del av före detta kårpolitiker. Att då färga dessa blivande politikers åsikter i god tid innan de slagit igenom inom sina respektive partier måste ses som en klok framtidsinvestering.

En annan anledning är att studentrörelsen förmodligen uppfattas som en betydligt mer opartisk aktör i upphovsrättsdebatten än vad FSL är. Ett uttalande om vikten av en mer restriktiv upphovsrätt som kommer från studentföreträdare kommer helt enkelt uppfattas som fri från egenintressen av både beslutsfattare och folk i allmänhet. Samma sak är knappast fallet när förlagen beklagar sig över sina förlorade presumptiva intäkter vars ickeexistens ska ha orsakats av piratkopieringen.

Den viktigaste aktören inom studentrörelsen på nationell nivå är utan tvekan SFS och så sent som för ett par dagar sedan återfanns ett uttalande från den nuvarande ordföranden Moa Neuman i en artikel i Dagens Nyheter. Artikeln måste nog ses som ett rent beställningsjobb från förlagsvärlden vilket Moa givetvis måste varit väl medveten om när hon gjorde sitt uttalande.

Till historien hör att SFS vice ordförande mellan 2004-2006, Lotta Ljungquist, uttalade sig skeptiskt i Svenska Dagbladet till den förändring av upphovsrätten som genomfördes 2005. Idag däremot jobbar samma Lotta Ljungquist på FSL. Hennes arbetsuppgifter är att vara är projektledare för föreningens upphovsrättsarbete, pressansvarig samt samordna föreningens externa kontakter och opinionsbildningsarbete. Ett arbete hon uppenbarligen redan påbörjare i praktiken då hon fortfarande jobbade på SFS. Sedan dess har FSL regelbundet mixat budskapet att studiemedlet måste höjas med att upphovsrätten måste värnas.

Ett ytterliggare belägg för att bokförlagen vill värva studentrörelsen i sin kamp för en mer restriktiv upphovsrättslagstiftning fick jag när de kontakter jag fortfarande har på Uppsala studentkår skickade nedanstående mail vidare till mig:

Hej,

Skickar enligt överenskommelse ett diskussionsunderlag för debattartikeln som Förläggareföreningen står bakom. Tanken är att den ska vara undertecknad av rektorer, professurer, studentorganisationer samt Förläggareföreningen själva. Har ni någon kommentar/något att lägga till? Är detta något som er organisation kan tänka er att stå bakom?

Personen som skickade mailet jobbar på PR-företaget Springtime. Uppenbarligen har de anlitats av Svenska Förläggareföreningen (SvF) för att bistå dem i lobbyarbetet för en mer restriktiv upphovsrätt. Kopplingen mellan FSL och SvF är ganska tydlig. De har bägge kontor på samma adress och bägge organisationerna har juristen Caroline Lagercrantz Nordstrand bland sina anställda. Så vi kan nog räkna med att idén om att utnyttja studentrörelsen i lobbyarbetet diskuterats och samordnats mellan organisationerna.

Den debattartikel som refereras till i mailet innehåller den vanliga gamla skåpmaten om branschens nära förestående undergång blandat med varnande ord om hur hela utbildningssverige kommer utarmas när de stackars kurslitteraturförfattarna inte längre har råd att skriva kurslitteratur. Är någon intresserad av att läsa den så kan ni hojta till så skickar jag över den.

Det är värt att notera att i princip samtliga argument som förs fram av förläggarbranschen mot en generös upphovsrättslagstiftning när det gäller icke komersiella syften även kan användas för att argumentera mot att universitetsbiblioteken ska ha kurslitteraturen bland sina böcker. Även utlåningar från universitetsbiblioteken innebär ju en potentiell utebliven försäljning och därmed en förlust av en potentiell intäkt för författaren.

Förhoppningsvis kommer studentrörelsen inse detta och upptäcka att kampen för en generösare upphovsrätt kring icke komersiell spridning av kurslitteratur egentligen enbart är en modernare variant av kampen för bra tillgång till kurslitteratur vid universitetsbiblioteken. En kamp som de flesta studentkårer bedrivit länge.

Anna Troberg och Rasmus Fleischer har bägge skrivit läsvärda inlägg om artikeln i DN.