Uppsala studentkårs fullmäktigeproblem är inte formalian

I senaste numret av Ergo kritiseras Uppsala studentkårs fullmäktige för att vara formaliafetischister som lägger mer vikt på retoriska debatter än att jobba för studenternas bästa. Emil Paulsrud, Piratstudenternas ordförande i Uppsala, kommenterar insiktsfullt. Men Ergo ställer aldrig den intressanta frågan varför det ser ut som det gör. Varför fullmäktige fastnar i utdragna debatter där det verkar viktigare att föra fram sin åsikt än att faktiskt konstruktivt bidra till kårens verksamhet.

Problemet ligger inte i vilka vi väljer in till vårt fullmäktige. Det ligger i den makt- och rollfördelning som existerar inom Uppsala studentkår. Fullmäktige är idag i praktiken inget mer än en glorifierad valförsamling, och den unga entusiastiska student som Ergo menar skulle gå hem från ett fullmäktigemöte undrandes om hon verkligen kan förverkliga sin ambition att förbättra studenternas situation genom ett fullmäktigemöte gör det med all rätta. Förmodligen skulle hon göra mer nytta om hon engagerade sig i sitt lokala studieråd.

Men varför har då fullmäktige förvandlats till en tandlös ankdam för människor som gillar att höra sin egen röst mala i all evighet? Svaret är enkelt, det är ett inbyggt systemfel.

Den enskilt viktigaste frågan för fullmäktige idag är att få fram en regringsduglig och stabil styrelse för kåren. Det gör att de partier som bildat styrelse genom en majoritet i fullmäktige har allt att gynnas av att de förslag styrelsen sedan lägger fram till fullmäktige går igenom utan förändringar. Och eftersom styrelsen idag knappt fyller någon funktion alls i den verkställande biten av kårens verksamhet skjuter styrelsen istället in sig på att sitta och diskutera alla frågor som skulle kunna ha landat på fullmäktiges bord. Därför är nästan alla beslut som kommer till fullmäktige redan färdigförhandlade inom styrelsen före fullmäktigemötet. 

Det gör att fullmäktigemötet blir symboliskt, förutsägbart och tråkigt. Ett forum för oppositionen att under organiserade former få föra fram sitt missnöje med den linje styrelsen målat upp. Inget mer.

Vill man ha ett bättre fungerande fullmäktige så är det inte människorna i fullmäktige som man ska sikta in sig på att kritisera, det är formerna för kårens maktdelning som behöver förändras. Den styrelse som vi har idag är egentligen helt överflödig, och det beslutande mandatet som finns där borde istället föras över till de centrala arvoderade som idag förminskats till att vara underbetalda tjänstemän, men som egentligen är de som de facto verkställer den verksamhetsplan som fullmäktige klubbar. Den styrelse som på pappret ska utföra verksamhetsplanen är idag istället ett mellanled i beslutsprocessen, en onödig beredningsgrupp som gör fullmäktiges arbete åt dem. Och som skapar otydlighet, dubbelstyre och onödig byråkrati.

Vill Ergo granska kårens beslutsformer är det kanske där de ska rikta sina granskande ögon. Istället för mot ett tandlöst fullmäktige utan reell makt.

Piratchock i kårval!

...eller i alla fall en ordentlig skräll.

Det är svårt att inte vara väldigt nöjd med ett valresultat från kårvalet som ger oss 19% av rösterna och med det 9 av 41 platser i kårens fullmäktigeförsamling det kommande året. Och vi är rustade att axla det ansvaret. Piratstudenterna hade den i särklass längsta kandidatlistan och jag har redan blivit kontaktad av en av våra nyvalda fullmäktigeledamoter som vill träffas och gå igenom uppdraget att sitta i fullmäktige så att han kan göra ett bra jobb där.

Nu är det dock styrelseförhandlingar som tilltar och som avgör inte bara vilka som ska styra kåren det kommande året utan även vilken inriktning kåren ska ha i sitt arbete.

Vill även passa på att tacka för alla gratulationer som trillat in till oss Piratstudenter efter att resultatet kom (tack förresten även till Paulina för inspirationen till den löpsedelsmässiga rubriken).

Kårvalet

Idag, kl 20.00 slutar kårvalet vid Uppsala studentkår. Det är det tredje kårvalet som jag har deltagit i sedan jag flyttade upp hit till Uppsala. Är du som läser Uppsalastudent och fortfarande inte har röstat är det alltså inte försent, du kan fortfarande rösta. Jag står som nummer 16 på vår lista och tar glatt emot alla personkryss jag kan få. Visserligen planerar jag att befinna mig nere i bryssel i höst, men skulle så mot förmodan inte ske så har jag inget emot att fortsätta att vara aktiv inom kåren.

Det första kårvalet jag deltog i gick över förväntan bra och slungade mig in i kårvärlden genom att Piratstudenterna hamnade i kårstyrelsen och jag blev heltidsarvoderad vice ordförande för kåren. Det är för övrigt ganska kul att jag därmed kommer kunna skriva i mina memoarer att jag var piratrörelsens första valda heltidspolitiker. Vilket jag givetvis kommer att göra. Kårvalet förra året gick inte riktigt lika bra. Vi förlorade ett mandat och hamnade i opposition i kårens fullmäktige.

Memoarer förresten. Kommer det verkligen fortfarande författas sådana om trettio år? Eller kommer vi då istället endast ge ut en antologi över de bästa blogginläggen som man skrivit under sin karriär, kryddade med ett tjusigt förord. Behövs det verkligen en redogörelse i efterhand när alltid dokumenteras i realtid?

Men tillbaks till årets kårval. Tyvärr har jag inte hunnit att delta i kampanjandet i den utsträckning jag hoppats på, men då vi har fått ett par nya aktiva i Piratstudenterna under våren kanske det kan bli ett bra resultat för oss i alla fall. I så fall gäller att hitta personer som vill representera oss i kårens styrelse, i universitetets akademiska senat och på en rad andra uppdrag som tillsätts av kårens konstituerande fullmäktige den 27:e april.

Så är du Uppsalabo, student vid Uppsala universitet och intresserad av att bidra till att driva studentinflytande ur från ett piratperspektiv får du gärna höra av dig.

Piratfika och valstuga

Dagens piratfika var ovanligt lyckat, vilket kanske inte förvånar någon. En hel del gamla aktiva som dök upp, och någon enstaka ny. Men den stora skillnaden var den enorma entusiasm och framtidstro som man kunde hitta hos alla närvarande. Med partiets största medlemstillströmning någonsin i ryggen känns det enormt avlägset att vi inte skulle knipa en eller flera platser i det stundande EU-valet. Nu gäller det att aktivera alla nya medlemmar i valrörelsen!

Som ett steg i den lokala valrörelsen beslöt vi idag att köpa in en begagnad friggebod för att vi ska kunna ha en rejäl valstuga i årets (och nästa års) valrörelse. Efter visst letande på blocket valdes lämplig stuga ut och folk började planera transport av förvärvet till Uppsala. Vår kommunansvarige lovade host upp pengarna tills vidare så får vi lösa kostnaden med insamling av donationer längre fram.

Piratstudenterna var även på plats och det pratades lite om gårdagens extra årsmöte för föreningen, och desto mer om det pågående kårvalet. På tisdag får vi se hur många mandat vår valkampanj gett oss.

Vi upptäckte även att vi blir tvungna att flytta vår fika från och med nästa söndag då Värmlands nation, där vi hittills huserat, ska stänga för renovering i maj. Så från och med nästa söndag hittar man oss på Kalmars söndagsfik istället.

Vi ses där!

En tids tystnad

De som följer den här bloggen har nog märkt att det inte producerats så många inlägg på sistone. Det beror på en mängd olika saker. Dels att jag haft völdigt mycket att stå i. Först var det Ung Pirats förbundskongress, och sedan var det mitt trettioårsfirande. Bägge tillställningarna var väldigt trevliga och tillsammans kändes de som en milstolpe som jag var tvungen att passera för att gå vidare.

Ung Pirat har mer eller mindre varit mitt liv de senaste åren. Även om jag rent formellt haft anra huvudsysslor har merparten av min tid gått åt förbundet på ett eller annat sätt. Det är en investering och en erfarenhet som jag inte ångrar det minsta, men samtidigt känner jag att det är dags att gå vidare. Jag har gett allt jag kan ge till förbundet, och förbundet har gett mig allt jag behöver för att känna att jag är redo att axla nya utmaningar.

Närmast på tur står EU-valet, och det är där all min energi kommer att riktas framöver. Före EU-valet finns dock kårvalet vid Uppsala studentkår, och även om jag står på 16e plats på Piratstudenternas lista eftersom jag beräknas försvinna till Bryssel efter sommaren så tackar jag inte nej till ett personkryss eller två :-)

Nytt år

Så har det blivit 2009, och FRA-lagen har trätt i kraft. De flesta verkar tycka att livet går vidare som vanligt.

Men för mig kommer nog 2009 bli ett allt annat än vanligt år. Jag har lämnat mitt uppdrag som partiorganisatör inom Piratpartiet för att jag insåg att min vision om hur partiet borde drivas inte låg i linje med Ricks när det gäller hur centrala beslut bör förankras. Kanske kommer vi komma fram till en gemensam syn igen så småningom, kanske är det bäst att jag verkar utanför ledningen framöver. Mitt engagemang för partiet som sådant och vad vi står för har inte rubbats av det hela.

Mitt Uppdrag som förbundssekreterare för Ung Pirat kommer löpa ut den sista helgen i mars, och jag ställer inte upp till omval. Främst för att Ung Pirat, som jag mycket ser som min egen lilla skapelse, blivit stort nog att klara sig självt alldeles utmärkt utan mig. Att stanna kvar skulle mest innebära att jag blev en flaskhals som stoppar upp allt det engagemang som finns runtom i förbundet.

I mars kommer jag även bli klar med mina studier. Åtminstone för den här gången. Jag kommer att ta en kandidat i statsvetenskap, och även om jag på lite längre sikt funderar på en masterutbildning i biblioteks- och informationsvetenskap så känner jag att det är dags att lämna den trygga akademiska miljön som jag levt alldeles för länge inom.

Allt detta blir klart och avslutat precis före jag fyller trettio i början av april. Jag brukar inte fira mina födelsedagar, men då just denna så tydligt kommer bli en brytpunkt i min tillvaro har jag gjort ett undantag och kommer ställa till med stor fest på Värmlands nation i Uppsala.

På Värmlands nation tog de flesta av mina uppdrag slut vid årsskiftet, men jag sitter kvar i nationsrådet, nationens motsvarighet till styrelse, fram tills sommaren. Till sommaren slutar även mitt ordförandeskap i recentiorskonventet, ett underkonvent till kuratorskonventet (ett samarbetsorgan mellan uppsalas studentnationer) som organiserar de personer som ansvarar för mottagningsverksamheten av nya studenter på de olika nationerna. Även mitt uppdrag som vice standardbärare vid uppsala studentkår tar slut till sommaren.

Jag kommer även lämna kårens fullmäktige till sommaren och min plats i universitetets akademiska senat. Förmodligen ställer jag upp även i vårens kårval, men på en så låg placering på Piratstudenternas lista att jag inte kommer bli vald. Taktiken att låta gamla nyckelpersoner agera ankare på nedre delen av ett kårpartis lista är en beprövad metod i alla läger.

När sommaren så kommer är jag nästan helt fri från förtroendeuppdrag åt olika organisationer för första gången på tio år. Skälet är ganska enkelt. Jag satsar helhjärtat på att nå en plats i europaparlamentet i sommarens val. Från och med hösten 2009 kommer den här bloggen skrivas från Bryssel. Allt som krävs är att tillräckligt många sluter upp bakom piratpartiet och min kandidatur. jag står på plats nummer tre på Piratpartiets lista, men jag siktar på att kryssas in, om vi mot förmodan inte skulle få tre mandat i valet.

2009 kommer bli året då det vänder för Piratpartiet. 2009 kommer bli året då vi slår igenom på allvar och visar att det inte går att blunda för att de politiska skiljelinjer som skapats av den kommunikationella revolutionen har klättrat upp på den politiska agendan utan att de trötta riksdagspartierna orkat formulera några visioner kring informationssamhället. Vi har inte nått hela vägen fram själva när det gäller en vision om hur framtiden bör se ut, men vi arbetar på det.

Bli gärna medlem och hjälp oss i vårt arbete!

Ny webbsida för Piratstudenterna

Efter att Piratstudenterna haft otaliga fall av kraschade hemsidor och bortslarvade inloggningsuppgifter har jag tagit saker i egna händer och ordnat en ny webbsida till föreningen. Då jag inte är särskilt tekniskt bevandrad är den formad som en blogg. Förhoppningsvis ska jag kunna få övriga styrelsen inom Piratstudenterna att ta tag i den nya sidan och göra den lite mer informationsfylld än vad den är i dagsläget

Min kandidatur

Jag har tidigare skrivit om EU-valet och att jag ställer upp som kandidat för Piratpartiet. Igår presenterade Rick Falkvinge kort de tre översta på valberedningens förslag till hur partiets lista ska se ut. Jag kan inte annat än tacka för de värmande orden. Precis som Rick så är jag dessutom övertygad om att både Christian Engström och Amelia Andersdotter skulle göra ett strålande jobb nere i Bryssel. Men givetvis så hoppas jag ju främst att jag själv ska få bli den som representerar den framväxande piratrörelsen i EU-maskineriet och kommer därför driva en personvalskampanj under valrörelsen för att bli uppkryssad.

Därför tänkte jag ge en lite mer utförlig presentation om vem jag är och varför jag skulle bli en bra representant för Piratpartiet.

Uppväxten
Jag föddes 1979 i Malmö, men växte upp i Staffanstorp, en mindre ort utanför Lund, nere i Skåne. Min första stora hobby var rollspel och sällskapsspel och under högstadiet var jag med om att starta upp en, numera insomnad, spelförening inom förbundet Sverok. I min förening satt jag först som vice ordförande och senare som ordförande. När jag började det naturvetenskapliga programmet på Polhemskolan i Lund engagerade jag mig även i spelföreningen DMF, bland annat som ansvarig för den filmvisning som föreningen anordnade på den tiden, samt inom spelkonventet Sydcon.

Jag var under min högstadie och gymnasietid även aktiv inom elevrådet. Sista året i gymnasiet satt jag som elevrådsordförande och var med om att bygga upp Lunds elevråds gemensamma organ, LEGO. Ett samarbetesprojekt för elevråden vid Lunds gymnasieskolor. Någonstans under gymnasiet började jag också intressera mig för synthmusik med allt vad det innebar av svarta kläder och underligga frisyrer.

Med allt mitt engagemang var något tvunget att bli lidande, vilket blev mina betyg. Efter att ha gått ut gymnasiet med allt annat än bra betyg ryckte jag in i lumpen. Där spenderade jag ett år på A3 i Hässleholm med att utbildas till vice ledningsplutonschef för en sambandspluton inom artilleriet. Ledarskapsutbildning blandades med utbildning inom radio och sambandstjänst.

När jag väl muckade flyttade jag hemifrån in till Lund och började jobba som tidningsbud samtidigt som jag lästa upp mina gymnasiebetyg på komvux i Lund. Jag passade samtidigt på att ändra inriktning från naturvetenskap till samhällsvetenskap.

Ett år senare började jag läsa statsvetenskap vid Lunds universitet. Under min studietid i Lund, som varade fram till sommaren 2006 han jag även med studier i freds- och konfliktvetenskap, mänskliga rättigheter, nationalekonomi, handelsrätt, statistik, ekonomisk historia och ett antal andra mindre kurser. Jag engagerade mig även i Wermlands Nation, där jag bland annat jobbade heltid som källarmästare under 2005.

Under min studietid engagerade jag mig åter inom Sverok. Först tre år i Sveroks södra kulturdistrikt, SKuD, varav ett som ordförande och ett som kassör. Sedan satt jag två år i valberedningen för förbundet centralt och därefter har jag omväxlande suttit som revisor och revisorsersättare för förbundet. Någonstans under min studietid lämnade jag även min svartklädda synthepok bakom mig, även om det fortfarande är ganska vanligt att musiken kommer på de få gånger jag lyssnar på musik nuförtiden.

Piratpartiet då?
När piratpartiet startades var jag ganska skeptisk till det hela. Inte till fildelningsfrågan, för ända sedan den ändring av upphovsrätten som skedde 2005 hade jag varit övertygad om att något måste göras åt lobbyns framfart på området. Jag var inte heller skeptisk till att partiet endast fokuserade på tre frågeområden. Som statsvetare ansåg jag det snarare som ett strategist smart drag för att kunna samla folk bakom en politisk idé utan att tvingas relatera till en i mycket förlegad höger-vänster dikotomi. Det jag däremot var skeptisk till var om partiets organisation skulle fungera. Som i alla nya partier fanns det vissa interna personmotsättningar, och de tidigaste versionerna av principprogram innehöll ett antal barnsjukdomar.

Men efter att ha följt partiets framväxt under ett par månader beslöt jag mig för att jag var beredd att satsa på partiet. Jag blev medlem den 24:e april 2006 och sedan ganska snabbt ansvarig för Skånes södra valkrets. Mitt fokus låg dock på att bygga upp en fungerande organisation i Lund inför valet, vilket jag nog får hävda lyckades väldigt bra.

Sommaren 2006 flyttade jag upp till Uppsala för att fortsätta mina studier där. Samtidigt så blev jag inplockad i partiets partiledning i rollen som partiorganisatör. Under valrörelsen innebar den posten mestadels praktiskt stöd till de valkrets- och kommunansvariga som behövde hjälp med valsedelsdistributionen, men efter valet övergick rollen till att främst se över möjligheter för organisationsutveckling inom partiet.

Det var delvis i den rollen som jag tog initiativet till att starta upp Ung Pirat, där jag har suttit som förbundssekreterare sedan uppstarten. Sedan dess har även merparten av mitt engagemang kretsat kring partiets ungdomsförbund och dess ekonomi. Dels genom att praktiskt sköta förbundets bokföring, men även genom att ansvara för förbundets bidragsansökningar från Ungdomsstyrelsen. Hittills har Ung Pirat beviljats ett projektbidrag på 250 000 kr, och om allt går vägen med årets bidragsansökan kan vi se fram emot betydligt mer nästa år.

När jag flyttade upp till Uppsala blev jag även engagerad i kårpartiet Piratstudenterna. Genom den valrörelse som bedrev i kårvalet 2007 lyckades vi ta oss in i styrelsen för Uppsala studentkår och jag blev arvoderad som vice ordförande med studiesocialt ansvar under läsåret HT07-VT08. Som ansvarig för de studiesociala frågorna ägnade jag mig främst åt att försöka påverka regeringen, myndigheter och kommunen i de frågor som kåren ansåg viktiga. Jag var även med om att driva igenom ett informationspolitiskt åsiktsprogam inom kåren.

Tyvärr så gjorde vi ett något sämre val året efter och nu sitter jag tillsammans med fyra andra pirater som en del av oppositionen i kårens fullmäktige. Vi har dock fortfarande representanter i Studenthälsan, Folkuniversitetet och akademiska senaten och universitetets IT-råd. Vi har även lyckats driva igenom ett tillägg till det informationspolitiska åsiktsprogrammet som i stor grad berör piratrörelsens frågor.

Vad är det jag brinner för?
Jag är rakt igenom en organisationsnörd. Den röda tråden i alla mina engagemang har varit en vilja att förstå och förbättra organisationer. Ibland har det lyckats bättre och ibland har det lyckats sämre, men hela tiden har jag dragit nya lärdomar som jag sedan fört med mig vidare till andra organisationer.

Det jag hoppas på att lyckas åstakomma nere i Bryssel är att bygga upp ett nätverk kring våra frågor. Dels med parlamentariker från andra länder som delar våra åsikter, och dels med aktivister runtom i Europa. Att ensamma hålla koll på allt det som rör våra frågor kommer vara omöjligt för oss oavsett vem vi skickar ner till Bryssel och det blir därför avgörande för oss att skapa livkraftiga samarbeten kring våra frågor.

Jag vill även starta upp en intergrupp för ett fritt internet inom parlamentet. En intergrupp är en samanslutning av parlamentariker från de olika partigrupperna som sluter sig samman kring ett gemensamt intresse. Genom att sluta oss samman med andra parlamentariker kring ett intresse över partigruppsgränserna kan vårt inflytande utökas bortom den egna partigruppen.

Slutligen vill jag bistå Ung Pirat i att starta upp YPEC, Young Pirates European Confederation, ett samarbetsorgan för ungdomsförbund knutna till Piratpartier runt om i Europa. Genom att bygga upp utbyten och samarbeten mellan ungdomsförbunden kan vi på sikt underlätta för fler piratpartier att ta sig in i parlamentet, och att ha den kunskap som behövs för att göra nytta där när de väl tagit sig in.

Även om organisationer är viktiga så är det i slutändan det politiska innehållet som är det mest väsentliga. Jag ser på EU som en institution med potential att åstakomma väldigt mycket gott men som tyvärr har hamnat helt fel i stora delar av sitt arbete. Immaterialrätten är till stor del internationell, och om vi ska kunna få genomslag för vår vision om ett samhälle där kunskap är en rättighet att ta del av och inte något som ska omgärdas av artificiella monopol för att skapa en marknad för industrier som vägrar släppa sin förlegade affärsmodeller så behöver vi EU. EU har de ekonomiska och politiska muskler som behövs för att kunna stå emot lobbyn. Det enda som saknas idag är den politiska viljan.

Min erfarenhet av EU
I mina studier i Statsvetenskap har jag i flera olika kurser behandlat hur EU-systemet är uppbyggt. Även ett par av mina övriga kurser har berört EU. För tillfället skriver jag min C-uppsatts inom statsvetenskapen om beslutsvägar och lobbyism inom EU med fokus på turerna kring Ipred.

Under våren 2007 och 2008 har varit i Istanbul och deltagit i European Weekend Scool som anordnats av Studentforumet vid Centret för Europastudier som är en del av Boğaziçi University. Utbildningen är en studentdriven helgkonferens om EU och dess utveckling.

Under hösten 2008 deltog jag tillsammans med Amelia Andersdotter från Ung Pirat och representanter från ett antal andra ungdomsförbund en utbildning kring EU som anordnades av LSU och som bland annat innehöll en resa ned till Bryssel och möten med svenska parlamentariker där.

Allt detta, min bakgrund inom den ideella föreningsvärlden, mina studier i statsvetenskap och närliggande ämnen, min erfarenhet av Piratpartiet och Ung Pirat och mitt intresse för EU, tror jag gör mig till en bra representant för piratrörelsen nere i Bryssel.

Jag hoppas att du delar den uppfattningen och vill hjälpa mig att ta mig dit!

Söndagsfika i Uppsala

I god tradition hölls det Piratfika på Värmlands söndagscafé idag här i Uppsala. Det som diskuterades mest var Ipred och möjligheten för Piratstudenterna att ordna en debatt kring lagen här i Uppsala. Emil Paulsrud tog på sig huvudansvaret för att försöka få till stånd en debatt, vilket han säkerligen kommer lösa strålande. Det dök även upp tre nya personer. En av dem var inte medlem men beslöt sig under fikat för att bli det. En annan var medlem sedan tidigare men övertygades att även bli medlem i Piratstudenterna. Jag passade på att dela ut stoppaIPRED.nu-klistermärken till de som var närvarande.

Överlag ett bra och konstruktivt fika.

Ett liv utanför politiken

Jag har den senaste veckan levt i exil från Uppsala. Tyvärr innebär det även exil från min stationära dator där hemma där Skype och Pidgin gör att jag håller mig i kontakt med vänner och partikamrater. Som tur är låter mig fortfarande Facebook kommunicera med alla möjliga bekanta, så helt avskärmad från omvärlden är jag inte. Och mina tre olika maillådor kan jag komma åt över nätet.

Men det blir ändå inte riktigt samma sak som hemma i uppsala. Men jag tror inte enbart att det beror på att jag inte kommer åt alla program på min dator. Förmodligen så handlar det även om att de aktiviteter jag sysslat med här nere inte är kopplade till min vanliga bekantskapskrets.

I onsdags åkte jag ner till Lund där jag stannade fram till söndagen. På lördagskvällen skulle jag gå på Wermlands nations Höstgasque i AF-borgen. På något sätt så färgade det hela veckan innan gasquen. Min tid gick åt att träffa gamla vänner från min tid i Lund, och mina tankar gick åt att fundera på hur middagen skulle bli. För den som undrar kan jag berätta att den blev över förväntan trevlig och bra på alla sätt.

Söndagen blev ett tvärt men kort kast tillbaks till partiarbetet. Jag fick dra mig upp alldeles för tidigt efter gasquen för att ha Piratfika med de lokala piraterna. I förbifarten startade vi upp Ung Pirat Helsingborg där Sandra Grosse valdes till ordförande. Jag fick även med mig en stor bunte med StoppaIPRED-klistermärken, så är det någon i Uppsalatrakten som vill ut och sätta upp klistermärken kan ni höra av er till mig.

Direkt efter mötet satte jag mig på tåget till Malmö för att sedan slå följe med min bror vidare till Höllviken där våra föräldrar bor numera. Släkten hade samlats för att fira min systers stundande födelsedag . Hon fyller nämligen arton år idag och den här veckan har därmed fram tills nu gått till presentletande och socialiserande med familjen. Hennes blogg är förresten enligt hennes egen utsago rakt igenom ironisk vilket jag personligen hoppas stämmer.

Men på torsdag åker jag tillbaka till Uppsala och förhoppningsvis ska jag där kunna påbörja planerandet av en debatt kring Ipred som jag gärna skulle vilja se Piratstudenterna få till stånd

Om Ipred i UNT

Jag pratade precis med en journalist från UNT som satt och skrev på ett reportage om piratjägarlagen. Artikeln är plannerad att komma i morgondagens tidning och han hörde av sig till mig för att se vad vi Piratstudenter tycker om lagen. Under samtalets gång fick jag veta att när han hade varit i kontakt med moderaterna så hade de hävdat att fildelningen minskat avsevärt i Danmark efter att lagen införts och använt det som ett argument för varför lagen skulle komma att bli effektiv. Att siffror från Finland visat motsatsen hade de däremot inte nämt.

Två tankar slog mig direkt. Den första är om det faktiskt finns några siffror ifrån Danmark som pekar åt det ena eller det andra hållet. Jag har inte hittat några, men om någon har en bra länk till en opartisk källa får ni gärna höra av er.

Den andra tanken som slog mig var att i Danmark har ju lagen tydligt fått effekten att branschorganisationerna skickat hotfulla kravbrev för att få folk att betala av rädsla för att dras inför rätta. Hur kan då moderaterna peka på Danmark som föredömme samtidigt som de fortfarande säger att syftet inte är att jaga enskilda fildelare. Antingen så är de helt enkelt oförmögna att koppla ihop ett med ett och få det till någonstans i närheten av två, eller så är de faktiskt fullt medvetna om vilken effekt lagen kommer få, men tycker det är mer klädsamt att mörka den biten i media för att inte framstå i dålig dager.

Fullmäktigemöte vid Uppsala studentkår

Jag har ägnat min kväll åt att sitta på ett fulmäktigemöte vid Uppsala studentkår där jag och fyra andra representanter från Piratstudenterna sitter i opposition.

Kvällens viktigaste fråga var helt klart hanteringen av stycket om tillgänglighet till kurslitteratur, forskning och uppsatser i Uppsala studentkårs informationspolitiska åsiktsprogram. Efter en del ändringar från det ursprungliga förslaget som jag var med att arbeta fram i våras blev den antagna lydelsen följande:

Tillgänglighet till kurslitteratur, forskning och uppsatser
Informationstekniken möjliggör digital spridning av såväl forskningsresultat som studenters arbeten. Att på detta sätt tillgängliggöra kunskap ligger i linje med universitetets uppgift att sprida kunskap.

Begreppet open access betecknar ett publiceringssätt av forskningsresultat där forskaren gör publikationer fritt tillgängliga på internet i kvalitetssäkrade open access-tidskrifter. Genom detta kan resurssvaga institutioner överallt i världen ta del av forskningsmaterialet vilket stimulerar forskning generellt. Som ett stort forskningsuniversitet är det viktigt att Uppsala universitet bidrar till den här typen av kunskapsspridning.

En stor del av svensk forskning finansieras av statliga medel. Den kunskap som bekostas av allmänheten skall också göras tillgänglig för allmänheten att bruka och vidareutveckla.

Studenters behov av att kunna tillgodogöra sig kurslitteratur och artiklar måste stå över ekonomiska intressen hos bokförlag. Då det är orimligt att kräva att biblioteken ska ha tillräckligt med kurslitteratur för att tillgodose samtliga studenter måste studenter ha rätten att för eget bruk fritt kopiera det studiematerial som behövs för utbildningen.

Uppsala studentkår anser
att universitets forskning bör kunna tillgängliggöras i open access-tidskrifter
att studenter ska kunna publicera sina uppsatser och arbeten digitalt i en universitetscentral databas
att forskning framtagen av offentliga medel ska vara fritt tillgänglig
att upphovsrätten ska anpassas så att privat kopiering av kurslitteratur i studiesyfte tillåts

Vi pirater hade velat ha lite spetsigare formulering av den sista att-satsen genom att ha en skrivelse där kåren kräver istället för enbart anser. Vi hade även ett förslag på ett stycke mot patentsystemet som dessvärre ströks. Men utöver det så är jag nog väldigt nöjd med att den här delen av åsiktsprogrammet äntligen klubbades.

Vill även gratulera Emil Paulsrud från Piratstudenterna som valdes in som sekreterare i fullmäktige där han tidigare suttit som vice sekreterare.

Debattartikel i Ergo nr 2, Släpp kårens publikationer fria

Jag har återigen, tillsammans med ett par andra Piratstudenter, skrivit en debattartikel i Uppsala studentkårs tidning Ergo. Den här gången rör artikeln fria licenser och jag tänkte återge den nedan. Kan även berätta att jag tänker licensiera den här bloggen under Creative Commons Erkännande 3.0 så fort den finns färdig och jag har lite tid över.



Släpp kårens publikationer fria

Uppsala studentkår publicerar en hel del texter om studentrelaterade ämnen samt ger ut kårtidningen Ergo. Detta är givetvis bra, att mer information om studenternas situation skapas ökar chansen att beslutsfattare ska ta till sig kunskapen och på allvar börja förbättra de trygghetssystem som allt som ofta missar studenter som grupp.
Då faller det sig naturligt att vilja sprida det material som publiceras i så hög utsträckning som möjligt och det görs lämpligen genom att uppmuntra andra personer och organisationer att återanvända de texter som kåren producerar. Tyvärr sätter dagens restriktiva upphovsrättslagstiftning allvarliga hinder i vägen för att andra personer och organisationer ska kunna nyttja och återanvända de texter och annat material som kåren producerar. Till viss del kan kåren dock gå runt de hindren genom att licensiera sitt material under en Creative Commons-licens.
Att erbjuda sitt verk under en Creative Commons-licens innebär inte att man avsäger sig sin upphovsrätt. Det innebär i stället att man erbjuder några av sina rättigheter till vem som helst, men bara på vissa villkor. Exakt vilka villkor kan variera beroende på vilken licens man väljer att använda.
Vi i Piratstudenterna ser fram emot när en ny och användaranpassad upphovsrätt tillåter alla att i icke kommersiella syften återanvända texter, men fram till dess anser vi att Uppsala studentkår bör föregå med gott exempel och licensiera sitt textmaterial och tidningen Ergo under en öppen licens.

Emil Paulsrud
Mattias Bjärnemalm
Robin Kastberg
Piratstudenterna

Debattartikel i Ergo

Jag skrev, tillsammans med Piratstudenternas ordförande Mårten Fjällström, en debattartikel till Uppsala Studentkårs tidning Ergo angående den koppling som finns mellan SFS och Föreningen Svenska Läromedel som jag tidigare skrivit om här på bloggen.

Tänkte att jag även skulle publicera debattartikeln här:

Dags för kåren att lämna SFS

Varje år betalar Uppsala studentkår runt en miljon kronor i medlemsavgift till Sveriges förenade studentkårer, SFS. Trettio kronor per student och år går oavkortat till SFS. Argumenten från förespråkarna för ett medlemskap är att det behövs en stark och enad studentrörelse för att på bästa sätt företräda studenternas intressen. Och det låter väl vettigt när man hör det. Men vad tjänar vi studenter i Uppsala på att skeppa pengar till en organisation som säger sig företräda studenterna men i verkligheten snarare verkar företräda vissa ekonomiska särintressen?
I DN den 18 augusti lånar Moa Neuman, ordförande för SFS, ut sitt namn, och därmed studentrörelsens legitimitet, till en artikel som verkar vara ett rent beställningsverk från upphovsrättsindustrin. Det kan knappast sägas ligga i studenternas intressen att utan reflektion ställa sig på samma sida som Föreningen svenska läromedel, en organisation som medelst brottsprovokationer fått kopieringsfirmor i närheten av högskolor att stänga igen, och som driver en aggressiv kampanj för striktare upphovsrättslagstiftning.

Men det är inte särskilt förvånande. Föreningen Svenska Läromedel har ett starkt inflytande över SFS. Till exempel så sponsrades SFS senaste kongress av Föreningen svenska läromedel och en person som tidigare var vice ordförande på SFS är numera anställd av föreningen Svenska läromedel. Men det som kanske tydligast visar på kopplingen är att när SFS i julas skulle dela ut en julklapp till aktiva på kårer runt om i landet så var det skriften “Varför dog Bellman?” som delades ut. Den boken är en propagandaskrift för en hårdare upphovsrätt skriven av Göran Hägg, på beställning och bekostnad av Föreningen svenska läromedel.
Att Föreningen svenska läromedel använder sig av alla metoder de kan för att lobba för ett politiskt budskap som saknar legitimitet bland merparten av de unga i samhället idag är inget att förvånas över. Men att SFS okritiskt låter sig köpas att gå upphovsrättslobbyns ärenden visar på en organisation som inte förmår att leva upp till sitt syfte. Nämligen att värna om studenternas intressen. Och att slänga bort en miljon om året på att SFS ska arbeta för helt andra intressen än de säger sig företräda kan aldrig vara ett bra hushållande med Uppsalastudenternas pengar.
Vi undrar om det inte är dags för Uppsala studentkår att lämna SFS och använda pengarna till att tillvarata våra egna medlemmars intressen istället för att låta SFS använda dem för att tillvarata Föreningen svenska läromedels intressen.

Mårten Fjällström
Ordförande, Piratstudenterna

Mattias Bjärnemalm
Förbundssekreterare, Ung Pirat

Kurslitteraturen upphovsrättsstridens nästa slagfält?

I maj för ett drygt år sedan valdes jag till vice ordförande för Uppsala studentkår på ett mandat från kårpartiet Piratstudenterna. När jag tillträdde fick jag frågan vad piratrörelsen hade att göra i kårpolitiken, och om sanningen ska fram så hade jag inte en alltför klar bild av exakt hur vår politik skulle fungera i studentrörelsen.

Men efter en termin, när det närmade sig jul, fick jag det slutliga beviset för att vår strategi hade varit riktig. Sveriges förenade studentkårer (SFS), en samarbetsorganisation för merparten av sveriges studentkårer, skickade en julklapp till samtliga ordföranden i organisationens medlemskårer. Men det var ingen kaffemugg med ett käckt budskap som vi fick i present. Det var boken Varför dog Bellman? av Göran Hägg. Och skälet att de gav bort just den boken var att organisationen som låg bakom framtagandet av boken, Föreningen Svenska Läromedel (FSL), varit givmilda nog att förse SFS med tillräckligt många exemplar av boken för att de skulle kunna sprida den vidare. För de som undrar är boken en propagandaskrift för vikten av en striktare upphovsrätt. I samma givmilda anda sponsrade FSL även SFS fullmäktigemöte som i år hölls i Göteborg. I den väska som delades ut till alla delegater från SFS medlemsorganisationer låg givetvis ett exemplar av boken Varför dog Bellman?

Men varför vill då FSL att en samling spridda kårpampar runtom i landet ska övertygas om vikten av en striktare upphovsrätt? Här måste jag tillåta mig att spekulera.

Det första och kanske det mest rättframma skälet är att dagens kårpolitiker är morgondagens politiker. Framför allt inom socialdemokraterna och folkpartiet verkar kårengagemang vara en smidig gräddfil in i rikspolitiken, men även de övriga partierna har sin beskärda del av före detta kårpolitiker. Att då färga dessa blivande politikers åsikter i god tid innan de slagit igenom inom sina respektive partier måste ses som en klok framtidsinvestering.

En annan anledning är att studentrörelsen förmodligen uppfattas som en betydligt mer opartisk aktör i upphovsrättsdebatten än vad FSL är. Ett uttalande om vikten av en mer restriktiv upphovsrätt som kommer från studentföreträdare kommer helt enkelt uppfattas som fri från egenintressen av både beslutsfattare och folk i allmänhet. Samma sak är knappast fallet när förlagen beklagar sig över sina förlorade presumptiva intäkter vars ickeexistens ska ha orsakats av piratkopieringen.

Den viktigaste aktören inom studentrörelsen på nationell nivå är utan tvekan SFS och så sent som för ett par dagar sedan återfanns ett uttalande från den nuvarande ordföranden Moa Neuman i en artikel i Dagens Nyheter. Artikeln måste nog ses som ett rent beställningsjobb från förlagsvärlden vilket Moa givetvis måste varit väl medveten om när hon gjorde sitt uttalande.

Till historien hör att SFS vice ordförande mellan 2004-2006, Lotta Ljungquist, uttalade sig skeptiskt i Svenska Dagbladet till den förändring av upphovsrätten som genomfördes 2005. Idag däremot jobbar samma Lotta Ljungquist på FSL. Hennes arbetsuppgifter är att vara är projektledare för föreningens upphovsrättsarbete, pressansvarig samt samordna föreningens externa kontakter och opinionsbildningsarbete. Ett arbete hon uppenbarligen redan påbörjare i praktiken då hon fortfarande jobbade på SFS. Sedan dess har FSL regelbundet mixat budskapet att studiemedlet måste höjas med att upphovsrätten måste värnas.

Ett ytterliggare belägg för att bokförlagen vill värva studentrörelsen i sin kamp för en mer restriktiv upphovsrättslagstiftning fick jag när de kontakter jag fortfarande har på Uppsala studentkår skickade nedanstående mail vidare till mig:

Hej,

Skickar enligt överenskommelse ett diskussionsunderlag för debattartikeln som Förläggareföreningen står bakom. Tanken är att den ska vara undertecknad av rektorer, professurer, studentorganisationer samt Förläggareföreningen själva. Har ni någon kommentar/något att lägga till? Är detta något som er organisation kan tänka er att stå bakom?

Personen som skickade mailet jobbar på PR-företaget Springtime. Uppenbarligen har de anlitats av Svenska Förläggareföreningen (SvF) för att bistå dem i lobbyarbetet för en mer restriktiv upphovsrätt. Kopplingen mellan FSL och SvF är ganska tydlig. De har bägge kontor på samma adress och bägge organisationerna har juristen Caroline Lagercrantz Nordstrand bland sina anställda. Så vi kan nog räkna med att idén om att utnyttja studentrörelsen i lobbyarbetet diskuterats och samordnats mellan organisationerna.

Den debattartikel som refereras till i mailet innehåller den vanliga gamla skåpmaten om branschens nära förestående undergång blandat med varnande ord om hur hela utbildningssverige kommer utarmas när de stackars kurslitteraturförfattarna inte längre har råd att skriva kurslitteratur. Är någon intresserad av att läsa den så kan ni hojta till så skickar jag över den.

Det är värt att notera att i princip samtliga argument som förs fram av förläggarbranschen mot en generös upphovsrättslagstiftning när det gäller icke komersiella syften även kan användas för att argumentera mot att universitetsbiblioteken ska ha kurslitteraturen bland sina böcker. Även utlåningar från universitetsbiblioteken innebär ju en potentiell utebliven försäljning och därmed en förlust av en potentiell intäkt för författaren.

Förhoppningsvis kommer studentrörelsen inse detta och upptäcka att kampen för en generösare upphovsrätt kring icke komersiell spridning av kurslitteratur egentligen enbart är en modernare variant av kampen för bra tillgång till kurslitteratur vid universitetsbiblioteken. En kamp som de flesta studentkårer bedrivit länge.

Anna Troberg och Rasmus Fleischer har bägge skrivit läsvärda inlägg om artikeln i DN.

Från fotokopiering till fildelning

Jag blev tipsad idag om en kurs med det spännande namnet Från fotokopiering till fildelning som kommer ges till hösten vid institutionen för ABM här i Uppsala. De som ligger bakom kursen är involverade i projektet Culture, Creativity, Copyright som tidigare arrangerat konferensen Using Fairly som jag bloggat om tidigare.

Kursen verkar enormt spännande, och framför allt är jag glad att debatten nu kommer studenter till del. Så sök den här kursen, och när ni ändå är i farten, gå med i Uppsalas Piratstudenter.

Romprovning, Using Fairly och Ung Pirat Göteborg

Veckan som kommer är fylld av intressanta händelser för en pirat. Nu på torsdag arrangerar piratstudenternas sociala utskott sin första aktivitet. Nämligen romprovning. För ynka 60kr så får man en genomgång av rommens historia och tillfälle att smaka och diskutera denna ädla dryck.

Dagen efter är hålls konferensen Using Fairly som jag nämt i ett tidigare inlägg. Här nedan är schemat för konferensen:

Schedule

9.30-10.00	Coffee
10.00-11.00	Users Unite!: An Introduction Eva Hemmungs Wirtén
11.00-12.00	Sampling, Sound Collage, and other Folk Music Making Practices in the Age of Intellectual Property Kembrew McLeod
12.00-13.15	Lunch
13.15-14.15	Cultural Property: a New Concept? Lucky Belder
14.15-15.15	The Roots of the Creative “I”: Early Modern Artistical Individuation Jan von Bonsdorff
15.15-15.45	Coffee
15.45-16.00	Comments Fiona Macmillan
16.00-16.45	Panel discussion and questions led by Fiona Macmillan
16.45	Concluding remarks Eva Hemmungs Wirtén

Jag kommer vara där tillsammans med en samling av de övriga piraterna här i Uppsala. Dessutom kommer Ung Pirats förbundsordförande Stefan Flod vara nere på besök för att närvara.

På söndagen kommer sedan jag och Stefan åka till Göteborg för att närvara vid årsmötet för lokalavdelningen Ung Pirat Göteborg.

Så förvänta er rapporter allteftersom veckan framskrider.

Using Fairly

Det känns bra att det åtminstonde inom den akademiska världen kommit igång en reell debatt om upphovsrättsproblematiken. Såg precis en inbjudan till seminariet Using Fairly som kommer hållas den 21 september i Uppsala nu i höst. Något säger mig att jag kommer få anledning att återkomma till detta seminarium längre fram. Jag har egentligen ett möte i Stockholm inbokat den dagen, men det blir helt enkelt att avboka det mötet för att gå på seminariet istället.

Förhoppningsvis kommer Piratstudenterna kunna deltaga på seminariet i någon form.

bloggstart, kårval och förhandlingar

Sedan jag blev vald till vice ordförande för Uppsala studentkår för ungefär en månad sedan har jag funderat på om det inte skulle vara på tiden att jag skaffade mig en blogg för att sprida mina tankar till de som kan tänkas vara intresserade. Nu när jag slutligen fått loss tummen och skaffat mig en blogg ställs jag inför frågan om vad jag ska fylla den med. Till viss del tror jag att tiden kommer utvisa vilka ämnen som jag finner så pass viktiga att de hamnar här, men jag kan nog lova att framför allt de frågor som rör piratrörelsen i stort och Uppsala Studentkår i smått kommer återkomma flitigt på min blogg.

Den resa som slutar med mig sittandes som heltidsarvoderad på kåren började redan förra våren då jag började engagera mig i Piratpartiet nere i Lund. Jag ska inte uppta spaltmeter här med att förklara varför piratrörelsen behöver ett politiskt parti eller vad partiet står för. Det hittar ni betydligt bättre information om på partiets forum. När jag förra hösten precis före valet flyttade upp till Uppsala upptäckte jag att de hade skapat ett kårparti för att få resurser till marknadsföring av partiet. Däremot fanns inte särskilt mycket tankar kring vad Piratstudenterna kunde åstadkomma i kåren. Efter valresultatet då det stod klart att Piratpartiet blivit det tredje största partiet utanför riksdagen blev vi tvunga inom hela partiet att fundera kring hur partiet skulle förvalta tiden fram till nästa val. Här i Uppsala lyftes Piratstudenterna och kåren fram som ett möjligt fokus för mellanvalstiden.

Med facit från årets kårval i hand kan man bara konstatera att vi satsade helt rätt. Med en fördubbling av antal mandat i fullmäktige och förhållandevis jämnstarka partier stod vi inför ett väldigt bra läge i förhandlingarna. Detta kombinerat med att vi inte hade några direkta preferenser och kunde tänka oss att sammarbeta med alla kårpartier som var beredda att stödja våra sakfrågor och ge oss det inflytande vi ville gjorde att vi lyckades förhanda till oss tre platser i kårstyrelsen varav en presidial, samt en suppleantplats i universitetets konsistorium.

Så nu sitter jag som Piratstudent på posten som vice ordförande för Uppsala studentkår med ansvar för studiesociala frågor. Exakt vad "studiesociala frågor" innebär är inte helt fastslaget, men i kort kan man säga att det är allt som rör studenternas situation förutom det som är direkt kopplat till deras studier. Under denna paraplybeteckning går vitt skilda saker som csn, bostadssituation, hälsa och hur universitetet bemöter nya studenter in.