Läser i en artikel i Zeropaid att det verkar som Hadopilagen snarare gjort illegal fildelning till en sport bland unga i Frankrike. Nu ska man ju ta den här typen av statistik som artikeln presenterar med en nypa salt, men visst får ironin en att dra på smilbanden en smula?
Ett sätt att hålla sorgen över lagstiftningen i Frankrike stången..
Jag har haft en högst märklig dag idag. Halva dagenn har gått till att sitta på ett café på Stockholms central tillsammans med trevligt sällskap, kaffe och givande samtal om allt mellan himmel och jord (eller i alla fall allt mellan jobbcoachföreläsande och vargjakt). Den andra halvan har gått åt att läsa skypeloggar, besvara frågor från folk jag inte pratat med på länge, försöka undvika att ge alltför detaljerade svar till journalisten från svd och givetvis skriva svar på kommentarer på bloggen.
Överlag har dagen flutit på i ett nästan onaturligt lugnt och still mak medan allt och alla runtomkring verkar hetsa runt. Samtidigt, i verkligheten, gör polisen razzia mot fyra filderare som sysslat med DC hubbar.
Upprörande? Kanske det. Kanske inte. Jag antar att det beror på vilken abstraktionsnivå man tittar på. Att polisen försöker upprätthålla rådande lagar kan jag knappast se som upprörande, även om priorieringar mellan olika brott alltid kan diskuteras. Däremot är det ju betydligt lättare att uppröras över lagen som sådan.
TV4 har låtit företaget Novus Opinion göra en undersökning för att mäta inställningen till fildelning. Föga överaskande så anser en majoritet att den föreslagna ipredlagen är en dålig lösning. Och motståndet mot lagen var ungefär lika stort i alla åldersgrupper. Trots att de som fildelade regelbundet var betydligt fler bland de tillfrågade som befann sig i åldern 18-34 så fanns det alltså inte någon större skillnad i synen på om lagen var rimlig.
Det kanske kan kopplas till att 59% av alla tillfrågade svarde nej på frågan:
"Ska det vara straffbart att ladda ner film och musik från Internet för eget bruk utan att betala för det?"
Den lägsta siffran fanns här hos de som var mellan 35-50 år. Där ansåg endast 56% att det inte borde vara straffbart. Så med andra ord vill sex av tio legalisera icke kommersiell fildelning av upphovsrättsskyddat material. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det bådar gott för oss pirater i de kommande valen. Titta gärna på siffrorna. De är minst sagt välkomna
Sanna Rayman skriver i Svenskan idag att regeringen inte löste fildelningsfrågan med den nya Ipred-lagen. Och givetvis har hon rätt. Men så var ju inte heller syftet med lagen att lösa de problem som dagens upphovsrätt medför. Syftet var att ge så mycket befogenheter som möjligt till en sjukdomsdiagnostiserad upphovsrättsindustri utan att förlora allt för mycket politisk legitimitet. Hur mycket legitimitet regeringen förlorat kommer vi få se i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. I den här takten borde regeringen hinna köra över folkviljan och medborgarnas rätt till personlig integritet åtminstonde en gång till före EU-valet och sedan ytterliggare två till tre gånger före riksdagsvalet året därpå. Det positiva är att de verkar göra allt de kan för att rensa vägen för en politisk framgång för Piratpartiet. Det negativa är att de är beredda att nedmontera idén om rättssäkerhet och om värnandet av den personliga integriteten på vägen dit.
Men tillbaks till Raymans artikel. Hon skriver bland annat:
Fildelningsförespråkarna ligger i mångt och mycket före sin tid. De talar om en framtid, önskar sig paradigmskiftet och agerar som om detta redan var genomfört. Men vad som glöms bort är att hur man än vrider och vänder sig så är den övervägande majoriteten av all fildelning som sker fortfarande beroende av dagens system. Utan branschen, inga pirater.
Visst finns visionerna om hur det skulle kunna se ut och visst har branschen varit i särklass mest visionslös, men det eliminerar inte faktum. Att parasitera på ett befintligt förhållande, samtidigt som man förespråkar något väsentligt annorlunda, skadar din trovärdighet i debatten. Trösterikt kan det möjligen vara att tänka på att du sannolikt kommer att få stoltsera med titeln pionjär, så småningom.
Jag blev lite fundersam när jag läste rubriken i Svenskan som berättar att 9 av 10 deltagare på Dreamhack laddar ner upphovsrättsskyddat material. Min första reaktion var att undra vad de sista tio procenten sysslade med. En bit in i artikeln fanns svaret:
Nästan samtliga av de nio personer som svarade nej sa att de inte behöver ladda ner material på Dreamhack eftersom de har bra internetuppkoppling hemma och kan göra det där.
Så har då slutligen Jan Guillou gett sig in i Ipred-diskussionen. Han menar att det endast är ett ilsket fåtal som vill legalisera fildelning. Ett argumentationsknep som verkar ligga i tiden hos förespråkarna av den här privatpolislagen. Att det finns ganska gott om folk som är emot lagen oavsett fildelningsfrågan verkar inte Guillou anse relevant. Men låt oss för argumentationens skull köpa Guillous utgångspunkt att det enbart är fildelarna som av egoistiska skäl är emot förslaget. Det skulle ge oss över två miljoner personer som enligt den logiken borde vara negativa till lagen. Jag vet inte hur Guillou räknar, men jag får inte det till ett fåtal. Jag får det till en himla massa människor. En himla massa medborgare. Och sist jag kollade så hade våra folkvalda till uppgift att arbeta för att se till dessa medborgares intressen. Även om självaste Jan Guillou har en avvikande åsikt. För i det här fallet så är det Jan Guillou som tillhör det ilskna fåtalet.
För ett par dagar sedan så gick UNTs ledarredaktion ut med att de ville ha in synpunkter den föreslagna Ipred-lagen. Nu har de lyssnat färdigt. Och de har verkligen lyssnat. Och de har förstått. Dagens ledare är förmodligen den klaraste analysen av både Ipred och debatten kring fildelning som jag har sett på en ledarsida i gammelmedia någonsin.
På grund av dessa felaktiga föreställningar talar man om fildelningsdebatten, när det egentligen borde heta upphovsrättsdebatten. Det som borde handla om upphovsrättens utformning har i stället kommit att handla om distribution.
när jag läser ovanstående så skulle jag spontant nog tro att det var hämtat från ett blogginlägg av Rasmus Fleischer eller kanske Anders Mildner, inte från en av landets större morgontidningar. Eller möjligen att jag återigen satt på en föreläsning med Eva Hemmungs Wirtén. Fildelningsdebatten har dödförklarats för flera år sedan av Piratbyrån, men likt en zombie i en sämre splatterfilm vägrar den lägga sig ned och dö.
Innan de resonerar kring varför fildelningsdebatten är ett dåligt begrepp förklarar de varför Ipred, alldeles oavsett fildelningsdebatten, är ett uselt lagförslag.
Invändningarna mot IPRED är många. Att låta privata företag sköta polisens arbete är vanskligt. Det är omöjligt att avgöra vem i ett hushåll som har fildelat. Trådlösa uppkopplingar med räckvidd över enorma ytor gör problemet oöverblickbart. Erfarenhet från länder med liknande lagar, som Danmark, visar att nöjesbranschen ägnar sig åt massutskick av brev där människor krävs på tiotusentals kronor för att de inte ska bli dragna inför rätta. Ofta är breven utskickade utan att det finns några bevis för att upphovsrätten kränkts över huvud taget.Förslaget bygger på ett EU-direktiv, men EG-domstolen gjorde i januari i år klart att det är upp till varje medlemsland om de vill genomföra direktivet eller inte.
Lagarna ska skydda kreatörerna, inte distributörerna.Låt därför debatten handla om hur upphovsrätten ska utformas för att skydda kreatörernas rättigheter givet hur världen ser ut, och lämna frågan om distribution åt marknaden. Utan en sådan utgångspunkt är alla försök till lagstiftning dömda att obönhörligen haverera
Håkan Selg, som är aktiv vid Nita här i Uppsala sätter i ett pressmeddelande fingret på den centrala generationskonflikten när det gäller synen på internet:
Internetanvändarna består av två "generationer" som lever i helt olika kulturer; en som mejlar, söker information, sköter bankärenden och beställer resor och en annan som umgås, diskuterar och lever en stor del av sin vakna tid uppkopplad på internet. Risken finns att den ena kulturen, där många med ledande befattningar i samhället finns, tappar kontakten med och kunskapen om den andra.
Jag följer trenden och rekomenderar alla att läsa artikeln i Affärsvärlden där Per Agerman gör en lysande sammanfattning av fildelningsfrågan. När du läst den så kan du fortsätta med gårdagens ledare i UNT som beskriver vad som håller på att hända i Australien när ett litet överkonservativt parti tillåts agera vågmästare i politiken.
Genom Stefan Flod uppmärksammas jag även på att Ung Pirats förbundsstyrelseledamot Amelia Andersdotter bloggar från sin resa till Nanjing där hon representerar Sveriges ungdomsorganisationer vid World Urban Forum.
Jag läser att den moderata riksdagsgruppen har varit på studiebesök hos FRA ute på Lovön. Det hela var på initiativ av Ulrika Karlsson, moderat riksdagsledamot från Uppsala. Jag hade nöjet att diskutera upphovsrätt med Ulrika som hastigast under Almedalsveckan, och även om jag håller med henne lika lite i den frågan som jag gör i FRA-frågan så måste jag säga att jag tycker att hennes genuina vilja att sätta sig in i de frågor som hon diskuterar är beundrandsvärd.
Så jag tror att jag ska försöka kolla upp om en delegation från Piratpartiet får samma möjlighet att åka ut till Lovön och få en guidad tur.
Jag vill även passa på att tipsa om den blogg som vänsterpartiet har satt upp för att diskutera fildelningsfrågan efter att deras senaste kongress biföll en upphovsrättsreformistisk motion.
Via Johanna Nylander så uppmärksammas jag även på att EU bland annat föreslår en förlängning av de så kallade relaterade rättigheterna till 95 år efter tillkomsten. Det rör sig alltså om musikinspelningar och liknanden som inte direkt skyddas av den vanliga upphovsrätten. Givetvis är det kommissionen som ligger bakom förslaget som finns att läsa i sin helhet här. Kommer förhoppningsvis kunna återkomma med en mer ingående analys av förslaget.
Innan jag började blogga så sysslade jag med helt andra saker. Jag skrev nätdagbok där jag blandade beskrivningar av vad som hände i mitt liv med inlägg om mina åsikter.
Idag när jag gick igenom gamla inlägg fann jag följande stycke som stämmer lika bra idag som när jag skrev det för ett drygt år sedan. Så jag beslöt mig för att lyfta över inlägget hit till bloggen:
Den oundvikliga utvecklingen
Det är lite märkligt hur jag, som alltid förespråkat förekomsten av slumpen, den fria viljan och alltingets relativism, finner mig allt oftare föra en snarast deterministisk retorik när det gäller fildelningsfrågan. Men jag kan inte låta bli att känna djupt inne att slaget faktiskt är vunnet. Att historien oundvikligen kommer svepa bort dagens upphovsrättsmonopol i den tidvattenvåg som den digitala utvecklingen startat.
Det kvittar hur många anmälningar som görs mot enskilda fildelare, eller hur många poliser som utbildas av reprersentanter från MPA, tekniken finns, och insikten om att fildelning inte bara är ett nödvändigt ont, utan rent av något positivt börjar sakta etsa sig in i folkmedvetandet.
Även om det kan vara svårt att mitt i stormen kunna uttala sig åt vilket håll vinden blåser känner jag ändå att jag står på säker mark när jag proklamerar att framtiden tillhör fildelningen och den fritt spridda kulturen. Om tjugo år kommer jag kunna luta mig tillbaka och peka på de där åren i början av det tjugonde århundradet och säga att där, där började framtiden.
Jag blev tipsad idag om en kurs med det spännande namnet Från fotokopiering till fildelning som kommer ges till hösten vid institutionen för ABM här i Uppsala. De som ligger bakom kursen är involverade i projektet Culture, Creativity, Copyright som tidigare arrangerat konferensen Using Fairly som jag bloggat om tidigare.
Kursen verkar enormt spännande, och framför allt är jag glad att debatten nu kommer studenter till del. Så sök den här kursen, och när ni ändå är i farten, gå med i Uppsalas Piratstudenter.
Det är sällan som jag blir känslomässigt rörd av att läsa tidningen. Men expressens ledare idag träffade mig rakt i hjärtat. Det har skrivits en hel del om frågan på olika ledarsidor på sistonde, Osccar har en bra sammanställning längs ner i det här blogginlägget. Men ingen annan, utöver vi i Piratpartiet, säger så tydligt och så koncist vad det handlar om som expressens ledare: Vi får välja mellan brevhemlighet och lagen mot fildelning, mellan
Ord som alla som varit engagerade i Piratpartiet känner igen. Vi har länge framfört just det argumentet. Kanske kan det här vara en vändpunkt, kanske kan debatten nu föras så att det inte längre är vi upphovsrättsreformister som tvingas försvara för den kulturspridning som upphovsrättsindustrin svartmålar som grov brottslighet utan att det istället är industrin som får stå till svars för faktumet att de lägger massor av energi på att lobba för ett övervakningssamhälle där privatlivet raderas.
skydd för den personliga sfären och upphovsrättsorganisationernas möjlighet att
ta betalt på samma sätt som hittills.
Det ligger fortfarande ett enormt politiskt arbete framför oss innan vi lyckats få alla de politiker som sitter i knät på lobbyisterna att inse att de faktiskt är folkvalda och därmed ska följa folkets vilja och inte lobbyisternas, men att ha en stor tidning i ryggen ger mig tillförsikt i att det är ett arbete som kommer att lyckas.
I ett helt annat ämne noterar jag att Umeås studentkårer har lyckats få igenom att alla salstentor vid Umeå universitet ska vara anonyma för att säkerställa att studenterna behandlas rättvist. Ett tydligt steg i rätt riktning som jag hoppas att fler högskolor tar efter.
Det har uppmärksammats i media de senaste dagarna att musikindustrin gjorde polisens jobb när en åklagare tillät att filmlobbyn fick utreda misstänkt storpirat. I ett försök att försvara sitt agerande säger åklagaren: Antipiraterna ska vittna under ed, vilket i mina öron känns som ett ytterst klent försvar av ett beslut att sätta det rättssystem som vi använder oss av i Sverige ur spel för att gynna ett särintresse. Det är helt enkelt sorgligt när polisens arbete privatiseras för att åklagarna vill slippa jaga fildelare.
Christian Engström, Piratpartiets vice ordförande, ger en beskrivning av det aktuella fallet på sin blogg.
Den enmansutredning som Bodström tillsatte för att utreda fildelningsfrågan har lagt fram sitt betänkande. Det som beställdes var en utredning som skulle gynna den rådande upphovsrättslagstiftningen, och det som levererades ligger helt i den linjen. Faktum är att utredningen går så långt i sin strävan att tillgodose upphovsrättsindustrin att den är villig att sätta det rådande rättssäkerhetssystemet ur spel. Föga förvånande sågar både tidningar och experter utredningen, och det kommer nog bli svårt för regeringen att göra annat än gömma undan utredningen långt ner i det runda arkivet, vilket redan verkar vara på gång.
Det känns ibland som om jag kommit bort från vad jag egentligen vill syssla med nu när jag sitter på mitt kontor på kåren och bollar dussinet studentfrågor som visserligen är intressanta, men som inte har något att göra med det framväxande informations-samhälle som jag skulle vilja lägga min tid på. Även om jag kommer kunna trycka in ett lunchseminarium där Pär Ström håller en föreläsning om storebrorssamhällets framväxt som en del av min arbetsdag är det ofta som jag spenderar hela dagar utan att få syssla med mina hjärtefrågor. Förutom att åtnjuta ett utökat skydd bör äganderätten också anpassas till samhällsutvecklingen. I dag omfattas inte immateriella rättigheter av grundlagsskyddet, vilket är orimligt i ljuset av den tekniska utvecklingen. Även idéer kan ägas, vilket bör framgå av författningen
Men jag kan i alla fall läsa om dem. Och dagens lästips är en granskande artikel i tidningen Fokus som försöker beskriva den unika svenska piratsituationen med allmän acceptans för fildelning och ambivalenta politiker som slits mellan att följa folkopinionen och att leverera beställningslagar åt lobbyisterna. Samma tidning har även en ledare på ämnet, men det känns inte som om personen som författat ledarartikeln tagit sig samam tid att sätta sig in i ämnet.
Det kan även konstateras att moderaten Karl Sigfrids utspel om att regeringen borde leva upp till vallöftet att sluta jaga fildelare tvingat fram en respons bland de övriga moderaterna, och att denna linje knappast följer den väg som Karl Sigfrid målade upp. För att se om det går att utröna något som kan sägas stå för hela partiet och inte enbart vara inlägg från olika partiföreträdare grävde jag runt på moderaternas hemsida och hittade efter en del letande följande text:
Stycket är klippt från en längre text om äganderätt och pratar inte direkt om fildelning. Men att stärka skyddet för immateriella rättigheter går knappast att förena med att legalisera framtidens metoder för kulturutbyte.
Börjar vi få momentum i Piratrörelsens kamp för en förändring av dagens förlegade lagstiftning kring upphovsrätt? Det hävdar i alla fall Oscar Swartz i sitt senaste blogginlägg och refererar till en debattartikel av den moderate riksdagsledamoten Karl Sigfrid.
Jag kan inget annat än hoppas att han har rätt. Att det vi ser nu är början på en snöbollseffekt. Och det finns skäl att hoppas. Ett par ledare i olika tidningar har åter tagit upp frågan. Och nu, efter valet, verkar alla tidningar instämma i det rimliga i en lagstiftning som utgår från vad som gagnar samhället istället för en som gagnar en föråldrad distributionsmodell.
Förhoppningsvis går budskapet fram.
En orelaterad notis som jag passar på att klämma in: På söndag startar det en Ung Piratavdelning i Västerås. Vi blir fler och fler i rörelsen, och vi hörs mer och mer. vi börjar få momentum.
Läste precis på Johanna Nylanders blogg där hon rapporterar från liberala ungdomsförbundets kongress i Göteborg.
Uppenbarligen saknar Luf en helhetssyn på upphovsrättsområdet, för samtidigt som man nu säger sig vilja legalisera icke kommersiell fildelning av upphovsrättsskyddat material är man även numera förespråkare för mjukvaropatent.
Ett steg frammåt, två steg bakåt?
Upptäckte precis att även Stefan Flod kommenterat inlägget på Johannas blogg.
