Mer som socialdemokraternas relation med Ipred

Jag skrev ett blogginlägg om Socialdemokraternas fortsatta stöd för Ipred igår. Idag hittade jag en någon dag gammal artikel på Sydsvenskan som ger en betydligt mer detaljrik bild av relationen Sossar-lobbyister-Ipred. Läs den och sörj bortgången av ett parti som en gång för hundra år sedan sade sig stå för medborgarens rättigheter gentemot de ekonomiska särintressena. 

Och notera den knivskarpa iaktagelse som Lars Ilshammar gör:

Det har blivit väldigt tydligt att politiken fått en digital dimension, precis som den fick en grön dimension på 1970-talet.

Samhället behöver förändras utifrån ett informationspolitiskt perspektiv. Det är sorgligt, men inte särskilt förvånande, att Piratpartiet är det enda politiska alternativ för dem som vill leva i ett fritt och öppet kunskapssamhälle

Socialdemokraterna vill ha kvar Ipred!

Jag är knappast förvånad över att de unga delegater som ville få socialdemokraterna att bestämma sig för att riva upp Ipred-lagen får återvända hem från kongressen med misslyckat värv. Visserligen fick de igenom en kompromiss där det sägs att lagen ska förändras, men det kommer inte leda längre än en halvhjärtad utredning som kommer föreslå lite justeringar på ytan så länge S inte förstår att upphovsrätten aldrig kommer vara en garant för kulturellt skapande, utan att den är en garant för en bestående dominans av en förlegad mediaindustri. 

Sedan upphovsrättens tidiga år då den tydligt enbart berörde kommersiella aktörers aktiviteter har den muterat till att mest av allt vara ett hinder för nyskapande och nya sätt att se på skapandet av kultur och av kulturella artefakter genom att konservera kultursektorn och förhindra nya kreativa sätt att sprida kultur. Om inte socialdemokraterna en dag vaknar upp och inser att upphovsrätten fallit helt ur led med sitt ursprungliga syfte så kan vi vara ganska säkra på att även en förändrad Ipred-lagstiftning i sossetappning kommer vara en lagstiftning där den som bäst är tandlös och som värst direkt skadlig. Inte bara för den personliga integriteten, utan även för utvecklingen på det kulturområde den säger sig vilja värna.

Att Ulf Bjereld utbrister att detta kanske är starten till att Piratpartiet inte ska behövas i riksdagsvalet nästa år kan knappast ses som en konsekvens av hans statsvetenskapliga kunnande och intresse för informationspolitikens framväxande roll. Nej det lär snarare bero på att han fallit offer för en naiv förhoppning om att den socialdemokrati han bekänner sig till ska släppa sitt krampaktiga tag kring 1900-talet och ta steget in i kunskapssamhället. 

Tyvärr lär han blir rejält besviken.

Dagens lästips

Det ser ut att bli ytterliggare en medialt bra dag för piratpartiet. PC för Alla har gjort en intervju med Rick om Ipred-lagen där han redogör väldigt bra för hur det inte fått några effekter på omfattningen av den illegala fildelning när Finland infört sin version av lagen och i Nya Wermlands-Tidningen finns en artikel där statsvetaren Henric Barkman konstaterar att vår politik inte passar in på höger-vänsterskalan. Något vi konstaterade redan när partiet bildades.

Rosemari Södergren skriver förresten på kulturbloggen att de gamla partierna har saker att lära av oss pirater. Det är vår förmåga att engagera unga människor att delta i det politiska arbetet som hon anser att de gamla partierna behöver kopiera. Dessvärre tror jag inte de kommer lyckas då de verkar vara oförmögna att fånga upp de frågor som berör dagens ungdomar. Rosmari konstaterar att "ett samhälle behöver partier som har en politik för arbete, en politik för skolor, en politik för sjukvård, en politik för transporter och kollektivtrafik, för miljöfrågor, …". Men det har vi ju redan. Vi har sju sådana partier, och de lär inte försvinna över en natt. Däremot kommer de få acceptera att trängas på det politiska fältet med oss pirater, vilket givetvis kommer minska deras utrymme. Men det behövs om våra frågor ska få det utrymme som de förtjänar. Vilket även Rosmari borde instämma i.

Piratpartiet och medlemmarna

Jag skrev igår att Piratpartiet gynnas av en enad opposition. Idag så skriver Svenska dagbladet att vi gynnas av IPRED. Det verkar som om det mesta gynnar oss just nu vilket jag givetvis är den siste att beklaga. Piratpartiet behövs, och precis som statsvetaren Henric Oscarsson säger i artikeln i svenskan så är Piratpartiet en medborgarrättsrörelse och därmed behöver vi alla aktiva medlemmar vi kan få. Under Dreamhack så fick vi sexhundra nya medlemmar och igår så fick vi lika många till. På bara ett par veckor har vi ökat med över tolvhundra nya medlemmar. Om endast en bråkdel av dem väljer att aktivera sig så innebär det fortfarande ett rejält tillskott bland vår skara av aktiva pirater.

Så jag hoppas att alla ni nyblivna pirater som läser det här väljer att engagera er. Ni behövs! Ni behövs för att bygga upp vår lokala organisation runt om i landet inför EU-valet nästa år och inför riksdagsvalet året därpå. Ni behövs för att föra debatten framåt på vårt forum och ni behövs som ambassadörer för partiet på er skola, på er arbetsplats eller på krogen bland era vänner. Om var ny medlem värvar ytterliggare en medlem som värvar en medlem och så vidare så kommer vi vara ostoppbara. Då kommer vi inte enbart vara en folkrörelse, vi kommer vara en folkrörelse vars åsikter inte kommer kunna ignoreras.

Lite välkomna siffror

TV4 har låtit företaget Novus Opinion göra en undersökning för att mäta inställningen till fildelning. Föga överaskande så anser en majoritet att den föreslagna ipredlagen är en dålig lösning. Och motståndet mot lagen var ungefär lika stort i alla åldersgrupper. Trots att de som fildelade regelbundet var betydligt fler bland de tillfrågade som befann sig i åldern 18-34 så fanns det alltså inte någon större skillnad i synen på om lagen var rimlig.

Det kanske kan kopplas till att 59% av alla tillfrågade svarde nej på frågan:

"Ska det vara straffbart att ladda ner film och musik från Internet för eget bruk utan att betala för det?"

Den lägsta siffran fanns här hos de som var mellan 35-50 år. Där ansåg endast 56% att det inte borde vara straffbart. Så med andra ord vill sex av tio legalisera icke kommersiell fildelning av upphovsrättsskyddat material. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att det bådar gott för oss pirater i de kommande valen. Titta gärna på siffrorna. De är minst sagt välkomna

Fildelningsfrågans internationella dimension

Sanna Rayman skriver i Svenskan idag att regeringen inte löste fildelningsfrågan med den nya Ipred-lagen. Och givetvis har hon rätt. Men så var ju inte heller syftet med lagen att lösa de problem som dagens upphovsrätt medför. Syftet var att ge så mycket befogenheter som möjligt till en sjukdomsdiagnostiserad upphovsrättsindustri utan att förlora allt för mycket politisk legitimitet. Hur mycket legitimitet regeringen förlorat kommer vi få se i EU-valet 2009 och riksdagsvalet 2010. I den här takten borde regeringen hinna köra över folkviljan och medborgarnas rätt till personlig integritet åtminstonde en gång till före EU-valet och sedan ytterliggare två till tre gånger före riksdagsvalet året därpå. Det positiva är att de verkar göra allt de kan för att rensa vägen för en politisk framgång för Piratpartiet. Det negativa är att de är beredda att nedmontera idén om rättssäkerhet och om värnandet av den personliga integriteten på vägen dit.

Men tillbaks till Raymans artikel. Hon skriver bland annat:

Fildelningsförespråkarna ligger i mångt och mycket före sin tid. De talar om en framtid, ­önskar sig paradigmskiftet och agerar som om detta redan var genomfört. Men vad som glöms bort är att hur man än vrider och vänder sig så är den övervägande majoriteten av all fildelning som sker fortfarande beroende av dagens system. Utan branschen, inga pirater.

Visst finns visionerna om hur det skulle kunna se ut och visst har branschen varit i särklass mest ­visionslös, men det eliminerar inte faktum. Att parasitera på ett befintligt förhållande, samtidigt som man förespråkar något väsentligt annorlunda, skadar din trovärdighet i debatten. Trösterikt kan det möjligen vara att tänka på att du sannolikt kommer att få stoltsera med ­titeln ­pionjär, så småningom.

Det känns lite märkligt att vi fildelningsförespråkare skulle ligga före vår tid när vi pratar om ett teknikskifte som påbörjades för cirka tio år sedan. Är det inte snarare så att lagstiftarna och musikbranschen halkat efter sin tid? Att dagens pirater fildelar material som branschen tagit fram är inte heller ett argument för att branschen måste se ut som den gör. Det är inte heller så att vi pirater nödvändigtvis menar att branschen måste upphöra. Vi hävdar snarare att den måste förändras, och att den måste inse att det monopol på spridning som den en gång besatt är dömt att upphöra.

Jag är fullt övertygad om att det kommer växa fram ett system där branschen ser fildelning som det naturliga distributionssystemet, där branschens roll förändrats från att främst fungera som sållningsmekanism och distributionskanal till att istället fungera som en mekanism för att lyfta fram talanger och promota dem i ett allt starkare mediabrus. Jag vill kunna gå till det promotionbolag som mina favoritartister ligger på för att få information om var band som spelar liknande musik kommer hålla konserter de kommande tre månaderna. Jag har inget emot epiteten pionjär, men jag betackar mig för att kallas för parasit. Piraterna lever i symbios med kulturskaparna. Det är snarare branschen som är parasiter idag.

Avslutningsvis skriver Rayman att den som vill påskynda förändringen bör arbeta med frågan på internationell nivå. Det vill piratpartiet. Det är därför vi ställer upp i europaparlamentsvalet den sjunde juni nästa år. Det är därför vi behövs i EU. Vi vill arbeta för en förändring av det internationella immaterialrättssystem som idag breder ut sig som en farsot över världen och kväver mänskliga rättigheter som rätten till privat kommunikation, rätten till kultur och rätten till en rättsstat som syftar till att skydda medborgarnas intressen. Vi vill, med risk för att låta storsvulstig, helt enkelt göra världen till en bättre plats att leva på. Både för kreatörer och för de som vill uppleva och sprida kultur. Möjligen att vi kommer göra världen till en sämre plats för ett antal distributionsföretag som byggt sin affärsidé på att kränga plastbitar med inspelad musik på.

Och vi behöver allt stöd vi kan få för att lyckas med detta. Vi behöver medlemmar, vi behöver aktiva och vi behöver personer som röstar på oss i de kommande valen.

Jag hoppas att du som läser det här beslutar dig för att bli något av ovanstående!

Dags att komma ombord!

Nedanstående text är hämtad från Rick Falkvinge. Sprid den gärna vidare.

-------------------------------------------------------------------------------------

Så kom den då till slut, Privatpolislagen Ipred. Nu är den lagd som proposition, alltså ett lagförslag till riksdagen.

Den innehöll vad vi hade väntat oss: branschorganisationerna för upphovsrättsindustrin får mer långtgående befogenheter än det svenska polisväsendet. Lite kosmetika i elfte timmen förändrar inget i grundprincipen.

Samtidigt är det fler och fler som tycker att det är helt vansinnigt att slåss mot framtiden genom att offra rättssäkerhet och rätt till privatliv. Nu är sex av åtta ungdomsförbund uttryckligen förespråkare för en fullständig legalisering av fildelning.

Så vad kan man göra som privatperson, om man vill slåss för grundläggande demokratiska värden som brevhemlighet, rätten till ett privatliv så som de ser ut i ett digitalt informationssamhälle, det vill säga där vi lever idag (men inte där politikerna lever)?

Man kan gå ut på gator och torg.

Det fungerar ganska bra för att få media, men politikerna struntar helt i det. Det märktes om inte annat under FRA-debatten. Det enda som fick regeringen att lyssna var spelet om makten. Man kan sätta press på enskilda riksdagsledamöter genom att synas och höras mycket, men inte på regering och riksdag som helhet.

Man kan gå med i ett ungdomsförbund.

Sex av åtta ungdomsförbund vill ha en legalisering av ickekommersiell fildelning. MUF, LUF, CUF, Ung Vänster, Grön Ungdom och naturligtvis Ung Pirat. Att gå med i ett av dessa är ett sätt att markera sin ståndpunkt.

Men det påverkar inte politikerna. Det påverkar inte framtiden. Att gå med i MUF ses som att man stödjer Moderaternas politik, inte MUFs politik. Kanske inte av MUF, men av alla andra. Samma sak med de andra ungdomsförbunden. Moderata politiker blir jätteglada för stödet när någon går med i Moderata Ungdomsförbundet — även om det var just för att du ville protestera mot moderat politik som du gick med.

Så det fungerar inte. Vad finns det annars?

Man kan engagera sig i något av riksdagspartierna.

Man kan stödja något av de mindre partierna som säger att de stödjer integritet. Det går att se vilka de är rakt av i röstningstabellen för IPRED i Europaparlamentet: Centern, Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Problemet är att de partierna är extremt högljudda kämpar för integritet, men bara när de inte sitter i regeringsställning. Centern var några av de bästa kämpar som fanns för privatliv, digitalt samhälle och rättsäkerhet före valet 2006. Nu har de drivit igenom FRA-lagen och tycker att IPRED är en bra idé. Och apropå FRA-lagen så lades den fram under den förra regeringen — som hade stöd av miljöpartiet och vänsterpartiet.

Folkpartiet ska vi inte ens nämna i samma mening som personlig integritet.

Så de här partierna drunknar helt i makten när de väl kommer till regeringsstödjande ställning. Och både Moderaterna och Socialdemokraterna är bakåtsträvande repressiva.

Så det enda som återstår för att åstadkomma riktig förändring är att hota politikernas maktbas. Att tala om för dem, att om ni inte skärper er, så är ni utan jobb efter nästa val.

Enda sättet att göra det är att engagera sig i det partiet som sätter självklar rättssäkerhet, personlig integritet och digitala samhällsfrågor framför allt annat. Det finns ett, och tyvärr finns det bara ett.

Gå med i Piratpartiet den 8 december.

Bli medlem i Piratpartiet den 8 december. Det kan göras på en minut över webben och kostar inget. Att ett konkurrerande parti får massor av medlemmar är tyvärr en av extremt få saker som får politikers uppmärksamhet — för det är ett tecken på att de håller på att förlora Makten.

Att engagera sig i Piratpartiet är tyvärr ett av få sätt att faktiskt skapa varaktig förändring i de här frågorna. Och om vi fokuserar på ett datum — den 8 december, nu på måndag — så blir effekten dramatiskt stor.

Gå med i Piratpartiet här.

Och sprid den här texten. Visa gammelpolitikerna att deras makt är i farozonen. Bara så kan man åstadkomma varaktig förändring på de här områdena. Allt annat struntar de i.

Liten seger för rebellerna?

Hittade två artiklar som fick mig att känna att Piratpartiet har vind i seglen för tillfället. DN skriver om att Sverige säger nej till förlängd upphovsrätt. Det är visserligen inte den egentliga upphovsrätten som diskuteras, utan de så kallade närstående rättigheterna som reglerar skyddstider för inspelad musik. Det anmärkningsvärda i artikeln är ett citat från Magnus Graner (m), statssekreterare på justitiedepartementet, om varför regeringen avvisar förslaget:

- Ett annat väldigt viktigt skäl är att det rasar en strid om upphovsrätten just nu, och vi uppfattar inte att vi har stöd hos våra väljare för att ytterligare skärpa den.

Magnus erkänner med andra ord rakt av att vi har lyckats påverka agendan. Större bevis för att Piratpartiet spelar roll kan knappast finnas. Genom vårt, och andras, idoga arbete för en upphovsrätt som står i samklang med medborgarnas användarrätt har vi lyckats att åtminstone delvis stoppa den negativa utvecklingen på området i Sverige.

Den andra artikeln kommer från svenskan som skriver att Ipred-lagförslag skjuts upp. Nu är det ingen radikal uppskjutning det är fråga om, utan endast att de borgliga partierna inte lyckats komma överens till idag som planerat. Men att de inte lyckats komma överens visar att motståndet mot lagen spelat roll.

Det ilskna fåtalet

Så har då slutligen Jan Guillou gett sig in i Ipred-diskussionen. Han menar att det endast är ett ilsket fåtal som vill legalisera fildelning. Ett argumentationsknep som verkar ligga i tiden hos förespråkarna av den här privatpolislagen. Att det finns ganska gott om folk som är emot lagen oavsett fildelningsfrågan verkar inte Guillou anse relevant. Men låt oss för argumentationens skull köpa Guillous utgångspunkt att det enbart är fildelarna som av egoistiska skäl är emot förslaget. Det skulle ge oss över två miljoner personer som enligt den logiken borde vara negativa till lagen. Jag vet inte hur Guillou räknar, men jag får inte det till ett fåtal. Jag får det till en himla massa människor. En himla massa medborgare. Och sist jag kollade så hade våra folkvalda till uppgift att arbeta för att se till dessa medborgares intressen. Även om självaste Jan Guillou har en avvikande åsikt. För i det här fallet så är det Jan Guillou som tillhör det ilskna fåtalet.

Söndagsfika i Uppsala

I god tradition hölls det Piratfika på Värmlands söndagscafé idag här i Uppsala. Det som diskuterades mest var Ipred och möjligheten för Piratstudenterna att ordna en debatt kring lagen här i Uppsala. Emil Paulsrud tog på sig huvudansvaret för att försöka få till stånd en debatt, vilket han säkerligen kommer lösa strålande. Det dök även upp tre nya personer. En av dem var inte medlem men beslöt sig under fikat för att bli det. En annan var medlem sedan tidigare men övertygades att även bli medlem i Piratstudenterna. Jag passade på att dela ut stoppaIPRED.nu-klistermärken till de som var närvarande.

Överlag ett bra och konstruktivt fika.

Ett historiskt misstag!

Jan Rosén skriver tillsammans med två kolleger i en debattartikel att det vore "ett historiskt misstag" att ta bort möjligheten för upphovsrättsmaffian att kräva ut abonnentuppgifter från internetleverantörerna. Skribenterna är alltså oroliga över att politikerna kan tänkas lyssna på folkviljan och skrota Ipred-lagen. För att ge trovärdighet åt artikeln skriver de sedan under med sina proffessurer i civilrätt och rättsvetenskap.

Sådana distinkta herrar måste ju veta vad de talar om när de skriver saker som:

Den integritetskränkning som det innebär att utlämna identiteten hos innehavaren av ett IP-nummer som använts för brottslig verksamhet måste i detta sammanhang te sig försumbar.

Men vilken kompetens har herrarna jurister i att mäta och bedömma dessa kränkningar? Att mängder av människor är upprörda över integritetskränkningen som den här lagen innebär betyder, för en lekman som mig själv, att kränkningen är allt annat än försumbar.

Men jag kanske inte är helt objektiv i frågan. Jag är ju politiskt aktiv i ett parti som vill reformera upphovsrätten för att skapa balans mellan upphovsrätten och användarrätten. Jan Rosén däremot måste ju vara objektiv. Han är ju professor. Att han även råkar vara ordförande i Svenska Föreningen för Upphovsrätt kan ju inte ha påverkat hans åsikter i frågan...

Det historiska misstaget är inte att skrota Ipred-lagen. Det historiska misstaget är att samhället fastnat med en föråldrad upphovsrättslagstiftning som inte fungerar i ett informationssamhälle.

Den nya folkrörelsen eller den lilla gruppen?

Jag har suttit och funderat på hur vår justitieminister egentligen tänkte när hon sade följande:

Jag tycker att debatt är bra. Det finns ju en liten grupp som är
oerhört engagerad och hörs mycket, och så är det alltid. Men att de som
tillverkar någonting måste få betalt för sitt jobb, det tror jag att de flesta
ändå håller med om.

Jag är uppenbarligen långt ifrån den ende som funderat på det uttalandet. Christopher Kullenberg påpekar att den stora massan aldrig kommer ha en åsikt i en enskild politisk fråga. Klara Tovhult menar att ministern förmodligen missat att folkrörelser finns på nätet nuförtiden. Christian Engström gissar på att vår justitieminister räknar siffror som finns på nätet annorlunda än om siffrorna finns i de gamla partiernas medlemsregister. Anna Troberg uppmuntrar fler att gå med i facebookgruppen. Vid någon nivå måste ju till och med ministern se det orimliga i att betrakta det växande folkliga missnöjet med den här lagen som en yttring för en "liten högljudd grupp".

Mest klockren kommentar står dock Nicklas Lindblad för. Han påpekar rakt och enkelt att de miljoner som filderar och alla andra som är kritiska mot den här lagen aldrig kan ses som den lilla gruppen. Men de lobbyister som driver på för den här och liknande lagar definitivt är en liten grupp. Det skrämmande är att de är en grupp vars ekonomiska förutsättningar så väldigt tydligt köper dem inflytande över politikerna och därmed över befolkningen.

Mitt i allt det kompakta motståndet mot att den här lagen ska implementeras, och trots upprepade påpekanden om att det inte finns något som helst krav från EU om att vi ska införa den här typen av lag i Sverige så gör så centern sitt utspel. Centern vill helt plötsligt ge de som beskylls för fildelning en varning innan upplevelseindustrins hejdukar släpps lösa. Hanna Wagenius, själv centerpartist, påpekar att enbart för att man gör en usel lag något mindre usel blir den inte acceptabel. Jörgen Lindell påpekar att ändringsförslaget inte ändrar något i sak. Henrik Alexandersson blir konspiratorisk. Rasmus Fleischer påpekar att det inte enbart är privatpersoner som har nätverk och att lagen riskerar att ta död på internetcaféer som affärsmodell, alldeles oavsett centerns försök till att "mildra" lagen.

Jag funderar lite på hur centern försöker nischa sig som det parti i alliansen som är "inte riktigt lika usla som resten av regeringspartierna när det gäller integritetsfrågor". Det verkar nästan som om de har en strateg som klurat fram att så länge facit visar att de bara är nio tiondelar så illa som det näst sämsta borgliga partiet när det gäller att tillvarata medborgarnas rätt till personlig integritet och privatliv så borde de liberala väljare som värdesätter sin personliga integritet välja centern i egenskap av det bästa av dåliga alternativ.

Givetvis är det ett helt felaktigt antagande. Liberala väljare som sätter integritet högt på agendan kan och bör rösta på piratpartiet i nästa val. Samma sak med de väljare från vänsterblocket som inte vill riskera att sossarna får en ny chans att bygga upp sitt Bodströmsamhälle. Och alla andra som anser att det här med rättsstat är en i grunden ganska hygglig idé. Tillsammans kan vi göra skillnad. Vi kan göra skillnad i EU-valet 2009 och vi kan göra skillnad i riksdagsvalet 2010.

Ett liv utanför politiken

Jag har den senaste veckan levt i exil från Uppsala. Tyvärr innebär det även exil från min stationära dator där hemma där Skype och Pidgin gör att jag håller mig i kontakt med vänner och partikamrater. Som tur är låter mig fortfarande Facebook kommunicera med alla möjliga bekanta, så helt avskärmad från omvärlden är jag inte. Och mina tre olika maillådor kan jag komma åt över nätet.

Men det blir ändå inte riktigt samma sak som hemma i uppsala. Men jag tror inte enbart att det beror på att jag inte kommer åt alla program på min dator. Förmodligen så handlar det även om att de aktiviteter jag sysslat med här nere inte är kopplade till min vanliga bekantskapskrets.

I onsdags åkte jag ner till Lund där jag stannade fram till söndagen. På lördagskvällen skulle jag gå på Wermlands nations Höstgasque i AF-borgen. På något sätt så färgade det hela veckan innan gasquen. Min tid gick åt att träffa gamla vänner från min tid i Lund, och mina tankar gick åt att fundera på hur middagen skulle bli. För den som undrar kan jag berätta att den blev över förväntan trevlig och bra på alla sätt.

Söndagen blev ett tvärt men kort kast tillbaks till partiarbetet. Jag fick dra mig upp alldeles för tidigt efter gasquen för att ha Piratfika med de lokala piraterna. I förbifarten startade vi upp Ung Pirat Helsingborg där Sandra Grosse valdes till ordförande. Jag fick även med mig en stor bunte med StoppaIPRED-klistermärken, så är det någon i Uppsalatrakten som vill ut och sätta upp klistermärken kan ni höra av er till mig.

Direkt efter mötet satte jag mig på tåget till Malmö för att sedan slå följe med min bror vidare till Höllviken där våra föräldrar bor numera. Släkten hade samlats för att fira min systers stundande födelsedag . Hon fyller nämligen arton år idag och den här veckan har därmed fram tills nu gått till presentletande och socialiserande med familjen. Hennes blogg är förresten enligt hennes egen utsago rakt igenom ironisk vilket jag personligen hoppas stämmer.

Men på torsdag åker jag tillbaka till Uppsala och förhoppningsvis ska jag där kunna påbörja planerandet av en debatt kring Ipred som jag gärna skulle vilja se Piratstudenterna få till stånd

Ipred och upphovsrätten

I en artikel i Svenska Dagbladet försöker Bo-Erik Gyberg försvara Ipred genom att blicka bakåt mot upphovsrättens förflutna. Men det enda han lyckas med är att belysa den ändamålsglidning som skett i och med att gränserna för upphovsrättens omfattningen tillåtits sättas av upplevelseindustrins lobbyister. När upphovsrätten kom till var syftet tydligt att reglera kommersiell användning av viss kulturproduktion. Idag har detta sedan länge expanderats till att upphovsrätten även reglerar privat icke-kommersiell användning. En utökning av upphovsrättens omfång som tydligt skett på användarrättens bekostnad.

Andreas Ekström på Sydsvenska dagbladets är upprörd över att de gapiga bloggarna inte vill diskutera det han hävdar är upphovsrättens grundfrågor när dessa kritiserar Ipred. Jörgen Lindell påpekar lite försynt att det kan ha att göra med att Ipred faktiskt inte rör upphovsrätten som sådan utan om vilka metoder som ska se till att den efterlevs. Lars Holmquist och West sågar också Andreas inlägg.

Men även om Jörgen med flera har rätt så hindrar inte det Andreas från att ha fel. Det finns mängder av inlägg i debatten som faktiskt berör upphovsrätten på ett principiellt plan. Att Andreas råkat missa dem säger nog mer om honom än om vad som faktiskt skrivs om Ipred just nu.

Men vilka frågor är det då som Andreas vill diskutera?

1. I hur stor utsträckning ska en kreatör få bestämma om de sammanhang som
hennes verk visas i?

2. I hur stor utsträckning ska man få tillgodogöra sig
resultatet av någon annans arbete utan att vara med och betala detta arbete?

Den första frågan skrev Marie Andersson om för bara någon dag sedan i ett blogginlägg om Ipred. Det finns en klar konflikt mellan deltagarkulturens diskurs och idén om att upphovsmannen ska kunna kontrollera hur ett verk används. Personligen anser jag att det, precis som idag, ska finnas en rättighet för en kreatör att få upprättelse om någon kränker kreatören genom användandet av dennes verk. Jag ser inte något behov av att ge kreatörer någon kontroll över hur deras verk ska spridas efter att de valt att offentliggöra dem.

Den andra frågan besvarades egentligen redan när vi införde bibliotek i Sverige. Där drogs en tydlig linje som sade att samhällsnyttan av en bildad befolkning rättfärdigar att staten går in och säkerställer att medborgarna kan läsa böcker utan att tvingas köpa egna exemplar. Exakt samma resonemang som ligger till grund för biblioteksväsenet kan användas för att motivera en legalisering av icke komersiell fildelning. Sammhällsnyttan av att ha medborgare vars möjligheter till kulturupplevelser har maximerats genom fildelningstekniken överstiger värdet av att ha kvar dagens upphovsrättssystem.

Den i mina ögon betydligt viktigare principiella frågan om hur upphovsrättens fundament, idén om det kreativa geniet som ensam skapar något nytt och unikt, står sig i förhållande till hur kultur faktiskt skapas verkar Andreas dock helt ha missat. Det har däremot inte Anders Mildner som skriver ett lysande inlägg om skapandets kärna. Anders skrev även på Svenskans brännpunkt en väldigt bra analys av motståndet mot FRA och Ipred för några dagar sedan.

Internet har gett vanliga medborgare ett verktyg för att göra sig hörda i den politiska debatten. Och när tillräckligt många av oss enagerar sig i en fråga så kan politikerna inte längre blunda för den. Det är en maktförskjutning till medborgarnas fördel som vi måste ta. Demokrati är något som måste erövras varje dag. Och ett fritt internet är ett fantastiskt verktyg att göra det med.

Det är alltid kul att läsa om sig själv

Ibland funderar jag på om jag inte skriver den här bloggen till stor del för att jag tycker om att läsa om mig själv. Jag är rysligt nyfiken på att veta vad som händer i mitt liv och hur jag tänker kring olika frågor. Och då kan jag ju alltid glida in här på min blogg och läsa om vad som hänt på sistone. Jag är nog beredd att gå så långt att jag vågar hävda att jag är min bloggs trognaste läsare. Det finns inte ett ord här på bloggen som jag inte har läst.

Men det är faktiskt ännu roligare att läsa om mig på andra platser. De senaste dagarna har jag varit nere i Lund för att träffa vänner och gå på middagar och mitt blogg- och nyhetsläsande har därför hamnat på sparlåga. Men idag fick jag tid över och letade reda på UNT-artikeln från i fredags där jag får säga ett par kloka meningar. Upptäckte till mig glädje att jag även fanns med på bild.

Nu är kanske inte alla lika intresserade av vad jag tycker. Däremot så brukar väldigt många intressera sig för vad media tycker. UNTs ledare har gått ut med en vädjan om att folk ska komma in med goda argument för varför de som liberal tidning ska vara för eller emot lagförslaget vilket jag hoppas så många som möjligt tar tillfället i akt att göra.

Själv ska jag sätta mig och läsa ikapp alla artiklar och blogginlägg om Ipred som trillat in de senaste dagarna. Förhoppningsvis med ett nytt inlägg här som följd.

Om Ipred i UNT

Jag pratade precis med en journalist från UNT som satt och skrev på ett reportage om piratjägarlagen. Artikeln är plannerad att komma i morgondagens tidning och han hörde av sig till mig för att se vad vi Piratstudenter tycker om lagen. Under samtalets gång fick jag veta att när han hade varit i kontakt med moderaterna så hade de hävdat att fildelningen minskat avsevärt i Danmark efter att lagen införts och använt det som ett argument för varför lagen skulle komma att bli effektiv. Att siffror från Finland visat motsatsen hade de däremot inte nämt.

Två tankar slog mig direkt. Den första är om det faktiskt finns några siffror ifrån Danmark som pekar åt det ena eller det andra hållet. Jag har inte hittat några, men om någon har en bra länk till en opartisk källa får ni gärna höra av er.

Den andra tanken som slog mig var att i Danmark har ju lagen tydligt fått effekten att branschorganisationerna skickat hotfulla kravbrev för att få folk att betala av rädsla för att dras inför rätta. Hur kan då moderaterna peka på Danmark som föredömme samtidigt som de fortfarande säger att syftet inte är att jaga enskilda fildelare. Antingen så är de helt enkelt oförmögna att koppla ihop ett med ett och få det till någonstans i närheten av två, eller så är de faktiskt fullt medvetna om vilken effekt lagen kommer få, men tycker det är mer klädsamt att mörka den biten i media för att inte framstå i dålig dager.

Utrensningar inom Liberati?

Det har skrivits en del om Alexander Bards nya nätverk Liberati på sistone. Bland annat så har Marie Andersson skrivit ett läsvärt inlägg. Anna Troberg går igenom de fem ståndpunkter som Liberati för fram i Expressen.

Det visar sig att Oscar Swartz blev utslängd på grund av sin syn på upphovsrätt. Mikael Nilsson försökte gå med men fick nobben för att han var Pirat. Mary Jensen hoppade av Liberati då hon upptäckt att organisationen är förespråkare av den överimplementering av IPRED som ligger för handen. Att Liberati förespråkar den här lagen framkom i den brevväxling mellan Mikael och Alexander som finns att läsa på Mikaels blogg.

Jag kunde inte låta bli att fascineras av mailväxlingen och den bild av Liberati som växer fram där. Följande påståenden utmärker sig:

"Libertarianer är alltså inte välkomna i Liberati. De får gå någon annanstans."

"Vi gillar IPRED."

"Liberati har bara medlemmar från Folkpartiet. Du behöver inte vara medlem i Fp men du får inte vara engagerad i något annat parti."

För att se hur pass väl dessa påståenden beslöt jag mig för att göra en ytterst ovetenskaplig statistisk undersökning med hjälp av det fantastiska sociala verktyget Facebook. På facebook finns en grupp som heter Liberati. Gruppen är modererad och man måste ansöka om att få bli upptagen i gruppen. Den som modererar gruppen är ingen mindre än Alexander bard själv. Så de som ingår i gruppen har alltså passerat hans nålsöga.

På facebook kan var och en välja om andra ska kunna ta del av deras information, samt hur mycket av den personliga informationen som i så fall visas. Runt 60 av gruppens (i dagsläget) 142 medlemmar lät mig se deras profiler. Av dessa så var ca 10% även medlemmar i gruppen Stoppa IPRED, ungefär lika många hade under "politisk uppfattning" definierat sig själva som libertarianer. Slutligen så var två personer, enligt deras profiler, medlemmar i andra politiska partier än folkpartiet.

Kommer herr Bard inleda en utrensing inom de egna leden för att se till att de kriterier som han satt upp för att få ingå i hans lilla politiska äntringsstyrka efterlevs?

IPRED och digital allemansrätt

Jag har funderat de senaste dagarna på vilken vinkling jag vill ha på mitt första inlägg i debatten om IPRED. När jag så läste Anders Mildners inlägg om de leende städarnas revansch föll allt på plats.

Anders undrar vem som tjänar på det ständigt eskalerande ställningskriget mellan fildelare och lagstiftare. Han lyfter fram att fildelningen inte minskat någonstans i världen oavsett vilka lagar som stiftats. Peter Sunde informerar om att antalet fildelare i Sverige är uppe i åtminstone 2,2 miljoner människor. Så många unika adresser fildelar genom the Pirate Bay, varje vecka. Det är en väldans massa folk.

Problemet är att alla dessa fildelare saknar en positivt formulerad vision kring sin sysselsättning. Medan upphovsrättslobbyn maler på om kulturarbetarnas rätt att få betalt så formulerar vi fildelningsförespråkare oss tyvärr allt som oftast i termer som att tekniken inte går att stoppa. Jag tror att det är Piratpartiets största svaghet idag att vi inte lyckats formulera en vision om vilket samhälle som det fria utbytet av kultur och idéer kommer att leda till.

För medan vi funderar på vilken framtid vi vill sträva mot så sparar upphovsrättslobbyn inget krut när det gäller att få dagens politiker att stifta allt mer repressiva lagar oavsett tidigare löften.

Kanske kan begreppet digital allemansrätt vara något att fundera på? Inte i centerpartiets tama tappning där det handlar om att alla ska kunna komma åt internet. Det är visserligen en bra tanke, men långt ifrån tillräckligt. Inte heller den digitala allemansrätt som LUNET använde i sin marknadsföring. Nej snarare en allemansrätt som låter envar använda sig av det som finns på internet för privat bruk. Marie är inne på liknande tankar, och Christian har använt begreppet förr. Så kanske är det där vi ska lägga vårt fokus framöver? Kanske behöver Piratpartiet ta fram en beskrivning av hur den digitala allemansrätten bör se ut och fungera i ett öppet informationssamhälle.