En samling tankar en tidig fredag morgon

Det verkar som om fredagen har blivit den dag jag ägnar åt att summera det som hänt den senaste tiden. Och det kan behöva summeras, för just nu känns det som om jag har så många bollar i luften samtidigt att jag riskerar att få dem alla neddimpande i huvudet.

Diskussionen om den digitala allemansrätten, som förekommit lite här och där de senaste dagarna, går vidare. Anna Troberg skriver klokt om hur den digitala allemansrätten egentligen är samma sak som rätten till kultur och kunskap. Det ska bli spännande att se hur diskussionen kring begreppet utvecklar sig framöver.

En hel del tid har även gått åt att ordna med Piratstudenterna den senaste tiden. Till exempel har vår kårvalslista fastställts och jag har hamnat på en hedrande sextondeplats. En bit längre ner än förra årets förstaplacering. Men så räknar jag ju inte med att vara kvar i Uppsala till hösten. Som tur är har vi rejält med unga nya namn som kan ta över och driva kårpartiet vidare.

I onsdags var jag och firade att Uppsala studentkår fyllde 160 år. Det är en imponerande tidsepok som kåren funnits. Och som gammal kåraktiv är det svårt att inte känna viss oro nu i obligatorieavskaffartider. Under dagen blev det i alla fall tårta på kårens kansli och snittar på Kalmar nation. Växlade även ett par ord med ett par före detta kåraktiva under minglet.

Ung Pirats östra distrikt ska ha sin distriktskongress på söndag. Det skulle inte varit särskilt mycket huvudbry för min del om det inte varit så att jag suttit som valberedare där och vi fortfarande inte har hittat tillräckligt många kandidater för att fylla upp hela styrelsen. Så är du en Ung Pirat från Örebro län, Västmanlands län, Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län eller Gotlands län och är intresserad av att ta en mer ansvarsfylld roll i förbundet får du gärna höra av dig till mig.

Men nu börja det bli dags att runda av för den här gången och göra sig i ordning för att åka till Stockholm för att gå på en diskussion om media- och kommunikationspolitik som anordnas av DIK.

Hur tankar skapas, utvecklas och sprids; den digitala allemansrättens historia

I höstas bloggade jag om behovet av en digital allemansrätt. Jag hade inspirerats av ett inlägg som Marie Andersson skrev där hon gjorde en koppling till den fysiska allemansrätten som vi har här i Sverige. Själva begreppet digital allemansrätt lyfte jag från ett inlägg Christian Engström skrivit där det förekom i brödtexten till en motion från vänsterpartiet som Christian ville lyfta upp då den helt i linje med Piratpartiets politik. Givetvis hade termen använts tidigare.

Centern hade tidigt använt begreppet för att argumentera för att alla skulle ha tillgång till internet. I deras tappning handlade det om tillgången och inte innehållet. Begreppet myntades vad jag förstått redan 2000 av Lennart Daléus. Men en framsynt centerpartist vid namn Lars Andersson skrev redan 2006 att den digitala allemansrätten borde vara något som gjorde att man kunde bruka det som man hittade på nätet. Begreppet hade även använts som en marknadsföringsploj av internetleverantören Lunet. Kopplingen mellan digital allemansrätt och fildelning hittar man även i en kommentar av Pelpet på Johan Sjölanders blogg i juni 2006.

Men låt oss återvända till hösten 2008. Inte långt efter mitt blogginlägg dyker begreppet digital allemansrätt upp hos Cornucopia. Inlägget, som är väldigt läsvärt, verkar vara inspirerat av samma inlägg av Marie som inspirerat mig. Men det finns ingen direkt länk till det inlägget, så det är enbart en gissning från min sida. Cornucopia använder även begreppet vid två senare tillfällen under hösten i referenser till det första inlägget.

Själv använder jag begreppet igen efter att ha inspirerats av att bland annat Christoper Kullenberg liknat internet med en ekologi. Och några dagar senare använder Donsan det i ett inlägg om Ipred. Donsan använder även begreppet ett antal gånger i olika bloggkommentarer.

Under våren gör sedan Emil Källström en referens till Centerns användande av begreppet. Även om jag tror att han feltolkat vad centern egentligen menar med sitt ursprungliga användande av begreppet.

Men inget av detta lyckas popularisera begreppet. Utöver Donsans envetna kamp för att pränta in ordet verkar det mest dyka upp slumpartat hos olika bloggare. Av någon anledning fastnar inte begreppet.

Så gör Mårtensson ett upprop för den intellektuella allemansrätten i ett blogginlägg och länkar till en digital namninsamling. Av någon anledning blir det gnistan som tänder krutdurken. Genast börjar mängder av folk länka till inlägget och sprida uppropet. Men begreppet intellektuell allemansrätt verkar inte ligga rätt i mun för folk för ganska snabbt har de flesta bloggare omvandlat Mårtenssons intellektuella allemansrätt till digital allemansrätt. Och Mårtensson anpassar sig i ett senare inlägg och skriver digital intellektuell allemansrätt. Vad är det som orsakar detta namnbyte? Är det att christian återanvänder begreppet digital allemansrätt när han länkar till Mårtensson som orsakar att de som senare hoppar på länktåget också använder det begreppet?

Kanske är det så att digital allemansrätt helt enkelt lyckats arbeta sig in i folks referensramar genom de tidigare inlägg som jag länkat till ovan, och att det legat där latent och väntat på rätt tillfälle att komma ut.

IPRED och digital allemansrätt

Jag har funderat de senaste dagarna på vilken vinkling jag vill ha på mitt första inlägg i debatten om IPRED. När jag så läste Anders Mildners inlägg om de leende städarnas revansch föll allt på plats.

Anders undrar vem som tjänar på det ständigt eskalerande ställningskriget mellan fildelare och lagstiftare. Han lyfter fram att fildelningen inte minskat någonstans i världen oavsett vilka lagar som stiftats. Peter Sunde informerar om att antalet fildelare i Sverige är uppe i åtminstone 2,2 miljoner människor. Så många unika adresser fildelar genom the Pirate Bay, varje vecka. Det är en väldans massa folk.

Problemet är att alla dessa fildelare saknar en positivt formulerad vision kring sin sysselsättning. Medan upphovsrättslobbyn maler på om kulturarbetarnas rätt att få betalt så formulerar vi fildelningsförespråkare oss tyvärr allt som oftast i termer som att tekniken inte går att stoppa. Jag tror att det är Piratpartiets största svaghet idag att vi inte lyckats formulera en vision om vilket samhälle som det fria utbytet av kultur och idéer kommer att leda till.

För medan vi funderar på vilken framtid vi vill sträva mot så sparar upphovsrättslobbyn inget krut när det gäller att få dagens politiker att stifta allt mer repressiva lagar oavsett tidigare löften.

Kanske kan begreppet digital allemansrätt vara något att fundera på? Inte i centerpartiets tama tappning där det handlar om att alla ska kunna komma åt internet. Det är visserligen en bra tanke, men långt ifrån tillräckligt. Inte heller den digitala allemansrätt som LUNET använde i sin marknadsföring. Nej snarare en allemansrätt som låter envar använda sig av det som finns på internet för privat bruk. Marie är inne på liknande tankar, och Christian har använt begreppet förr. Så kanske är det där vi ska lägga vårt fokus framöver? Kanske behöver Piratpartiet ta fram en beskrivning av hur den digitala allemansrätten bör se ut och fungera i ett öppet informationssamhälle.