Dagen Google blev onda

Andreas Ekström har skrivit en hel del läsvärt om Googles relation med internetanvändarna och arbetar just nu på boken Google-koden. En bok jag länge planerat att läsa när den väl kommer. Jag övervägde också länge att donera till bokens tillkomst, men eftersom jag levt utan inkomst sen i mars beslöt jag mig för att det inte var min tur att bidra just nu. Som tur är fanns det andra som tänkte annorlunda. Själv har jag alltid haft en ganska positiv syn på Google och därför kändes det spännande att få läsa en bok som jag upplevde skulle ha en ganska kritisk approach till företaget.

Ett företag med mottot "don't be evil" kan man väl knappast tycka illa om? Visst, de böjde sig för regimen i Kina och blev en del av den kinesiska internetcensuren. Men Kina är ju så långt borta, och de gav oss ett par halvhjärtade förklaringar som vi snabbt köpte för att vi ville fortsätta gilla Google. De gav oss ju så fina gratistjänster, och var en motpol mot Microsoft.

Men nu har gränsen gått. Google har blivit onda! De har köpt upp företaget som utvecklat Etherpad och lagt ner tjänsten för att säkra marknaden för Google Wave. Precis ett sådant kortsiktigt beteende som deras don't be evil-policy skulle hindra dem ifrån. Själv har jag använt etherpad regelbundet de senaste månaderna och ser Googles tilltag som ett direkt påhopp på mina internetvanor.

Christopher Kullenberg skriver ett väldigt bra inlägg om det hela, och avslutar med en uppmaning om att hjälpa till att bygga ett eget verktyg för realitidskollaboration:

Istället jobbar vi så här: Programmerare och andra som vill bidra – kom till #faxpad på irc.freequest.net. Vi bygger om, bygger nytt! Kollaborativa textdokument i ljusets hastighet är en del av vår vardag. Vi kan inte låta antimarknader styra över detta! Vi har skillz, vi har kraften! Nu bygger vi om!

Jag önskar dem all lycka till och hoppas att många bidrar till agt bygga oss ett nytt verktyg nu när Google så skurkaktigt tagit ifrån oss det vi vant oss vid. Precis som man kan vänta sig av det ondskefulla företag som Google är.

Dags för granskning

Efter att ha kommit över den initiala ovilja som Andreas Ekströms krönika i Journalisten frammanade hos mig måste jag nog erkänna att den verkar ha fått den effekt som Andreas uppenbarligen eftersträvade.

Syftet med Andreas krönika var om jag förstått honom rätt att uppmuntra andra att inte slarva med granskningen av oss eftersom Andreas ser en reell risk (jag vill kalla det möjlighet) att vi kommer nå politiska framgångar i de kommande valen.

DN missade dock helt uppmaningen om granskning och skrev en synnerligen andefattig ledare, därför blev jag väldigt förvånad när Marcus Svensson på Smålandsposten gör en i mina ögon betydligt mer nyanserad granskning. Deras ogillande av vår politik lyser visserligen igenom, men jämfört med mycket annat som våra belackare skrivit om oss måste det här helt klart anses vara inom anständighetens gränser. Bland annat refererar han till boken Kampen om kunskapen, den hittills enda vetenskapliga granskning av vår politik som jag sett.

Jag kan gladeligen rekomendera alla andra som vill granska oss att kolla upp den boken.

Andreas Ekström verkar mest intresserad av smutskastning

Andreas Ekström skriver en ganska aggressiv krönika i Journalisten där han försöker misstänkliggöra Piratpartiet genom att likna oss vid Ny demokrati. Det är givetvis hans fulla rätt att ifrågasätta oss, men det hade varit trevligt om han velat underbygga sina påståenden med lite källor.

Vad är det då som Andreas anser att vi har gemensamt med Ny Demokrati? Jag kommer nedan gå igenom punkt för punkt de likheter som han lyfter fram:

1. Folklighetselitismen. Anspråket att se och förstå saker som andra ännu inte förstår.

Jag måste börja med att påpeka att jag inte riktigt känner igen begreppet folklighetselitism, så just den biten kan faktiskt inte bemöta. När det gäller att vi anser oss se och förstå saker som andra inte förstår så skulle man nog kunna hävda att det till viss del stämmer. Problemet är väl snarast att det även stämmer in på alla andra politiska partier också. Alla politiska rörelser försöker förstå och förklara verkligheten för att sedan föreslå en politik som ligger i linje med den förståelsen. Här är vi inte mer lika Ny demokrati än något annat politiskt parti.

2. Den gränslösa populismen.

Det här har Andreas fått helt om bakfoten. Piratpartiet är ytterst tydligt med att vår politik är avgränsad till ett par snäva fokusområden. Det är allt annat än gränslöst. När det gäller populism är det en typisk beskyllning gentemot nya politiska strömningar. I betydelsen att vi hävdar att det finns en klyfta mellan dagens riksdagspartier och befolkningen så stämmer beskyllningen om populism, men i betydelsen att vi skulle föreslå förenklade lösningar på politiska problem stämmer den inte alls.

3. Hån och förakt som metod för att möta motstånd.

Här vore det trevligt med någon form av källhänvisning som går att bemöta. Jag tvivlar på att det förekommit mer hån och förakt från oss inom Piratpartiet gentemot våra motståndare än vad det förekommit från våra motståndare gentemot oss. Skulle jag vara mindre storsint lagd skulle jag till exempel kunna peka på att Andreas eget raljerande där han menar att vår enda politiska fråga skulle vara att "gratis är gott" har en inte ringa grad av hånfullet och nedlåtenhet i sig.

4. Den totala avsaknaden av politisk helhetssyn.

Kan man ha en delvis avsaknad av politisk helhetssyn? Piratpartiet saknar ett heltäckande politiskt program, men inom våra fokusområden skulle jag nog vilja hävda att vi har en betydligt mer heltäckande syn än något av de politiska alternativen. Det är en avvägning som man måste göra om man ska stödja oss.

5. Vulgärestetiken.

Jag har faktiskt ingen aning om vad Andreas menar med det här. Så tills han tagit sig tid att utveckla den här punkten får jag nog tyvärr passa med mitt svar.

6. Den konsekvensfria politiken. Förändringar ska drivas igenom utan analys av effekterna.

Vi har riksdagspartier som vill driva igenom FRA, Ipred och Datalgaringdirektivet utan att varken analysera behov eller konsekvenser. Vi har Piratpartiet som pekar på studie efter studie som visar att fildelningen inte skadar kultursektorn och att ökad statlig övervakning leder till ett mindre fritt debattklimat. Vi pratar även om att digitaliseringen har gjort att kostnaden för exemplarframställning närmat sig noll vilket ställer krav på strukturomvandlingar i distributionsindustrin. Vem är det egentligen som saknar analys?

7. Företrädarna. Två tveksamma frifräsargrabbar av besserwissertyp, lite olika på ytan men i själva verket mycket lika.

Det där ser jag mest som personangrepp på Christian och Rick. Men framför allt så missar Andreas här en viktig poäng. I Ny demokrati fanns inga andra profiler än just Ian och Bert, inom Piratpartiet har vi flera företrädare som sticker ut och som är med och formar partiets politik. I listan till höger finns länkar till över femtio piratpartisters bloggar som alla i större eller mindre utsträckning deltar i partiets ständiga dialog kring våra frågor. En dialog som dessutom sker helt öppet.

8. Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter som för första gången besjälas av en politisk fråga, och därför agerar med samma enögdhet och samma besatta enfrågeperspektiv på tillvaron som sina företrädare.

Om man kapar bort det förolämpande slutet och går till att titta på själva påståendet om att vi Piratpartister skulle vara nykonverterade så stämmer det till viss del. Piratrörelsen är en ny politisk rörelse och som sådan så faller det naturligt att samtliga inom rörelsen är nyanslutna (det går helt enkelt inte att ansluta sig till en rörelse innan den skapats), och det stämmer även att flertalet av oss inte har en bakgrund inom politiken.

Men låt oss ny göra ett test. Ta exakt samma påståenden som Andreas lagt fram om Piratpartiet och applicera på miljöpartiet när de var nya, eller kristdemokraterna. Eller applicera dem på Svenska arbetarpartiet för hundra år sedan. Om man räknar bort förolämpningarna stämmer de flesta punkterna in även i de fallen. Det Andreas beskriver är nämligen ingenting som är unikt för Ny demokrati utan snarare karaktärsdrag som är gemensamma för alla nya politiska rörelser.

Andreas ställer även en rad frågor om partiet som jag tänkte försöka besvara:

Vilka är Piratpartiets planer vad det gäller politik som inte rör upphovsrätten?

Piratpartiet tar ställning i frågor som rör upphovsrätt, patent och personlig integritet. Inom övriga politiska områden planerar vi att följa en vågmästarstrategi.

Hur ser partiets finansiering ut?

Piratpartiet finansieras genom donationer. Främst genom kampanjen Guldpirat.

Vilka är deras företrädare, egentligen?

Partiet har en styrelse som har det yttersta ansvaret för partiet mellan årsmötena. Inför valet till Europaparlamentet har vi även en lista med våra EU-kandidater. Mer om oss kan man läsa sig till på våra bloggar, eller varför inte fråga oss?

Var befinner sig partiet på höger/vänster-skalan?

Piratpartiet går inte att applicera på höger-vänsterskalan. Den kommunikationella revolutionen har skapat nya politiska skiljelinjer som gör andra frågor aktuella än de som de gamla partierna har positionerat sig kring.

Skulle partiet stötta en alliansregering eller en vänsterregering?

Partiet kommer stötta det block där vi får mest gehör för våra frågor.

Jag hoppas att mina svar är till belåtenhet. Vill ni veta mer så kan ni alltid fråga i kommentarerna. Jag svarar gladeligen på alla frågor om Piratpartiet och våra förehavanden. Jag ska kanske även passa på att tipsa om att även Anna Troberg har bemött Andreas påståenden om Piratpartiet.