I händelsernas utkant

För lite mindre än ett år sedan bestämde jag mig för att bli Piratstudenternas kandidat till uppsala Studentkårs fullmäktige. Beslutet var nog förnuftigt och vettigt. Och tack vare ett bra resultat i kårvalet och talangfulla förhandlingar från vår sida hamnade jag på posten som vice ordförande med studiesocialt ansvarig i kårstyrelsen. Genom vårat arbete i Uppsala studentkår har vi pirater i Uppsala lyckats knyta mängder av kontakter samtidigt som vi skolats i påverkansarbete, mediakontakt och mängder av andra praktiska färdigheter om man ska bedriva politik. För mig själv har det varit en fantastiskt lärorik resa och jag har lärt känna en stor mängd människor som jag kommit att beundra för det engagemang med vilket de kämpar för studenters rättigheter. För piratstudenterna har det inneburit en förvandling från en lista med hastigt hopsamlade kårvalskandidater till en ideell förening med studiecirklar, filmvisningar och sociala tillställningar.

Att genomdriva förändringar tar tid, men sakta men säkert integreras piratstudenternas krav på öppen källkod vid Uppsala universitet och våra krav på en studentkår som tar informationspolitiska frågor på allvar och som ser till att studenternas rättigheter tillvaratas inte bara i föreläsningssalen utan även på universitetets nätverk, i deras mailkontoanvändning och i de vanligare webkurserna med kårens övriga åsikter och påverkansarbete. Samtidigt kan jag inte låta bli att känna att jag hamnat i händelsernas utkant. Där borta, bortom kårpolitiken, rasar fildelningsdebatten vidare. Kampen mellan det slutna övervakningssamhället och det öppna informationssamhället tar inte uppehåll för att jag ska kunna gräva ner mig i Uppsala studentkår.
Trots detta har jag beslutat att ställa upp som en av Piratstudenternas presidiekandidater för ytterligare ett år. Jag vill inte lämna det arbete vi påbörjat innan frukterna av det vi sått börjar synas. Tillsammans med en mer än dubbelt så lång kårvalskandidatlista, en uppdaterad politisk valplattform och stödet från mina nära och kära kommer jag, om kårvalet och de efterföljande styrelseförhandlingarna går vår väg, fortsätta på den kårpolitiska väg som jag slagit in på.

Vill du bidra till piratstudenternas arbete så är det inte för sent. Vi söker fortfarande studenter i Uppsala som vill ställa upp på vår kårvalslista. Och vi behöver alla röster vi kan få i kårvalet den sjunde till tjugoförsta april.

Från fotokopiering till fildelning

Jag blev tipsad idag om en kurs med det spännande namnet Från fotokopiering till fildelning som kommer ges till hösten vid institutionen för ABM här i Uppsala. De som ligger bakom kursen är involverade i projektet Culture, Creativity, Copyright som tidigare arrangerat konferensen Using Fairly som jag bloggat om tidigare.

Kursen verkar enormt spännande, och framför allt är jag glad att debatten nu kommer studenter till del. Så sök den här kursen, och när ni ändå är i farten, gå med i Uppsalas Piratstudenter.

Expressen förstår frågan

Det är sällan som jag blir känslomässigt rörd av att läsa tidningen. Men expressens ledare idag träffade mig rakt i hjärtat. Det har skrivits en hel del om frågan på olika ledarsidor på sistonde, Osccar har en bra sammanställning längs ner i det här blogginlägget. Men ingen annan, utöver vi i Piratpartiet, säger så tydligt och så koncist vad det handlar om som expressens ledare:

Vi får välja mellan brevhemlighet och lagen mot fildelning, mellan
skydd för den personliga sfären och upphovsrättsorganisationernas möjlighet att
ta betalt på samma sätt som hittills.

Ord som alla som varit engagerade i Piratpartiet känner igen. Vi har länge framfört just det argumentet. Kanske kan det här vara en vändpunkt, kanske kan debatten nu föras så att det inte längre är vi upphovsrättsreformister som tvingas försvara för den kulturspridning som upphovsrättsindustrin svartmålar som grov brottslighet utan att det istället är industrin som får stå till svars för faktumet att de lägger massor av energi på att lobba för ett övervakningssamhälle där privatlivet raderas.

Det ligger fortfarande ett enormt politiskt arbete framför oss innan vi lyckats få alla de politiker som sitter i knät på lobbyisterna att inse att de faktiskt är folkvalda och därmed ska följa folkets vilja och inte lobbyisternas, men att ha en stor tidning i ryggen ger mig tillförsikt i att det är ett arbete som kommer att lyckas.

I ett helt annat ämne noterar jag att Umeås studentkårer har lyckats få igenom att alla salstentor vid Umeå universitet ska vara anonyma för att säkerställa att studenterna behandlas rättvist. Ett tydligt steg i rätt riktning som jag hoppas att fler högskolor tar efter.

Upphovsrättsindustrin slår tillbaka

Att en handfull moderater fått upp ögonen för hur upphovsrättsindustrins lobbyarbete leder oss alla rakt in i Bodströmsamhället och dessutom har tillräckligt mycket civilkurage att stå upp mot partilinjen och tala öppet om var alliansens brist på respekt för den personliga integriteten leder fick upphovsrättsindustrin att dra öronen åt sig och ta fram det stora artilleriet. Och vem är bättre rustad att låtsas företräda landets kreatörer än Svenska Akademiens sekreterare Horace Engdahl? Tillsammans med sex företrädare för film-, spel- och bokbranschen brer han ut sig om hur nesligt han upplever det att någon kan ha en annan syn på upphovsrätt än den han själv har.

Horace är välartikulerad och ersätter bristen på underbyggda argument med skickliga känsloargument så som att "hårt arbetande entreprenörer" ska få en "hederlig ersättning". Men ingen har ifrågasatt att hårt arbetande människor ska få betalt för sitt arbete. Det som vi upphovsrättsreformister förespråkar är att de statligt instiftade monopol som den upphovsrättsindustri vars existens Horace förnekar har lyckats lobba fram i västvärlden inte ska få utgöra en grund att avskaffa människors rätt till en privat sfär. Något måste ge vika, och att ersätta det immaterialrättsliga lagverket som uppenbarligen inte hängt med i samhälls- och teknikutvecklingen är ett betydligt bättre val än att avskaffa en av de mänskliga rättigheter som ligger till grund för det öppna demokratiska samhället. Åtminstonde om man inte är en företrädare för den industri som kapitaliserar på den nuvarande lagstiftningen.

Ibland är det inte krångligare än så

Jag läste ett av de mest träffsäkra och koncisa svaren på frågan om hur musikindustrin ska klara av en legaliseringen av fildelning:

- Den överlever. Den får anpassa sig helt enkelt.

Det behövs faktiskt inte mer ord än så. Citatet kommer från en intervju med Ulf Berg, en av de sju moderater som gått ut i en debattartikel och krävt att icke kommersiell fildelning ska legaliseras.

Marknaden har alltid anpassat sig till tekniska utvecklingar. Att i det här fallet försöka hålla utvecklingen stången på artificiell väg för att medieindustrins särintressen ska slippa omställningskostnader är allt annat än förnuftigt. Det är skönt att det har börjat gå upp för vissa personer även inom de etablerade partierna, även om jag tvivlar på att den utvecklingsfientliga partilinjen hos de nya moderaterna kommer att ändras inom den närmsta framtiden.