Märkliga turer kring Telia och Spotify

Det verkar som om Telia har hunnit ändra sig sedan jag skrev mitt förra blogginlägg om nätneutralitet. Nu ska helt plötsligt Spotify inte få någon förtur i Telias nät, och vilkoren på hemsidan där det tydligt framgått att det var just förtur som det rörde sig om är enligt företrädare för Telia felaktiga och ska rättas till. Det hela luktar väldigt mycket av kappvändning för att slippa negativ publicitet.  

Anders Lindbäck ger en poäng till marknadskrafterna, men själv skulle jag nog ge den poängen till sveriges växande skara internetaktivister. För jag tror att det är oron för att utsättas för organiserade svartmålningskampanjer som fått Telia att backa. Antalet kunder som på den här korta tiden hört av sig för att byta leverantör lär vara relativt försumbara.

Piratpartiets ideologi: nätneutralitet

Detta är mitt tredje inlägg om Piratpartiets ideologi. De två första finns att läsa här:

Piratpartiets ideologi: tre påståenden

Piratpartiets ideologi: det liberala arvet

Nätneutralitet

Frågan om nätneutralitet har de senaste månaderna seglat upp som en av de mest diskuterade internetfrågorna just nu. Att ämnet aktualiserats är till stor del beroende på EUs telekompaket där kampen för nätneutralitet tidigt gick förlorad. Istället valde man att fokusera på rätten till tillgång till internet, och även där blev slutresultatet som bäst en medioker kompromiss. Jag antar att jag, som Christian Engström, borde vara nöjd att vi fick igenom så pass mycket som vi fick. Men även om det givetvis kunde ha varit mycket värre kan jag inte förmå mig att hylla ett resultat som i mina ögon lämnar allt för mycket övrigt att önska. Med det sagt vill jag inte på något sätt förringa allt det arbete som lagts ner på att faktiskt knuffa telekompaketet ett par snäpp åt rätt håll. Men det är tyvärr långt ifrån tillräckligt. Vi kämpar fortfarande i en brant uppförsbacke.

För den som vill få en snabb introduktion till de mest aktuella konfliktfrågorna på nätet just nu har IDG gjort en ganska bra sammanställning.

Men låt mig återvända till nätneutraliteten. Just nu ser vi det första fallet i Sverige av övergrepp på principen om att nätet ska vara en neutral infrastruktur. Det är Telia som har tecknat ett avtal med Spotify som i princip stänger ute alla eventuella konkurrenter från mobilnätet och därmed skapar en antimarknad. Det märkliga är att trots att detta är något som PTS varnade för när de fick i uppdrag om att utreda frågan kring nätneutralitet så ansåg det att marknaden skulle kunna reglera saken själva. Vilket är en smått absurd inställning. En sund marknad kan bara skapas genom reglering eftersom det rationella för aktörer på en marknad är att försöka skapa sig marknadsfördelar som slår undan den fria konkurrensen. Som nu i fallet med Telia och Spotify. 

Men hur bör då Piratpartiet förhålla sig till frågan om nätneutralitet? Är det över huvud taget en fråga som partiet bör ta ställning i? Jag skulle vilja hävda att så är fallet. Behovet av ett skydd för internet som en öppen plats är minst lika stort när det gäller att skydda det från företags vilja att skapa otillbörliga marknadsfördelar som när det gäller att skydda det ifrån statlig övervakning. Vill vi behålla det internet som finns idag med allt vad det innebär av möjlighet till deltagande och demokratiskt inflytande så måste vi kämpa för det. Att överlåta allt till marknadskrafterna och hoppas på det bästa är naivt och ansvarslöst.

Lisa Magnusson skriver klockrent:

Nätet måste vara neutralt. Internetleverantörerna måste vara neutrala. Annars kommer det fria internet att utplånas. Det går inte att kompromissa vad gäller den grundläggande neutraliteten, ett "ganska" fritt och neutralt internet är som att vara "ganska" hiv-smittad: en anomali.

Och det kommer vi aldrig uppnå om vi inte lagstiftar om det. För att få ett internet som i första hand är till för demokratiska medborgare och inte för konsumenter av en tjänst krävs att vi sätter ner foten och kräver nätneutralitet.

Utifrån en piratideologi som tar avstamp i en vision av ett fritt och öppet internet, där allas rätt till deltagande är primärt, finns det helt enkelt ingen annan rimlig slutsats att dra än att lagstiftad nätneutralitet är en nödvändighet.

Förmodligen kommer jag och Amelia Andersdotter bland annat beröra lite av ovanstående utifrån ett EU-perspektiv i vår föreläsning på Dreamhack nu på fredag. Kom gärna förbi och lyssna.

Kompromiss i telekompaketet

Det brukar sägas att det som kännetecknar en bra kompromiss är att bägge sidor blir missnöjda. Om det stämmer så återstår det att se om den kompromiss som parlamentet och ministerrådet i EU har förhandlat fram är en bra sådan. Själv är jag som många andra pirater skeptisk till slutresultatet, men måste erkänna att jag inte har den juridiska expertis som krävs för att förutse konsekvenserna. Frågan är om alla de inblandade själva har det? Min gissning är att vi kommer få se en rad utspel om hur kompromissen ska tolkas den närmsta tiden.

Men det blev en kompromiss. Parlamentet vek sig inte (som de brukar göra) utan stod på sig och krävde i alla fall vissa eftergifter från ministrarna. Att detta till stor del berodde på de svenska parlamentarikerna i förlikningskomittén med Christian Engström i spetsen och den uppmärksamhet som frågan getts av de, mestadels, svenska aktivisterna i Werebuild.eu/telecomix-klustret är nog bortom all tvekan. 

Det förs en kamp mellan gårdagens makthavare och dagens internetanvändare om vem som ska få styra nätet och allt som händer där. Frågan går långt bortom de förlorade intäkter som skivbolagen med jämna mellanrum beskyller nätgenerationen för (sluta sälja förlegade plastbitar så kanske ni kan hitta en fungerande affärsmodell?). Det är i grund och botten en fråga om makten över kultur och kunskap. Digitaliseringen har släppt lös makten över informationen, och placerat den i händerna på var människa med en internetuppkoppling och lite fritid, och det missgynnar givetvis alla dem som byggt upp sin ekonomiska eller politiska makt på just kontroll av information. Därför är det inte konstigt att frågan om just nätneutralitet vuxit sig så stor på sistone. Det är förmodligen just nätneutraliteten, tillsammans med ACTA-avtalet, som den nästa stora konflikten kring nätet kommer att handla om.

Och jag är djupt oroad över att det ska visa sig att vi internetoptimister som ser potentialen i den digitala frihet som finns på nätet idag ännu inte vuxit oss tillräckligt starka för att stå emot de krafter som vill hängna in och begränsa vår frihet för att uprätthålla sina maktstrukturer. Även om de uppenbarligen inte vågar ta debatten med oss om det.

Läs förresten även Pelle Snickars artikel i SvD om hur Creative Commons och Googles bokskanningsprojekt kommer tvinga fram en översyn över upphovsrätten. Jag hoppas verkligen att han har rätt! För det vore inte en dag för tidigt.