Valberedning, årsmöte och Christian Engström

Nu är Piratpartiets årsmöte slut och mitt uppdrag som sammankallande i valberedningen är därmed över. Det känns skönt att kunna lämna över valberedaruppdraget till en ny grupp valberedare som jag känner stort förtroende för och jag hoppas att de får mer gynnsamma förutsättningar och tydligare strukturer att jobba utifrån än vad vi hade i år. Vår resa var intressant och inte helt problemfri, med ett försenat tillträde och allt. Tittar man på resultatet av vårt arbete är det dock svårt att inte vara stolt. Både i frågan om val av revisorer och val av ny valberedning så städde mötet de förslag vi hade arbetat fram. Och när det gällde val av styrelse så blev slutresultatet att det valdes en styrelse som var näst intill identisk med det förslag som vi hade arbetat fram. De enda skillnaderna mellan det vinnande motförslaget och vårt förslag var att en suppleant flyttats upp till ordinarie ledamot och en ledamot flyttats ner till suppleant samt att Christian Engström inkluderades i styrelsen.

Valberedningen hade givit tre anledningar till varför vi inte inkluderade Christian, och vi var inte helt eniga i frågan internt. Den första anledningen var att stadgan kring hur pass många personer som får väljas till styrelsen är oklar och vi valde en försiktig tolkning för att säkra att vårt förslag inte skulle falla på formella fel om mötet valde att tolka stadgan annorlunda än vad vi hade gjort. Det gav oss en viss mängd platser att fylla, och när vi tog fram de som vi ansåg mest lämpade att fylla dessa platserna var inte Christian en av dem. Det kan man givetvis ha åsikter om, men utifrån det material vi hade var det den slutsats vi drog. Årsmötet gick helt runt den invändningen genom att tolka stadgan på ett sätt där samtliga våra kandidater samt Christian kunde väljas. Vilket gjorde vår första invändning irrelevant för mötet.

Valberedningens andra invändning mot Christian var att vi ville se en större separering på styrelse och ledning. Den invändningen löstes genom att Christian hastigt avsattes från sin post som vice partiledare av vår partiledare. Personligen anser jag att vi i valberedningen kanske borde ha varit tydligare med att det var en separation mellan verkställande och styrning vi ville uppnå, samt en önskan om att s^prida ut nyckelfunktioner på fler människor. Alldeles oavsett om Christian har titeln vice partiledare eller ej så är han som europaparlamentariker alldeles uppenbart inblandad i den verkställande delen av partiet, och borde dessutom ha tillräckligt mycket på sitt bord för att vara sysselsatt all vaken tid. Men i slutändan är det givetvis en prioritering där enbart Christian själv kan välja var han vill lägga sin tid.

Den tredje invändningen som valberedningen lade fram mot att inkludera Christian i styrelsen var att vi ville förekomma den jävsituation som kunde uppstå när en styrelsemedlem avlönar en betydande delmängd av övriga styrelsen. Den invändningen har främst bemötts med att ^vi inte får straffa Christian för att han bidrar till partiet, vilket jag givetvis instämmer i att vi inte bör göra. Men för mig, och valberedningen, framstod det som fullt möjligt att både erkänna och hylla Christian för det arbete han gjort och de resurser han frigör för partiet och samtidigt dra slutsatsen att det på grund av de resurserna är olämpligt att han sitter i styrelsen.

På årsmötet visade det sig att majoriteten inte delade de ovanstående invändningar vi i valberedningen hade mot att inkludera Christian i styrelsen och därmed så valde årsmötet att inte följa valberedningens förslag till ny styrelse utan röstade för ett förslag där samtliga kandidater i vårt förslag, samt Christian Engström ingick. Det är precis som sig bör i en medlemsstyrd organisation, och som valberedare ser jag det absolut inte som en förlust att vårt förslag inte var det som gick igenom, utan känner mig snarare stolt över att vårt arbete fick ligga till grund till det förslag som årsmötet ställde sig bakom.

Jag hoppas att samtliga invalda i partistyrelsen förvaltar det förtroende som de fått av partiets medlemmar på ett ansvarsfullt sätt, och önskar dem lycka till i att styra partiet rätt under det kommande året!

Själv ska jag försöka lägga min valberedningshatt på hyllan och fokusera på partiets EU-politik. Givetvis kommer jag även försöka dra mitt strå till stacken när det gäller valkampanjen inför höstens riksdagsval.

Open Europe

Organisationen Open Europe höll en debatt rörande Stocholmsprogrammet och huruvida EU är ett hot mot det öppna samhället i förra veckan, och Christian Engström var inbjuden att tala. Debatten hölls på Euroflat Hotell i närheten av Schuman.Jag begav mig dit till sammans med Christian och HAX. Då Christian var sen från ett möte med IMCO skickades han dit i en av parlamentets bilar, och jag och HAX tog oss dit via en promenad i det belgiska vårvädret (dvs några plusgrader och regn). Därav missade vi de första två talarna på seminariet och kom dit lagom till när Christian skulle hålla sitt anförande där han redogjorde väldigt konkret hur olika rättigheter i den Europeiska konventionen riskerar att urholkas genom den utveckling vi ser i EU idag. Frågorna som kom till panelen efter Christians anförande rörde datainsamling i brottsförebyggande syfte, Swift, och ACTA-avtalet. Jonathan Faul från EU-kommissionen menade givetvis att inget ont i världen berodde på EU utan på yttre omständigheter (USA) eller på att vissa medlemsländer redan sysslade med verksamheten och att EU kopplats in för stt harmonisera situationen. Vidare gillade han inte alls liknelsen Christian hade gjort under sitt anförande med hur det fungerat i Östtydskland. 

Men bäst på hela seminariet var nog när den brittiske konservative EU-parlamentarikern Roger Helmer på klingande brittiska kuppade frågestunden och förde fram svidande kritik mot EU snitsigt formulerat i frågeform. Han lyckades såga det polisiära samarbetet genom att påpeka att medborgare som utlämnats till ett annat EU-land (i det här fallet Lettland) berövades de rättigheter till den form av rättvis prövning som de borde kunna förvänta sig av sitt hemland. Sedan gav han sig på att EU körde över medlemsländernas arbetsrättslagstiftning och slutligen sågade han ministerrådet som sådant för att vara alldeles för avlägset från folket för att kunna ses som en legitim demokratisk institution. Man kan tycka vad man vill om frågorna i sak, men engagemanget i och kvaliten på framförandet var enastående och retoriken lysande.

Intryck från Bryssel

Jag sitter på ett Café på Rue de Luxembourg och dricker upp det sista av min Cappuchino samtidigt som jag funderar på om den muffin som utgjorde min frukost verkligen räcker för att hålla mig mätt fram till lunch. Det är andra dagen i min Brysselvistelse, som sträcker sig fram till onsdag i nästa vecka, och jag har redan alldeles för många intryck att bearbeta.

Jag är här för att förbereda mig på jobbet som kanslichef åt Amelia Andersdotter som det är tänkt att jag ska tillträda så fort hon får observatörsstatus i parlamentet. När hon formellt kommer tillträda som parlamentariker är ännu oklart, och inte heller när observatörsskapet börjr verkar vara helt spikat ännu. Överlag är det mesta kring de nya parlamentarikerna fortfarande väldigt vagt. Men de tjäntemän för den gröna gruppen som vi träffat hittills verkar vilja göra sitt yttersta för att få henne delaktig i gruppen så fort som möjligt.

Resan hit gick via Skavsta flygplats halv sju på torsdagsmorgonen, och eftersom det inte går att ta sig dit från Uppsala så tidigt hade jag slängt ut ett brev till partiets medlemmar i Nyköping med en förfrågan om en soffa att sova på. Att jag fick ett flertal positiva svar visar vilket fantastiskt parti jag valt att engagera mig i och i slutändan ledde mitt önskemål om en sovplats till att jag inte bara hämtades på stationen i nyköping när jag kom dit på onsdagskvällen utan även till en rejl frukost på morgonen och sedan sjuts ut till Skavsta. Så jag vill rikta ett stort och varmt tack till Jan och Richard för att de gav mig en så bra start på resan.

Efter en ganska förvirrad ankomst till vad jag trodde var Bryssels centralstation men som visade sig vara Bryssel station syd så tog jag mig in till parlamentsområdet och mötte upp med Amelia i tid för att göra en intervju med en ung fransman som sökt jobb som pol sek åt Amelia. Han visade sig vara ung och entusiastisk och verkade väldigt driftig, men jag är tveksam till om jag tror att han är vad vi söker efter. Men oavsett var det spännande att göra den första intervjun och det fick mig och Amelia att senare under dagen diskutera vad vi borde prioritera hos en assistent.

Eftermiddagen tillbringades sedan på Christian Engströms kontor inne i parlamentet. Fick en snabb genomgång av HAX över vilka ekonomiska resurser en parlamentariker kan ta i anspråk för olika ändamål samt vilja regler som omgärdade det hela. Jag ska försöka sätta mig in i den ganska omfattande byråkratin som omgärdade pengarna under min julledighet så att vi kan börja använda dem för bra syften direkt när Amelia tillträder som observatör.

Under eftermiddagen hann jag även med att träffa ett par tjänstemän för den gröna gruppen och fick en aning bättre inblick i hur partigrupperna fungerar och jag lovade Erik Josefsson att kolla runt i min bekantskapskrets efter någon som kan koda pearl och som har lite fritid att spendera på att göra världen bättre. Vi behöver nämligen en sådan person för att hjälpa till att underhålla "tratten" en funktion skapad för att underlätta beslutsfattandet för våra europaparlamentariker.

Slutligen så drog jag mig hem till det rum jag via en vänlig partikamrats bekanta fått låna under min vistelse här. Det visade sig vara ett ganska kallt rum i ett miljökollektiv en halvtimmes bussresa från stan, och trots en något otydlig vägbeskrivning tog det mig bara en tjugo minuters irrande innan jag hittade fram. Trött som jag var efter en lång dags promenad orkade jag bara sitta uppe och diskutera miljöfrågor och överflödsproblematiken i någon timme innan jag drog mig tillbaks för kvällen.

Kompromiss i telekompaketet

Det brukar sägas att det som kännetecknar en bra kompromiss är att bägge sidor blir missnöjda. Om det stämmer så återstår det att se om den kompromiss som parlamentet och ministerrådet i EU har förhandlat fram är en bra sådan. Själv är jag som många andra pirater skeptisk till slutresultatet, men måste erkänna att jag inte har den juridiska expertis som krävs för att förutse konsekvenserna. Frågan är om alla de inblandade själva har det? Min gissning är att vi kommer få se en rad utspel om hur kompromissen ska tolkas den närmsta tiden.

Men det blev en kompromiss. Parlamentet vek sig inte (som de brukar göra) utan stod på sig och krävde i alla fall vissa eftergifter från ministrarna. Att detta till stor del berodde på de svenska parlamentarikerna i förlikningskomittén med Christian Engström i spetsen och den uppmärksamhet som frågan getts av de, mestadels, svenska aktivisterna i Werebuild.eu/telecomix-klustret är nog bortom all tvekan. 

Det förs en kamp mellan gårdagens makthavare och dagens internetanvändare om vem som ska få styra nätet och allt som händer där. Frågan går långt bortom de förlorade intäkter som skivbolagen med jämna mellanrum beskyller nätgenerationen för (sluta sälja förlegade plastbitar så kanske ni kan hitta en fungerande affärsmodell?). Det är i grund och botten en fråga om makten över kultur och kunskap. Digitaliseringen har släppt lös makten över informationen, och placerat den i händerna på var människa med en internetuppkoppling och lite fritid, och det missgynnar givetvis alla dem som byggt upp sin ekonomiska eller politiska makt på just kontroll av information. Därför är det inte konstigt att frågan om just nätneutralitet vuxit sig så stor på sistone. Det är förmodligen just nätneutraliteten, tillsammans med ACTA-avtalet, som den nästa stora konflikten kring nätet kommer att handla om.

Och jag är djupt oroad över att det ska visa sig att vi internetoptimister som ser potentialen i den digitala frihet som finns på nätet idag ännu inte vuxit oss tillräckligt starka för att stå emot de krafter som vill hängna in och begränsa vår frihet för att uprätthålla sina maktstrukturer. Även om de uppenbarligen inte vågar ta debatten med oss om det.

Läs förresten även Pelle Snickars artikel i SvD om hur Creative Commons och Googles bokskanningsprojekt kommer tvinga fram en översyn över upphovsrätten. Jag hoppas verkligen att han har rätt! För det vore inte en dag för tidigt.

Regeringens agerande kring telekompaketet

Jag hade egentligen tänkt sova för länge sedan, så det här blir ett kort inlägg. Men jag vill göra alla uppmärksamma på Christian Engströms väldigt välskrivna artikel om telekompaketet i dagens sydsvenskan, och regeringens agerande i frågan. Precis som Christian ställer jag mig väldigt undrande till hur det kan komma sig att en centerpartistisk eu-parlamentariker och en centerpartistisk minister kan komma att driva två helt olika linjer i frågan om huruvida medborgares rätt att inte stängas av från nätet, tillägg 138, bör ingå i telekompaketet eller inte.

Piratpartiet lovade under valrörelsen att verka för ökad insyn i EUs maskineri. Det här är ett väldigt bra initiativ. En stor eloge till Christian Engström för det!