Är fildelningsfrågan död?

Jag läser idag på den opartiska nyhetssidan SVT att fildelningsfrågan är död. Det är den opartiska journalisten Joachim Sundell (som tidigare bland annat låtit min favoritlobbyist Per Strömbäck bre ut sig i en artikel om the pirate bay) som gör konstaterandet i en artikel som mest verkar ha som syfte att berätta att piratpartiet deltog på mediedagarna i Göteborg. Som en av dem som arrangerade vår närvaro där är jag givetvis väldigt glad att det uppmärksammas, även om Joachim mest verkar vilja uppmärksamma att vi inte uppmärksammades. Att vi under samma tid fick en hel del uppmärksamhet för vårt planerade men inställda samtal med Lars Vilks verkar ha gått den gode Joachim helt förbi (ett samtal som till slut fick genomföras ute i skogen). Eller så passar det bara inte in i berättelsen om att piratpartiet inte syns längre.

Fast artikeln nämner i förbifarten att vi är det största partiet i opinionsundersökningarna på Island just för stunden. Så helt döda kanske vi inte är trots allt. Och så har vi ju den där tyska piraten i Europaparlamentet som är mitt uppe i att reformera den Europeiska upphovsrätten. Och en borgmästare i Marienbad i Tjeckien (de kommer ha en cool konferens där i sommar, åk dit!).

Men är fildelningsfrågan död? Ja säger vissa. Nej säger Robert Ascherg och Jan Scherman. Och domstolarna maler på i åtal efter åtal mot svenska fildelare samtidigt som internetleverantörerna kämpar för sina kunders integritet och det öppna nätet medan musik- och filmbranchen försöker göra skadeståndskrav till en ny lukrativ inkomstkälla.  Men kanske kommer det hela att kallas streamingfrågan framöver?

Oavsett vad vi anser om huruvida fildelningsfrågan är död eller ej så kan vi nog alla konstatera att frågan om huruvida fildelningen är död definitivt inte är död.

Länge leve metadiskussioner!

Det är dags att runda av

Jag hade tänkt blogga regelbundet från Almedalsveckan i år, men lyckades bara prestera ett enda inlägg. Och jag kan inte skylla bristen på inlägg på den dåliga täckningen eftersom jag hade fullt fungerande internet där jag bodde, utan den beror enbart på mig själv. Inte heller har jag lyckats skriva ihop de tankar kring hur Piratpartiets deltagande på Almedalen nästa år bör se ut som jag gått omkring med sedan årets politikervecka (läs dock gärna Victorias genomtänkta utvärdering av veckan, hennes reflektioner ligger väldigt nära mina).  Inte heller Piratnätets närvaro på Arvikafestivalen har jag orkat blogga om. 

Jag har helt enkelt tappat orken och lusten att driva den här bloggen vidare.  Så därför har jag bestämt mig för att sluta nu i det kommande månadsskiftet. Men försmäkta inte. Fram tills dess kommer jag försöka leverera ett antal blogginlägg som legat på lager och inte riktigt kommit ur mig. Och även efter att den här bloggen upphört kommer jag fortsätta att skriva ner mina tankar. Jag jobbar på en bok om min tid i piratrörelsen som är planerad att bli klar framåt våren, jag kommer att skriva en framtidsvision i 2022, och slutligen så planerar jag en framtida karriär som forums- och kommentarstroll. Och så har vi ju min kommande modeblogg som jag planerar att lansera någon gång i höst (för den som inte kan vänta tills dess på att läsa om modetrender i piratpartiet rekomenderar jag Mimmis strålande inlägg).

Allt har sin tid, och för den här bloggen är tiden snart slut. Det har varit en givande resa, och jag är extremt tacksam för alla kommentarer och annan feedback som jag har fått genom åren.

Livet i Almedalen, del 1 (lördag och söndag)

Nu har Almedalsveckan så slutligen startat. Och intresset sägs vara rekordstort. Den som missar att uppleva hela spektaklet på plats kan i år istället följa det mesta via SVT Play.

Eftersom jag insett att jag inte kan mäta mig med kävlsstidningsinspirerade rubriksättningar som "Nakenchock" och "Syndafloden har kommit till Almedalen" så har jag istället valt att rubricera mina bloggposter härifrån enligt en enkel numreringsprincip. Så det här är alltså inlägg nr 1 och nästa inlägg kommer ha nr 2. För att ytterliggare göra det tydligt vad jag skriver om kommer jag även inkludera den/de dag/dagar som stycket berör i en parentes efter det aktuella numret. Allt för att läsaren enkelt ska kunna se kronologin.

Jag och Klara anlände till Visby redan igår kväll. Vi har ordnat boende innanför muren i år, hos en vän till mig som hade ett rum över. Helt klart en förbättring mot tidigare år då jag bott med antingen Ung Pirat eller Piratpartiet långt utanför murarna. Även om Annas rapportering från Piratpartiets hus verkligen ger en färgstark bild av vad som händer när man klumpar ihop många pirater på liten yta så är jag ganska nöjd över att slippa promenera in och ut genom Österport ett par gånger varje dag. Att få en rejäl dubbelsäng att sova i och ett fräscht litet gårdshus att njuta av gör inte det hela sämre.

Pirater fick vi dessutom träffa i överflöd när vi tittade in (även om de flesta piraterna hängde utanför) på frukost hos Sociala medier talkshow som leds varje morgon av Joakim Jardenberg och Britt Stakston, två personer jag hade nöjet att lära känna under förra årets Almedalsvecka. Trevligt inslag, schysst koncept och väldigt nära till där jag och Klara bor är tre anledningar till varför vi troligtvis lär bli återkommande besökare det stora flertalet av dagarna nu i veckan. Dagens program kan ses i ssin helhet på nätet här (tips om vad joshen egentligen tittade på i slutet av inslaget om Piratpartiets närvaro i Almedalen tas förresten tacksamt emot).

Efteråt blev det ett ganska långt socialt häng i det fina vädret innan vi rörde oss vidare. Via Bloggplats H12 gick vi ner till hamnen och till Piratpartiets tält, som inte hade hunnit igång ordentligt ännu. På tillbakavägen genom stan sprang jag på en piratpartist från Malmötrakten (som jag tidigare mött i Bryssel dit han åkt med LSU) som hade tagit sig till Gotland på egen hand på vinst och förlust. Vi bytte nummer och när jag sedan fortsatte hemåt såg jag till att kontakta en av Skånepiraterna på väg upp mot Visby och försåg denne med telefonnumret till piraten från Malmö mot ett löfte om att han skulle dras in i Ung Pirats verksamheter framöver (både här under almedalsveckan och hemma i Skåne). 

Det är för övrigt moderaternas dag idag här i Almedalen, vilket inte har märkts så mycket hittills, utöver den obligatoriska debattartikeln i DN (med ett ganska underhållande kommentarsfält). Men så är också söndagen en av de sämre dagarna att få tilldelad eftersom väldigt många inte anländer till Gotland förrän imorgon. Jag planerar i alla fall att kila ner till den egentliga Almedalen och lyssna på Reinfeldts tal ikväll, även om jag inte tror att det kommer vara någon revolutionerande ny politik som presenteras där.

Innan talet ska jag även hinna med att titta inom Tidningsutgivarnas debatt om Mediemakt och politisk journalistik. Att stoppa in Gudrun schyman och Fredrick Federley i samma panel kan i vart fall inte leda till ett tråkigt seminarium, och frågan om hur medierna granskar politiken är alltid aktuell.

Dagens fadäs (i alla fall hittills) måste nog sägas vara att jag lyckades missa Amelia Andersdotters föreläsning om fcf-chartern som hölls på den alternativa Almedalsveckan eftersom jag läste fel i Almedalsveckans officiella kalendarium och fick för mig att evenemanget skulle hållas kl 16. En och och halv timme efter att det egentligen hölls. Men det är i alla fall en betydligt mindre felmarginal än i partiets officiella almedalsprogram där det står att hennes föredrag kommer att hållas på onsdag. Det kommer det alltså inte att göra.

Men nu har jag suttit alldeles för länge vid datorn och det är hög tid att åter bege sig ut i vad som bäst beskrivs som ett sommarkollo för politiker.

Piratpartiet i gammelmedia och en passus om skolpolitik

Vår partiledarduo fick en debattartikel publicerad i Svenska dagbladet nyligen där de ifrågasätter varför de flesta politiker är beredda låta de fundament som vår demokrati bygger på sättas på undantag så fort man pratar om nätet (noterar även att de till min stora glädje trycker på begreppet fokusparti i slutklämmen).  

Farmor Gun skriver samma dag i Norrtälje tidning att rätten till privatliv måste återupprättas, och lyfter fram FRA-lagarna som ett tydligt exempel på hur staten valt att öka övervakningen av oss medborgare.

Bägge artiklarna är välskrivna och trycker på extremt viktiga frågor, men jag kan inte låta bli att tycka att det kanske vore önskvärt att vi inom Piratrörelsen faktiskt även började skriva mer om det fantastiska samhällsvärde som en ökad kulturspridning skulle innebära. Urholkningen av våra demokratiska fundament är med all rätt oroande, men om vi pirater enbart visar på bristerna i de gamla partiernas politik och inte samtidigt lyckas förmedla en tydlig vision om vilket samhälle vi vill se istället kommer vi aldrig kunna samla det stöd vi behöver i höstens val.

Internet har inneburit en fundamental revolution när det gäller spridning och skapande av kultur och kulturella artefakter. Idag har en medborgare i Sverige i stort sett obegränsad möjlighet att ta del av kultur från världens alla hörn. Vidare har nätet inneburit ett skifte i hur unga umgås och kommunicerar vilket med all sannolikhet kommer få enorma konsekvenser på sikt för hur samhället fungerar. En förändring som skolan totalt misslyckats att anpassa sig till. Där ser vi istället en utveckling åt rakt motsatt håll, tillbaks till katederdisciplin och raka bänkrader. En modell anpassad för ett industrisamhälle som vi sedan länge lämnat bakom oss och som ifrågasätts av nästan all forskning på området.

Piratpartiet har, med sitt fokus på kulturspridning, deltagarkultur och fri kunskap, en möjlighet att fylla ett tomrum i den svenska skoldebatten och visa att det som behövs idag inte är en återgång till ett föråldrat system där magistern härskar oinskränkt i klassrumet utan istället ett radikalt annorlunda sätt att se på skolan. Både vad gäller lärarens roll, som måste förändras till en vägledare snarare än en kunskapsförmedlare, och vad gäller skolans lokaler. Fyrkantiga klassrum med bänkrader som riktas i raka led mot en kateder var kanske en fungerande modell i en skola som skulle fostra barn in i industriarbetarrollen. Men det ger inte dagens unga någon förberedelse alls inför det arbetsliv inom kunskapsproduktion, tjänstesektor och service som väntar det stora flertalet av dem. Och det kan knappast sägas vara utvecklande för dem som människor.

Piratpartiet skulle, om vi vågade, tillföra något nytt i skolpolitiken. Vi skulle kunna stå för en skola som aktivt stöder ungas behov av kulturspridning och deltagande. Vi skulle kunna stå för en skola som motarbetar de digitala klyftor som riskerar att uppstå mellan de som tagit till sig den nya tekniken i hemmet och de som kommer från en IT-fattig bakgrund.

Piratpartiet skulle kunna stå för den skola som bäst möter de behov kunskapssamhället ställer på framtidens generationer.

För idag finns det ingen annan som gör det.

Arvikafestivalen

Jag har ägnat eftermiddagen åt att planera Ung Pirat-avdelningen Piratnätets närvaro på Arvikafestivalen om några veckor. Som det ser ut nu kommer vi finnas både inne på campingen och patrullerande vid festivalområdet och dela ut piratballonger och ragga medlemmar till Ung Pirat och Piratpartiet. 

Ska du som läser det här till Arvika och är pepp på att hjälpa till med marknadsföringen är det bara att slänga över ett mail till mig.