Vår partiledarduo fick en debattartikel publicerad i Svenska dagbladet nyligen där de ifrågasätter varför de flesta politiker är beredda låta de fundament som vår demokrati bygger på sättas på undantag så fort man pratar om nätet (noterar även att de till min stora glädje trycker på begreppet fokusparti i slutklämmen).
Farmor Gun skriver samma dag i Norrtälje tidning att rätten till privatliv måste återupprättas, och lyfter fram FRA-lagarna som ett tydligt exempel på hur staten valt att öka övervakningen av oss medborgare.
Bägge artiklarna är välskrivna och trycker på extremt viktiga frågor, men jag kan inte låta bli att tycka att det kanske vore önskvärt att vi inom Piratrörelsen faktiskt även började skriva mer om det fantastiska samhällsvärde som en ökad kulturspridning skulle innebära. Urholkningen av våra demokratiska fundament är med all rätt oroande, men om vi pirater enbart visar på bristerna i de gamla partiernas politik och inte samtidigt lyckas förmedla en tydlig vision om vilket samhälle vi vill se istället kommer vi aldrig kunna samla det stöd vi behöver i höstens val.
Internet har inneburit en fundamental revolution när det gäller spridning och skapande av kultur och kulturella artefakter. Idag har en medborgare i Sverige i stort sett obegränsad möjlighet att ta del av kultur från världens alla hörn. Vidare har nätet inneburit ett skifte i hur unga umgås och kommunicerar vilket med all sannolikhet kommer få enorma konsekvenser på sikt för hur samhället fungerar. En förändring som skolan totalt misslyckats att anpassa sig till. Där ser vi istället en utveckling åt rakt motsatt håll, tillbaks till katederdisciplin och raka bänkrader. En modell anpassad för ett industrisamhälle som vi sedan länge lämnat bakom oss och som ifrågasätts av nästan all forskning på området.
Piratpartiet har, med sitt fokus på kulturspridning, deltagarkultur och fri kunskap, en möjlighet att fylla ett tomrum i den svenska skoldebatten och visa att det som behövs idag inte är en återgång till ett föråldrat system där magistern härskar oinskränkt i klassrumet utan istället ett radikalt annorlunda sätt att se på skolan. Både vad gäller lärarens roll, som måste förändras till en vägledare snarare än en kunskapsförmedlare, och vad gäller skolans lokaler. Fyrkantiga klassrum med bänkrader som riktas i raka led mot en kateder var kanske en fungerande modell i en skola som skulle fostra barn in i industriarbetarrollen. Men det ger inte dagens unga någon förberedelse alls inför det arbetsliv inom kunskapsproduktion, tjänstesektor och service som väntar det stora flertalet av dem. Och det kan knappast sägas vara utvecklande för dem som människor.
Piratpartiet skulle, om vi vågade, tillföra något nytt i skolpolitiken. Vi skulle kunna stå för en skola som aktivt stöder ungas behov av kulturspridning och deltagande. Vi skulle kunna stå för en skola som motarbetar de digitala klyftor som riskerar att uppstå mellan de som tagit till sig den nya tekniken i hemmet och de som kommer från en IT-fattig bakgrund.
Piratpartiet skulle kunna stå för den skola som bäst möter de behov kunskapssamhället ställer på framtidens generationer.
För idag finns det ingen annan som gör det.
