The European Commission strikes back!

I thought I´d try to write in English from time to time when my posts refer to events mainly on the european or the international level. Who knows, with time and practice it might even become readable texts if I keep it up. I was actually planning to write about something completely different tonight, but that all changed in an instance when this document came tumbling into my mailbox from Erik Josefsson (It sure feels nice to have people within the system nowadays).

The document is a Communication from the European Commission regarding new, non-legislative, measures to fight IPR infringement. Throughout the text IPR infringement is labelled as "counterfeiting and piracy" thus merging two, widely different, violations of the current IPR regime into one inseparable item. Means deemed necessary to battle the one violation can thus be justified against the other as no clear distinction between the two exists in the document. But what exactly is it all about? Well, the core of it all is clearly stated in the document:

The Commission is now establishing an Observatory to serve as the central resource for gathering, monitoring and reporting information and data related to all IPR infringements. However, the Observatory should play a much wider role, becoming the platform for representatives from national authorities and stakeholders to exchange ideas and expertise on best practices, to develop joint enforcement strategies and to make recommendations to policy-makers.
Ensuring that the Observatory becomes the pan-European source of knowledge and a central resource for stakeholders and public authorities engaged in IPR enforcement activities will require close collaboration between the Commission, the Member Sates and the private sector.

There you have it. The Commission is creating an Observatory to monitor IPR infringements, i.e. among othr tings internet activity. But that is not the end of it. It also clearly states that it will involve the stakeholders and the private sector in the process. So Ifpi, MPAA and the rest will most likely end up with access to the gathered information and the possibility to "develop joint enforcement strategies and to make recommendations to policy-makers".

This document need to be analysed word by word. And it need to be spread to Internet activist across Europe so that we can join together in an effort to thwart this latest scheme by the EU bureaucracy to put leach on the free web. So please spread the word!

Given that my native tongue is Swedish, and I realized, mid through the document that there should be a Swedish translation (found here) I´ll continue with a more thorough analysis of the Swedish text tomorrow .

Mikael Nilsson, on the board for the Swedish Pirate Party, are way ahead of me and have begun deciphering the text (in Swedish)

Du kan bättre än så Christian Valtersson!

Jag hamnade i en diskussion på Twitter med Christian Valtersson från Miljöpartiet angående huruvida vi skulle våga stå upp för vårt principprogram gällande skyddet av mänskliga rättigheter eller om vi skulle mörka på den punkten i hopp om att vinna röster från Sverigedemokraterna. Frågan baserades på att både vi och Sverigedemokraterna har starkt stöd bland unga män (SD har dock svagare stöd bland unga män än vad Miljöpartiet själva har).

Döm om min förvåning då jag mitt under vad jag upplever som ett samtal ser att Christian har bloggat om vårt twittersamtal som om det var över och jag slingrat mig från hans fråga. Själv hade jag upplevt det som att jag ifrågasatte de premisser han byggde sin fråga på, eftersom jag ansåg att själva frågan vilade på felaktiga antaganden. Vilket jag hoppas att samtalet skulle leda fram till.

Måste säga att det kändes minst sagt olustigt att inte få föra samtalet dit, utan istället bli beskylld för att slingra mig mitt under samtalet. Men när Christian sedan tar i från tårna och som slutkläm retoriskt försöker antyda att Piratpartiet under EU-valet medvetet försökte sno åt oss väljare från Sverigedemokraterna passerade han förbi vad jag anser vara anständighetens gräns. Vilket känns jäkligt trisst. För frågan han ställer, hur pass långt vi inom Piratpartiet är beredda att gå för att försvara de mänskliga rättigheter vi värnar om, är en bra fråga. Som förtjänar ett bra svar. Och även om Christian, genom sin låga diskussionsstil, kanske inte själv längre är förtjänt av svaret på sin fråga så är faktiskt väljarna det.

För den som är nyfiken är alltså formuleringen som fick mig att se rött följande (min kursivering):

Tänker piraterna försvara mänskliga rättigheter för alla människor, oavsett ursprung, eller tänker man fortsätta försöka konkurrera om SD-väljarna?

Lågt Christian! Du kan bättre än så.

Kunskapsskolan i kunskapssamhället

Ulf Bjereld skriver på sin blogg om Piratpartiets möjlighet att lyfta fram ett informationspolitiskt perspektiv på skolan inför riksdagsvalet nästa år och de faror och möjligheter en breddning av vår politik skulle innebära för partiet. Ulf menar att:

Skola och utbildning är ett område där Piratpartiets ideologiska utgångspunkter om integritet och ett digitalt informationssamhälle skulle kunna ta politisk kropp.

Jag kan inte annat än att instämma. Och i det utkast till kommunpolitisk plattform som arbetades fram i Uppsala i höstas finns just skolfrågor mer som ett område där vi anser att Piratpartiet har något att tillföra på den kommunala nivån. Följande stycke i utkastet kopplas direkt till skolfrågor:

Utbildning för framtiden
* För att våra unga ska kunna växa upp till att bli framgångsrika deltagare i det fria informationssamhället måste vi förse dem med en gedigen kunskap om den nya informationstekniken. Det gäller så väl den praktiska kunskapen om hur man använder tekniken som frågor kring hur man på ett ansvarsfullt och respektfullt sätt agerar på nätet.
* Datorutbildningen i skolan ska främst baseras på fria program. Skolan ska utbilda fria medborgare, inte kunder till Microsoft.
* Lärarna ska erbjudas fortbildning så att de håller sig a jour med utvecklingen och förstår vad eleverna gör.

Förmodligen kan även andra utbildningsrelevanta frågor plockas upp från de olika Piratstudentföreningar som finns runtom i landet. I Uppsala har till exempel Piratstudenterna arbetat med den här typen av frågor i samband med skapandet av Uppsala studentkårs informationspolitiska åsiktsprogram.

Finns det fler åsikter kring Piratpartiet och skolpolitik så släng gärna fram dem i kommentarsfältet.

Rick Falkvinge förespråkar kvotering som metod inom Piratpartiet

Jämställdhetsproblematiken inom Piratpartiet har länge varit ett kärt diskussionsämne på olika bloggar. Samtidigt finns det en stark självbild hos många inom partiet att kvotering, oavsett form och syfte, är något dåligt och något som vi Pirater aldrig skulle befatta oss med. Därför är det väldigt uppfriskande, oavsett vad man tycker om kvotering, att Rick Falkvinge lyfter fram att just kvotering är en metod som partiet använder sig av för att försöka komma tillrätta med den interna snedfördelningen inom medlemskåren när det gäller kön. I en intervju med expressen svarar han följande på frågan "Vad gör ni för att locka fler kvinnor?":

– Om jag hade receptet på det så hade jag satt det i verket. Vi letar hela tiden efter nya sätt att jämna ut balansen. Inte för att det ser mer politiskt korrekt ut, utan för att organisationen helt enkelt fungerar bättre då. Jag kan ta ett konkret exempel. Tittar du på EU-valsedel, så låg den inom 40-60 vad gäller könsfördelning. Tittar du på vår styrelse så ligger den inom 40-60. Vi märker intressant nog att bland de som aktiverar sig så är det förhållandevis fler kvinnor.

Senare i en chattsession på expressen upprepar han stycket om 40-60 inom styrelse och EU-lista, och framhåller att det är en medveten lösning:

Anders Wengelin: När frågan om ojämställdhet och sned könsfördelning slängs på piratpartiet brukar svaret lyda "vi har inget jämställdhetsproblem för alla tjejer i partiet känner sig välkomna". Ändå är de bara 13 %. Erkänner piratpartiet ett strukturellt jämställdhetsproblem? Finns förklaringen i den interna kulturen? Och vad gör ni åt det?

Rickard Falkvinge:
Det är absolut ett problem. Inte för att se politiskt korrekt ut, utan helt enkelt för att alla organisationer fungerar bättre om det finns en mångfald av infallsvinklar i organisationen. Förklaringen finns inte i den interna kulturen, utan i vårt ursprung -- vi kommer inte från en manskultur, utan från en viss yrkeskår: tekniker. Det var teknikerna, som yrke, som först upptäckte vad som håller på att hända och vad som måste göras. Den yrkeskåren har en viss demografi, med en kraftig slagsida åt män -- titta på vilken teknisk högskoleutbildning som helst. Med det sagt, så arbetar vi aktivt på att få in en bättre mångfald, och i styrelse och på EU-valsedeln (till exempel) så låg fördelningen inom 40-60.

För att man ska förstå sammanhanget så måste man visserligen veta att skälet att vi nådde upp till den magiska fördelningen 40-60 var att valberedningarna i bägge fallen hade fått tydliga direktiv från ledningen, dvs från Rick, att de förslag som de tänkte lägga fram skulle hålla sig inom just det intervallet. Ett förfarande som utan tvekan kan rubriceras som kvotering.

Själv är jag väldigt kluven till kvotering som metod. Jag ser den grundläggande problematiken med att man fråntar folk möjligheten att välja helt fritt efter eget huvud, och att kvotering oftast är ett sätt att angripa symptom snarare än orsaker. Men den form av kvotering som Piratpartiet numera har utvecklat som praxis, där kvoteringen sker i en valberedning som sedan kan röstas ner av medlemmarna om de är missnöjda med det valberedda förslaget, tycker jag lyckas klara balansgången på ett sinnrikt sätt. Och det känns bra att veta att vår partiledare uppenbarligen delar den åsikten.

Piratpartiet i Rebellas rapport

Rebella, en S-klubb för unga kvinnor i Stockholmsområdet, har i sin framtidsrapport gjort en utvärdering av EU-valet med avstamp i socialdemokraternas resultat. Ett stycke i deras rapport (som ni kan läsa i sin helhet här) handlar om Piratpartiet. Jag klipper in det aktuella stycket här i min blogg eftersom jag tycker det förtjänar att läsas:

3.2 Varför Piratpartiet?
Inför valet trodde många Socialdemokrater att Piratpartiet skulle vinna få röster och om de ändå fick röster skulle det bero på att vi inte lyckats förklara vår politik ordentligt. Det finns en översittarattityd i partiet som säger att om folk bara förstod vad Socialdemokraterna vill så skulle vi vinna alla val. Denna attityd märktes inför riksdagsvalet 2006 då många människor påstod sig rösta på alliansen för att de var så trötta på Socialdemokraternas dominans. Denna attityd märktes också inför EP-valet 2009 då människors frustration över FRA och IPRED inte togs på allvar och ledde till Piratpartiets framgångar. I en upplyst demokrati kan man inte vinna segrar genom att fördumma väljarna.

Personer som delar Piratpartiet åsikter kring integritet och nedladdning har haft väldigt svårt att hävda detta inom vårt parti, liksom inom alliansen. När radion kom hittade vi en teknisk lösning och kollektiv finansiering genom public service för att ge musikerna betalt. Hade radion kommit i dag hade vi – enligt den logik vi jobbat efter i fildelningsfrågan - troligtvis försökt förbjuda den. Inom Socialdemokratin har fri nedladdningen diskuterats utifrån den revolution som nedladdningen har varit för de mindre bemedlade att ta del av, uppleva och även sprida kultur. Trots starka argument för olika lösningar har partiet stuckit huvudet i sanden och låtit tomrummet fyllas av Piratpartiet.

Skälet till att sju procent röstade på Piratpartiet är att denna fråga berör många människor direkt, men också att Piratpartiet driver en tydlig linje och man ser en möjlighet att faktiskt förändra politiken på området. Socialdemokraterna vill skapa en värld som bygger på fred och solidaritet medan Piratpartiet vill stoppa IPRED. Ibland behövs kortsiktiga mål för att människor ska orka tro på den stora visionen.

Jag gillar inte riktigt textförfattarnas antydan om att vi inom Piratpartiet endast jobbar mot kortsiktiga mål, att stoppa IPRED är trots allt bara ett litet steg på vägen mot det fria kunskapssamhället, men jag instämmer i att vårt snäva fokus nog faktiskt gör det lättare för många väljare att ta till sig vår politik än vad ett alltomfattande paket kanske gör.

Utöver det tycker jag att stycket om oss är välskrivet och visar prov på en självrannsakan som jag sällan upplever att socialdemokrater brukar bjuda på. Jag hoppas att de tankar som Rebellas rapport för fram får stort gehör inom socialdemokraterna, för det behövs verkligen om de ska vara ett seriöst förhandlingsalternativ för oss efter riksdagsvalet nästa år.

Andra som bloggat lite längre om rapporten är bland andra Ulf Bjereld, Peter Andersson och Anders Eriksson.